Åter till offline

Jag lovade mig själv att jag inte skulle hänga framför datorn hela semestern, precis som jag har gjort varje sommar de senaste åren. När jag är i familjevillan i Falun är det tyvärr omöjligt att slita sig från datorn, jag "bara måste" det ena efter det andra hela tiden. Jag känner därför att jag inte riktigt kan koppla av och vila i Falun, datorn får för stor plats, för stort utrymme och alldeles för mycket av min tid. Datorn styr mig istället för att jag styr datorn. Det är lite därför som jag idag återvänder till Älvdalens fäbod. Där är det garanterat datorfritt. Ni kan följa mig via min Twitter istället.

Vandring till mormor

Igår kände jag mig verkligen som Rödluvan när jag vandrade över skogen för att besöka min gamla mormor. Det är längre sträcka i kilometer att åka bil till mormor än att vandra över skogen, men genvägen över skogen tar nästan 1,5 timme. Rödluvan träffade på en varg i skogen men det gjorde inte jag, och när jag kom fram till mormor så hade varken hennes näsa, öron eller mun växt sen förra gången jag såg henne. Jag slapp uttala meningar som t.ex. "Men mormor, varför har du så stor mun?", och mormor gav aldrig svar i stil med "Det är för att jag ska kunna äta upp dig så mycket snabbare!".


Vägen över skogen är lång och ibland både stenig och snårig. På vissa områden var det även väldigt blött eller lerigt. Jag är tacksam över att jag tog gummistövlar på mig och inte gympadojor.


Efter en lång vandring kom jag äntligen fram till mormors fina, vita stenhus som ligger på en gård som heter Valfridsborg.


Lillstugan på gården består av två rum och där tillbringade jag mina första dagar i livet. Mamma och pappa bodde nämligen i lillstugan medan vår familjevilla byggdes klart.


I lillstugan finns det en massa intressanta grejer. Jag upptäcker alltid något nytt som jag aldrig sett förr när jag kliver in där och tittar. En gång hittade jag en tomtemask när jag lekte i lillstugan och förstod då att tomten inte finns på riktigt. Jag var ca 3-4 år gammal vid det tillfället.


Ur den blå vattenpumpen kommer det brunt vatten. Jag gissar att det inte är drickbart.


I den lilla lekstugan på gården känner jag igen varenda pryl. Där finns allt ifrån dockor och porslinssaker till gökbon och små plastdjur som hör till en ladugård i trä.


I lekstugan finns även en spis med små köksredskap till som våffeljärn och stekpanna som faktiskt går att använda på riktigt. Det är lite tragiskt att se spisen så smutsig och sliten. Annat var det förr i tiden.


Min mosters superfina växthus är det trevligaste och vackraste växthus jag någonsin sett. Eftersom det även är en massa grönska utanför växthuset känns all växtlighet så nära när man står där inne.


I svinstian finns det numera endast en massa bråte som gamla kakel- och stenplattor, tegelstenar och takplattor. Det framstår som helt overkligt att det en gång i tiden bott levande grisar där inne.


Morfars gamla traktor är det nog ingen som har kört på flera år. Den står där den står och har nog snart vuxit fast.

Bil köpes eller lånas

Finns det möjligtvis någon i Falun eller Borlänge som skulle kunna låna ut en bil till mig från i morgon onsdag till nästa onsdag? Självklart kan jag betala för lånet. Bilen behöver inte vara stor, bara jag och en resväska får plats så funkar det. Jag ska åka sträckan Falun-Insjön-Älvdalen och sen tillbaka igen. Jag skulle även kunna tänka mig att köpa en bil för ändamålet, max 5 000 kr. Bilen måste fungera helt smärtfritt och vara besiktigad nyligen, ej avställd eller total skrothög. Jag bryr mig inte om märke, färg eller eventuell rost, bara bilen fungerar att köra med. Maila mig: karolinalassbo[a]hotmail.com, eller ring: 070-219 74 46.

UPDATE: Bil fixad! Tack snälla T.S. i Falun för att jag får låna din bil!

Vatten över huvudet

Min gamla skolkompis Elitsimmaren frågade om vi har några bra badställen i byn där jag är uppvuxen. Jag förklarade att det finns tre olika badplatser men att vår privata brygga med bastu är den allra bästa badplatsen i hela byn. Lite senare när jag gick ner till sjön såg jag att jag kanske borde ta tillbaka mina lovord. Halva bryggan låg under vatten.


Att "gå på plankan" känner ni till sen förr, men hos oss kan man numera "gå på bryggan".

Gruppterapi på Kärleksstigen

I lördags var jag på klassåterträff med min gymnasieklass, vi som gick Estetiska programmet med inriktning på Dans och Teater och som tog studenten för exakt tio år sedan. Det blev en fantastiskt rolig eftermiddag och kväll. Att helt plötsligt ha samma människor runt mig som för tio år sedan, det är obeskrivligt. Människor som jag under tre års tid har träffat i skolan varenda dag, men som jag knappt har sett på ett helt decenium. Det hela böjade med fika klockan 14.00 och därefter ritade vi alla varsin Y-axel och X-axel på ett stort papper. X-axeln var graderad från 1-10, vilket var siffror som stod för antal år efter studenten, och Y-axeln var graderad från 10% till 100%, vilket var en skala från "botten" till "toppen".

Varje år och andra händelser värda att nämnas prickades in på skalan, och sen fick varje person redovisa sin tioåriga graf. Varje framförande var riktigt intressant och vi höll på ända fram till småtimmarna. Det blev som en korsning mellan ren underhållning och stor gruppterapi. Att höra de andras berättelser var fantastiskt, och det roliga var också att alla var så brutalt ärliga och tog upp både sorg och bedrövelse, glädje och framgång. De som inte kunde närvara på klassträffen är jag verkligen ledsen för, de missade något riktigt stort.

Fem dagar i fäboden

Nu är jag hemma i Falun igen efter fem roliga dagar i Älvdalens fäbod. De första två dagarna var min bror, två kusiner och en av kusinernas flickvän också med, men efter att de åkt hem bodde jag helt ensam på vår gård. Jag hade alla husen och härbren för mig själv, och det var lite ovanligt men väldigt skönt också. Mitt mobila bredband fungerade inte från fäboden och det var faktiskt väldigt bra, jag behövde helt klart en paus från Internet. Jag har dock twittrat en del från min mobil. Annars har jag mest suttit framför brasan, läst böcker, burit ved och vatten samt grillat en massa vegetarisk korv. På kvällarna har jag umgåtts med killarna i granngårdarna, samma killar som jag skrev om för länge sedan i inlägget "Älvdalens modigaste fotograf". Denna gång var det sex av dem och så jag som har spelat mjuktennis, spelat kort och druckit alkohol.




Jag vet inte hur många Galliano Hotshot jag skiktade under vistelsen i fäboden, men det var väldigt många i alla fall. Hur många gånger jag blandade en kortlek har jag heller inte koll på.


En grind ut till ingenstans. En gång i tiden har en komplett gärsgård omringat fäboden, men gärsgården har nu förfallit på flera ställen, t.ex. bakom våran gård. Grindarna står dock kvar och det ser lite kusligt ut. Den som går ut genom grinden kanske helt plötsligt är i Narnia eller nåt.


Eftersom solen lyste med sin frånvaro var eldarna den enda värmekällan. Jag har sprungit in och ut ur vedboden precis hela tiden känns det som.

Rosa kamera och röd folkdräkt matchar inte så där jättebra. Jag lade ner en hel chokladkaka i den där väskan som är väldigt gammal, men sen gick det inte att öppna väskan igen.

På lördagsmorgonen var jag kranskulla i Ugsimaran. Det är en springtävling som går mellan Okbodarna och Lillugsi. Jag hade Älvdalens folkdräkt på mig och kransen fick jag ge till Emil Windahl, 19 år från Storvreta. Han var förhandsfavorit inför tävlingen och tog hem segern utan större dramatik. Nästa år tänker jag också springa och drömmen vore såklart en plats på pallen. Jag tänker träna utav bara helvete inför nästa års mara. Ärligt talat så började jag faktiskt träna inför 2010 redan för en månad sedan.

Beat it i Stockholm

Igår hörde en kursare från Dansprogrammet av sig till mig. Hon berättade att Bounce behöver minst 100 dansare på onsdag. Dansarna ska få lära sig originalkoreografin till Michael Jacksons "Beat it", som ska framföras på onsdag som en hyllning till Jackson. Först på Drottninggatan, sen på Centralstationen och därefter på Stureplan. Allt ska filmas och läggas upp på YouTube, läs mer här. Jag hade grymt gärna velat vara med på detta, men tyvärr åker jag till Älvdalens fäbod idag och stannar tills på lördag och är därmed inte i Stockholm på onsdag.


Detta är koreografin till Beat It. Bläddra fram till 3.30 i detta klipp, där börjar dansen.


I London gjordes en liknande grej på en tågstation fast till en mix av olika låtar. Riktigt häftigt!

Väldigt roliga nyheter

Två dygn i Falun

Igår anlände jag till Falun, precis i lagom tid för mammas födelsedagsfest. Hela släkten på mammas sida inklusive kusiner och faster med man kom för att gratulera. De här sommarfesterna tar aldrig slut, det är verkligen lördag hela veckan nu i juli. Idag har jag, mamma och bror åkt in till stan, vi hade en hel del ärenden. Min bror skulle köpa ny kostym och jag skulle handla grejer inför morgondagens färd till Älvdalen samt göra ett bankärende. Ikväll blir det vin hos en gammal kompis på Slalomvägen vid Lugnet, det ska bli trevligt.


Min mamma Läkarsekreteraren köre bilen som är en nyinköpt Renault Twingo och min bror Data- och systemvetaren tittade på.


Jag satt i baksätet och insåg att mitt hår har blivit väldigt långt, jag måste verkligen klippa mig snart.

Räddad av en glassdrink

I morse blev jag väckt tidigt av Lingvistikjuristen som var på väg till Malta. Han visste att jag och Ida hade varit på Anglais igår och ville höra att vi var okej. Han hade hört att det varit skottlossning på Anglais, något som jag vid den tidpunkten på morgonen inte alls kände till. Vi gick från Anglais ca 1,5 timme innnan skottlossningen. Anledningen till att jag gick därifrån var för att jag druckit en enormt stor glassdrink på Friday's och mådde lite halvilla av den enorma mängden glass. Om inte jag hade mått dåligt så hade vi säkert stannat kvar där. Man kan alltså säga att den där glassdrinken kanske räddade oss. De två gärningsmännen hade ju faktiskt kunnat missa sitt mål och skjutit oss istället.

Han sjöng för världens barn

"We Are the World" från 1985 skrevs av Michael Jackson och Lionel Richie. Den spelades in av 45 av de poluläraste musikerna som ingick i "USA for Africa" (United Support of Artists for Africa). Det var bra gjort av Jackson tycker jag. Han hade även andra bra budskap i sina texter. "If you wanna make the world a better place take a look at yourself and then make a change" är bara ett exempel av många. Jag undrar vad som kommer stå på hans gravsten? Lite trist om det bara står namn och datum. Det borde ju stå något av Jacksons egna ord. Trist är även att ingen mediekanal så vitt jag vet har vågat spela ur ovan nämnda "barnsång" i samband med Jacksons död, säkert p.g.a. pedofiliskandalen. Trist att det ska vara på det sättet.

Citat från balkongen

"Men hörni, Michael Jackson har dött! Vem kan sätta på honom?"

Fröken Lassbo förklarar för sina gäster att CD-skivan "Michael Jackson - History Past. Present and Future" har tystnat och att någon måste trycka på play igen.



Som så många andra så körde även vi Jackson tribute denna lördag genom att köra en samlings-CD med Jackson på repeat. Först var jag, Ida och Veterinären, och senare även Veterinärens vän Kommunikatören, på min balkong. Därefter gick vi vidare till Friday's vid Kungsträdgården och drack gigantiska glassdrinkar och åt god mat innan vi gick en snabb sväng till Anglais. Nu ska jag sova skönhetssömn inför att i morgon sätta mig på tåget mot Falun. Dalajuristen tar hand om mina blommor medan jag är borta. Hon har även fri tillgång till lägenheten, det är bra.

En fet kväll väntar

Snart kommer Ida Käll, Veterinären och eventuellt Veterinärens kompis hem till mig. Vi ska dricka mousserande rosévin, äta jordgubbar och choklad och sen ska vi gå till Friday's och dricka deras fantastiska milkshakedrinkar och äta friterade mozarellasnacks. Det här lär inte bli någon bantarkväll för mig direkt. Men jag joggar faktiskt varje morgon nu när jag är ledig. Jag är grymt sugen på att träna upp mig till maratonform, men det lär bli tufft för jag är i mitt livs sämsta form och orkar inte ens springa 100 meter i sträck. Över lag kan man säga att jag endast har kondition för 45 minuter efter alla steppass på Friskis & Svettis.

Stans enda badbassäng

Den här fontänen utanför Kulturhuset i Stockholm City, precis vid Sergels torg, är tyvärr den enda vattensamlingen jag ser i innerstan. Fontänen är det enda som kan liknas vid en sjö eller utomhuspool, om man bortser från Nybrokajen som knappast lockar till bad. De senaste dagarna har jag varit helt klibbig av värmen och varje gång jag går förbi fontänen är jag rädd att jag ska få ett ryck och bara springa dit och slänga mig ner i den. Likadant var det i torsdags när jag och Veterinären var på uteserveringen Spymlan. De har bredvid baren en liten bassäng som ser ser ut som en barnbassäng eller fiskbassäng och det går att sitta på kanten till den. Jag fick nästan hålla i mig i Veterinären så jag inte skulle få för mig att kliva ner i bassängen och börja plaska. Men tidigare på dagen hade jag faktiskt varit ute på sjöng med Älvdalstjejen och hennes granne Däckis, och då fick jag minsann se riktigt vatten i alla fall!

Följ min Twitter

Jag kan meddela att jag är betydligt duktigare på att uppdatera min Twitter än min kära blogg. Det är liksom lite enklare att hinna Twittra, eller rättare sagt, betydligt enklare. Jag kan inte uppdatera bloggen från mobilen men det kan jag göra med min Twitter. Ni hittar mig och mina små 140-tecken texter på https://twitter.com/karolinalassbo

Äppelkaka och rosévin

Nu ska jag hem till min kära vän Läromedelsförfattarinnan som fyller år idag. Hon ska bjuda på äppelkaka och rosévin, eller om det var rabarberpaj? Eller blåbärspaj? Hallonkaka? Jag minns inte, det visar sig.

Total tomhet i friheten

Klockan 18.20 levererade jag de allra sista jobbmailen, och det innebär alltså att jag nu har semester! Helt ofattbart. Men tyvärr infinner sig också den stora tomheten i såna här lägen, växlingen mellan mycket att göra till inget att göra. Det är precis samma känsla som dagen efter tentafesterna på universitetet, man tänker, "Jaha, och vad sjutton ska jag göra nu då?" och känner sig helt tom i friheten. Jag har nu bara haft semester i ca 30 minuter men är redan rastlös och börjar tänka på vad jag borde göra. Det är nu jag måste göra allt det där jag gnäller över annars att att jag aldrig hinner. Till exempel läsa DN riktigt noga, tvätta fönstren, leta rätt på ett bra silvershampo, tvätta kläder, byta glödlampor, göra rent ugnen, baka kakor, höra av mig till de där vännerna som måste tro att jag glömt bort dem etc. Jag rafsade ner en to-do-list för morgondagen och det blev åtta punkter som borde fixas omedelbart.


Dagens Nyheters söndagsbilaga från 1938. Jag hinner aldrig läsa DN eller SvD annars, jag läser bara rubriker och intressanta ingresser, men nu så! Det allra första jag är tvingad att göra är dock att fixa mat, jag är hungrig och har inget alls hemma att äta.

Jag vill förklara även fast det är förbjudet

Jag tycker att en av de mest tacky och oproffsiga b-grejerna man kan göra som bloggare är att gnälla i bloggen över att man aldrig hinner blogga eller be om ursäkt för dålig uppdatering, men nu måste jag faktiskt beklaga mig lite. Jag har en massa bloggtexter och ideér i tankarna som jag inte hinner bearbeta klart i huvudet för att sen kunna skriva ner. Jag har även hur många bilder som helst från mina senaste powerwalks och andra situationer men problemet är bara att jag aldrig hinner ladda upp dem, och det stör mig.

Men jag måste nu förklara att jag verkligen har jobbat skitmycket de senaste två månaderna och även suttit på helgerna och jobbat. Och när jag kommer hem från jobbet är jag vrålhungrig, då måste jag laga mat direkt och sen efter att jag har diskat och plockat i ordning i köket så är klockan ca 19.30 eller 20.00. Då väljer jag mellan att surfa och blogga i en timme eller motionera en timme, och jag har verkligen försökt att prioritera motion den senaste tiden för jag behöver det. Sen är klockan 21.00 och då måste jag tvätta håret, välja ut kläder och på andra sätt förbereda morgondagen. Bloggen har alltså helt kommit i kläm men jag har också sagt till mig själv att jag endast ska blogga när jag känner för det och har tid. Och tyvärr kommer det nog inte bli bättre nu när jag ska vara ledig en månad, för jag har verkligen lovat mig själv att inte bara sitta och hänga framför datorn precis hela semestern, så som jag gjorde förr i tiden när jag levde på bloggen.


Ett av de läckraste skyltfönstren just nu är Buttericks fönster på Drottninggatan som är inspirerat av Moulin Rouge. Jag går förbi det ganska ofta.

Jag tänker aldrig mer visa mig naken

Jag har jobbat hela helgen med webbprojektet och jag hoppas verkligen att detta var sista helgen på väldigt, väldigt länge som jag behövde arbeta. Hela juli ska jag vara helt ledig och den första augusti börjar jag heltid på advokatbyrån, hittills har jag ju endast arbetat halvtid.

Jag har inte bara jobbat den här helgen, jag har även visat brösten och en naken rumpa för KFUK-KFUM som hade lysrörskonferens i lokalen rakt över gatan. Nu skäms jag så jag håller på att dö och vet inte var jag ska ta vägen. Den här incidenten var verkligen ett misstag, ni måste tro mig. Jag är annars helt paranoid över att alltid dra ner persiennerna etc när jag ska gå avklädd i lägenheten men den här gången var läget lite annorluda. Jag höll nämligen på att färga håret och stod med bara en handduk om mig i badrummet. Jag hade handskar på mig som var helt inkletade med hårfärg samtidigt som jag systematiskt försökte applicera färg i hårbotten genom att dra benor med hjälp av två kammar. Handduken gled av och jag kunde varken försöka ta upp handduken med handskarna (handduken skulle bli förstörd) eller ta av mig handskarna (de skulle klibba ihop sig och bli omöjliga att få på igen). Sen när jag skulle in i duschen och duscha bort hårfärgen kom jag på att jag glömt både påsen med efterbahandling och en sax att öppna påsen med i köket. Det var bråttom också, färgen måste ju sköljas av i tid. Så jag skyndade ut i köket och började rota efter en sax och hade ingen som helst tanke på att vare sig persiennerna var uppdragna eller att KFUK-KFUM hade konferens just då. Sen när jag rotat ett tag lyfter jag blicken mot fönstret och ser till min förskräckelse ett antal huvuden med stora ögon som ler från fönstren mitt emot. Gatan utanför är väldigt smal också så det kändes som att huvudena var väldigt nära.

Nu är jag halvt gråtfärdig och har sådan ångest att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Men gjort är gjort, och tyvärr kommer jag nu i fortsättningen vara ännu mer paranoid med de där förbannade persiennerna.

Den som söker den finner

Äntligen har jag hittat den där "kokosnötssången" som jag tjatat om de senaste månaderna, men ingen har fattat vad jag menar. Låten spelas ibland på Star FM och jag har varken vetat vem det är som sjunger eller vad låten heter. Men nu vet jag! Jag fick googla på små stycken ur verserna för att få fram texten. Låten heter "Poppa Joe" och sjungs av 70-talsgruppen The Sweet. Den här låten kommer jag spela hela sommaren, var så säkra. Videon är ju helt underbar också!

Sommaravslutning

Igår kväll hade vi personalfest på jobbet. Det var jag och mina tre manliga advokater som åt fantastiskt gott och festade till på Grill. En person saknades tyvärr. Jag åt röding till förrätt och värsta glasstruten till dessert. Som fördrink drack vi först bubbel på kontoret och sen champagnedrink med tequila på Grill. Efter middagen blev det Dry Martini för min del. Grill är verkligen fantastiskt både när det gäller mat och dryck, jag kan varmt rekommenderadet stället! Tyvärr är priserna inte direkt de lägsta i stan, jag skulle aldrig komma på tanken att gå dit på egen hand, det ligger helt klart utanför min matbudget.



Det ni ser i champagneglaset är ett dessertvin. Som ni kanske vet ska ett dessertvin vara sötare än själva desserten, och min glass med alla tillbehör passade utmärkt till dessertvinet.

Helt ofattbart att Michael Jackson har dött

Det var med en tragisk och maktlös känsla av både bitterhet och skadeglädje som jag läste att Michael Jackson har dött. Var skadeglädjen kom ifrån kan jag inte svara på, för jag har inget svar på det. Jag gillar ju Michael Jackson. Jag älskar verkligen "Bad" och "Thriller". Jag får lyckokänslor av att bara höra de första sekundrarna av introt på dessa låtar. Detsamma gäller världshits som "Scream", "They don't care about us", "Billie Jean" och "Man in the mirror". Men jag måste ändå säga att han knappast sett levande ut de senaste 20 åren. Att dö hoppas jag bara var en befrielse för vår allas king of pop. Och jag kan lova er att jag alltid, både av heder och av popglädje, kommer ställa mig upp och dansa och sjunga med till de av hans låtar som skänkt så mycket lycka och glädje till så många människor över hela världen. Det är bara att inse att killen är odödlig. Rest in peace.

Tio år sedan studenten

Det är helt galet att det i sommar är tio (10!) år sedan jag och mina klasskompisar i ESDT tog studenten från Haraldsbogymnasiet i Falun. Vi sa till varandra att vi skulle ses tio år efter studenten på en reunion och därför håller vi nu på att styra upp en klassfest i juli. Det verkar som att de flesta kan komma, grymt roligt!


När jag var hem över midsommar hittade jag av en händelse mina gamla studentskor, alltså de skor jag hade på studentdagen till min vita klänning. Skorna låg längst in i en garderob och jag såg dem när jag letade efter ett par gympadojor. Det var sån platå som var modern just då, helt galet.

En promenad i min by

Det är minst sagt andra saker jag ser längs vägen när jag promenerar hemma i Falun mot när jag promenerar i Stockholms innerstad. Igår släpade jag mig ut på en promenad i solen trots att jag inte var riktigt frisk. Sen satte jag mig på tåget mot Stockholm och är inte helt frisk nu heller men jag jobbar hemifrån idag med webbprojektet. I morgon ska jag tillbaka till advokatbyrån.


Promenaden utgick från trädgården. De där stolarna är riktigt sköna att sitta i men de är väldigt tunga att flytta. Enfärgade dynor i t.ex. rött, orange eller gult tycker jag bättre om än blommigt, som bara är så uttjatat.


I en skogsdunge låg vår katt "Brunkatten"och vilade sig. Han heter egentligen Scott och hans bror heter George. De är döpta efter två av brandmännen i Nile City 105,6.


Så här ser vägen ut som jag vandrar innan jag kommit fram till byn igen.


The ant mansion. Här bor bor myrstackarna i en gigantisk lyxvilla eller om det är ett hotell, jag vet inte. Det är nog den största myrstacken just nu i vår by. Det framgår inte riktigt på bilden hur förbannat stor den är.


Pappas bastu stod kvar. Den hade varken blåst bort, blivit vandaliserad av kossor på rymmen eller eller brunnit ner. Det är bra.


Jag såg att toppen av vår brygga ligger halvt under vatten och hela bryggan är sned. Kul. Men det gör inget, det går ju att bada ändå.


Gammelgäddan på väggen. Jag har för mig att det var min lillasyster som fick upp den gigantiska gammelgäddan. Hans huvud har vi spikat upp på väggen till redskapsboden.


Jag beundrade grannens stora, fina och välvårdade rosenbuske som är full av vita rosor. Hoppas ingen ko käkar upp den.


Det finns samlingar av brevlådor i byn på tre olika ställen och vår brevlåda finns i mitten av byn.


Familjen Lassbos brevlåda är inte så glamourös men det är inte de andra brevlådorna heller. Det ska vara så på landet. Det är ingen idé att ha en snygg brevlåda för rätt som det är så står det en kossa och tuggar på locket, typ.


Tillbaka igen, promenaden är klar. Här är min famljevilla där jag är uppvuxen och pappas bil.


Det här tåget åkte jag hem till Stockholm i. Landet och fäboden i all ära, jag älskar det, men det var även ganska skönt att komma tillbaka till civilisationen, till lattecaféer, sushibarer och en livfull men ändå stilla Stockholmskväll bland uteserveringar och klubbar.

Femton knivar i halsen

Jag är fortfarande inlagd på Hospital Mamma Lassbo i Falun. Jag har helt sanslöst ont i halsen och börjar misstänka att det är halsfluss. Så fort jag öppnar munnen så det kommer in luft i halsen känns det som 15 knivhugg i svalget. Det här är nog det värsta jag har varit med om när det gäller halsont. Matthet i skallen, obefintlig röst och rinnande ögon har jag också fortfarande. Hur det känns att försöka svälja mat tänker jag inte ens försöka mig på att beskriva. Det gör ont bara jag tänker på det.


Det är betydligt bättre sjukhusmat på detta hospital än på andra lasarett. Igår serverades krusbärs- och hallonpaj till dessert. Tyvärr kunde jag inte känna smaken så bra och kände mycket stark olust inför varje gång jag skulle försöka svälja.

En febrig midsommar

Jag började känna mig lite småfebrig redan på torsdagskvällen, då när jag äntligen anlänt till vår fäbod i Älvdalen och slagit mig ner med ett glas vin framför elden i storstugan. Därefter trodde jag vid tre olika tillfällen att jag var frisk, liksom att jag lika många gånger insåg att jag faktiskt inte var det. Jag försökte sitta med vid midsommarbordet men kände mig mest som en encellig varelse som bara satt och nickade, log och stirrade rakt framför mig, men efter att vi sjungit igenom sånghäftet med 24 snapsvisor så trodde jag på allvar att jag var frisk. Midsommarkvällen blev riktigt skoj, men sen på morgonen var jag grymt sjuk och hade helt tappat rösten. Nu har jag ruskigt ont i halsen, jag misstänker nästan halsfluss, är helt matt och kan fortfarande varken prata eller äta ordentligt. Jag är inlagd på Hospital Mamma Lassbo i Falun men hoppas kunna återvända till Stockholm senast i morgon.

Jag önskar er alla en glad midsommar

På torsdag morgon klockan 06.14 börjar jag färden mot Falun i tåg för att sen på eftermiddagen få skjuts av syster från Falun till vår fäbod i Älvdalen. Allt är packat och klart och sånghäftena kommer jag göra klart på tåget. Det är i slogboden nedan som jag kommer hänga på kvällarna. Midsommarlunch med efterföljande bankett äter vi på långbord ute på ängen utanför huvudbyggnaden, om vädret tillåter.



Den här stenbjörnen står inte på vår gård men jag älskade att rida på den när jag var barn. Eller nej förresten, nu ljög jag. Jag satt på den senast förra sommaren.

Saker som fått mig att gråta

Min hjärtklappning som jag berättade om förut är nu inte lika intensiv längre men jag har fortfarande svårt att somna och sover oroligt på nätterna. Jag ligger vaken till två eller tre på natten, ibland till fyra på morgonen. Sen när jag väl har somnat vaknar jag flera gånger och tittar ut genom dörröppningen till sovrummet för att se om jag kan se någon människa i lägenheten, om det är någon som har brutit sig in och tassar omkring. Eller så sätter jag mig upp för att lukta i sovrummet samtidigt som jag kisar med ögonen för att se om jag kan upptäcka brandrök. På grund av den oroliga sömnen och den dimmiga tröttheten som infinner sig dagen därpå har jag blivit mer än lovligt överkänslig. Den senaste tiden har jag börjat gråta krokodiltårar över följande.

• När jag kom att tänka på att popgruppen ABBA inte längre finns som grupp.
  
  
• När jag läste en chat med hovreporter Jenny Alexandersson och hon nämnde att den dag som kronprinsessan Victoria blir drottning så innebär det att Kungen inte längre är i livet.
  
  
• När jag hörde att fotbollspelaren Henke Larssons bror hade avlidit och att han hade spelat en hel landskamp utan att veta om det.
  
  
• När jag läste en artikel i Aftonbaldet om en flicka som skulle gå till tandläkaren och tandläkaren upptäkte att hon hade väldigt hög puls och sen räddades fickan från att dö i hjärtfel.
  
  
• När Susan Mayers och Mike Delfino i Desperate Housewives äntligen kysste varandra, vilket de egentligen borde ha gjort för länge sedan.
  
  
• När jag kom på att jag inte har en aning om i detalj vad de gamla grekerna brukade offra till sina gudar som t.ex. Afrodite.
  
  
• När jag såg Joakim Thåström på TV och jag tänkte på att han var så populär förut men att han nu bara blir äldre och äldre och faktiskt tillhör en förfluten tid.
  
  
• När jag provade några av mina klänningar och upplevde det som att alla mina klänningar var för korta för att jag skulle se anständig ut.

Det blir nog väldigt bra för mig med semester snart, jag ska vara ledig hela juli. Att gå från den psykiskt stressiga situationen att vara arbetslös till att arbeta 150% och dessutom ha sköldskörtelfel med härtklappning etc, det hör ni själva hur det låter. Det är helt klart sådant som helt klart kräver ledighet och vila, det funkar inte hur länge som helst.

Gissa var jag varit idag

Första enda gången i folkdräkt

Jag räknar nu ner dagarna tills jag är uppe i Älvdalens fäbod för att fira midsommar. Det är nämligen en av årets höjdpunkter, helt klart. På bilderna nedan ser ni den första och enda gången i världshistorien som jag har haft folkdräkt på mig. Det var sommaren 2007 som jag provade farmors gamla Älvdalsdräkt och det behövdes såklart förevigas.



Med väst och väska, samt utan väst med sjal och mössa. Jag vet att jag har knutit lite galet. Det bör även tilläggas att jag är i princip helt osminkad på bilderna, det är därför jag ser så färglös och blek ut. Foto: Thomas Pettersson.