Biljetter är bokade

Idag har jag bokat biljetter till Singin' In The Rain som går på Oscarsteatern nu i vår. Det är jag och min vän Dalajuristen som ska gå, hon fick ett musikalbesök av mig i 30-årspresent. Jag har bokat biljetter på parketten, de dyraste biljetter som gick att få tag på. Den 12 mars ska vi gå och det ska bli riktigt skoj att få gå på musikal. Det gör jag alldeles för sällan trots att jag bor i en stad där det faktikt går en del musikaler. Eftersom vi båda är före detta dansare hoppas vi såklart på maffiga dansnummer och bra koreografi. Min vän Förskolläraren såg denna musikal när den gick förra våren och hon tyckte den var fantastiskt. Men jag ska försöka att inte ha allt för höga förväntningar.


Rennie Mirro, Maria Lundqvist, Hanna Lindblad och Karl Dyall. Jag har sett Hanna Lindblad på scen förut och tyckte att hon var helt fantastisk. Uppsättningen har en fin hemsida.

Lunch på Café Créme

I fredags var jag tillbaka på jobbet igen efter mitt minst sagt märkliga sjukdomstillstånd. Jag åt en sen lunch med min vän J.M. som jag känt den första terminen på juristprogrammet. J.M. är en av de mest beundransvärda människor jag känner, jag brukar skryta om henne för andra. Hon talar typ sju språk flytande, bl.a. franska och finska, och hon är därutöver en riktigt ambitiös och välorganiserad människa som lyckas med precis allt som hon tar sig för. Hon har bott utomlands många perioder i livet och är oerhört världsvan och har känsla för olika affärskulturer. Det enda jobbiga för henne just nu är att hon tagit juristexamen i precis fel tidpunkt. En tidpunkt när inte speciellt många byråer nyanställer. Men jag är övertygad om att det kommer lösa sig för hennes del, det gör det alltid. Jag är inte ett dugg orolig för J.M. Om det är nån som kommer lyckas i karriären så är det hon. Hon kommer bli något stort i framtiden. Kanske VD på något stort företag.

En lista av måsten

Jag känner mig mycket friskare nu, efter att den otäcka och fruktansvärda led- och muskelvärken försvann över en natt. Men idag var jag hos läkaren igen. Han tyckte det var konstigt att alla mina tre symtom (värk vid hjärtat, illamående och kraftig led- och muskelvärk) inte alls hör ihop med varandra.

Läkaren sa att jag inte alls ser sjuk ut när han tittar på mig, men att han haft fel förr och att han därför behövde många rör med blod för att kunna undersöka ordentligt. Läkaren sa också att detta märkliga sjukdomstillstånd kunde vara stressymtom. Han frågade om jag hade det stressigt på jobbet just nu eller om jag hade något annat som jag mådde dåligt över rent psykiskt, men det kunde jag inte säga att jag hade. Jag har lagom med arbetsuppgifter och är inte jättenere över något speciellt. Men sen kom jag på själv, att det faktiskt inte behöver vara en stor sak som gör att man känner sig stressad eller mår dåligt rent undermedvetet. Det kan lika gärna vara många små saker. Jag kände därför att det var nödvändigt att lista mina ”måsten” just nu, och här har ni hela listan. Vad tror ni? Är det här för många måsten?

1) Bli smal och gå ner i vikt genom hälsosam mat.
Detta känns absolut viktigast just nu, jag trivs verkligen inte med vare sig min kropp eller mitt ansikte. Jag har gått upp ca 10 kg på åtta år! Är dock så gammal nu att bantning endast ger resultat om det sker riktigt strikt och extremt. Men detta går tyvärr inte alls ihop med punkt 3 och punkt 8. Jag orkar verkligen inte jobba om jag inte äter ordentligt, och att undvika alkohol samt sitta och peta i maten på fester när alla andra äter, det är inte roligt.

2) Träna kondition genom löpning, step och aerobic.
Jag måste träna minst 4-5 gånger per vecka för att det ska ge resultat. Hör till ganska stor del ihop med punkt 1. Går tyvärr inte riktigt ihop med punkt 4, punkt 5 och punkt 8.

3) Arbeta som jurist minst 40-50 timmar per vecka.
En nödvändighet för att jag ska känna att jag gör något meningsfullt och för att jag ska ha råd med min bostadsrätt och kunna handla mat.

4) Skaffa en man.
När flera av vännerna håller på med bröllopsplaner känner jag mig onekligen lite efter och ute när jag inte ens är sambo eller har ett fast förhållande. Jag vill inte heller vara ensamstående i ett ensamhushåll livet ut. Jag vill ha en man i mitt liv. Kräver dock en hel del dejting och ”lära känna”-faser, vilket jag är ganska trött på just nu och inte känner att jag har tid med om jag samtidigt ska fixa punkt 1, punkt 2, punkt 3, punkt 9 och punkt 10.

5) Skaffa barn.
Jag fyller 30 i mars och vill helst ha mitt fösta barn inom 2-4 år. Men denna punkt beror onekligen på att jag först fixar punkt 5. Går tyvärr inte ihop med punkt 2 och punkt 8.

6) Hålla kontakten med vännerna.
En självklarhet, mina vänner är ovärderliga. Men jag blir stressad när jag går på tjejmiddag efter tjejmiddag och därför inte utövar punkt 8 i den utsträckning som jag borde, eftersom det där kan finnas intressanta singelmän i lämplig ålder.

7) Ordna en fantastisk 30-årsfest.
Hänger i ihop med punkt 6 men det stjäl samtidigt lite tid från alla möjliga punkter.

8) Gå ut på fester, restauranger, klubbar och andra sociala evenemang.
En förutsättning för att jag ska få nödvändiga avbrott från punkt 3 och för att punkt 4 ens ska vara reellt möjligt. Det kommer ju knappast att komma en attraktiv, trevlig, intelligent, välutbildad och charmig man med hyfsad ekonomi och plinga på dörren bara sådär.

9) Städning och hygien.
Alltid finns det en diskmaskin att plocka ur, sängkläder att byta eller en dammig toalett. Att städa är såklart en förutsättning för att jag ska vilja utöva punkt 6 och punkt 4 i mitt hem. Att ständigt vårda håret, göra hårinpackningar, ansiktsmasker, inhandla smink och skönhetsprodukter, vässa och göra rent sminkpennorna och allt annat som har med hygien och utseende att göra tar ju också väldigt mycket tid och energi, men är en förutsättning för att jag ska kunna känna mig bekväm och tillfreds när jag utövar punkt 2, punkt 3, punkt 4 och punkt 8.

10) Blogga och Twittra.
Något som jag tycker är roligt och som jag gärna vill fortsätta med. Går tyvärr inte riktigt ihop rent tidsmässigt med punkt 2, punkt 6, punkt 8 och punkt 9 om jag skulle göra det så mycket som jag skulle vilja. Det är knappt så jag hinner ett litet enkelt blogginlägg per dag nu för tiden.

Sammanfattningvis kan konstateras att det enda som inte är beroende eller hör ihop med något annat är punkt 3. Det är även det som helt klart tar mest tid och som gör att de andra punkterna krockar med varandra eftersom de såklart måste ske på min fritid. Att sluta jobba för att hinna med alla övriga punkter vore alltså det bästa, men hur jag då ska ha råd att utöva resterande punkter, samt bo och äta, det är en omöjlighet. Och att inte känna att man gör något meningsfullt, det leder nog till depression till slut. För än så är jag ju inte deperimerad i alla fall, jag är väl bara lite stressad kanske.

Min utsikt just nu

Det blir inte roligare än så här att vara sjuk. En gardin, två blommor, en hårtork, ett element, en byrå och Facebook.

Igår kväll trodde jag verkligen att jag höll på att dö. Jag hade muskelvärk och frossa i precis hela kroppen och det var riktigt overkligt att försöka ställa sig upp och gå. När värken var som värst var jag med om något som jag kommer minnas som en riktig mardrömspromenad. Jag skulle gå från soffan där jag låg, till köksbänken och fylla på dryck i glasen. Det är ca 5 meter det handlar om. Att ställa mig upp och försöka förflytta min kropp när varenda muskel var sjukt försvagad och inte funkade som de brukar, det var riktigt otäckt. Jag kände mig som en 130 år gammal dam som skulle försöka stappla fram utan rullator. Benen kändes som de var tillverkade av papper och att röra armarna och använda fingrarna krävdes ansträngning och koncentration för varenda millimeter. Jag kunde bara röra mig i slowmotion, jag var som en död som gått upp ur graven. Men sen sov jag elva timmar och nu är nästan all muskelvärk borta. Har bara lite värk kvar i svanken och det gör fortfarande lite ont vid hjärtmuskeln ibland, eller om det är i lungan.

Hej från Koreakriget

I lördags på förfesten fick jag en kinesisk armémössa på mig och sen snackade jag lite med Mao Zedong. Han hänger på väggen och tyckte att jag var fin som kommunist. Jag tog av mig mössan innan jag gick till Le Rouge.

Något fel är det

Det började igår eftermiddag, jag kände att jag ibland hade ont på ett visst ställe under bröstkorgen på vänster sida och så är det fortfarande. Det smärtar ibland när jag andas in, när jag hoppar, när jag sträcker ut armarna och ibland när jag lutar överkroppen frammåt. Att gå upp för en trappa funkar inte heller, då smärtar varenda steg i bröstet. Sova inatt gick inte alls för det gjorde ont nästan hur jag än låg, det kändes som att någon muskel vid hjärtat låg och tryckte så det smärtade. Jag sov kanske bara totalt 1-2 timmar inatt, vaknade ca sju gånger under natten och insåg att jag idag på morgonen måste uppsöka en läkare.

Jag ringde till vårdcentralen på Tegnérgatan kl tio i tio, berättade mitt problem och fick en tid redan klockan tio. Läkaren lyssnade på mitt hjärta, klämmde lite där jag sa att det smärtade och så kollade han blodtrycket. Och han gav ett lugnande besked. Han sa att det nog antagligen inte var hjärtmuskelinflammation eftersom en sådan smärta kan man inte själv skapa genom att t.ex. hoppa eller sträcka ut armarna. Han sa att jag skulle avvakta 3-4 dagar och äta Magnecyl eller Treo så skulle säkert smärtan försvinna av sig själv. Jag gick och köpte Treo på lunchen och har nu fått i mig två tabletter. Men än så länge är det inte ett dugg bättre.

Inte nog med smärtan vid bröstet, jag är även sjukt illamående. Jag har inte kräkts men mår småilla hela tiden. Idag har jag inte kunnat få ner någon mat alls sen frukost, jag har ingen matlust alls. Knappt ens en halv knäckebrödsskiva gick att få ner. När sen händerna började bli kalla och benen skakiga runt 16.00 ungefär så gav jag upp jobbet och gick hem. Min koncentration på jobbet var då nere på ca 0%. Och nu bara ligger jag här hemma och väntar på bättre tider, att smärtan under bröstet och illamåendet ska försvinna. Maxdos paracetamol är 3 tabletter per dag, och vi får väl hoppas att det hjälper, för något fel är det.

UPDATE: Nu har illamåendet och ont i magen övergått till led- och muskelvärk i både ben och armar. Jag har frossa, benen skakar när jag går och jag känner mig varm, men har inte alls kraftig feber (ännu). Kan detta vara början till influensa eller svininfluensa? Min "värk vid bröstet" är i såna fall såklart början till lunginflammation.

Topp sju från Liljevalchs

Jag brukar vanligtvis inte gå upp ur sängen före klockan 12.00 på lördagar och söndagar, jag behöver verkligen min sömn. Men denna söndag fick jag lov att gå upp ur sängen redan vid 11.00 för att därefter åka till Liljevalchs vårsalong och titta på konst. Jag hade aldrig kommit på tanken själv att åka till något slags museum, men jag måste erkänna att det var ganska roliga och intressanta verk som var med på vårsalongen. Till min glädje var det tillåtet att fotografera på Liljevalchs, och här kommer min topp-sju-lista från vårsalongen 2010. Tyvärr har jag inte katalogen med mig hem så jag kan skriva ut vad konstärerna heter, men jag lägger till denna fakta så fort jag kommer över katalogen, vilket jag gör ganska snart.


Placering 1: Denna pastisch av "Den sista måltiden" består av tretton kostymmän som har fingrar och näsor som det rinner färg ur. Målningen är så stor att den täcker en hel vägg, ett av de största verken i hela salongen. Riktigt maffigt och intressant, jag gillar verkligen denna.


Placering 2: Kvinnor stöpta i samma form som ser ut att göra revolution. Eller så är det bara på väg till sitt trista telefonväxeljobb?


Placering 3: Grodorna som flyger i luften. Först förstod jag inte alls hur detta är möjligt, det fanns verkligen inga trådar från taket eller genomskinliga stöd som grodorna står på. Men sen förstod jag att det måste handla om elektromagnetiska vågor som håller grodorna uppe.


Placering 4: Ett naturligt rum kan man säga. Rådjurshuvudena och älghornet är tillbaka i sin rätta miljö.


Placering 5: Donuts som ser ut som något helt annat med en härd av märkliga vårtor precis överallt. Det finns fyra donuts i denna serie.


Placering 6: "Hjälp! Mamma har tappat ett ben!". Så heter denna installation som består av en väldigt stor yta av filttyg med figurer i papper med motiv från 50/60-talet som går att flytta runt på talvan. En sån här hade vi på mitt lekis, fast en betydligt mindre. Det ni ser ovan är endast en liten del av hela tavlan.


Placering 7: Ishockeyspelet måste vara en av de fulaste och tristaste leksaker som någonsin tillverkats, och det blir väl knappast roligare när bara två målvakter kan skjuta straffar på varandra.

Musslor igen

Igår år jag en fantastisk middag på Melker Anderssons restaurang Le Rouge i Gamla Stan. Jag har varit där två gånger förut och vet att både maten och inredningen är fantastisk. Richard Gere hade aldrig varit på Le Rouge förut och det gladde mig att han gillade stället. Vi åt musslor till förrätt och abborre till huvudrätt, därefter ostbricka. Vinlistan på Le Rouge är imponerande, det finns viner i alla prisklasser, ända upp till ca 5000 kr. Vi drack vit vin till förrätten och varmrätten, och rött vin till ostbrickan. Jag kan verkligen rekommendera både musslorna och ostbrickan på Le Rouge. Abborren var också väldigt god. Men om jag ska gnälla på något så tycker jag att det fanns för få fiskrätten på menyn. För mig som inte äter kött fanns det bara tre rätter att välja på, varav en rätt var grillad tonfisk som jag tycker mer känns som kött än fisk i konsistensen.


Jag börjar bli en erfaren musselätare vid det här laget. Dessa musslor hade kokats i en väldigt god gräddblandning som blev som en soppa på botten av tallriken.

Fredrikas födelsedagsfest

Igår kom Skatterättsjuristen hem till mig efter min löpträning, vi åt mat, fixade i ordning oss för att sen gå till PURE. Det var Fredrika som är redaktionschef på Finest.se som hade dragit ihop en stor födelsedagsfest. Hon fyllde 32 år och blev firad rejält. Det var säkert närmare 100 personer som kom och firade henne om man räknar ihop alla som kom och gick. Precis som förra gången när Fredrika fixade fest så var all dricka insponsrad. Det flödade ekologisk Pure Green Vodka, champagne, färgglada drinkar och färgglada shots till det oändliga. Det bjöds på snittar och PURE överraskade med en stor tårta som var dekorerad med en bild på Fredika tryckt på marsipan. När jag anläde till festen blev jag påmind om att jag förra gången låg däckad i två veckor efter Fredrikas fest, så jag tog det lite lugnt denna gång, i förebyggande syfte.


Jag måste tacka Fredrika för en toppenkväll! Det är Fredrika om syns i övere vänstra hörnet, den glada brunetten med ett champagneglas i handen.

Som att golvet gungar

Jag har haft en märklig yrsel de senaste dagarna. Det började med huvudvärk följt av jag började bli yr och vimmelkantig. Jag har fortfarande huvudvärk och yrseln är inte sämre, men nu är det mer som efter en tur till sjöss, när balansgången i örat fortfarande tror att man är ombord på båten och därför upplever att golvet gungar. Det märkliga är också att min vän Datortjejer säger att hon upplevde samma sak förra veckan men att det gick över efter några dagar. Så vad är detta då? Någon form av sjuka? Jag går och lägger mig nu.

Spelgala ikväll på Berns

Jag stod på Malmskillnadsgatan vid restaurang KGB när jag tog denna bild, över trapporna ner mot Sveavägen.

Idag är det vidrigt väder i Stockholm. Små regniga snöflingor piskar från alla håll och det är kallt och jävligt. Ikväll ska jag och Hanna Jemth gå på Spelgalan som går av stapeln på Berns under ledning av Carolina Gynning och Arne Hegerfors. Jag kan garantera att det blir taxi både dit och hem, trots att det egentligen tar mig ca 12 minuter att promenera till Berns.

Cindy Tricot

Att ICA-reklamen är rolig, det vet ni observanta läsare med minne redan att jag tycker. Och jag kan inte rå för att jag tycker att den senaste i raden är härligt begåvad. Cecilia Forss från Falun, som spelar Cindy i Ica-reklamen, gör en utmärkt parodi på Gina Tricots inarbetade och gränslöst åmande reklam, den som har gjorts av norskan Pernille Holmboe de senaste åren. Det här är så bra att jag ler med hela kroppen. Cissi du är fantastisk!

Dalajournalisterna sköter sig bra

Dalarnas tidningar har gjort en intervju med mig om dejting i allmänhet och min medverkan i Dagens Man i TV4, texten går att läsa här på webben. Bilden på mig var inte nådigt liten. Och det glädjer mig att dalajournalisterna sköter sig. De två bästa reportagen om mig har faktiskt gjorts av journalister på Dalaras tidningar. Inga konstiga eller oförutsedda vinklingar av reportaget, inga märkliga bildtexter eller ingresser som jag aldrig i livet skulle ha godkänt, inga felcitat eller faktafel och inget märkligt urval av fakta så jag inte känner igen mig själv. Och tur är väl det, för det hade faktiskt känts för jävligt om det var tvärt om när det gäller min egen hembygd.

Bengt gör smörgåspålägg

En helg i Östergötland

I lördags morse slog jag mig ner i en Land Rover Discovery för att följa med till Richard Geres torp som ligger mitt ute i skogen i Finspång i Östergötland. Som erfaren fäbodflicka förväntade jag mig ett mycket primitivt litet hus med utedass utan några som helst bekvämligheter som rinnande vatten eller el. Men detta "torp" kan knappast få kallas för torp. Jag kom till en hel gård med flera uthus och en stor ladugård som var ombyggd till garage och en fin snickarbod. Inne i huset fanns det både en modern varmluftsugn, micro, platt-tv, diskmaskin och tvättmaskin. Det "lilla torpet" var väldigt mysigt och bestod av ca 90 kvm på två våningar, vilket jag personligen tycker är alldeles för stort för att få kallas för torp. Jag och Richard Gere har ätit mycket god mat och på lördagskvällen tittade vi på "Män som hatar kvinnor". Torpet låg verkligen mitt ute i ingenstans, när jag kollade ut genom fönstren efter att det mörknat såg jag inte en lampa eller annat lyse så långt ögat nådde. I min familjs fäbodstuga i Älvdalen har vi i alla fall grannar på lagomt avstånd.


Richard Gere var utomhus och gjorde en del sysslor på gården. Ett av projekten var att starta denna traktor. När den äntligen startat körde han runt i traktorn i typ flera timmar. Enligt honom själv så "måste" han köra traktorn så att han "ser att den funkar även fast det är kallt", men jag tror att det var ren nöjesåkning.


Som förrätt på lördagskvällen åt vi färska musslor. Denna gång kokade vi upp dem i vitt vin, grädde, lök och salt. Det blev fantastiskt gott!


Som huvudrätt åt vi stekt fisk, potatis, ärtskidor och smält smör. Fisken var helt perfekt, köpt på Östermalm.


Det fanns två snickarbodar för Richard Gere äger även den "torpgård" som ligger ca 100 meter bort från den gård som vi bodde på. Jag har druckit kaffe i snickarboden, klädd i arbetskläder och arbetshandskar som egentligen tillhörde en 12-årig pojke.


Detta är en av de två Land Rovers som jag åkt i de senaste dagarna. Detta är en Land Rover Defender, det är en riktigt safaribil. Denna bil har åkt i både öken, step och savann, men jag provkörde bilen i svensk snö. Med all nödvändig utrustning i bilen så väger den 3,5 ton, och julen är så stora att de var i höftbenshöjd på mig.

Det kom en till bok

Den bilderbok som jag gjorde åt pappa i julklapp beställde jag från Photobox den 30 november. De lovade en leveranstid på 5 dagar, även fast boken trycktes och skickades ifrån Frankrike. När jag skulle åka hem till Falun dagen före julafton, alltså den 23 december, hade fortfarande inte boken levererats. Jag var såklart besviken på detta och kontaktade dem och gnällde. När jag skulle hem och hämta resväskan den 23 december såg jag dock till min glädje att jag hade en avi från posten på dörrmattan. Med typ fem minuters mariginal hann jag springa till Hemköp vid Sergels Torg och hämta ut boken innan jag åkte hem till Falun för att fira jul. Efter jul hörde blev jag kontaktad av Photobox via mail som beklagade det hela och meddelade att de skulle sända mig en ny bok utifall den första inte kommit fram. Och därefter kom det faktiskt en till bok, så nu har jag två. Och det känns ju bra med tanke på att det hade kostat ytterligare 850 att om jag hade velat beställa en till.


Boken jag satte ihop besår av 53 bilder från Älvdalen där min familj har en fäbodstuga. Jag har mestadels lagt in helsidor i boken, det blir snyggast så. Flera bilder på samma sida ser tattigt ut.


Jag har både äldre och nyare bilder i boken. Denna bild med hjortronhinkar är från 1985 och föreställer från vänster: morfar, mormor, pappa, jag, moster och mosters man. Killen i blått är min lillebror.

En butik med skräplitteratur

Varje dag när jag går iväg på lunch går jag förbi Alexander Schulmans lilla butik på Regeringsgatan. Han har en butikslokal där han arbetar samtidigt som han säljer begagnad skräplitteratur. Redan på skylfönstret ges smakprov på vilka litterära skräpalster som är till salu i butiken. Och priset är dyrt. Det anges även det på skyltfönstret, en varning för höga priser. Jag har varit in och sagt hej till Alex vid några tillfällen, och första gången jag var där så klargjorde han läget. "Jag vill egentligen inte sälja några böcker, jag vill bara ha någonstans att sitta och skriva, det är därför det är så dyrt", sa Alex. Men sen drog han ut en bok ur en av bokhyllorna och höll den framför mig. "Men den här boken, den kan du få köpa om du vill! Den kostar tusen spänn!". Jag tittade på den slitna pocketboken, log och förklarade att jag helst inte vill köpa en begagnad "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes för det priset. Men egentligen var det så att jag redan hade läst den boken. Och har den sparad i min bokhylla hemma i Falun.


I butiken "Skräplitteratur" säljs Harlekin, Readers Digest, När-Var-Hur 1979-1986, Grottbjörnens folk, Tantsnusk, Fantasy, Svenska självhjälpsböcker, Chick-lit, Ronnie Sandahl, Dean R. Koontz, Erotiska noveller och Guinness Rekordbok (daterade).


Så här ser det ut när Alex Schulman sitter och arbetar. Han funderar och stirrar antingen ut i luften eller ut genom fönstret, och sen dykar han ner igen skärmen igen och skriver och petar i texten.

Filmen var bättre än boken

I lördags såg jag filmen Snabba Cash med regi av Daniel Espinosa, en film som bygger på Jens Lapidus bok med samma namn. Jag var inte överdriver förtjust i boken, jag tyckte att den var för rå, för grabbig och för oglamourös. Det kändes som att boken var skriven av en man för andra män, såna som fascineras av riskfyllda knarkaffärer, blådigt våld och vem som blåser vem i statustävlingen efter snabba cash. Men till skillnad från boken så är filmen riktigt bra. Filmens glammiga fest- och överklassscener är en riktigt bra kontrast mot de hårda uppgörelserna i den undre världen och förhandlingarna runt knarkförsäljningen.

Att stöpa om en nästan 500 sidor lång bok som innehåller många olika handlingsspår till ett passande filmformat kan inte ha varit det lättaste, och halvvägs in i filmen tänkte jag spontant att jag är tacksam och glad över att det inte är jag inte hade uppgift att skriva manus. Men manusförfattarinnan Maria Karlsson tycker jag har gjort ett fantastiskt arbete med att pussla ihop en riktigt bra film som flyter härligt och som även stundvis är ganska spännande, även fast vi vet hur det går. Apropå slutet så var det riktigt lyckat att skriva in en extra scen i slutet. Sista scenen i filmen utspelar sig precis som filmen börjar, på anstalt. JW får besök i finkan av sin flickvän Sophie, och den dialog som då utspelar sig var ett bra och väldigt värdigt slut på hela historien.


Scenen då Mrado, spelad av Dragomir Mrsic, går in på Kvarnen och slår sönder en vakt.

Angående skådespelarna så tycker jag att Matias Padin Varela som spelar Jorge och Lisa Henni som spelar överklasstjejen Sophie är de som imponerar mest. Visst tilldelas Joel Kinnaman som spelar JW den största stjärnstatusen i filmen eftersom det är han som handlingen kretsar kring mest och även han som man kommer ihåg bäst efter att ljuset i biosalongen har tänts, men det är ändå Matias Padin Varela som imponerar mest vad gäller skådespelarinsatser. Fast hade Lisa Henni haft en lika stor roll som Matias Padin Varela så hade nog hon sopat mattan när det gäller känslospel och inlevelse. Lisa Henni påminner mycket om en ung Helena af Sandberg, fast med större känsloregister och mer än ett ansiktsuttryck för känslor som "glad".

En annan sak som imponer, eller kanske det som imponerar mest, är hur bra filmen har filmats. Fotot är på gränsen till konstnärligt med många närbilder och ibland lite annorlunda vinklar. Jag tror att fotot och de bra skådespelarinsatserna är den största anledningen till att denna film inte är ännu ett verk i raden av svenska kalkonrullar. Med annat foto, sämre skådisar och kackigt manus hade det kunnat bli både kalkon till middag och paj till dessert, men så blev det inte.

Huruvida denna film kommer att inspirera och locka ungdomar till den kriminella banan, eller om de får avsky och svsmak för branschen, det är en sak jag har funderat över. Jag hoppas innerligt att filmen har en stor avskräckande effekt med tanke på alla konsekvenser som de kriminella uppgörelserna och handlingarna för med sig. Men tyvärr är rollerna så pass "häftiga" som de tre huvudrollsinnehavarna spelar, att jag förstår om vissa ungdomar kanske inspireras. Att tanken väcks att det vore skitcoolt att bli kriminell, smida kriminella planer, bilda pakter, blåsa vissa av polarna på både förtroende och makt och sen komma över den största summan av snabba cash. Men om vissa ungdomar har så dåligt omdöme, då får de nog enbart skýlla sig själva. Inte skylla på filmen som nog är tänkt att vara två timmar av ren underhållning.


Matias Padin Varela som Jorge, Joel Kinnaman som JW och Dragomir Mrsic som Mrado.

Tjejkväll i Stockholm och tjejweekend i Uppsala

Jag har haft så roligt de senaste dagarna att jag inte riktigt har hunnit med att uppdatera bloggen. Inte fotografera heller för den delen. Men ni glömmer väl inte bort att det alltid går att följa mig via min Twitter när jag inte har tid eller möjlighet att sätta mig ner och skriva blogginlägg. Här kommer en resumé över de gångna dagarna.

Torsdag
Jag åkte hem till Veterinären på Kungsholmen och hade en mysig tjejkväll. Mycket snack, god mat och trevligt sällskap. Vi var fyra tjejer som åt en mycket god sallad gjord på kyckling, avocado, fetaost, tomater, oliver m.m. Därefter drack vi kaffe, åt after eight, vindruvor och pistagenötter. Kvällens samtalsämne var bl.a. så kallade vänner som aldrig bjuder igen när det gäller precis allt och lite till, såväl drinkar som luncher eller fest i största allmänhet, eller som har en tendens att alltid banga i sista stund när man bestämt att man ska ses. Ganska irriterande med sådana människor.

Fredag
Jag slängde mig på tåget till Uppsala för att checka in hos min vän Dalajuristen där helgens tjejweekend skulle gå av stapeln. Vi var fem tjejer som alla samlades hos Dalajuristen, och det var endast en utav gästerna som också bodde i Uppsala, vi andra sov över allihopa hos värdinnan. Fredagens program bestod av vinprovning med viner enbart gjorda på druvan Tempranillo från destriktet Rioja. Därefter åt vi en fantastisk cocos- och limegryta med cashewnötter och cous cous, drack rödvin och hade pyjamasparty tills vi somnade.

Lördag
Vi tog en sväng på stan. Det var riktigt skoj eftersom jag inte varit i Uppsala på hur länge som helst. På stan handlade vissa kläder, andra handlade väskor och en del handlade smink. Jag handlade ingenting. Vi åt lunch i form av sallad på Unico. Till Unico kom också Gullian från Dagens Man och gjorde oss sällskap.

Lördagens förfest bestod av mousserande vin, ostar och oliver hemma hos Dalajuristen. Därefter åkte vi in till Birger Jarl för en fördrink efterföljt av VIP-visning av filmen Snabba Cash på Spegeln. Sen gick vi tillbaka till Birger Jarl och dansade hela natten lång. Det var en riktigt lyckad kväll och min vän M.U. som var med vann på sin biobiljett. Hon fick spela sten-sax-påse och vinsten var "snabba cash" i form av 2000 kr i kontanter. Tyvärr vann hon inte, men hon fick en flaska Moët som vi gladeligen och snabbt drack upp.

I morse åt vi frukost och summerade gårdagens eskapader, sen började vi Stockholmtjejer att röra oss tillbaka mot huvudstaden. Nu är jag hemma igen men ska iväg snart igen, hem till Richard Gere på middag.

En fråga om betyg

Det kom en fråga: Jag pluggar juristprogrammet och fick mitt första betyg, ett B. Jag ville helst hänga mig för jag har slitit som ett djur och verkligen siktat på AB. Och jag vet inte vad jag ska göra.. All betygshets får mig att tvivla på att jag ens kommer få ett ordentligt jobb med detta betyg, jag vill verkligen inte jobba på någon myndighet. Drömmen är en advokattitel en dag. Kan man få vettiga jobb med medelmåttiga betyg? Annars överväger jag starkt på att byta, är verkligen sjukt besviken på mig själv och vet inte om jag kommer kunna se mina klasskamrater i ögonen och veta att jag är så mycket sämre än flera av dem. Fy, just nu har jag lust att hoppa av, här och nu.

Svar: Betygsutdelningen på juristprogrammet är ett lotteri. Vad man får för betyg beror endast på vad det råkade komma för fråga, och förhoppningsvis kommer det något som man läst på lite extra eller hade lättare för att förstå. Den som blev kursetta på ena tentan kanske får ett B på nästa, så var det i alla fall i min årskull när jag läste. Men visst hör ambition och antal lästimmar något sånär ihop med det betyg man får, så det är bara att kämpa på! Läs och ge allt inför varje tenta! Det är inte svårt med juridik det är bara väldigt mycket att läsa in, så ju mer du läser, desto bättre kommer det gå på tentorna.

Visst betyder betygen en del, men endast om man vill jobba på några av de allra största affärsjuridiska byråerna eller sitta ting i Stockholm, och det är faktiskt långt ifrån alla som vill det. Men det finns jobb för alla jurister. Du kan helt klart bli advokat även om du går ut med B rakt igenom. Visst kanske du i såna fall får kämpa lite extra med att få ditt första jobb, men betygen är endast viktiga för det första jobbet, därefter räknas endast arbetslivserfarenhet, vad man kan, hur länge men jobbat och vad man inriktat sig på i yrkeslivet.

Om du vill få höga betyg så kan du också få det. Det gäller bara att du har motivation och ork till att läsa riktigt, riktigt ordentligt. Och ha tur med tentafrågorna såklart. Men det viktigaste är nog att aldrig ge upp!

Hej min lilla kossa

Jag fick ett SMS nu ikväll, det stod "Du hemma? Om så, kolla din ytterdörr". Jag öppnade dörren och på dörrhandtaget hängde en kartong. När jag öppnade kartongen såg jag att däri låg exakt samma kossa som jag skrev om det här blogginlägget. Fantastiskt! Tack snälla! Vilken guldkant och fin överraskning på en annars så trist onsdagskväll. Vilken tur att jag glömde bort att gå in och buda på kossan, för annars hade jag kanske suttit och budat mot den som försökte köpa kossan åt mig.


Kossan är en mjölkkanna. Det kommer mjölk ur kossans mun när man häller.

En flickvän för prinsen

Läs hela artikeln i Expressen här.

Idag har jag läst om de påstådda romasrykterna mellan prins Carl Philip och Sofia Hellqvist. Vissa känner igen Sofia från Paradise Hotel, samma säsong som Olinda Borggren var med, och vissa känner igen henne från Sitz. Jag känner dock mest igen Sofia Hellqvist för att hon är från Älvdalen, den ort i Dalarna där jag brukar hänga på somrarna, och för att jag har arbetat tillsammans med henne på Harrys i Falun. Sofia var en av tjejerna på den Slitz-turné som gästade stan och jag var bartender. Det intryck jag har av Sofia är att hon knappast är något spån till ytlig brud som saknar hjärna. Det här är en normal, gullig, ordentlig och skärp tjej med stabila rötter från Dalarna. Knappast en bimbo eller någon slags exponeringssökande glädjeflicka. Jag tycker Sofia är en utmärkt flickvän för prinsen, hennes förflutna från skamtidningen Slitz och Paradise Hotel får vi faktiskt förlåta.

En kossa för mjölk

Det finns en auktionshall på Sveavägen, bara ett stenkast från min bostad, men jag har aldrig varit där. Inte förrän nu. Tyvärr minns jag inte vad auktionshallen heter men det var sjukt mycket gamla grejer där. Både fynd och skräp. Varje pryl hade en elektronisk liten dosa som visar senaste bud, och buden gör man på internet. Jag hittade en kossa som är en mjölkanna, nästan precis en sådan som min farfars nya fru har, farfars nya änka alltså. Eller alltså han hade ju inte en annan änka innan. Farfars nya fru som nu är farfars änka. Eller alltså hon är ju hans änka, ja ni fattar. Den mjölkkossan var jag alltid så fascinerad av när jag var liten, mjölken kommer ur munnen på kossan när man häller. Jag noterade nummret för budgivning men glömde bort att gå in och buda och nu är auktionen slut! Jag missade kossan! Men det kanske kommer fler mjölkkor.


Det går säkert att göra fina fynd på denna auktion om man hänger där varje vecka, om man nu är intresserad av att köpa gamla prylar och klassiska gamla möbler.

Dödslängtan efter att få sova

Jag vet att jag gnällt över detta i bloggen förut, men bland det värsta jag vet är att gå upp ur sängen när mobilalarmet ringer på morgonen och jag inte har sovit klart. Egentligen vet ju kroppen själv när det sovit klart, det är då man vaknar av sig självt. Men eftersom jag inte kan bestämma mina egna arbetstider så tvingas jag gå upp varenda morgon och det känns som värre än döden. Jag får dödslängtan när klockan ringer. Tänker instinktivt "kill me! kill me!" och bara önskar att få falla in i sömn igen. Inte nog med det, den första 1,5 timmen efter att klockan har ringt är jag helt förstörd. Jag är som en zombie i kropp och sinne, halv illamående och det går dessutom inte att prata med mig. Den som någon gång försökt får entoniga stavelser till svar och jag är dessutom sjukt lättirriterad. Jag skulle i såna lägen lätt kunna smälla till den som försöker tvinga mig till en trevlig och hurtig konversation. I och med att jag är så sjukt trött när klockan ringer så har jag nu lovat mig själv att försöka gå och lägga mig lite tidigare. Klockan 22.00 ska jag börja gå och lägga mig, inte 00.30. Jag hade alarmet på 21.55 denna kväll, men ni ser ju att jag redan har misslyckats. Kom på att jag bara måste skriva ett blogginlägg.

En kväll med ostron

Fram tills igår hade jag endast ätit ostron en gång i hela mitt liv, och det var i källaren på Berns och jag var ganska full. Så när Richard Gere igår meddelade att det skulle serveras ostron till förrätt så hade jag lite svårt att svara på frågan om jag gillar ostron eller inte, för jag minns varken hur det smakade eller själva tekniken för att gröpa ur dem och få in ostronet i munnen. Det enda jag mindes var själva konsistensen. Men jag måste säga att det var ganska gott med ostron. Fullt ätbart och det vita vinet vi drack till var perfekt för ändamålet. Men att öppna ostronen såg väldigt svårt ut, det tänker jag inte försöka mig på själv i första taget. Och dyrt är det också, ostronen nedan kostade 17 kr/st. Idag har jag varit på Svenskt Tenn och en rad andra inredningsbutiker för Richard Gere ska klä om en soffgrupp i en av salongerna. Det var jag som kom på idén faktiskt, att tyget borde bytas ut och Richard Gere föreslog genast lejongult.


Ostronen är tydligen levande när man äter dem. Det är om man äter ett dött ostron som man blir sjuk. När man öppnar ett ostron ska det gå trögt, för har muskeln redan släppt är ostronet dött. För att kolla att de lever på tallriken på en restaurang, där ostronen kommer in öppnade och klara, ska man droppa en droppe citron mitt i ostronet. Om det lever så drar det ihop sig i kanterna.

Det perfekta utekvällen

Egentligen var jag inte ett dugg sugen på att gå ut i Stockholmsnatten när jag kom hem från jobbet, jag var så trött att jag egentligen hade velat lägga mig apatisk på soffan och ligga där tills måndag morgon. Men jag släpade mig iväg till Fröken Sverige på drink och det blev en sjukt rolig utekväll! Fröken Sverige bjöd på friska vodkadrinkar med en massa jordgubbar och lime i. Därefter gick vi till Sturecomapagniet och V. Det jag starkt ogillar med att gå ut är att stå i en massa köer och tränsel, men vi slapp köa. Vi bara gled in. Gud vad härligt, det är så det ska vara! Uppe på V var stämningen som vanligt väldigt hög och jag måsta tacka Daphne Leon för all champagne vid deras bord, väldigt snällt och väldigt gästvänligt.


Inne på V:s fina damrum där det finns stora speglar och sköna fåtöljer.

Gissa inte vem som är vad

Ovan ser ni till vänster Lotta Gröning och till höger står Marie Söderqvist. De har varsin kolumn i Expressen på samma sida om samma ämne. Gissa vem av kvinnorna som är uttalad socialdemokrat och vem som har varit ledarskibent på Svenska Dagbladet och därmed antagligen är någonstans runt "obunden moderat"? Jag tycker detta bara är så tragiskt och ledsamt. Att man ser så tydligt på kläder, stil och smink vilken politisk tillhörighet vissa har. Jag avskyr verkligen stereotyper av alla de slag och i alla sammanhang, inte bara när det gäller politik och arbete utan allt! Det hade varit mycket coolare av Expressen att plocka fram en mindre uppstylad moderat och en sjukt glammig sosse.

Ingen vanlig stuga på landet

Jag har spenderat trettondagsafton och trettondagen tillsammans med min vän Richard Gere som bor på Strandvägen. Jag har druckit champagne, badat i jacuzzi och ätit en massa god mat i form av mestadels skaldjur och fisk. Det är helt galet roligt att umgås med Richard Gere. Det är galenskap fast på ett humoristiskt sätt, vi har nämligen lite olika perspektiv på saker och ting. På trettondagen frågade han om jag ville följa med ut till hans stuga på landet, en stuga som han även nämnt vid andra tillfällen, att den låg bland hästskit, vatten och skog. Han skulle titta till stugan om värme och vatten var som det skulle. När vi kom fram till stugan visade det sig att det handlade om en fucking jävla herrgård! En mindre herrgård fast ganska stor ändå, två våningar med flera rum och salonger, staty vid uppfarten innanför de höga järngrindarna samt relaxavdelning och bad i källaren. Vid vattnet fanns även en fullt inredd sjöstuga med kök, dusch och allt. Det var den häftigaste "stuga på landet" jag någonsin sett. Någon annan dag ska jag berätta om jeansen, det är en historia i sig.


På trettondagens kväll lagade vi en "lättare måltid", som Richard Gere kallade det. Så här såg musslorna ut från början.


Crab legs hade jag knappt sett förut, men de var sjukt långa och såg ut så här.


Vi kokade musslorna i vitt vin, margarin, lök, salt och vitlöksolja om jag inte minns fel. Egentligen skulle det vara grädde också men det skippade vi.


Så här blev resultatet. Ett fat musslor, ett fat crab legs och därefter ostar, oliver och kex. Vinet smakade utsökt både till skaldjuren och osten.

Dagens Mand Gay Special

Vissa av er kanske har noterat att datingshowen Dagens Man som jag var med och spelade in för TV4 Plus, som leds av Carolina Gynning, numera har börjat sändas på vanliga TV4. Först var det åtta av tjugo avsnitt som sändes på TV4 Plus, men nu när showen bytt kanal inom TV4 så körs serien om från program nummer ett. Lite konstigt blir det dock, eftersom Gynning säger "Vi ses nästa vecka!" i slutet av varje program, när showen nu istället går varje dag kockan 19.30 istället för en gång i veckan. En sak jag upptäkte på Youtube angående Dagens Man, som i vissa andra länder heter "Take me out", är att vårt kära grannland har gjort en gayshow av det hela i flera avsnitt. Endast killar och alla är gay. Det är ju hur roligt som helst!

I panelen står en transa och 19 gaykillar som inte är transor. Undrar om programledaren också är gay? Undrar om de någonsin tog in en transa som Dagens Man? Notera att signaturmelodin är "What a man" istället för denna käcka melodi.

Vad gör en syokonsulent egentligen?

Igår var jag på kalas hos min kusin Kulturvetaren som har fyllt 31 år. Det bjöds på väldigt god minipizza, minibakelser samt flera sorters kakor och kladdkaka med grädde. Jag lyckades få även denna fest att stampa med Leroy frammåt småtimmarna. Förutom att äta, dricka och dansa så spelade vi även spelet "Hur fan visste du det?" och jag måste skryta med att jag och min lagkamrat Webbredaktören vann den andra omgången vi spelade och hade även flest rätt svar i den första omgången men fick då nöja oss med en andraplats efter utslagsfråga. En minigallup genomfördes även under festen. Frågan löd "Känner du att du hade någon nytta av din syokonsulent på högstadiet?". Samtliga deltagare på hela festen svarade nej. Förutom jag som svarade ja. Min syokonsulent ägnade faktiskt en hel timme åt att berätta för min klass om de olika program som fanns att välja till gymnasiet. Men det var i och för sig den enda nytta jag hade av honom under de tre år som jag gick i högstadiet. Vad syokonsulenten gjorde på sitt arbete förutom de fem timmar per år (vi var fem klasser i varje årsull) som han ägnade åt att informera om gymnasieprogrammen, det har jag dock ingen aning om.


Födelsedagsbarnets vän Henrik hade festens häftigaste slips. Den rosa poloslipsen kommer från Ralph Lauren och finns inte ännu att köpa i butik, men är snart ute till försäljning.