Jag har arbetat på samma advokatbyrå två somrar i rad nu. Jag får även rycka in lite då och då i terminerna när advokaterna behöver extra resurser. Varje år har byrån julfest på Krusenbergs Herrgård. Där äter vi det bästa och mest exklusiva julbord som världshistorien har skådat. Alla får även ta med sig sin respektive till denna tillställning, men jag har som vanligt ingen att ta med mig.
Det jag gör när jag arbetar på byrån är allt ifrån att prata med klienterna i telefon, boka in förhandlingar i rätten, boka in möten, slå efter praxis och skriva överklaganden in blanco. Detta är otroligt lärorikt. I skolan får vi mest lära oss den materiella och teoretiska juridiken, men på byrån får jag en otroligt bra insikt i hur advokatyrket fungerar i praktiken. Olika myndigheters rutiner, hur det fungerar med förordnanden och föreberedelser inför huvudförhandling samt vad olika typer av klienter förväntar sig av en advokat. Detta är tyvärr inget vi får lära oss i skolan. Det är nog faktiskt bäst att lära sig sådana saker på plats ute i yrkeslivet, för det är nog ändå ingenting som går att ta till sig mitt i kunskapshetsen och tentaångesten i skolan.
Advokaterna jag arbetar för är allihopa män i åldern 40-56 år. De är helt underbara. Helt fabulous! Jag gillar dem alla lika mycket och det är alltid lika roligt att komma dit och arbeta. Eller bara för att dricka kaffe. Innan jag arbetade min första dag på byrån så hade jag föreställningen att de skulle prata babyspråk med mig, klappa mig på huvudet och dalta med mig som om jag vore en liten inkompetent studentflicka som inte fattar någonting. Jag hade hört skräckexempel av andra studenter som blivit behandlade som dörrmattor, en möbel, en slav eller någon lägre stående varelse i allmänhet när de sommarjobbat på byråer. Men dessa män behandlade mig med värdighet och respekt redan från första dagen. Helt underbart! Redan på intervjun kändes det faktiskt som att det var fördomsfria och vettiga människor jag hade att göra med. Tyvärr vågade jag nästan inte ens hoppas på detta, utan förberedde mig på det värsta. Men dessa män har verkligen slagit hål på alla fördomar jag hade om medelålders män på toppen av sin karriär. Tyvärr har nog långt ifrån alla haft samma tur som jag har haft. Att en del män ser ner på unga och mindre erfarna kvinnor och behandlar dem därefter, det är väl ingen nyhet direkt. Även kvinnor som är precis lika gamla och erfarna som männen själva kan ju också bli behandlade som skit. Det har jag också hört talas om.
Mina advokater vet om att jag skriver blogg. Att jag gillar glamour och flärd vet de sedan länge, och att jag började skriva glamourblogg blev de inte speciellt förvånade över. En av advokaterna säger att bloggen är lika fabulous som jag är, och jag säger att det måste vara han som är fabulous ifall han har en sådan bra smak. Men vid en närmare eftertanke så är det nog hela advokatbyrån som är fabulous.
I alla fall så har en av advokaterna peppat mig hela sommaren till att jag måste börja dejta lite. En framtida partner kommer knappast att plinga på min dörr av sig självt. Han menar att jag faktiskt måste anstränga mig lite, vilket är helt sant. Det handlar om att anstränga sig mer än att bara stå och prata över en bardisk. Och visst har han rätt, för jag anstränger mig knappast för att ens försöka att skaffa något som kan liknas vid en pojkvän. Att lämna ut mitt nummer på krogen har jag aktat mig för sedan urminnes tider. Det är bara jobbigt och pinsamt. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra när killen sedan hör av sig och vill träffas, ifall jag då inte vill träffa honom. Och hur ska jag ha tid med att dejta? Min dyrbara tid går oavkortat till att plugga, träna, blogga, sova och äta. Något som kan kallas för en dejt var det så länge sedan som jag utsatte mig för så jag kommer inte ens ihåg hur man gör. Som singel blir man väldigt bekväm i sina rutiner, och att släppa in en annan människa i sitt liv är betydligt lättare sagt än gjort. Det vet nog de flesta som har varit singlar sen stenåldern.
Det jag gör när jag arbetar på byrån är allt ifrån att prata med klienterna i telefon, boka in förhandlingar i rätten, boka in möten, slå efter praxis och skriva överklaganden in blanco. Detta är otroligt lärorikt. I skolan får vi mest lära oss den materiella och teoretiska juridiken, men på byrån får jag en otroligt bra insikt i hur advokatyrket fungerar i praktiken. Olika myndigheters rutiner, hur det fungerar med förordnanden och föreberedelser inför huvudförhandling samt vad olika typer av klienter förväntar sig av en advokat. Detta är tyvärr inget vi får lära oss i skolan. Det är nog faktiskt bäst att lära sig sådana saker på plats ute i yrkeslivet, för det är nog ändå ingenting som går att ta till sig mitt i kunskapshetsen och tentaångesten i skolan.
Advokaterna jag arbetar för är allihopa män i åldern 40-56 år. De är helt underbara. Helt fabulous! Jag gillar dem alla lika mycket och det är alltid lika roligt att komma dit och arbeta. Eller bara för att dricka kaffe. Innan jag arbetade min första dag på byrån så hade jag föreställningen att de skulle prata babyspråk med mig, klappa mig på huvudet och dalta med mig som om jag vore en liten inkompetent studentflicka som inte fattar någonting. Jag hade hört skräckexempel av andra studenter som blivit behandlade som dörrmattor, en möbel, en slav eller någon lägre stående varelse i allmänhet när de sommarjobbat på byråer. Men dessa män behandlade mig med värdighet och respekt redan från första dagen. Helt underbart! Redan på intervjun kändes det faktiskt som att det var fördomsfria och vettiga människor jag hade att göra med. Tyvärr vågade jag nästan inte ens hoppas på detta, utan förberedde mig på det värsta. Men dessa män har verkligen slagit hål på alla fördomar jag hade om medelålders män på toppen av sin karriär. Tyvärr har nog långt ifrån alla haft samma tur som jag har haft. Att en del män ser ner på unga och mindre erfarna kvinnor och behandlar dem därefter, det är väl ingen nyhet direkt. Även kvinnor som är precis lika gamla och erfarna som männen själva kan ju också bli behandlade som skit. Det har jag också hört talas om.
Mina advokater vet om att jag skriver blogg. Att jag gillar glamour och flärd vet de sedan länge, och att jag började skriva glamourblogg blev de inte speciellt förvånade över. En av advokaterna säger att bloggen är lika fabulous som jag är, och jag säger att det måste vara han som är fabulous ifall han har en sådan bra smak. Men vid en närmare eftertanke så är det nog hela advokatbyrån som är fabulous.
I alla fall så har en av advokaterna peppat mig hela sommaren till att jag måste börja dejta lite. En framtida partner kommer knappast att plinga på min dörr av sig självt. Han menar att jag faktiskt måste anstränga mig lite, vilket är helt sant. Det handlar om att anstränga sig mer än att bara stå och prata över en bardisk. Och visst har han rätt, för jag anstränger mig knappast för att ens försöka att skaffa något som kan liknas vid en pojkvän. Att lämna ut mitt nummer på krogen har jag aktat mig för sedan urminnes tider. Det är bara jobbigt och pinsamt. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra när killen sedan hör av sig och vill träffas, ifall jag då inte vill träffa honom. Och hur ska jag ha tid med att dejta? Min dyrbara tid går oavkortat till att plugga, träna, blogga, sova och äta. Något som kan kallas för en dejt var det så länge sedan som jag utsatte mig för så jag kommer inte ens ihåg hur man gör. Som singel blir man väldigt bekväm i sina rutiner, och att släppa in en annan människa i sitt liv är betydligt lättare sagt än gjort. Det vet nog de flesta som har varit singlar sen stenåldern.
Föresten så har jag aldrig ens förstått vad man ska med en pojkvän till. Klippa gräset, byta proppar, snickra och bygga ihop ikeamöbler klarar jag faktiskt på egen hand. Men det förstås, det skulle vara behändigt att ha någon som tycker om att städa, diska och göra rent ugnen, för det tycker jag är ganska tråkigt.
Krogen verkar vara ett dumt ställe att träffa någon på, för där är man oftast berusad. Sen i nyktert tillstånd är man inte riktigt lika angelängen om att få träffa killen igen, som då när man bytte nummer på fyllan. Fast det finns ju människor som faktiskt har lyckats med krogragg. Dejtingsajterna på nätet tror jag är ett lika dåligt alternativ. Personkemi, kroppsspråk och attityd är inget som syns i de profiler som man lägger upp på nätet. Jag kollade in Spraydate, Match.com, och Passagen dejting. Många killar ser väldigt bra ut på bild och verkar vettiga i beskrivningen av sig själva, men det säger tyvärr inte mycket om personligheten. Jag ska kanske lägga upp en kontaktannons. Jag håller på att fila på en text. Vad tror ni om detta:
"Glamourös juristkvinna söker en man som kan följa med på julfest i december. Jag är även i behov av någon som kan ansvara för disk, städning och rengöring av ugnen. Mycket goda referenser och meriter är ett krav. Sista ansökningsdatum är nu snarast. Ansökan skall innehålla en uppdaterad CV med foto samt personbevis. Räkna med fem arbetsdagar i handläggningstid. Istället för så kallad dejt får sökanden besöka undertecknad i hemmet för att provstäda. OBS! Sökanden svarar för egna rengörings-medel. Svar till Glamourprinsessan på Glamourbloggen."
25 kommentarer:
En prinsessa nöjer sig bara med det bästa!
Min pojkvän är rätt duktig på att städa när han väl vill, men ibland får jag tjata. Annars så är det trevligt med en pojkvän när man är ledsen eller vill dela med sig av något. Eller när man måste ha en julbords-dejt. =)
bästa annonsen jag läst på länge
;-)Men jag tror att din advokatvän har rätt...prinsen kommer inte och ringer på dörren....man måste liksom leta upp dem själv....det gjorde jag iaf....och resultatet blev rätt lyckat om jag får säga det själv.....
Kram på dig....Btw...storgillar din blogg.....
Fråga glamourprinsen MikeBike, han kanske vill bli din julbordsdejt och vart det sen leder får man vä se...
Nu när jag sitter och kämpar med mitt genus-PM kan jag inget annat än förfäras över att du inte verkar se oss killar som något annat än hembiträden. Att du dessutom börjar med att räkna upp sysslor som kan anses typiskt "grabbiga" stärker bara stereotyperna! Vi killar är också människor med känslor. Jag kan inte ens snickra! Nu måste jag skriva en dikt om det här för att få utlopp för mina tankar...
Den där byrån låter helt underbart. Jag blir så himla glad av att för en gångs skull få höra någor positivt! Var det svårt att få en plats på byrån? Jag har precis börjat studera juridik, och har så mycket funderingar..
Ida: Du har helt rätt, som vanligt!
Alex: Tack! =)
Anonym: Bor inte Mikebike i Göteborg? Har fått för mig det i alla fall. Lite långt bort kanske. Dessutom tror jag knappast att han kan städa eller mata kanin.
Rocco: Jag vill gärna läsa dikten. Det låter spännande.
Hermina: Alla advokater behöver en assistent/allt-i-allo/sekreterare. Någon som kan göra det som advokaterna inte vill eller har tid att göra själva. Det är bara att söka! Har hört att de flesta byråer har 2, 3 eller 4 advokater/jurister på varje assistent. Jag har fem advokater, men det funkar det också! (Har man jobbat på McDonalds så klarar man vad som helst sen.) Men du kanske ska börja med en arbetsplats där du hjälper 2 eller 3 advokater, i alla fall tills du har fått in rutinerna.
Trodde du skulle få en massa svar direkt här på bloggen. Vem vill inte följa med till julbordet??
Om du fortfarande står utan när det beger sig så kan jag gärna ta på mig slips och rita dit en mustash och bli din date. Men där går gränsen.
Me love julbord och flärd!
Jag tror att många som upplever sig klappade på huvudet faktiskt till stor del har sig själva att skylla. Du visar att du förväntar dig respekt för det du kan - och ger respekt för det som de här männen kan. Då finns liksom inga incitament för att klappa eller klappas på huvudet.
Tyvärr ska jag på nog många julbord även om detta verkar vara i världsklass + att jag inte gillar att städa.
ohh när jag såg namnet på bloggen så trodde jag att det skulle vara ännu en opersonlig modeblogg.
men måste säga att jag är såld, och du skriver bra och om så mycket olika saker fast ändå så är det en röd tråd genom allt.
keep up!
Men det går tåg, bussar och flyg mellan Göteborg och Uppsala, så jäkla dyrt är det inte heller. Dessutom kan man köra bil på 5 timmar om man vill. Klart du ska ha glamourprinsen MikeBike som dejt på julbordet.
Det är precis det här som är den prinsessementalitet som verkar ha blivit så vanlig: "ahmen, det är ju helt och hållet mitt prerogativ att avgöra hur jag vill att mitt liv ska vara inrättat, om jag inte tycker att det duger så får det vara". Kommer själv ihåg när jag var i 20-25-årsåldern och tyckte mig se hela världen ligga öppen och ha hur många alternativ att välja och vraka mellan i karriär, kärleksliv och what not. Känner även igen samma raljerande över nämnda intalade smörgåsbord av alternativ (och detta var ändå på 90-talet när ironin fortfarande ansågs någorlunda rumsren). Nu när jag är över 30 inser jag att det inte fanns mycket ödmjukhet hos 20-25-åringen och att jag kanske hade iaf en del alternativ, men att de endast utgjorde önsketänkande som kanske hade kunnat uppnås med en rejäl ansträngning och chosefri kompromissvilja. Missade möjligheter och naiv hybris i en fungerande symbios. Även om jag är nöjd med mina livsval och borde leva upp till någon slags allmängiltig definition av lycka så finns alltid litet tvivl kvar och gnager ("tänk om ..."). Gräset verkar alltid vara grönare.
Jag tar McDonaldskommentaren med en nypa salt och förutsätter helt enkelt att det var ett försök till raljerande ironi. Om de som gjort militär FN-tjänst på Balkan eller i Afrika eller arbetat som volentärer i AIDS- och fattigdomsdrabbade områden (och inte endast skickat några hundra till någon tsunamifond) skulle påstå att de kan klara vad som helt efter det, skulle jag nog inte ha så svårt att tro dem, även om det kanske ändå skulle kräva en del övertygelse från deras sida.
Om man själv beskriver sig glamorös och flärdfull tappar man en del glamour och flärdfullhet, precis på samma sätt som killar som påstår sig vara gentlemän aldrig kan bli sanna gentlemän. En del av effekten försvinner alltid i pretentionen.
Pojkar är enkla varelser. Dom är som alla andra människor. Behandla dom med respekt, visa uppmärksamhet och var ärlig. Visa honom att du gillar honom och att han inte enbart spelar en roll.
Kom ihåg ärlighetsdelen... Förvånansvärt många verkar tro att man kan ha kakan och äta den. Detta gäller speciellt tjejer som vill visa att dom är självständiga....
Som vanligt med andra ord... om du vill bli behandlad på ett sätt, börja med att behandla din partner på det sättet.
Tack för ditt svar! Och tack för ditt inlägg! Dessutom- du har en helt fantastisk blogg. Du lever verkligen upp till tanken med legally blonde! :) Underbart!
Sten-Sture: Jag vet du har rätt, det är klart man måste sänka kraven lite, men det är inte så lätt.
McDonalds tänkte jag på ur stessynpunkt. Har man överlevt med den stressen i 2,5 år så kan man ha hur många bollar i luften som helst känns det som. Allt annat är en barnlek vad gäller stress. Mc Donalds är till och med värre än att vara bartender på fd. Harrys & C:o i Uppsala, eller under studentbalen på Grand i Falun, där 18-åringar står och skriker och vifftar med pengar i baren. Som om det skulle hjälpa för att få beställa snabbare.
Apropå "Legally Blonde": detta är ett bland svenskar (jurister såväl som icke-jurister) synnerligen missförstått begrepp. Det har säkert förekommit länge som en liten skämtsam beteckning i USA, men blev väl för de bredare massorna känt först genom filmerna med Reese Witherspoon (vars (artist-)namn kanske också är någon slags ordspel, någon som vet?), en askungesaga/"var-dig-själv-så-blir-du-en-vinnare"-collegefilm.
Anyho, för dem som ännu inte känner till det: "legally blonde" är en lek med begreppet "legally blind" som förekommer inom amerikanska rättssystem för att markera att en person har en sådan nedsättning av sin synförmåga att den bör likställas med blindhet (även om viss synförmåga kvarstår), när det gäller att få ersättning för sjukvårdskostnader och nödvändiga hjälpmedel och liknande. "Legally blonde" är alltså en skämtsam variant av detta begrepp enligt vilket man driver med sterotypen att blonda kvinnor är blåsta: tillräckligt blond (sinnessvag) för att räknas som sinnessvag i rättslig mening, ungefär.
Genom filmen verkar begreppet ha fått något glamouröst och styrkebudskap över sig, något som alltså inte är den ursprungliga avsikten (ungefär på samma sätt som några försökte ta ordet "bitch" och göra det till något positivt för ett tag sedan).
Litet välvilligt besserwissrande för dem som inte redan kände till det, eller kanske är bara en aning för blonda...
De två senaste kommentarerna måste ha skrivits och publicerats parallellt. Jag menar alltså inte att du skulle vara "legally blonde" i den ursprungliga meningen (som någon slags taktlöst svar på ditt senaste inlägg).
Menar du att det skulle vara mer stressigt och krav på att ha fler bollar i luften som biträde på McDonalds än som FN-soldat... ;-) Närå, jag har själv aldrig jobbat på McD, men har varit gäst många gånger, och det ser inte ut att vara det lättaste jobbet alla gånger (speciellt inte på de stora restaurangerna i New York, där hybristurister kör med de stackars biträdena, även om de får in en och annan nedlåtande kommentar, eller himlar med ögonen när mellancheferna inte ser...).
Btw, när jag skrev legally blonde, menade jag det inte i uttryckets ursprungliga bemärkelse. Men det var lärorikt att få reda på vad det egentligen kommer ifrån!
Sten Sture: FN-soldat kan jag inte uttala mig om för det har jag aldrig varit. Men säger du att det är stressigt så är det säkert det.
Jag tror att galmourprinsen MikeBike och du skulle bli ett förtjusande par på advokaternas julbord. FRÅGA!!!!! Klart han kan lämna Göteborg för en sån sak
Anonym: Och hur vet du att Mikebike är singel ifall han är det?
Och hur kan du tro att han skulle åka till Uppsala för att gå på julbord med en främling?
Jag känner MikeBike , klart han skulle komma och käka julbord i Uppsala om du frågade. Fast om han städar eller matar kaniner vet jag inte
Får man gå dit i Bajentröja?
Nähä, slipp då.
Grönvita sidan: Du får gärna ha bajentröjan på dig, bara du döljer den väl under kostymen! =)
Julbord är ju överskattade...
Skicka en kommentar