Som liten fick jag lära mig att aldrig svara ”Jag vet inte” när jag får en fråga. Antingen får man svara det man tror, eller först överväga en stund och sen svara, eller så får man resonera sig fram till svaret högt. Igår när jag intervjuades av Svenska Dagbladet fick jag faktiskt en fråga som jag inte hade en aning om vad jag skulle svara på. Vi pratade om min uppväxt och jag fick frågan vilken klass jag är uppvuxen i.
---> Eh… Klass?
Det hade jag aldrig tänkt på. Min spontana tanke var att jag gick i A-klass fram till mellanstadiet, och sen fick jag byta till B. På högstadiet gick jag sedan i A igen, och på gymnasiet när jag gick estetiska så hette klassen bara ”Dans”. Men jag förstod ju så klart att reportern menade samhällsklass. Ifall jag hade vuxit upp som överklass, medelklass eller arbetarklass. Inte sjutton vet väl jag? Det där klassystemet med just dessa begrepp, finns det verkligen kvar idag? Det var ingenting som jag funderade på eller som jag och mina kompisar pratade om när vi gick i skolan. Inte heller hemma i familjen pratade vi någonsin om begreppet klass, vad just vi tillhörde eller vad andra tillhörde. Jag är väl uppvuxen precis på samma sätt som alla andra barn i min skola. Jag kunde inte se några större skillnader mellan mig och de andra barnen, varken när det gäller ekonomi eller levnadssätt. Det fanns inga stora och märkbara skillnader, varken uppåt eller nedåt, i alla fall inte i min klass. Alla åt O’boy och limpsmörgås till frukost och mellanmål. Till lunch var det fiskpinnar eller spagetti som gällde, och på fredagarna var det tacos, hamburgare eller pizza som vi barn ville ha. Hur ska jag veta vilken klass jag är uppvuxen i? Måste man verkligen tillhöra en klass?
Av en händelse kom mina syskon och hälsade på igår. Jag frågade dem vad de trodde att vi var uppväxta i för klass. De bara fnissade och började spekulera. Min lillasyster gissade på medelklass, och min bror gissade på övre medelklass. Min syster gapskrattade när han sa det och frågade ifall han inte skulle lägga till ett ”f” efter ö:et när han ändå var igång. Sedan kom vi att tänka på att familjen faktiskt äger hen hel massa mark, skog och gårdar på flera ställen i Dalarna. Borde vi inte vara adliga då? Bara det att ingen har gett oss en adelstitel, för det är väl knappast något som delas ut idag. Fast sedan kom vi att tänka på djuren. Vi är ju faktiskt uppväxta i en villa på landet med djur på gården. Mamma hade hästar när vi var små och jag hade kaniner. En del andra djur har vi också haft, ett tag hade vi faktiskt höns som värpte ägg. Innebär det att vi tillhörde bondesamhället och bör klassas som bönder? Fast det var ju ingen som livnärde sig på djuren, det var bara tidsfördriv och hobbys.
---> Eh… Klass?
Det hade jag aldrig tänkt på. Min spontana tanke var att jag gick i A-klass fram till mellanstadiet, och sen fick jag byta till B. På högstadiet gick jag sedan i A igen, och på gymnasiet när jag gick estetiska så hette klassen bara ”Dans”. Men jag förstod ju så klart att reportern menade samhällsklass. Ifall jag hade vuxit upp som överklass, medelklass eller arbetarklass. Inte sjutton vet väl jag? Det där klassystemet med just dessa begrepp, finns det verkligen kvar idag? Det var ingenting som jag funderade på eller som jag och mina kompisar pratade om när vi gick i skolan. Inte heller hemma i familjen pratade vi någonsin om begreppet klass, vad just vi tillhörde eller vad andra tillhörde. Jag är väl uppvuxen precis på samma sätt som alla andra barn i min skola. Jag kunde inte se några större skillnader mellan mig och de andra barnen, varken när det gäller ekonomi eller levnadssätt. Det fanns inga stora och märkbara skillnader, varken uppåt eller nedåt, i alla fall inte i min klass. Alla åt O’boy och limpsmörgås till frukost och mellanmål. Till lunch var det fiskpinnar eller spagetti som gällde, och på fredagarna var det tacos, hamburgare eller pizza som vi barn ville ha. Hur ska jag veta vilken klass jag är uppvuxen i? Måste man verkligen tillhöra en klass?
Av en händelse kom mina syskon och hälsade på igår. Jag frågade dem vad de trodde att vi var uppväxta i för klass. De bara fnissade och började spekulera. Min lillasyster gissade på medelklass, och min bror gissade på övre medelklass. Min syster gapskrattade när han sa det och frågade ifall han inte skulle lägga till ett ”f” efter ö:et när han ändå var igång. Sedan kom vi att tänka på att familjen faktiskt äger hen hel massa mark, skog och gårdar på flera ställen i Dalarna. Borde vi inte vara adliga då? Bara det att ingen har gett oss en adelstitel, för det är väl knappast något som delas ut idag. Fast sedan kom vi att tänka på djuren. Vi är ju faktiskt uppväxta i en villa på landet med djur på gården. Mamma hade hästar när vi var små och jag hade kaniner. En del andra djur har vi också haft, ett tag hade vi faktiskt höns som värpte ägg. Innebär det att vi tillhörde bondesamhället och bör klassas som bönder? Fast det var ju ingen som livnärde sig på djuren, det var bara tidsfördriv och hobbys.
"Både mamma och pappa har alltid arbetat, och då är man väl arbetarklass?" Jag vet att Ebba von Sydow sa ungefär så i en intervju, att hennes föräldrar arbetar, alltså är hon arbetarklass. Men jag kan nog inte sätta ett endaste finger på, eller komma fram till ett enda vettigt svar på frågan vilken klass jag är uppvuxen i. Det enda jag har kommit fram till efter en del funderande sen igår, är att den enda klass jag vill förknippas med är ”The class of -99”. Den klassen som jag tog studenten med ifrån Haraldsbogymnasiet i Falun 1999.
44 kommentarer:
Jag tycker det är lite onödigt med klasser, varför måste man dela in folk så mycket i olika grupper och fack? Vi måste ju se till individen ;) Jag tror att det där med klasstänkandet snarare skälper än hjälper folk.
Klart alla kan svara "jag vet inte" på en fråga. Ibland kan det rentav vara befriande.
Det är till och med tillåtet att svara "Jag bryr mig inte så värst" om så är fallet, tycker jag. Hellre det än tomt prat.
Klassfrågan känns sliten och är enbart till för att få folk att resonera om hur de ser på sig själv. Dessutom är det tacksamt att hitta grodor i ett sådant resonemang.
men kan du inte alls se relevansen i klassbegreppet? även om kategorierna inte ser likadana ut som på 30-talet längre finns det ju fortfarande markanta skillnader i levnadssätt och -standard hos olika grupper i samhället. att du inte kunde se någon skillnad på dig och dina kompisar i skolan vad gäller uppväxtmiljö och förutsättningar beror väl knappast på att alla i sverige har det likadant (när det gäller ekonomi, sociala förutsättningar etc etc, listan kan göras oändlig) utan snarare på att samhället i större eller mindre utsträckning är segregerat.
Hm.. Finns inga klasser kvar längre... Klassamhället är väl tydligare och värre nu än någonsin! Men sen är det ju en annan sak att inte kunna svara på den frågan, förstås. Men nog tusan har vi ett klart och tydligt klassamhälle, tyvärr!
Hur pass aningslös får en blivande jurist vara? Vet du inte om hur samhällsstrukten ser ut socialt och ekonomiskt? Ingår inte detta i en universitsutbildning som en självklarhet att lära sig förstå?
Självklart har du som oss alla ett "klassursprung".
Själv kommer jag från arbetsklass och med högskoleutbildning och jobb är jag numera i en slags medel/tjänstemannaklass. Jag kan med min bakgrund ha kanke en bättre förståelse än andra för människor som särskilt har betydande svårigheter att få sitt vardagsliv att fungera. I min profession kan jag verka för lösningar som hjälper och stöttar. Behoven finns - lita på det.
Hur kommer du att verka som blivande jurist? Etiskt och moraliskt? Reflekterar du i sådana banor?
Som ung kvinna är du fåfäng och flärdfull vilket är vanligare särskilt nu för tiden då egotrippningen är mode.
Med det menar jag inte att vara respektlös mot dig i detta utan följer med ett visst nöje dina inlägg och bilder i denna blogg. På något vis lär jag mig något av detta också...
Med önskan om ett gott liv även för dig,
Paraplyet
(Tänk dig ett utslaget paraply i alla regnbågens färger. Både vacker och klokt, som jag känner det)
Rolig slutsats!
Om man nu tvunget ska dela in folk i klasser, vilket jag inte tycker men som säkert SVD-folk njuter av att göra (fördom...) så låter det enligt mitt (fördomar igen...) sätt att se på saken som om du är uppvuxen i medelklassen och då förmodligen i den övre medelklassen. Men det är ju ren spekulation från min sida... Själv anser jag mig sprungen ur arbetarklassen, men vad är rätt egentligen?
Om du inte vet vilket klass du tillhör så är du vart fall inte arbetarklass, det brukar man nämligen märka i sitt liv och således känna till.
Söta spekulationer, det där med klass är verkligen krångligt och jag förstår inte varför man fortfarande ska behöva förknippas med dessa begrepp.
Men det är väl klart att det fortfarande finn olika klasser i samhället! Så länge människor tjänar olika är det ju ett klassamhälle. Att du inte ser skillnad mellan olika elever på din gamla skola kan ju helt enkelt bero på att en skillnad i inkomst ofta resulterar i skillnad i var man bor och därmed vilken skola man går i. Jag började reflektera över klass på högstadiet när det plötsligt blev så oltoligt tydligt att vissa ansåg sig lite "fiiare" än andra. För mycket intressant läsning om klass, kön och etnicitet hos gymnasietjejer vill jag varmt rekomendera "I en klass för sig" av Fanny Ambjörnsson. Mycket intressant och kan förhoppningsvis peka på saker som ibland upplevs som "naturliga", men i själva verket beror just på klass! Sen kan man ju tycka bra eller dåligt om klassamhället, men nog finns det alltid.
Vill också rekommendera Fanny Ambjörnssons "En klass för sig". Rolig och extremt intressant läsning. Något av en ögonöppnare för mig i alla fall, ang. vad klass har för relevans i ens eget liv. Gymnasietjejer, som hon skriver om, kan jag ju i någon mån fortfarande relatera till i och med att det inte var så länge sen jag var en själv. Den borde du verkligen läsa Karolina! Mvh.
Manuell trackback:
Glamourbloggarnas drottning vet inte vilken klass hon tillhör. Kommentaren som får mig att undra i vilken värld hon lever i lyder enligt följande:
Hur ska jag veta vilken klass jag är uppvuxen i? Måste man verkligen tillhöra en klass?
Att svara "Jag vet inte" eller "Jag har ingen aning" eller något liknande är fullt legitimt. Nog om det.
Vad gäller frågan om klass så är den minst sagt komplicerad eftersom det inte endast handlar om den materiella standarden eller det lönemässiga utbytet. Själv levde jag länge i tron att klassamhället inte längre finns. Det var faktiskt först i samband med militärtjänstgöringen som jag började inse att det finns något slags klassamhälle, om än i annan form än förr. Jag har med stigande ålder styrkts i den uppfattningen men har lika svårt som tidigare att avgöra vad som avses med klass och vad som konstituerar tillhörighet.
Vad gäller frågan om adel så får jag upplysa om att Dalarna som frk Lassbo härstammar från historiskt sett inte haft någon adel med bördsankytning till landskapet/länet. De besuttna med bördsanknytning till nämnda område tillhörde bondeståndet men var i flera fall bättre bemedlade än de som ståndsmässigt var högre i rang.
Självklart finns det skillnader mellan olika människors ekonomiska förutsättningar. Det intressanta tycker jag är facket/sossarna/vänsterns sätt att använda klassbegreppet i sin agitation. De försöker slå i folk att de klasser som en gång användes när man började prata om klasskamp är intakta än i dag. Detta gör man för att människor inte ska inse att det är mycket större skillnad inom den traditionella arbetarklassen än mellan "arbetarklassen" och "borgarklassen". En retorisk fint för att hålla samman "massorna"?
Sen kan man ju fråga sig varför det är så fult att tjäna pengar? Att vinna dem på BingoLotto (motsv) är helt ok, men att tjäna ihop dem - det får man inte göra...
Vad går skillnaden mellan arbetarklass och medelklass?
Min bror som jobbar som snickare tjänar mer än mig som är högskoleutbildad.
Är det yrket eller lönen som styr klasstillhörigheten?
Det är väl typsikt att de priviligierade inte anser att det finns några klasskillnader. För vissa människor i samhället är det iallafall ganska tydligt att det är skillnad på folk och folk. klart att det är onödigt med klasser men det betyder inte att de inte existerar.
Jag känner igen mig i ditt resonemang angående klasstillhörighet, Karro! Jag undrar om klassmedvetandet kanske är starkare i Stockholm (där alla kring Stureplan vill vara polare & hålla sig väl med knugabarnen) och i vissa bruksorter (starkt hierarkisk uppbyggnad kring en industri). Men vi andra då? Vi som aldrig haft någon som helst anknytning till adel eller fabriksarbetare? Jag växte upp i ett litet samhälle i Norrland. Alla i min klass bodde i villa, oavsett om de var rika eller fattiga. Vi levde ganska likartade liv, framtill dess att våra vägar skilde sig åt i 9:an.
Hade inte heller lagt ner särskilt mycket tankekraft på att fundera över klasser fören jag började läsa sociologi och allt kretsar kring klasser. Medelklass hit och arbetarklass där. Det man brukar använda för att bestäma klassindeling är vilket fackförbund man tillhör. Arbetarfackförbund som metall eller tjänstemannafackförbund som sif
Tänk om vi skulle ha det som i indien m kaster ist för klasser. Bara en tanke...sjuk tanke.
Paraplyet: Visst ser jag att det skiljer det sig i människors levnardsstandard och privata ekonomiska förhållanden. Detta i och med att vissa tjänar mer och vissa tjänar mindre. Vissa är födda in i rikedom eller har ärvt pengar, och vissa har inte gjort det. Men detta var ingenting som jag tänke på eller som märktes i en grundskola i en småstad som Falun.
Men det är i alla fall tur att vi alla är lika både inför lagen och inför döden. Då finns det inga klasser att tala om. I och för sig är kungen straffimmun, så han får väl anses tillhöra en annan "klass" inom straffrätten.
Det är misnt sagt svårt att avgöra vilken klass man tillhör i dagens samhälle, ifall man inte är överdrivet rik eller överdrivet fattig.
Ifall jag har en pappa som tjänar över medel, och en mamma som tjänar medelbra, och en farfar som kommer från överklass och en farmor som kommer från övre medelklass, och en mormor som ursprungligen är arbetarklass och en morfar som kommer från övre medelklass.
Vad är då jag? Medelklass även om jag är höginkomsstagare? Medleklass även om jag är låginkomsttagare? Vad är det som avgör?
lika inför lagen.. tja, föreställningar om olika samhällsgrupper / kön / etniciteter hänger väl med där också. det är ju ändå människor som sitter där och dömer, och det faktumet bör knappast underskattas eller överskattas. har du läst flickan och skulden / den onda cirkeln eller liknande böcker? annars rekomenderas de varmt! ingick dessutom i vår kurslitteratur på juristprogrammet så det borde väl kanske vara av intresse.
Det finns ur ett samhällspolitiskt perspektiv en vits att tala om klasser. Att använda begreppet klasser är i sig inget dåligt eftersom man behöver ur ett rent vetenskapligt perspektiv diskutera olika "grupperingar" i samhället.
Att det finns diverse skillnader mellan olika "grupperingar" är ganska uppenbart och det är ganska naivt att påstå att dom inte finns.
Dock för att få en bra bild av hur sociologer numera vill använda begreppet rekommenderar jag en artikel i Stanford Social Innovation Review - "The Workings of Class", som just tar upp hur ett förlegat synsätt på klasser skapar klyftor i undervisningen i skolorna. Riktigt intressant artikel, som tar kol på en hel del av det förlegade synsättet på samhället i stort. Den visar också en medvetenhet om skillnader mellan olika grupperingar verkligen kan lösa problem.
Det skall alltid finnas en ömsesidig respekt "mellan" olika grupperingar är dock något som alltid måste finnas. Kom däremot ihåg att dessa "grupperingar" är dynamiska och under ständig förändring. (På samma sätt som du ändrar åldersgrupp ändras dessa grupperingar. )
Dock tvivlar jag på att SVD:s reporter använde ordet "klass" i den bemärkelsen när denn(e)(a) ställde frågan, vilket i sig är tråkigt.
Håller med Paraplyet. HUR pass aningslös får en blivande jurist vara? "Båda mina föräldrar arbetar, är jag arbetsklass då?" HERREGUD!! Att du som blivande jurist med den makt som det innebär inte har funderat över ditt klassursprung och hur det förhåller sig till/skiljer sig från andras är under all kritik. Snälla du, höj blicken lite över kurslitteraturen ett tag och fundera över sånt här. Det är viktigt!
Intressant diskussion! Jag har precis börjat jobba som lärarvikarie och har med ett rejält magplask landat i verkligheten. Har nu ett vikariat i Tensta. Det går inte ETT ENDA svenskt barn i skolorna där. Jag gillar inte att sortera in människor i klasser men att bara se hur dessa barn lever gör att jag vill göra nåt för att de som har det sämst ska få det lite bättre.
Kan rekommendera Annelie Jordahls " Klass, är du fin nog?". Pocketbok som man plöjer igenom på en kväll, vilken ger större förståelse om de begränsingar som följer med klasstillhörighet. Sociologistudier var det som förklarade klassbegreppet för mig och fick mig att förstå att det i allra högsta grad existerar i dagens samhälle.
Ägande av kapital tillsammans med yrkespistion är den är den huvudsakliga grunden för klassindelningen. I Sverige använder sig SCB av socioekonomisk indelning som utgår från vilket yrke man har, indelat i 8 grupper, där arbetare representerar två av dessa, tjänstemän 5 och företagare tre.
Men för att verkligen förstå klassproblematiken räcker det inte med att dela in yrkes eller lönefack. Man måste också förstå det kulturella kapital som hänger samman med klasstillhörighet, liksom det sociala kapitalet och individers livsschanser.
Med livsschans menas de möjligheter man har att förverkliga sina drömmar.
Det sociala kapitalet kan antingen vara dem som öppnar dörrar för en genom livet ( genom att man har de rätta kontakterna redan vid födseln) eller avsaknaden av dessa.
Det kulturella kapitalet är det som tydligast visar klasstillhörighet utåt och det som skapar osäkerhet för en klass inför en annan och tvärtom. Det sätt vi pratar på, de intresseområden vi har. Det kan kännas lika obehagligt för en hög chef att tilltala en arbetare som tvärtom. Man har inte de sociala koderna till varandras världar.
Om bilmekanikern Lasse eller kokerskan Elsa vann en miljon på Lotto, skulle man antagligen fortfarande se dem som arbetarklass.
Liksom en utfattig Wallenbergare fortfarande skulle ses som överklass.
Genom universitetsstudier förstod jag för första gången skälet till min osäkerhet inför min egen förmåga, som arbetarklassunge i en universitetesvärld som bygger på medel och överklassens koder.
Det är bra att ha insikt i att det inte är så enkelt att göra en klassresa som man kan tro. Det räcker inte alla gånger att ha rätt utbildning och meriter. Chansen till drömjobbet kan avgöras av kontakter eller oförmåga att verbalisera sig på rätt sätt.
Typiskt för övre medelklassen och överklassen är att aldrig se begränsingar och avsakaden av pengar som ett problem, tillhör man dessa skikt litar man på att det löser sig vilket det då oftast gör. Självsäkerheten är markant större.
Arbetarklassen är motsatsen med ett ofta dåligt självförtroende från en uppväxt där begränsingar i livet pekats ut mycket tydligare, liksom den egna existensens värde. Pengar blir här så mycket mer avgörande.
CSN diskussionen för ett tag sedan visar tydligt olika klasstillhörigheter, med olika syn och erfarenhet av pengar ( t.ex när de är slut).
Nä, folk pratar inte så ofta om klass. Men skillnaderna är alla med på. Jag tror nog att vi alla skulle vara lite mer förstående mot varandra om vi ibland funderade på strukturerna i samhället och vad de gör med oss...
Jag vill också ge ett bra boktips (som tack för en underhållande blogg): Anneli Jordahls bok "Klass - är du fin nog?" är lättläst, tänkvärd och har som glammig bonus världens läckraste omslag i röd sammet.
Mindre tid åt lull-lull och glamour och mer tid åt böckerna!
Jens: Det är väl klart att jag är fullt medveten om, och har funderat kring, att alla människor inte har samma sociala status eller trygghet. Men att dela in befolkningen efter de gamla och förlegade begreppen som "överklass", "medelklass" och "arbetarklass" tycker jag inte är förenligt med dagens samhälle. Att tala om hög- medel- och låginkomsttagare är mer realistiskt. För vad utgör en klass egentligen? Hur definieras klass och vad är det som bestämmer vilken klass man tillhör? Det kan ju inte enbart ha att göra med vad ens föräldrar arbetar med och hur man är uppväxt. Se "anonyms" inlägg ovan om att en människa kan härstamma ifrån flera olika av de gamla klass-samhällena, och även vara höginkomsttagare även då man har ett traditionellt arbetaryrke.
Citatet "Båda mina föräldrar arbetar, då är jag väl arbetarklass" är stulet från Ebba von Sydow som sa så i en intervju. Det är alltså inte mina ord, men jag kan mycket väl hålla med henne om att begreppet är missvisande och felaktigt. Som redan nämnts ovan kan en person som arbetar med ett traditionellt arbetarklass-yrke mycket väl vara höginkomsttagare.
Tack för alla fina boktips, men från idag och fram till juni så prioriterar jag enbart böcker om rättshistoria. Men över sommaren kanske! =)
Till gåspennan: Även saker man inte talar öppet om (läs klass) existerar. Saker man avhandlar öppnare än öppnast behöver däremot inte existera (läs de flesta hårfärger, t ex).
Några ord om klassbegreppet. För det första är inte meningen med klassbegreppet att mekaniskt dela in individer i skilda klasser. Att inte kunna svara på vilken klass man tillhör är inte så märkligt.
Klassindelning är en abstraktion, men om vi gör som kikkan vill och bara ser till individer så "ser vi inte skogen för alla träd".
Klass, i en marxistisk mening, innebär att man ser gemensamma intressen. Vissa lever på att sälja sin arbetskraft, dessa kallar vi arbetarklass, proletariat. Andra lever på att äga produktionsmedel och parasitärt suga ut arbetarklassen, dessa kallar vi borgarklass eller parasiter.
Mellan dessa finns klasskikt, t ex småborgerligheten som äger produktionsmedel men som själva måste arbeta för att leva (ex. småföretagare). Dessutom finns det hela grupper som är svåra att placera in i någon utav huvudklasserna, dessa är dock ständigt minskande och de flesta tenderar att sjunka ned i proletariatet.
Arbetarklassens och kapitalisternas intressen är totalt motsatta. Kapitalisterna vill att lönerna ska vara låga och priserna höga, arbetarklassen vill att lönerna ska vara höga och priserna låga. Kapitalisterna vill ständigt förändra våra villkor, vi vill ständigt förbättra dem. Det är en pågående kamp som man ser tydligt bara man slår på TV:n eller plockar upp morgontidningen.
För att tala med Marx: "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.
Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång."
Slutet på den här kampen, om man är marxist, är alltså en "revolutionär omgestaltning". D v s vi gör oss av med kapitalisterna och bestämmer demokratiskt över produktionsmedlen, vi skapar socialismen.
Oj, superintressant diskussion måste jag säga. Jag tycker ofta det blir påtagligt, som vissa redan konstaterat, hur verklighetsfrånvända många är i såna här sammanhang. Och då oftast de som tillhör de högre samhällsklasserna. Jag tror det är en konsekvens av att man umgås i för homogena grupper. Där jag växte upp var det en härlig blandning. Jag har gått i skola med barn till långtidsarbetslösa, miljonärer, vd:ar, industriarbetare, bönder, städare, pizzabagare. Jag tror det är nyttigt. Och ser med fasa hur klyftorna växer mellan fattiga och rika i vårt lilla land.
Hade du tillhört arbetarklassen (den nedre) så hade din familj aldrig kunnat hjälpa dig ekonomiskt när ditt studielån inte vill räcka. Sådan är verkligheten för dagens arbetarklassungar - de som kan och vågar sig på att plugga med studielån. Arbetslösheten bland akademiker är skrämmande hög. Övre medelklass kan åka på utlandssemester med alla barnen VarjE år OCH ha villa, bil och vovve... nog finns klass samhället kvar, det är bara att kolla vilka som tjänar vad och hur de ordnar det för sina barn... DärEmoT är Sverige ganska fantastiskt eftersom även en fattig råtta med studiebegåvning KAN plugga och bli t.ex. läkare. MEN om föräldrarna är slöa soffpotatisar lär den tjejen få kämpa ensam...
jag har intervjuat en del äldre människor för en uppsats jag skrev, en av dem växte upp i ett industrisamhälle, hans far var byggnadsmästare, han pluggade vidare, tog realen osv. Han berättade för mig att mentaliteten i byn vad sådan att studier var liksom inte "ärligt", utan det var att arbeta med sina händer (på fabriken) som var det hederliga och riktiga. Den mentaliteten har jag själv mött hos en långtradarchaffis jag fick skjuts med som klagade på alla studenter som sedan fick hur hög lön som helst för att kunna betala tillbaka sina lån osv. Jag kontrade med att jag minsan kom från arbetarklass (virkessorterare och läkarsekreterare) men att jag under hela min ungdom blivit uppmuntrad att studera vidare.
Läs Mats Trondman om klassresor.
Samhällsklasserna lever kvar på en strukturell nivå snarare än förr då tex adeln avnjöt privilegier såsom att slippa betala skatt. Vi har till och med fått en ny klass. Underklassen. Tex en kvinna med invandrarbakgrund som går på soc. Om 30 år kanske vi har ännu en klass. Bottenklassen kanske?
Normalt sett brukar vi alla, när vi skall gissa oss till vilken klass vi tillhör, gissa oss snäppet över den klass vi egentligen tillhör. Så jag är nog undre medelklass.
Hur som haver, har jag klampat in på Glamourbloggens revir och kommenterat Agneta Sjödins outfit i dagens Let´s dance. Var hon fabulous?
Likhet inför lagen är ett abstrakt begrepp i verkliga livet. Tror att Sara som nyss börjat jobba i Tensta kan hålla med om det precis som hon "magplaskat" :) in i vetskapen om att klasser existerar. Synd att juristutbildningen inte öppnar ögonen på fler och går utanför ramarna lite mer, svårt att undgå att se att likheten inför lagen styrs av hur mkt pengar man har och hur svenskt ens namn klingar.
Tyvärr, inför framtiden får man väl säga, att juristutbildningen fortfarande överbefolkas av människor som aldrig har behövt eller kännt behov av att reflektera över vad de har fått i livet som inte är lika självklart för andra.
från en juriststudent
För att klargöra; Ebba von Sydow sade sig tillhöra den arbetande klassen, inte arbetarklassen. En ordlek, men också en bra beskrivning av hur klasserna utvecklats. Det är ju inte längre den icke-arbetande adeln som tjänar pengar i dagens Sverige. Men kanske den hårt arbetande juriststudenten?
jag har kommit på svaret på frågan... i ett annat inlägg antyder du att din pappa har läkarkollegor, innebär det månne att pappa är läkare? Då är du väl övre medelklass i vart fall, kanske till och med överklass.
Och det hedrar dig, Karolina. Den enda identitet man behöver är HBO. Och se på mig jag är kvar där än!
//Fredrik Adolphson
Anonym: Nej min pappa är inte läkare, men han har en vän som är det, det stämmer.
Karro blev konfunderad över intervjufrågan i vilken klass hon är uppvuxen. Samhällsklass? Finns det kvar idag, blev Karro nödsakad att reflektera över för att kunna svara frågeställaren. Det är inledningen till tråden som Karro öppnade på den här bloggen. Många responser med olika riktningar i svar och synpunkter. En verkligt spännande och angelägen dialog. För vem? För alla, tror jag. Sammandrag av synpunkter och tankar tycker jag ger nyckelord i diskussionen. Jag vill gärna följa dialogen och hoppas på att få läsa många fler inlägg i ämnet.
glamour kid: men tusan nog har vi ett klart och tydligt klassamhälle
johan svenungsson: retorisk fint
anonomous: våra vägar skiljer sig när vi utvecklas
elin: allt kretsar kring klasser inom sociologin
karro: kungen är straffimmun inom straffrätten; vad utgör en klass egentligen?
anonomous: vad är jag, vad är det som avgör?
erik: rent vetenskapligt behöver man diskutera olika, dynamiska grupperingar i samhället
sara: jag gillar inte sortera in människor i klasser
therés: livschanser; kontakter; de sociala koderna; verbalisera sig; självförtroende; SCB och socioekonomisk indelning
eva: vad gör strukturerna med oss i samhället?
johan persson: klassindelning är en abstraktion; de som lever på och äger produktionsmedel kallar vi parasiter; en tydlig pågående kamp
anonomous: likhet inför lagen är ett abstrakt begrepp i verkliga livet och styrs av pengar och svenskklingande namn
josephine: men om föräldrarna är slöa soffpotatisar lär tjejen få kämpa ensam
bruce banner: om 30 år kanske vi har ännu en klass, bottenklassen kanske
Jag tycker som knegaren skriver: Oj, en superintressant diskussion måste jag säga.
Precis som någon redan sagt, läs Fanny Ambjörnssons "I en klass för sig". Ta sen Anneli Jordahls "Klass - är du fin nog".
Klassbegreppet är inte myntat idag, men det är minst sagt aktuellt. I Sverige brukade förhållandet mellan lönerna för den lägst avlönade arbetaren och den högst avlönade vd:n vara 1:10. Nu är det 1:50. I snitt tjänar en tjänsteman 43 procent mer än en arbetare. Dessutom har lönegapet mellan män och kvinnor inte minskat på sistone.
Så visst finns det klass att tala om även om det inte är lika synligt i Sverige som på många andra ställen.
De enda som vet vilken klass de tillhör är de som tillhör arbetarklassen. Av någon konstig anledning verkar alltid vi vara otroligt medvetna om att vi är arbetarklass. Tragiskt men ack så sant.
Skicka en kommentar