Tjena ”Glamourprinsessan”!
Vi pratade i baren på verandan på Harrys i Falun för några helger sedan, jag vet inte ifall du kommer ihåg! Jag berätta att jag jobbat i Göteborg på Volvo, jag måste erkänna en sak. Jag mörkade att jag hade läst din blogg, det hade jag… Men jag våga inte erkänna att ja hänger över en rosa tjejblogg varenda dag. Jag måste erkänna en till sak, att ja blev ganska rädd för din personlighet. Du är läskig! Av allt ja läst i bloggen så trodde ja att du var en riktig flicka, någon liten en som fnissar och är söt, och med rosa kläder. Men jag blev ganska rädd för du var verkligen inte som jag hade trott! Jag hade tänkt mig typ Elita i Big-Brother. Visserligen var du både liten och söt, men du är ingen liten flicka du, du är mer som min morsa ungefär, hon är syokonsulent och arbetar med politik. Nu säger jag inte att du är tråkig, för du var väldigt trevlig och rolig, men du är liksom ingen liten glamorprinsessa, du skulle mer passa som företags-VD eller nåt annat tråkigt, för du verkar väldigt… ehum seriös liksom, minst sagt. Jaja det var det jag hade att säga. Ha det bra glamourVD:n!
Svar: Tack för reflektionen, det stämmer nog ganska bra! Jag kan inte annat än hålla med, även om syokonsulent kanske inte är min grej, och jag inte heller ser en VD-post som något tråkigt, utan mer som en önskedröm och en spännande utmaning. Sorry ifall jag gjorde dig besviken, men jag är ingen blunddocka, jag är en arbetsmaskin, men en ganska sympatisk och snäll sådan. Dessutom ser jag min blogg som relativt könsneutral, ifall man bortser från kläder och skor, så du kan med gott samvete fortsätta att läsa bloggen!
Vi pratade i baren på verandan på Harrys i Falun för några helger sedan, jag vet inte ifall du kommer ihåg! Jag berätta att jag jobbat i Göteborg på Volvo, jag måste erkänna en sak. Jag mörkade att jag hade läst din blogg, det hade jag… Men jag våga inte erkänna att ja hänger över en rosa tjejblogg varenda dag. Jag måste erkänna en till sak, att ja blev ganska rädd för din personlighet. Du är läskig! Av allt ja läst i bloggen så trodde ja att du var en riktig flicka, någon liten en som fnissar och är söt, och med rosa kläder. Men jag blev ganska rädd för du var verkligen inte som jag hade trott! Jag hade tänkt mig typ Elita i Big-Brother. Visserligen var du både liten och söt, men du är ingen liten flicka du, du är mer som min morsa ungefär, hon är syokonsulent och arbetar med politik. Nu säger jag inte att du är tråkig, för du var väldigt trevlig och rolig, men du är liksom ingen liten glamorprinsessa, du skulle mer passa som företags-VD eller nåt annat tråkigt, för du verkar väldigt… ehum seriös liksom, minst sagt. Jaja det var det jag hade att säga. Ha det bra glamourVD:n!
Svar: Tack för reflektionen, det stämmer nog ganska bra! Jag kan inte annat än hålla med, även om syokonsulent kanske inte är min grej, och jag inte heller ser en VD-post som något tråkigt, utan mer som en önskedröm och en spännande utmaning. Sorry ifall jag gjorde dig besviken, men jag är ingen blunddocka, jag är en arbetsmaskin, men en ganska sympatisk och snäll sådan. Dessutom ser jag min blogg som relativt könsneutral, ifall man bortser från kläder och skor, så du kan med gott samvete fortsätta att läsa bloggen!
5 kommentarer:
Det är precis det här som är så härligt med dig Karro! Du ser ut som en korsning mellan en älva och en slitzbrud, men så fort man skarpar lite på ytan och ser/hör dig live så inser man att du är precis som en politiker eller en VD! Eller jurist kanske!! Jag förstår att det inte riktigt går ihop i en del folks hjärnor!
Go girl (men det gör du ju redan!)!
Jenny: Ha ha, men jag kan inte rå för vare sig hur jag ser ut (jo kanske lite) eller hur jag är, jag är ju bara mig själv! (Och nej jag tänker inte färga håret mörkt, klippa mig i pojkfrisyr och sluta sminka mig). ;)
bara glorifierande kommentarer tillåts.
Jag tycker det låter som du är dig själv: kanon!
(Och samtidigt blir jag så himla glad - hoppas bara mina döttrar vågar/orkar/har förmågan att förverkliga sig själva, Allah vet att jag gör mitt bästa att stärka deras självkänsla!)
Utile: Ja uppväxt och stöd hemifrån spelar nog ganska stor roll hur man blir, och självklart så formas man även i skolan (och kanske även lite på jobbet nu på äldre dar).
Skicka en kommentar