Rapport från Almedalsveckan nr 1

Förra året på Almedalsveckan hade socialdemokraterna klätt 50 av sina SSU:are i röda tröjor. De där tröjorna syntes ganska väl, och inför årets Almedalsvecka meddelade SSU's ordförande Anna Sjödin att de skulle öka dosen. De skulle ta till hårdare metoder, och yes - de lyckades kan man säga. I år är det inte mindre än 1000 unga sossar som springer runt i röda tröjor och sjunger sossesånger. Socialdemokraterna sprider sina knattar som hundhår i en TV-soffa. I och med att jag själv hade röd klänning dagen till ära så misstänkte jag självklart att jag skulle kunna förväxlas med anhängare till de partier som har den röda färgen i sin logotype, och visst smälte jag in väldigt bra. Min klänning hade nämligen exakt samma färg som SSU-kidsens T-tröjor. Det enda som fattades var en röd ros i min hand, i så fall hade jag kunnat säga till folk att jag skriver bloggen "En sosseprinsessas dagbok" på Internet. Men som tur var så hade min klänning bra mycket snyggare skärningar än vad SSU någonsin skulle kunna budgetera inför en Almedalsvecka.

Den största delen av dagen spenderade jag i Visby Hamn. Svenska Naturskyddsföreningen har nämligen spärrat av ett stort område i hamnen där det fanns en gigantisk scen och andra sevärdheter. Arrangemanget heter "Livrädda Östersjön" och på scenen kommer det att vara debatter varvat med artister under hela veckan. Jag lyssnade när miljöminister Lena Sommestad debatterade mot Thomas Di Leva. Även Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson och Tina Ahlin var med i debatten, och Di Leva ställde väldigt intressanta frågor måste jag säga. De pratade bl a om fosfat i tvättmedel, algblomning samt andra viktiga och aktuella mijöfrågor.

Den stora silon som också ligger i hamnen var full av företag och organisationer som ville visa upp sin verksamhet. Silon var omdöpt till "Östersjötorget - En global oas", och att gå in i den stora och mörka silon var en härlig kontrast till den gassande sommarsolen. Hela silons golv var täckt av sand, och det var lite svårt att gå, men det var mycket intressanta företag som pratade där inne. Afrikagrupperna, Lutherhjälpen, Rädda Barnen, SIDA, Röda Korset, UNHCR och Räddningsverket International var några av dem. Mina svarta högklackade pumps blev sandiga men det gjorde inget. Jag har såna här våtservetter för underlivet jag kan torka av dem med när jag kommer hem. Men till nästa år måste jag nog fixa fram en maskrosgul klänning med gröna smycken, för att vara utklädd till socialdemokrat på Östersjötorget var inte roligt. Jag har väldigt fina bilder från dagens arrangemang, men tyvärr kan jag inte lägga in bilder här på Birkas Internetcafé. Min bror lyckades fota Göran Persson, men jag är inte avundsjuk. Hade han däremot kommit dragandes med bilder på Göran Hägglund så hade det varit en helt annan sak. Persson v.s Hägglund, det kan inte ens bli en tävling.

Dagens bästa: När Thomas Di Leva frågar sig vilken politiker man kan tro på här i Almedalen, när så många politiker med åsiker, viljor och löften möts och vill överrösta varandra, för att därefter klinga ut i sången "Vem ska jag tro på" med publiken och gitarren som stöd.