Något var fel, och det gällde varken mig eller Alfred

När jag vaknade i morse så var det någonting som kändes fel. Jag hade känt det redan på fredagskvällen när jag var hemma hos min vän Media- och Kommunikationsjuristen och åt middag tillsammans med Skatterättsjuristen den yngre och hennes pojkvän. Men det var svårt att säga vad det var som inte stämde, för allt var ju så gott som klart. Smycken och andra accessoarer hade jag i princip klara, min Nobeldejt hade hämtat ut sin frack, biljetterna hade jag fått och klänningen satt bra den sista gången jag provade den. Det var bara dragkedjan som skulle sys dit samt några detaljer som skulle sys fast och sys upp. Allt funkade på alla plan inför festen, både fysiskt, kemiskt och medicinskt, och det var även fred mellan mig och min dejt. Litterärt sett så var jag också förberedd, jag hade läst hela informationsbladet som kom med biljetterna. När jag skulle somna så försökte jag tänka på vad som inte var bra, eller om jag hade missat att fixa något. Hade jag valt fel färg på klänningen? Skulle jag ha sytt samma modell fast i blått? Eller rosa? Var det fel spetstyg? Men nej, jag ville ju ha en röd klänning och jag hittade inget bättre spetstyg. Hade jag valt fel kille som dejt? Nej, det hade jag inte heller, han kommer bli fabulous i frack och sköta sig utmärkt. Hade jag valt fel skor eller skulle jag försöka sätta upp håret under mössan ändå, då när jag går till hårstylisten i morgon eftermiddag? Nej, det var inte heller det som var problemet, för skorna är perfekta och det är tekniskt omöjligt att få upp mitt stora hår på den ynka centimeten mellan mössans kant och hårfästet. Stora och utsläppta lockar är det enda rätta. Tänk att det skulle vara så svårt att komma på var den felande länken satt, för något var det ju.

Men när jag vaknade i morse, då kom jag på vad som var galet: Det ska på ett till laget svart tyll under sjöjungfrukjolen. Nu var klänningen för platt nertill. I och för sig så var det redan väldigt mycket tyll och väldigt mycket spetstyg där nere. Tyget som ligger intill marken, runt fötterna på mig, det är nämligen 8,5 meter i diameter. Det är väldigt mycket med tanke på att klänningen bara tar upp ca en kvadratmeter i yta vid fötterna. Men visst, det skulle på ett till laget tyll. Och vad skulle skräddaren säga om det? Hon hade redan tillräckligt mycket att fixa idag. Dragkedjan skulle dit, sidenbandet bandet under bysten skulle fästas, klänningen skulle kortas av och en spets skulle sys fast intill marken på det 8,5 meter långa spetstyget. Dessutom skulle en sjal tillverkas. Men det fanns inget annat att göra än att slänga sig på telefonen och ringa till henne. Så snällt jag kunde försökte jag förklara att det inte kändes riktigt bra, att det kanske skulle på ett till lager svart tyll. Och som tur var så hade skräddaren tänkt på samma sak. Ett till lager var nödvändigt för att få en maximal sjöjungfrueffekt. Så det var bara att köra igång.

Oj vad skräddaren har slitit idag, jag är verkligen beundrad över allt hon har offrat för denna klänning. Hon hade egentligen andra planer på eftermiddagen, men det fick skippas. Jag var där två gånger och provade idag, och klockan 19.15 var den färdig. Då kunde jag äntligen pusta ut och ta med den hem. När Metro kom och fotade klänningen igår så var den långt ifrån klar. På bilden är den bara provisoriskt ihopsatt, och ni vill inte ens gissa hur det ser ut bakifrån. Man ser inte någon av sjöjunfrukjolen på den bilden, men den var också bara provisoriskt uppfylld med ett helt annat tyll, och inte alls lika mycket, än det jag ska ha.

Nu har jag packat mina väskor och allt är färdigt. Till och med naglarna har jag målat även om jag ska ha handskar på mig i morgon. Klockan 11.20 i morgon bitti så kan ni höra mig på TV4. Då ska Tilde de Paula prata med mig över telefon om Nobelfesten i det där morgonprogrammet. I Aftonbladet kommer ni också kunna läsa, jag vet inte om det är i morgon eller i övermorgon som det trycks, men det har varit en fotograf från Aftonbladet här ikväll och fotat mig i klänningen, och i eftermiddags gjorde jag en intervju. På Expressen Uppsala kommer det en artikel och en radiointervju, men samma sak där, jag vet inte exakt när. Nu ska jag sova och drömma om vackert om vals, vin och Alfred Nobel.