Dagen då Danielsson slaktades offentligt

I tisdags offentliggjordes det beslut som Justitieombudsman (JO) Nils-Olof Berggren författat angående initiativärendet mot Statsråds-beredningens statssekreterare Lars Danielsson. Ärendet behandlar hur Danielsson agerat efter tsunamikatastrofen den 26 december 2004. Hela beslutet går att läsa här, men vad är det som står egentligen?

• Att det inte går att utröna huruvida Danielsson har varit på Regeringskanslitet under annandagen eller inte.
  
• Att Danielssons uppgifter om de telefonsamtal han påstår sig ha ringt till UD inte är övertygande.
  
• Att Danielsson genom sina upplysningar har försvårat den granskning som Katastrofkommissionen hade till uppgift att genomföra.
  
• Att det inte går att kräva ansvar för tjänstefel av Danielsson, i och med att upplysningarna inte har lämnats vid myndighetsutövning.

Var detta något nytt? Nej knappast. Långt innan JO började sin utredning så hade vilket dagisbarn som helst vetskap om ovanstående. Att Danielsson gjorde katastrofkommissionens utredning mer svårhanterlig är ett faktum, och att han varken kunde bevisa att han ringt UD eller varit på Regeringskansliet var han själv medveten om. Och vi andra kunde starkt ana det. Även kritiken kände han av i förväg, att han skulle skämmas över att han inte agerade mer kraftfullt under annandagen. Och jag är övertygad om att han skämdes långt innan utredningen ens var påtänkt. Faktum är att JO’s rapport inte innehåller något som helst som folket eller Danielsson har behov av att veta. Danielsson vet redan. Han har blivit kritiserad och skamfylld till bredden. Faktum är att det enda som folket egentligen verkar vilja veta, är vad han egentligen gjorde den där dagen, annandagen 2004.

Visst förstår jag att det finns behov av en formell och offentlig utredning kring Danielsson, ett dokument så att alliansen kan få kritiken på papper, men vad är ett JO-beslut egentligen? Om domstolsväsendet med sin domsrätt är en dinosaurie av den största sorten, så är JO endast en liten minidinosaurie – av den vegetariska sorten. Och det enda JO-dinosaurien kan göra är att nafsa Danielsson lite på tårna genom att rikta kritik. En domstolsdinosaurie däremot, den hade kunnat tugga och svälja en arm eller två. Att JO nu har nafsat Danielsson på tårna tror jag inte är så farligt faktiskt. Det är värre med vildsvinen. En hel journalistkår till vildsvin hade långt innan JO-rapporten nafsat honom i hälarna, för att samtidigt, gång på gång bita köttstycken ur hjärtat. Inte för att vildsvinen har samma möjlighet som dinosaurierna, de är inte alls lika farliga, men de åt de bästa bitarna av Danielsson. Sen fanns det inget kvar till JO. Allt det smaskiga var redan uppätet, men det gör inget, för det enda som minidinosaurien kan äta av en människa är det vegetariska håret, det lilla som fanns kvar på hans huvud.

Det var inte alls länge sedan som Persson slängde Laila till vargarna. Den stackars Laila blev vargmat, och nu var det Danielsson tur att offras, i övermogen tid inför valvakans heliga ritualer. Danielsson blev mat åt både minidinosaurien och vildsvinet, men frågan är vem som bet av honom huvudet? Var det Persson? Nej det tror jag inte, det var nog Danielsson själv som gjorde det, men de andra delarna var det faktiskt vildsvinen som åt upp.

För att återgå till det faktum att JO inte kunde komma med en endaste munsbit åt folket, det som alla ville höra, så måste jag erkänna att skvallertidningar som t ex Hänt Extra och Expressen har kommit med saftigare köttbitar än den torftiga JO-rapporten. Vad Danielsson egentligen gjorde på annandagen blev och är ett snaskigare samtalsämne än både Victoria Silvstedts trosor och Paris Hiltons sexvideo. Och tyvärr kunde JO inte hänga med i snacket, för den oskuldsfulla minidinosaurien är för politiskt korrekt för att ens kunna stava till ordet sexskandal i sina rapporter.

Men vad händer efter en offentlig slakt egentligen? Är man lika död som dinosaurierna då? Nej knappast, då har man bara fått lite erfarenheter i form av kött på benen.

---> Resultat: Justitieombudsmannen – Hänt Extra, 0-1

Till vänster: Eoraptor, cirka en tredjedel så så stor som människan. Till höger: Abelisaurus, cirka fyra gånger så stor som människan.

Bilder på dinosaurierna från Dino Directory. Bild på Danielsson från Regeringskansliet.

Svarta nya kläder till Kejsaren

Egentligen är det ganska trist för min del att jag ibland visar kläder som jag köpt här på bloggen. Så fort jag berättar för någon kompis att jag har nya kläder på mig och var jag har köpt dem så får jag svaret ”jag vet, jag såg det på bloggen”. Det blir som en variant av kejsarens nya kläder. Alla vet hur mina nya kläder ser ut, men själv har jag ingen aning om att folk vet. Jag vet ju inte vilka som har läst just det blogginlägget, och jag kan ju knappast utgå från att alla människor jag känner läser min blogg. Nu har jag i alla fall gjort en ny beställning från Asos.com.

Foil Print Boob Tube

Halterneck Snake Belt Shirt

Patent Hard Case Clutch in the style of Lindsay Lohan

Sarah H Wrap Stripe Shirt in the style of Sarah Harding

Victoria Belt Detail Pencil Skirt in the style of Victoria Beckham

Att handla från den sajten blir som en drog om man väl har börjat, för det är mycket behändigt och mina köp har oftast blivit lyckade. Denna gång blev det som ni ser bara svarta saker jag beställde. Det är ganska tragiskt när jag tänker efter.

Sovjets nationalsång som den låter på svenska

Läsarmail: Hade du manus i TV?

Hej!

Jag såg dig på TV igår! (läs: i måndags) Det var ett ganska roligt inslag! Hur gjorde ni när det spelades in? Hade du fått ett manus eller, då när du står där och pratar vid tavlan? Jag menar, hur visste du vad du skulle säga? Vad var det för kläder du hade på dig? Hur var det att träffa den där socialdemokraten? Det var en rolig idé det där, att du skulle undervisa en politiker i bloggning. Oj nu blev det många frågor, men förlåt på förhand!

Kram från Mia, som också vill ha såna där kläder och kliva av ett tåg med en takeaway-latte i handen! Det är respekt...

Svar: Vad skoj att du gillade inslaget! Jag tyckte också att det blev roligt, men gud vad mycket material som har klipps bort! Vi spelade säkert in 40 minuter, och jag var där i över två timmar. Jag hade inget manus, men vi hade diskuterat och fått instruktioner i förväg om hur vi skulle agera framför kameran. Det jag säger är alltså mina egna ord, det improviserade jag fram. Det var mycket intressant och roligt att få träffa f. d kommunalråd Peter Hultqvist, och han har faktiskt tagit mina bloggtips på allvar, för titta vad bra hans blogg har blivit. Det jag har på mig är en gråsvart dräkt från Stockh LM, och den rosa kavajen är en av mina favoriter, den är från Sisters. Det går att se inslaget på SVT:s hemsida faktiskt. Klicka här och sen på ”Senaste Re:agera” (28/8) till höger på skärmen. Inslaget med mig kommer ganska sent, det börjar i 24:e minuten.

Shakira vs Barnbarnen

Att Angelina Jolie och hennes far, skåde-spelaren Jon Voight, inte är sams är allmänt känt. Trots att båda två medverkade i filmen Tomb Raider så har de inte pratat med varandra på närmare fyra år. I lördags var det BAFTA Awards i England, och Jon Voight fick för sig att sända en liten födelsedagshälsning till Angelinas adopterade son Maddox. Även den yngre flickan Shiloh skulle få en hälsning, men det blev lite fel.

”Happy birthday Maddox. Five years old. That's big one. Five years old, you're getting to be a young man. And I send my love to you and I send my love to...uh...Shakira...and, uh, hm… Sha-She-Shaheera, is it Sheera, Shahira?"

Det faktum att Jon Voight inte vet vad sina egna barnbarn heter lär nog inte direkt imponera på Angelina. Kanske var detta en så kallad Freudiansk felsägelse, en liten groda som innebär att det helt enkelt var den sexiga Shakira som fanns närmare till hands i hans huvud än barnbarnen.

Bild på Angelina från Famousbabes, och bild på Jon från TMC.

Tidningen som sprider sig som hundhår

Ett litet irritationsmoment i Uppsala är gratistidningen som heter just Uppsalatidningen. Inte nog med att den ligger i nästan varenda butik i hela Uppsala, den går även ut till alla hushåll i hela länet. Uppsalatidningen är Sveriges tredje största gratistidning och kommer ut en gång i veckan. Den sprider sig som hundhår på gator och torg. Vanligtvis brukar jag gå förbi tidningsställen i butiksentréerna utan att ägna dem en tanke, för tidningen kommer ju i alla fall i brevlådan, men igår kväll när jag skulle handla så ryggade jag tillbaka. Det var jag själv som satt på framsidan av tidningen, och på mittenuppslaget stod det om mig och bloggar i allmänhet. Även Jens Eriksson och Anna Ardin är intervjuade i reportaget, och Sigge Eklund har uttalat sig om hur bloggosfären är ett hot mot de etablerade medierna.

Det är bra att kunna simma

Bild från Funpic.

Kjolar och filtad ull från Rene Derhy

Några av de designerkläder som finns på La Redoute kommer från Rene Derhy. Det är framför allt kjolarna från Rene Derhy som jag tycker är riktigt läckra. I sommarkollektionen fanns denna kjol till salu, en riktig prinsessdröm, men jag hade lite svårt för den färgen. Så fasligt dyra är dessa kläder inte heller, plaggen kostar mellan 300 och 800 kr. Det är ganska överkomligt. Jag är riktigt sugen på omlottröjan med snörning i midjan, det känns som en perfekt korsning mellan hösttröja och höstjacka, för plagget är tillverkat av filtad ull.

Bilder från La Redoute.

Två nya juristoffer

Även om jag bott i korridor väldigt, väldigt länge, och delat kök med väldigt många olika människor, så är det sällan det har bott andra jurister i korridoren. Det har bara hänt en gång förut och då var det endast tillfälligt. Igår kom det två nya studenter till korridoren, en utbyting från Japan och en svensk. Båda var juriststudenter, det är fantastiskt! Svensken ska börja första terminen, och det är nästan så jag tycker synd om honom. Han har en hel del kurslitteratur, sena pluggkvällar och tentaångest framför sig. Tyvärr kan jag inte rå för att jag genast fick en komplett handlingsplan klar i huvudet. Killen måste coachas och peppas till att göra så bra ifrån sig som möjligt, ska han bo i min korridor så ska jag minsann se till att han presterar toppresultat. Läsa in den materiella juridiken i teorin måste han göra själv, men motivation, goda råd, varningar och skvaller om institutionen, det kan jag stå för.

Alla flickor utom Hitler

Jag tycker det är helt okej att göra narr av Hitler. Att driva med honom är nog det minsta han får tåla, med tanke på vad han själv ställde till med. Så länge man inte skojar eller gör narr av hans offer så borde det vara fritt fram. Huruvida det är okej att göra narr av Linda Bengtzing är jag däremot mer tveksam till, hon förtjänar full respekt som vilken annan människa som helst. Såvitt jag vet så har Bengtzing inte gjort något värre än ett stilbrott på Melodifestivalen, så om Bengtzing inte ser humorn i videon nedan, som ligger på Bubblare.se, så får hon gärna höra av sig.

Emmy Awards nr 58

I söndags var det den femtioåttonde pristudelningen av Emmy Awards. Vann gjorde en massa TV-serier och filmer inspelade för TV som jag inte känner till. En hel del skådespelare, som jag heller inte vet vilka de är, fick en massa priser. På People finns en lista över pristagarna i de största klasserna om det är någon som är intresserad. Själv är jag mest intresserad av klänningarna på röda mattan. Här kommer fyra av de snyggaste.

Eva Longoria från Desperate Housewives bar en vit klänning med ett smalt skärp i strass. Supermodellen Heidi Klum valde rött och högslitsat. Det påminner lite om Antikens Grekland med bara ett axelband. Hade klänningen varit vit så är det bara olivkvisten som fattas.

Skådespelerskan Ellen Pompeo såg ut som en mörklila sjöjungfru. Hon är stjärnan i serien Grey's Anatomy. Tjejen i blå klänning är kvinnan som tog över efter Jessica Simpson. Hon heter Venessa Minnillo och är Nick Lachey's nya flickvän.

Bilder från Hollywoodtuna.

Älvdalens modigaste fotograf

När jag var tio år gammal fick jag en kamera i present. Det fanns 36 bilder på filmrullen som satt i, och jag började genast att fota mitt sommarlov. Men det gällde såklart att spara på filmen, jag knäppte högst ett kort i veckan. Eftersom jag varken var intresserad av att fota min familj eller vacker dalanatur så knäppte jag bara bilder på mina kaniner och familjens katter. I sommarstugan i Älvdalens fäbod retade mina syskon mig rejält och hävdade att jag bara knäppe kort på onödiga saker. Bilderna skulle bli världens tråkigaste, och de förstod inte hur jag kunde slösa bort mina bilder på kaninerna. De tyckte att jag borde fota något intressantare än djur när jag nu hade en egen kamera.

Jag började genast tänka på vad jag skulle kunna fota för att få tyst på de jobbiga ungarna till småsyskon. Det gällde att hitta på någonting riktigt bra, ett motiv som skulle få tyst på dem och som kunde kompensera alla kanin- och kattbilder på en och samma gång. Jag började fundera på ett lämpligt motiv och jag fick genast en idé, den var ganska solklar. En av våra grannar i fäboden hade ganska nyss fått barn och alla pratade om att den nyfödda var så söt. Jag hade själv aldrig sett barnet, men jag hade hört talas om andra som hade sett honom. Eftersom alla i fäboden pratade om barnet så insåg jag att om jag då kunde skryta med att jag faktiskt hade fotat honom, då skulle det nog bli tyst på mina syskon.

Det fanns dock ett stort problem. För att kunna fota grannens nyfödda så måste jag såklart gå ner till dem och fråga om jag fick ta en bild. Och om jag gick ner på gården så skulle jag med all sannolikhet träffa på barnets äldre bröder och deras kusiner. Vi snackar alltså om sju killar som alla var något eller flera år äldre än mig. Jag hade hört saker om de där pojkarna för min äldsta kusin och hennes kompis brukade umgås med dem. Jag hade hört historier om luftgevär, pilbågar, döda fåglar, anden i glaset, häxgravar, mopeder och rådjursblod. Att killarna var dödsfarliga var det inget snack om, och i vanliga fall skulle jag aldrig ens komma på tanken att gå dit. De gånger jag förut varit på deras gård var när jag följt med mamma och pappa, eller när jag lekt med de två tjejer som bodde i ett hus samma gård.

”Jag ska fota det där nyfödda barnet”, sa jag till mina syskon. Mina syskon bara skattade och sa att jag aldrig skulle våga gå ner till den gården. Mina kusiner som har stuga bredvid vår sa samma sak. ”Vådå? Ska du gå ner på deras gård alltså? Ha ha det törs du inte!”. Det var ingen som trodde att jag vågade, men ett sådant tvivel gjorde bara att jag fick ännu mer mod och verkligen ville visa att jag kunde lyckas med mitt uppdrag. ”Du kommer aldrig få ett kort på den där ungen”, sa en av storkusinerna när hon förstod att jag menade allvar, och jag svarade att de bara skulle vänta och se. Mina syskon försökte skrämma upp mig ännu mer och påstod att de äldre killarna säkert skulle ta mig till fånga och stänga in mig på loftet som de hade på gården. Säkert skulle de använda mig till olika experiment eller klippa av mig håret. ”Vad gör du om du om du blir tillfångatagen eller om de börjar slå dig?”, frågade min bror. ”Då slår jag tillbaka”, sa jag kaxigt men kände mig innerst inne ganska nervös. Jag gick in och hämtade kameran som låg i min ryggsäck, och det sista jag hörde när jag började vandra ner för ängen var några sista varningar. ”Killarna kommer att döda dig!”, var det någon som skrek, och strax efter det fick jag förklarat för mig att det minsann inte är någon som kan ringa polisen om det händer mig något eftersom det inte finns någon telefon i fäboden.

Redan på långt håll såg jag att flera av killarna var ute på gräset och sparkade fotboll. Jag tror jag räknade till fyra killar, och var de andra tre höll hus kunde jag bara gissa mig till. Ju färre killar desto mindre sannolikhet att bli tillfångatagen tänkte jag först, men sen kom jag på att det bara behövdes en kille för att något otäckt skulle kunna hända. Det räckte att en av dem hade ett luftgevär eller en pilbåge i handen för att de skulle kunna döda mig. När jag vek av från grusvägen och började gå in på deras gård fick två av killarna syn på mig. De slutade sparka boll och gick istället fram och tittade på mig. ”Hej”, sa jag försiktigt och försökte låta glad. Egentligen var jag döskraj. ”Hej”, svarade en av killarna och tittade på mig. Snart kom även de andra fram och ställde sig bredvid. Ingen av dem sa någonting. ”Jag tänkte höra om jag kunde få ta en ett kort på det nyfödda barnet”, sa jag glatt och förberedde mig på det värsta. Killarna sa fortfarande ingenting. De tittade på mig och sen tittade de på varandra. ”Jag har min kamera med mig”, sa jag och höll upp den en bit. ”Självklart vill jag gärna ha kort på er också” fortsatte jag och försökte få någon form av respons. Då började en av killarna skrika.

”Jonas!”, skrek han så högt att det hördes över hela fäbodvallen. Sen skrek han två andra killnamn och ganska snart kom tre killar framhoppandes från olika håll. Nu var alla sju killar samlade. ”Lina vill knäppa kort på oss hon har med sig en kamera”, förklarade han som skrikit. ”Men, men hur vet ni vad jag heter?”, stammade jag fram halvt skräckslagen och befarade att mitt namn säkert stod med på någon slags dödslista. ”Vadå, tror du inte vi vet det!” skrattade en av dem och föreslog att bilden skulle tas vid ett stenbord bakom ett av husen. Vi började allihopa gå mot stenbordet och killarna var faktiskt jättesnälla. De pratade med mig och var till och med snällare än killarna i skolan, de som brukade dra oss tjejer i håret och lägga krokben. När de radat upp sig på bänken kom jag på att det faktiskt var den nyfödda som jag var ute efter. ”Var har ni barnet då?”, frågade jag lite försiktigt. ”Oj vänta, jag ska hämta”, sa en av killarna som jag visste hette Anton. Han sprang iväg över gården och kom tillbaka med något som såg ut som en liten docka. I vit sparkdräkt och en söt liten mössa så var han sötare än alla plastbabydockor jag någonsin haft. Jag tog en bild när alla åtta satt på rad, och sen var min film slut. Kameran började automatiskt spola tillbaka filmen och en av killarna frågade om jag var törstig. Jag vågade inte säga nej, utan följde med in i stugan och fick dricka vatten ur en nästan likadan skopa som vi hade till våra vattenhinkar. Sen sa jag hej då till killarna. De vinkade och började åter igen sparka boll. På hemvägen kunde jag pusta ut och andas igen. Jag levde, var inte blodig, hade alla fingrar i behåll och hade klarat mitt uppdrag. Jag konstaterade att det där var det modigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Om jag hade vågat gå ner och knäppa kort på grannens nyfödda pojke, då skulle jag sen våga vad som helst i hela mitt liv. Ingenting kunde vara en större bedrift än det.

När jag kom tillbaka till min egen gård var det ingen som trodde på att jag verkligen hade varit hos killarna. Det var först när jag framkallade filmen som jag fick upprättelse och kunde bevisa min prestation. Visst hade jag gjort alla fel som en nybörjare kan göra med en kamera. Jag stod för långt bort från motivet och det blev både snett, vint och en dålig skärpa, men det kändes som att det kvittade. Huvudsaken var att jag hade lyckats ta den där bilden, och eftersom flera av tjejerna i fäboden var kära i någon av killarna så blev fotots marknadsvärde otroligt högt. Det är helt klart den bästa bild jag någonsin tagit.

Åtta av de snällaste och mest väluppfostrade killarna i världen. Bilden är idag 16 år gammal och ingen av dem ser knappast ut så här nu för tiden. De var söta då och är snygga idag.

Även den som inte är med i leken får leken tåla

Jag har inte varit inblandad i juristnollningen de två senaste åren, men ändå lyckas jag alltid bli indragen på ett eller annat sätt. Idag på lunchen blev jag stoppad på Stora torget i Uppsala. En tjej med krigsmålning i hela ansiktet kom springande efter mig och påstod att det var jag som var Karolina Lassbo. Tjejen var fadder i en juristnollningsgrupp som hette ”Robinson”, och de behövde hjälp med att lösa ett uppdrag. Uppgiften bestod av att fota ett djur iklädd deras grupptröja. Trots en snorig och röd näsa, fett hår, blanka och trötta ögon samt en allmänt miserabel utstrålning så fick jag posera framför kameran iklädd en liten t-tröja med handmålat tryck. I händerna fick jag hålla en stor banderoll i tyg. Hur djuret kom in i bilden kan man ju fråga sig, men jag kategoriserades tydligen som en djur. stud. Gruppen fick sen med sig ett rosa glamourbloggsvisitkort så de kunde bevisa att jag var jag. Undrar hur många poäng de fick på det uppdraget? Jag hoppas det inte blev minuspoäng.

Reklam för Folkpartiet

Senaste nytt

Detta händer i världen

• Polen har hittat olja i Östersjön och vill börja borra. [Dagens industri]
• De två amerikanska journalisterna som blev tillfångatagna i Gaza har släppts fria. Under fångenskapen tvingades de konvertera till Islam och det hela spelades in på video. [Svenska dagbladet]
  

Detta händer i Sverige

• Polisen jagar de så kallade stripprånarna som går lösa i Stockholm. Ett av offren är ett toppnamn inom socialdemokraterna. [Aftonbladet]
• Thorbjörn Larsson är ny chefredaktör på Dagens nyheter, och kommer med omedelbar verkan att lämna sin styrelsepost på TV4. [Realtid]
  

Detta händer i Hollywood

• Angelina Jolie hatar fortfarande sin pappa. [Popsugar]
• Jenifer Lopez är eventuellt gravid och kan inte medverka i Dallas. [Access Atlanta]
  

Detta händer i Lassbos liv

• Efter fyra veckors semester så ska Lassbo i morgon tillbaka till jobbet.
• Eftersom Lassbo fortfarande är aningen förkyld och hängig så skulle hon helst vilja stanna hemma med en videofilm och en filt, men det är omöjligt. The show must go on.

En färgglad juicedrink

Gårdagens lördagsmiddag med min kära japanska gäst började med en fördrink. Jag blandade en färgglad juicedrink i de högsta glas jag kunde hitta. Eftersom jag fortfarande är lite småsjuk och hängig så blev det ingen alkohol för min del. Middagen bestod sen av kycklingfilé, bulgur, skivad avokado, tomatsallad och creme fraishe med smak av chili. Bulgur är ett gryn som ser ut som couscous. Till dessert blev de chokladfromage och gräddkolaglass. På glassen pudrade jag brun farin, och på den bruna fromagen pudrade jag florsocker. Som garnering å toppen lade jag en röd vinbärsklase. Här kommer receptet på drinken.

2-4 cl Vodka
1,5 cl Grenadine
Apelsinjuice
Grön karamellfärg
Vatten
Dekorationer i form av bär eller frukt

Gör så här: Skaka vodkan tillsammans med apelsinjuice och fyll glasen till ca tre fjärdedelar. Häll 1-2 cl grenadine i varje glas. Grenadine finns att köpa bland essenserna i vilken matbutik som helst, det är alkoholfritt. Vänta tills grenadinen har runnit igenom apelsinjuicen och sjunkit till botten. Blanda några droppar karamellfärg i ett glas innehållandes ca en halv deciliter kallt vatten. Tag en tesked och lägg försiktigt karamellfärgsblandningen på apelsinjuicens yta. Dekorera glasets kant med bär eller frukt. Jag kan rekommendera vinbär, kiwi eller jordgubb till denna drink.

Ska du rösta på ett plastparti i det ytliga valet?

Personer som tycker att jag är driftig brukar fråga mig varför jag inte engagerar mig i politiken. Svaret är för mig ganska enkelt. Om jag ska kunna engagera mig helhjärtat i något så måste det gälla något som berör mig, något som jag verkligen tror på eller något som jag är riktigt upprörd över. De flesta valfrågor inför valet 2006 berör mig inte ett dugg om jag ska vara ärlig, och det ska jag. Även förra valet och valet innan det så kändes alla ”viktiga och avgörande kärnfrågor” som något katten fångat, men inte släpat hem. Låt mig ge några exempel.

• Fastighetsskatten – Det känns som det kvittar just nu eftersom jag inte har någon fastighet. Jag har inte ens ett förstahandskontrakt i en hyresrätt.
• Föräldraledighet och barnomsorg – Jag har inga barn och jag är inget barn, därför bryr jag mig inte anmärkningsvärt.
• Skola och betygssystem – Jag går inte i skolan längre, och snart inte ens på universitetet. Jag har heller inga barn i skolan, så ämnet berör mig knappast just nu.
• Studiemedlet – Jag tar inga studielån längre, jag ska bara betala tillbaka, och så länge återbetalningssystemet är lika för alla så är jag nöjd, då bryr jag mig inte.
• Åldringsvården – Jag har inga anhöriga som vårdas på ålderdomshem, och de jag känner som har hjälp av hemtjänst tycker det fungerar bra. Detta är inget jag kan uppröra mig över.
• Hälsa och sjukvård – Jag är sällan så sjuk att jag besöker ett sjukhus, och har aldrig hittills legat på lasarett. Jag har inte heller några kompisar med anhöriga som behöver vård, för dessa personer har redan dött i vårdköerna. Visst behövs det mycket resurser inom sjukvården, men det behövs det på andra områden också, och sjukvården kan inte få allt.
• HBT-frågor – Jag är inte överdrivet homosexuell och jag stör mig inte på att andra är det, så dessa frågor är inget jag brinner för. Jag ser både för- och nackdelar med de situationer som berör HBT-personer, så jag skulle i dagsläget inte kunna propagera för någon sida.
• Jämlikhets- och feministfrågor – Jämlikhet är lika mycket rättighet som självklarhet. Men ett helhjärtat engagemang i dessa frågor kräver nästan medlemskap i Fi, och där vill jag inte synas med mitt namn.
• Invandringsfrågor – Jag tycker inte det är jättespännande att Sverige blir så mångkulturellt som möjligt och jag stör mig knappast på att personer från andra länder kommer till Sverige och lever här. Jag är alltså ganska likgiltig i frågan. Vi är av samma slag allihopa, vi är människor, så det borde inte spela någon roll vem som bor var. Med andra ord: Jag bryr mig inte mer än att det är en självklart att de som behöver asyl ska få asyl.

Varenda valkampanj jag har beskådat och varenda valmanifest jag har läst, känns endast som en platt punktlista av ytligheter. Politiken handlar oftast om pengar hit eller pengar dit, och de flesta röstar såklart på det som mest gynnar dem själva. Det som ger dem mest pengar i behåll eller som tillfredställer deras intressen. Alla är så giriga. Alla som propagerar gör det för sina egenintressen, och alla som röstar gör det för sina egenintressen. Ett politiskt val är så fruktansvärt egoistiskt och egocentriskt. Det känns falskt och vinden är alltid det som vänder kapporna. Politikerna vågar i valtider aldrig propagera för något som de vet att många inte håller med dem om. Det är väl därför som det finns opinionsundersökningar? De flesta valfrågor känns som ett enda stort hopkok som varar för stunden. Det är som en soppa gjord av de ingredienser som man vet att ganska många tycker smakar bra. Och soppan tar ibland slut ganska fort, eller ändrar smak. Bara för att många människor verkar vilja förändra någonting just nu, t ex ta bort fastighetsskatten, så är det inte säkert att majoriteten vill ha bort dem om 5-10 år. Då kanske det tvärt om, anses mycket korkat att inte ta ut en fastighetsskatt. Varenda politiskt beslut kan bli ett relativt kortsiktigt beslut, eftersom lagar inte är ristade i sten och faktiskt går att ändra. Och vem det är som sätter trenderna i politiken kan man ju också fråga sig, men jag tror det fungerar lite som ringar på vattnet, och det är alltid någon som redan har inflytande som kastar första stenen, även om det från och till har kastats smågrus lite här och där.

Eftersom de politiska partiernas ställnings-taganden alltid har känts så ytliga, egoistiska och plastiga så har jag aldrig känt samhörighet med något politiskt parti. Jag vill istället rösta på något som faktiskt gynnar alla. Att vi har en ren miljö och en levande natur är faktiskt något som alla berörs av, för alla lever vi på samma jord. Alla andas samma luft, dricker samma vatten och ska äta de djur och växter som själva har levt i den miljön. Att tänka långsiktigt när man lägger sin röst på ett politiskt parti, istället för att bara tänka så långt som näsan kan lukta sig till pengar, det känns mest vettigt och klokt för min del. Därför ska jag stödrösta på Miljöpartiet vid årets val, för att markera att långsiktiga frågor som miljöfrågor är viktigare än alla andra frågor. Hur vi handskas med det vi lever av känns faktiskt viktigare än alla fastighetsskatter i hela världen.

---> Visst gillar jag en del ytliga ting som smink, kläder och glammiga drinkar, men det finns faktiskt en gräns även för mig, och den gränsen går vid politiken.

Här går den moderna liemannen

Bild från Funpic.

Väskor, utförsäljning och en otäck sak

Jag måste köpa en höstväska, men jag vet inte vad det är jag vill ha. Det enda jag vet är att jag vill ha en brun väska, eftersom många snygga höststövlar är bruna. Nelly har några bruna väskor från Mimic, men jag är osäker på vilken form jag vill ha. Mimic har även snygga bälten. Bland Nellys accessoarer finns det även en sak som ser ganska otäck ut när man tittar på bilden, men det är verkligen en praktisk pryl. Jag pratar om Nipple Covers, små självhäftande plastbitar som täcker bröstvårtorna. Förresten så är Nelly i Göteborg idag och i morgon och har utförsäljning på både bikinis och kläder. De håller till på Kastellgatan 14 och har öppet till 17 både idag och i morgon. Om ni ska handla från Nelly över internet, klicka på bannern i högerspalt så får ni 50 kr rabatt.

Bilder från Nelly.

En fredag som denna är det illa ställt

Inte nog med att jag är småfebrig, hängig och lite förkyld, under hela sommaren har jag gått i pumps med 5-7 cm klack. Eftersom det varit så kallt de senaste dagarna så har jag fått lov att springa runt i både Stockholm och Borlänge i ett par höststövlar från Wedins istället. Dessa stövlar har en helt annan lutning än ett par pumps, och klacken är 8 cm. Den omställningen tog på min rygg kan jag säga. När jag kom in i köket i villan i Falun idag så fick jag lov att lägga mig ner på golvet för att det gjorde så ont. Jag kunde inte gå, och knappast böja mig ner. Nu känns det bättre men jag känner mig halvt invalidiserad och till råga på allt så är blogger segt som ett tuggummi. Det strular som bara den, och varje gång som jag lyckas få ut ett inlägg av något slag så blir jag riktigt förvånad. I morgon kommer min japanska kompis och hälsar på, så till dess måste måste både jag och blogger rycka upp oss. Då kan jag inte sitta och trixa i evighet för att lyckas få ut ett inlägg. Jag och japanskan ska äta svensk mat på lördag och japansk på söndag.

Goda råd behöver inte vara dyra

Tantförbud i vagnarna

De senaste dagarna har jag läst flera krönikor och andra texter i t-banans gratistidningar som handlade om det där med mobilfria vagnar i kollektivtrafiken. De strakaste argumenten för mobilfria vagnar verkar vara att folk inte vill bli störda av ringsignaler eller höra om andra personers privatliv. Jag tycker att idén är ganska märklig faktiskt, det hör till mänskligheten att kommunicera, och mobiltelefonen har idag blivit som en mobil kroppsdel. Idag när jag åkte till tåg till Falun så satte sig fyra pratglada och fnissiga damer i 50-års åldern framför mig. Damerna hade också läst om det där med mobilfria vagnar, för det var det första som de började prata om. Alla fyra höll fullständigt med varandra, att det bara var så jobbigt med att tvingas sitta och lyssna på någon annans privata mobilsamtal, för att inte tala om vagnsfriden. Sedan fortsatte damerna med att skratta och prata högt, ja hela resan ut.

Jag fick höra om jobbiga svärföräldrar, krogminnen, shoppingtips på Konsum, deras mäns ovanor, konflikter på deras arbetsplatser samt en herrans massa skvaller om gemensamma bekanta. Eftersom jag både var febrig och trött så hade jag god lust att gå fram och säga åt dem att prata lite tystare, för det var samma ljudnivå på tanterna som på ett gäng berusade fjortisar på väg mot en förfest. Att folk pratar, skrattar och flamsar med varandra på tåg är faktiskt lika jobbigt som mobiltelefoner. Om det ändå ska upp skyltar om mobilförbud i vagnarna, borde det då inte vara konversationsförbud också? Eller varför inte tantförbud? Och självklart borde det vara barnförbud också.

En kändisvåg till badrummet

Butikskedjan Angry Store har börjat sälja en kändisvåg. Det går helt enkelt ut på att siffrorna är borttagna på en vanlig badrumsvåg, och istället står där olika kändisars namn. Det finns även en annan våg på Angry Store, en som har djur istället för siffror. Det vore verkligen tragiskt om någon seriöst skulle vilja veta hur mycket mer eller mindre än Jessica Simpson som man väger. Att vågen stannar närmare Roseanne Barr istället för Lindsay Lohan borde vara en hård knäck för självförtroendet. Visst skall vågen ses som en rolig grej, men problemet med att många tjejer idag är otroligt viktfixerade blir inte mindre med en sådan här pryl. Risken med att någon inte ser humorn och ironin i det hela, och istället börjar banta sig ner mot strecket där det står Victoria Beckham tror jag inte är helt omöjligt. Förresten så borde en sån här våg inte vara aktuell mer än en kortare tid. Folk går ju upp och ner i vikt, och inte minst Hollywoodkändisarna.


Om Victoria Beckham ställde sig på den där djurvågen så skulle hon nog väga som en griskulting ungefär.

Bild på vågen från Angry Store. Bild på Victoria Beckham från Smithappens.

NK:s höstvisning 2006

Nu på lördag den 26 augusti har NK i Stockholm sin stora höstvisning. Klockan 13, 15 och 17 visas showen, men redan igår kväll kunde inbjudna gäster se den, och jag var där. Det bjöds friskt på öl och drinkar, och vissa lyckades även komma hem med en goodiebag fylld av härliga produkter. Jag missade tyvärr goodiebagen, men det gör inte så mycket. Jag kom i alla fall hem i tid, och tur var det, för jag var inte helt frisk. I vimlet såg jag bl a Jean-Pierre Barda, Dhani med flickvän, Eva Röse och Sanna Bråding. Tidigare under dagen såg jag Anders Lundin med flickvän som promenerade längs Hamngatan, och på Norrmalmstorg slängde Katarina Ewerlöf skärp i en papperkorg. Jag beklagar att bilderna från showen är lite suddiga, men modellerna rörde sig så fort. Även jag var suddig under hela kvällen, men det berodde inte på alkohol utan på alvedon. Det går att klicka på bilderna för att förstora dem.


Showen inleddes med några trumslagare som trummade på över scenen. Sen blev det fartfylld och taktfast rockmusik.


Catwalken var uppbyggd som en lång spiraltrappa, och modellerna började längst ner på podiet med att gå catwalken fram, sen gick de upp för hela trappan och ut på det högsta våningsplanet. Längst upp på toppen satt det två trumslagare och trummade till rockmusiken.

De flesta kläder var svarta eller grå. Även leopardmönstrat och vita skjortor kunde beskådas. Över lag var det en ganska strikt visning, jag hade hoppats på mer galakläder från NK Fest.

När Victoria Silvstedt gjorde entré på catwalken så jublade publiken. Den kvinnan kan konsten att stjäla en show. Hon stal NK:s höstshow, men det var nog det som var meningen.


Sanna Bråding var där med sin bror. Om jag inte såg i syne eller minns fel så gick Sannas bror i showen.

Dagens rättsfall: 103 liter sprit för privat bruk

En man åkte över till Tyskland för att handla öl, vin och sprit. När han kom till Tyskland så drabbades han, enligt egen utsago, av det så kallade Ullareds-syndromet, och handlade mer än vad han hade tänkt sig. Mannen köpte 103,2 liter sprit, 18 liter vin och 1550 liter starköl. När mannen stoppades i den svenska tullen så uppgav han att han inte trodde att det fanns några begränsningar vad gäller införsel. Mannen trodde att han fick ta med sig så mycket som fick plats i lastbilen, och han hävdade att alla dryckerna var för privat bruk. Han åtalades för smuggling och i andra hand olovlig införsel. I tingsrätten ogillades åtalet, men i hovrätten dömdes han för smuggling till villkorlig dom och 100 timmars samhällstjänst. Hovrätten ansåg inte att uppgifterna om privat bruk var trovärdiga.

Glamourbalkskommentar: Om det hade varit sant att 103 liter sprit var för privat bruk så kanske mannen skulle ha omhändertagits enligt LVM istället för att göra samhällstjänst. Han skulle nog göra samhället en större tjänst om han fick vård enligt ett 12-stegs program, än om han tillbringade 100 timmar med att måla prickar på dominobrickor. I en dominofabrik hade han nog bara drabbats av det så kallade Domino-syndromet, som innebär att psyket rasar i samma takt som dominobrickor. Och detta kan tyvärr leda till att snapsar bara rasar ner i kroppen, ja i en så kallad dominoeffekt.

[Läs hela rättsfallet på Juridik idag. Göta hovrätt, B 433-06, Datum: 2006-08-26]

Socialdemokrat Hultqvist fick undervisning

Det är tur att jag har kvar teaterapan inom mig. Innan jag började juristprogrammet så fick jag höra att utbildningen formar människor till tråkmånsar utan humor, men det tror jag inte gäller alla. Jag hoppas att folk kan se att jag har lite humor kvar i alla fall, även om yrkesrollen i sig kräver en viss politisk korrekthet. Idag har jag fått spexa framför kameran tillsammans med Borlänges f d kommunalråd Peter Hultqvist. Det politiska programmet Re:agera, som sänds på SVT2 måndagar kl 21.30, filmade idag när Glamourprinsessan lärde socialdemokraten Hultqvist att blogga. Eller rättare sagt; jag undervisade honom. Hultqvist har nämligen skaffat en blogg inför valet, och i skrivande stund innehåller den fem inlägg. I det senaste inlägget finns det till och med bildbevis på att jag har besökt honom. Programmet går bara att se om man bor i Gävleborgs- eller Dalarnas län, men det läggs även ut på Internet, så om det blir bra så länkar jag här från bloggen.

Bild på Peter från hans hemsida.

Ibland kommer man till vägskäl i livet

Dessa vägskyltar har jag fotat inne i Sturegallerian i Stockholm. Busken bakom skyltarna är bara en korsning mellan en målning och ett stort fotografi, tror jag. I alla fall så är busken mer gjord i Photoshop än av moder jord.

Partyväskor och andra accessoarer

Eftersom det alltid är det man inte kan få som man mest av allt vill ha, så vill jag självklart köpa snygga saker från Asos.com just nu. Men med tanke på den dresscode som råder på min kommande praktikplats så är det bara dräkter som gäller om jag ska shoppa. Idag handlade jag en brunrandig på Kupolen i Borlänge, och jag ska även försöka få tag på en ny i kritstreck och en grå. Snygga accessoarer kan jag dock fortfarande köpa på Asos.com, och här är tre snygga partyväskor.

Paris Snake Wrist Clutch in the style of Paris Hilton
Sienna Snake Clutch Bag in the style of Sienna Miller
Glitter Envelope Bag in the style of Carmen Electra

Det finns även accessoarer för killar, och här är tre coola grejer.

Star Canvas Bag
Firetrap Shield Belt
Kangol Cotton Player

Alissa Czisny, Skate Canada 2005

Snöbollen rullar vidare

Gårdagens videoinspelning inför Mediedagen gick fint. Jag fick sms från reportern på kvällen och han tyckte att resultatet blev kanonbra. Det var skönt att höra. Idag har jag fotats för tidningen Relation, och vi höll till i min studentkorridor. Jag visste inte att Relation skulle ha med sig en stylist, men det hade dom, så min vardagssminkning åkte av och jag blev helt plötsligt skitsnygg. Jo även i håret. Det är synd och skam att jag inte ska till Bryggan ikväll. I och med att vi skulle fota på mitt rum så trodde jag inte att fotograferingen skulle bli så avancerad, men det blev den. Fotografen hade nämligen med sig värsta utrustningen med spotlights och grejer. Killen var riktigt duktig måste jag säga. Han fotar även för tidningen Café.

I morgon blir det uppgång tidigt och blixtvisit till Borlänge. Jag ska vara med på ett inslag i Sveriges televisions program Re:agera. Det är jag och en politiker som ska göra ett lite humoristiskt inslag. Det ska bli skoj, hoppas jag. Men sen måste jag tillbaka snabbt till Stockholm, för tidigt dagen därpå ska jag fotas för en annan tidning, och då har en stylist till och med valt ut kläder åt mig. Det är väldigt nervöst faktiskt. Tänk om kläderna inte sitter ett dugg bra? Jag tänker ta med mig något eget plagg in case of emergency.

Tips på smakupplevelse och övningsdax

+
Dry Martini och Vit choklad

Självklart tar mitt uppdrag som jurymedlem i SM i Dry Martini på största allvar. Det gäller att träna, och igår drack jag inte mindre än två drajor. Jag har betygsatt dem också. Tyvärr är jag ganska dålig på att känna hur mycket vermouth det är i förhållande till gin. Jag måste träna ännu mer.

Restaurang Seikoens Dry Martini
Antal oliver: 2 st på glaspinne + ett litet citronskal
Smak: Det smakade gin och vermouth
Torrhet: Inte överdrivet torr
Imma på glaset: Ganska mycket
Mängd vätska: Lite för lite
Nackdel: Tog slut snabbt
Fördel: Fina oljeklumpar på ytan
BETYG: 5 av 10


Pub O’Learys Dry Martini
Antal oliver: 3 st på plastpinne, ingen citron
Smak: Det smakade gin och vermouth
Torrhet: Inte så torr
Imma på glaset: Ganska mycket
Längd vätska: Lagom
Nackdel: Servetten blev blöt av glasets imma
Fördel: Oliverna var goda att tugga på
BETYG: 7 av 10

Bilden på den vita pralinen kommer från Chocolautos chokladtillverkning som ligger i Munka Ljungby.

Osama bin Ladens dyrkan av Whitney Houston

Kola Boof har skrivit boken ”Diary of a Lost Girl” som handlar om Osama bin Laden. Hon var nämligen, mot sin vilja, hans älskarinna och sexslav. I boken avslöjar hon att bin Laden var besatt av Whitney Houston. Osama tyckte att Whitney var den vackraste kvinnan han någonsin sett, och även om han ansåg musik vara något ondskefullt så pratade han om att någon gång spendera en förmögenhet på att åka över till USA och försöka arrangera ett möte med världsstjärnan. Han skulle i såna fall ösa gåvor över henne och försöka få henne att konvertera till Islam. En av gåvorna som Osama ville ge till Whitney var en stor egendom som han ärvt i en förort till Sudans huvudstad Khartoum. En av hans högsta drömmar var även att göra henne till en av sina fruar, och för att uppnå detta så var han till och med villig att bryta sin hudfärgsregel.

Någonting säger mig att Whitney Houston inte skulle vara lika förtjust i att träffa Osama som han skulle vara över att träffa henne. Att Whitney går med på att bli hans fru är jag också mycket tveksam till. Osama bin Laden verkar inte vara så poppis i USA nu för tiden. Jag tror att han försämrade sitt varumärke avsevärt någon gång runt den 11 september 2001. Och enligt mig så har han varken sexappeal, pojkbandsstatus eller filmstjärnepoäng. Jag tror inte heller att Osama bin Laden är någon svärmorsdröm.

Bild på Osama från HollywoodRag, och bild på Whitney från Starpulse.

Nordegren till Mannheimer Swartling

”Livet är inte rättvist? Hur kan det vara tillåtet att någon får vara både snygg och råsmart? Snygga människor borde inte få utbilda sig”

Antagligen har Tiger Woods redan amerikanska jurister som servar honom med juridisk kompetens, men behöver han veta något inom svensk lag och rätt så har han resurser i form av hustruns tvillingsyster. Ovanstående kommentar hittade jag under Realtids artikel om att Josefin Nordegren, som är Elin Nordegrens tvillingsyster, har fått anställning på Mannheimer Swartling Advokatbyrå. Josefin har en jur. kand från Lunds universitet och skrev sitt examensarbete om ändringarna i förmånsrättslagen, vilken effekt det får för fastighetsägare. Sin praktik gjorde hon på Lagerling & Hansson i Stockholm.

Jag har sett systrarna Nordegren live en gång. Det var på en barturné för väldigt länge sen, jag tror det var år 2001, och systrarna var med i en underklädesshow. En tid innan hade systrarna blivit fotade av Bingo Rimér. Bingo har en klar tendens att smitta alla tjejer han plåtar med bimboviruset, i alla fall ur andras ögon, men att underklädesmodeller inte kan vara kompetenta, seriösa och smarta är bara så fördomsfullt. I alla fall så är Josefin Nordegren ett fint bevis på motsatsen, och jag säger bara: Go Josefin!

En väska, kasse eller påse?

Bild från Funpic.

Lassbo goes Högsta domstol

Jag har bara varit i HD en gång i mitt liv. Det var när jag läste fördjupningskursen straffrättsliga strukturer, då fick vi nämligen en föreläsning i HD med justitieråd Dag Victor. En måndag som denna ska jag åter igen besöka domstolen, men denna gång i ett helt annat syfte. Jag ska nämligen spela in ett litet TV-inslag som ska visas på ett marknadsföringsevent om nytänkande inom marknadsföring på Internet. Så fort vi är klara ska jag fika med Rebecka, och ikväll ska jag faktiskt representera min blogg på en affärsmiddag. Ett av de företag som har annons på min blogg är glada för att de får så många besökare via mig, så därför ska vi träffas och prata lite. Det känns verkligen skoj att min blogg kan hjälpa andra företag att expandera och utvecklas.

Killar som både kan dansa och sjunga

Hög omsättning på allt möjligt

Jag vet att jag har tjatat om Ichi förut. Det är inte första gången som jag tar in kläder från dem i bloggen, men det är bara för att jag gillar dem. Nedan ser ni några av de senaste kläderna från Ichi som Nelly har fått in. Det har även kommit in ett underbart rosa set i spets från Hanky Panky, och här är ett annat set i spets, fast ett vitt. Jag har tänkt på en sak när det gäller Nellys modeller. Så fort nya kläder har fotats så är det en ny tjej som visar plaggen. Hittills har jag aldrig sett samma tjej stå modell vid två olika plåtningar. Det är inte speciellt konstigt, men ganska fascinerande, att hög omsättning på kläder även betyder hög omsättning på modeller. Om jag var VD på Nelly så skulle jag nog ha tagit in de tjejer som bär upp plaggen bäst vid flera tillfällen. Eller så är det som är grejen, att det ska vara nya tjejer på bild varje dag.

Bilder från Nelly.

Grattis bloggen på ettårsdagen!

Idag har jag bloggat i ett år. Det känns inte som så länge faktiskt, det känns fortfarande som att bloggen är relativt ny och bara ligger i startgroparna. Många inlägg har det blivit på ett år i alla fall, 1556 stycken närmare bestämt. Detta blir nummer 1557. Egentligen skulle jag nu kunna börja ändra datum på de inlägg som redan är skrivna. Byta ut 2005 mot 2006 så att bloggen blir ett ekorrhjul, samma inlägg går runt, år efter år. Det vore lite humoristiskt faktiskt om morgondagens inlägg är ett år gamla. Eller kanske inte. Det är omöjligt att välja ut mina egna favoritinlägg av allt som jag skrivit, och det är för känslomässigt jobbigt att sitta och scrolla i sina egna arkiv. Men här är i alla fall några inlägg som jag kommer ihåg var roliga att göra.

2005-08-20 Lag om kärlek, dejting och liknande relationer

2005-08-23 CD-skiva: Absolut Juridik nr 1 och nr 2

2005-08-24 En chokladboll av bajs! Någon?

2005-08-28 Test: Vilken typ av kändisadvokat är du?

2005-09-01 Emil i Lönneberga

2005-09-24 Solstollarna ur ett Feministiskt initiativ, samt Fröken Fi - Den nya skönhetstävlingen.

2005-12-21 Fråga Lassbo nr 9

2006-01-03 Ibland blir det bara så roligt

2006-01-23 NJA 1977 s 717 Ylva och Porschen

2006-02-28 Nytt förslag på rövarstråt

2006-03-01 Palmeutredarnas vardagsrapport del 1 och del 2

2006-03-28 Den präktigaste mesen i Hollywoods historia med alla kommentarer, efterföljt av Sågen sågar hårdare på skrämmande ställen.

2006-04-25 Fråga Lassbo nr 18

2006-05-29 Finsk kille söker jobb som präst i Sverige

2006-05-24 Känn ingen sorg för mig Jareborg

2006-08-03 Lassbo försöker bada del 1, del 2 och del 3

Det ska vara billigt att vara rik

Igår var jag på Almare Stäkets årliga polotävlingar. För publiken som ville beskåda eller mingla vid tävlingarna så var allt uppdelat i ett u-land och ett i-land. Att det var så kändes ganska tragiskt faktiskt. Halva anläggningen var nämligen avsedd för folk med VIP-pass. Där var allt gratis, och i de exklusiva och fint inredda tälten så bjöds det friskt på saker som t ex skönhetsprodukter, espresso, fika och godis. Det var fika för rika kan man säga. Även barerna var fria. Det fanns tre barer där representanter från olika spritmärken stod och skakade drinkar i form av varuprov. Gratis dricka till pappas rika flicka. Jag drack Dry Martini och champagne hela dagen.

I u-landet kostade allt pengar. Jag är inte säker på om det var entré till u-landet eftersom min polodejt faktiskt hade VIP-pass, men det skulle inte förvåna mig om det kostade pengar att gå in. I tälten som fanns på den halvan av anläggningen så var det minsann inget som var gratis, där fick man istället köpa saker.


Polospelarna var faktiskt ganska sexiga i sina ridstövlar. Det spelades två matcher under dagen, en bronsmatch och en guldmatch. Det var alltså fyra lag som tävlade under finaldagen, och endast två av arton spelare var av kvinnor. Som tradition så får publiken gå ut på banan och trampa ner de grästuvor som har lossnat.

Efter prisutdelningen så auktionerades vinnarlagets tröjor ut, och pengarna gick till välgörande ändamål. En av tjejerna som deltog i ett av de svenska lagen hette Alexandra Saidac och hon måste ju vara grymt tuff. Att sitta på en hög hästrygg i full galopp och försöka slå med en klubba på en boll, det verkar svårt och farligt.

Cape North Vodkas tält var bland de läckraste. Tyvärr smakade jag aldrig de drinkarna, jag drack mest Dry Martini.

Under dagen var det såklart hattparad. Alla tjejer med hattar fick gå ut på planen och ställa upp sig på en lång rad. Jag tyckte jag att Daphne Leon var outstanding. Hon borde ha vunnit med sin lilla rosa hatt som matchats med rosa skor och rosa väska. Den var även Daphne som stal uppmärksamheten med sin outfit och sin lilla hund. Hon fick bara ett hederspris. Istället vann tjejen med vit hatt. Hennes hatt var i och för sig också otroligt fin, och hon var klart en värdig vinnare hon också.

Vinnaren av hattparaden fick ett exemplar av hovreporter Catarina Hurtigs bok Uppdrag: prinsessa. Eftersom jag läst Svensk Damtidning i hela mitt liv, ja ända sen innan jag kunde läsa, så fick jag bara lov att gå fram och prata med Catarina och fråga om jag fick ta en bild till bloggen. Hon hade även med sig ett extra exemplar av boken, och jag fick den! Det ska bli hur kul som helst att läsa. Catarina berättade att omslaget på boken, bilden som föreställer Prinsessan Madeleines urringning, faktiskt är retuscherad. Från början såg det ut som värsta slitz-hyllan, och det såg lite för vulgärt ut för att kunna pryda ett bokomslag. En duktig bildredigerare har därför täckt över Madelenes bröst med mer tyg. Vad Prinsessan själv tycker om att hennes dekolletage har förstörts visste inte Catarina.


I vimlet träffade jag en annan av mina idoler. Christine Meltzer från Hey Baberiba satt med nyfärgat hår och solglasögon och tittade på polotävlingarna. Jag kände nästan inte igen henne nu när hon var brunett. Men det var snyggt på henne det också. Hon färgade det i fredags. Jag berättade såklart för Meltzer att Hey Baberiba är i princip det enda program som jag ser på TV. Hon är verkligen grym som drottningen, och trots att Meltzer nu har drottningfärgat hår så berättade hon att hon kommer att ha peruk när hon är drottning i alla fall.

Jag hoppas att jag får gå på polo nästa år också, det ska jag se till. En heldag med polo och mingel var faktiskt en riktigt rolig upplevelse. Nästa år ska jag också vara med i hattparaden.

Polo, bubbel, hattar och shetlandsponnys

För första gången i mitt liv ska jag gå på polotävlingar, ni vet det där med hästar. Det är en lördagsaktivitet som kommer att bli mycket intressant. En kollega från Uppsalajuristernas Alumnistiftelse hade fått två biljetter av en affärskollega, och då ringde han mig och frågade om jag ville vara hans polodejt, och visst ville jag det. Det är tydligen ett årligt arrangemang som går av stapeln på poloanläggningen Almare Stäket utanför Stockholm. Förutom polotävlingar så blir det blir både bubbel och mingel, shetlandsponnygalopp och hattparad. Jag har ingen hatt att ta med mig, men jag hade faktiskt en shetlandsponny när jag var liten. Att besöka en polotävling får mig såklart att tänka på filmen Pretty Woman, då när Julia Roberts får följa med Richard Gere på polospel. Hon följde med som hans dejt, men Richard råkade avslöja för sin advokat att hon bara var ett inhyrt luder. Jag hoppas inte min dejt säger till sina vänner att jag är inhyrd, för det är jag ju inte. Det är bara det att vi inte är ihop, vi är kollegor.

Bilder från Destination Hollywood.

En massa olika strumpbyxor

Snart är den barbenta kjolens tid förbi, i alla fall för denna säsong. Att ta på ett par strumpbyxor eller börja med byxor är det som gäller, och än vill jag inte släppa mina sommarkjolar. När sommarbrännan går bort är det även strumpbyxor eller stay-ups som gäller till klänning och kjol på fest. Det är dags att rusta för hösten, och jag har lagt beslag på några stay-ups från SFQ. Det går att klicka på bilderna för att förstora dem.


Platino Versa och Platino Olas
De här Platino-strumpbyxorna känns lite kraftigare och är otroligt mjuka. Vid låren är det gummi på insidan så att strumpbyxan håller sig uppe. Jag gillar verkligen mönstren, de är riktigt läckra, och det finns många fler mönster och färger på sajten. SFQ är faktiskt ensamma i Sverige om dessa strumbyxor, och de importeras från Spanien.


Cervin Capri (till vänster) känns som en basstrumpa fast lite finare. Hälen och tån är förstärkt så att strumpan inte ska gå sönder i första taget. Den finns i tjockleken 7 – 20 denier, och det jag har är tjocklek 15. Smooth Knit från Silky (till höger) är tydligen den bäst säljande strumpan på SFQ just nu. Den är ganska klasisk och känns verkligen som en allround som funkar överallt, både till fest och på jobbet. Bra pris är det just nu också i ett erbjudande, tre olika färger för 16 kr per par.

Dagens rättfall: När Text-TV försökte ragga på Blocket

Personer som annonserat på Blocket hade låtit en förkryssad ruta kvarstå som innebar att de inte ville bli kontaktade av telefonförsäljare. Trots detta så hade TV4 vision AB, som är ett helägt dotterbolag till TV4 AB, ringt till ca 700 av Blockets annonsörer och erbjudit dem en annonsplats på TV4 Text-TV. Konsumentombudsmannen stämde TV4 AB i marknadsdomstolen. Domstolen ansåg det vara tillräckligt att en fysisk person avstått från att ta bort ett kryss i en ruta, för att denna skall ha motsatt sig reklam. TV4 ansågs ha brutit mot marknadsföringslagen och förbjöds vid vite om 500 000 kr att fortsätta med sina metoder. Dessutom fick TV4 betala konsumentombudsmannens rättegångskostnader på 30 000 kr.

Glamourbalkskommentar: Först tänkte jag tacka Gud för att vi har ett så kallat opt-out system i Sverige, att man kan få avstå från telefonförsäljare. Fast sen kom jag på att det inte är Gud jag ska tacka, utan regeringen. Men vid en närmare eftertanke så ångrar jag mig, jag vill istället kritisera regeringen för att vi inte har ett opt-in system istället. Alla som väldigt gärna vill ha samtal från telefonförsäljare kan få anmäla sig i ett särskilt register.

[Läs hela rättsfallet på Juridik idag. Marknadsdomstolen, mål nr B 8/05, Datum: 2006-08-18]

De bästa scenerna ur Grease

Hej då Asos

Om några veckor kommer jag inte kunna ha på mig kläder från Asos.com längre. Inte till vardags i alla fall. På advokatbyrån där jag sommarjobbar är det inte överdrivet hård dresscode, jag måste inte ha en hel dräkt med topp eller skjorta under. Jag får ha nästan vad jag vill så längre det ser propert ut, och gärna en kavaj över topparna. Men på min praktik som börjar den 12 september så kommer det vara strikt dresscode. Där blir det knappast några kläder från Asos.com för min del. Här är tre snygga saker som jag troligtvis inte får ha på mig under praktiken.

Puff Sleeve Wrap Dress
Meg Rosette Bustier in the style of Meg Ryan
Foil Print Boob Tube

För killar kommer här tre coola plagg som inte heller går att använda på en advokatbyrå.

Skinny Tie Printed Tee
Rock & Roll Printed Tee
Religion New York City Tee

Lassbo goes Dry Martini

James Bond vill ha en skakad Dry Martini, inte en rörd. Det tycker han är gott. Den perfekta drajan består av den perfekta mixen av gin och vermouth, skakad eller rörd på det perfekta sättet. Det krävs både känsla och teknik för att blanda en riktigt god Dry Martini, och ju mindre vermouth desto torrare draja. Den gröna oliven är heller inte att underskatta, den förhöjer smakupplevelsen några steg. Vissa föredrar en citronskalspiral istället för en oliv, men det gillar inte jag. Är oliven av bra kvalitet så ska den landa på botten av cocktailglaset. Om oliven börjar bli gammal så flyter den en aning, ja om man inte spetsar den på en olivpinne då förstås. Då sitter ju oliven där den sitter. Oliven ska heller inte släppas ner i glaset, den ska rulla försiktigt från glasets övre kant.

Den 25 september är det final i SM i Dry Martini. Under sommaren har 500 av Sveriges bästa bartenders kvalat i kvalomgångar, och i finalen som hålls på Nordic Light Hotel är det åtta bartenders som gör upp om titeln. Den är för åttonde året i rad som SM i Dry Martini avgörs. Arrangörer är Vin & Sprit tillsammans med Sveriges Bartenders Gille, och samtidigt kommer även Playmoth Gins nya flaska att lanseras. Den nya designen har inspirerats av art deco-eran på 1920-talet, då när Plymouth Gin var det största ginmärket. Inte mindre än två jurygrupper kommer finnas på plats i finalen. En jurygrupp som bedömer tekniken och framförandet när drajan blandas, och en annan jurygrupp som noggrant smakar på dryckerna. Hur kommer jag in i bilden då? Visst hade jag gärna själv varit i finalen och slagits om titeln, jag är ju trots allt själv en diplomerad bartender och har både skakat och rört en nedrans massa drajor bakom bardisken, men eftersom jag aldrig ens anmält mig till tävlingen så blir det ganska svårt. Jag ska istället vara med i juryn som bedömer drajornas smak. Den kom en förfrågan om jag ville sitta i juryn, och jag tackade ja. Det kommer vara jag tillsammans med Dogge och Spy Bars nattklubbschef Carl M Sundevall, som tydligen är Sveriges mest hatade man, som ingår i den jurygruppen.

Eftersom jag självklart tar mitt uppdrag på största allvar, så insåg jag att jag måste träna. På finaldagen ska min tunga kunna känna minsta lilla skillnad i blandteknik och dryckens proportioner. Jag bestämde därför träff med Ami igår kväll för ett träningspass. Eftersom det är ganska dyrt med spritdrinkar i cocktailglas så bestämde vi oss för att gå till en studentnation. Där är spriten billig. Nog för att studentnationernas bartenders inte brukar vara diplomerade bartenders, men ändå. De vet vilka ingredienser som ingår. Jag och Ami ville sitta utomhus, så det enda alternativet var V-dalas takservering.

Jag gick till baren och beställde en Dry Martini. Jag studerade noga hur bartendern skakade drycken och hällde upp den i cocktailglaset. Inte för att jag såg hur mycket han tog av varje spritsort, men det är det ju jag som ska känna, alltså hur god den blev. Allt såg ut att gå bra men sen kom det där kritiska momentet med oliven. Jag vet själv att det inte brukar säljas överdrivet många drajor på studenthak, så om det över huvud taget finns oliver i baren så är de inte säkert att de är jättefärska och lägger sig fint på botten. Bartendern hade inga oliver i barkylen. Men han hade jordgubbar och frågade lite skämtsamt om jag ville ha en jordgubbe i min draja. Det ville jag inte. Jag sa att jag då hellre dricker utan oliv, men bartendern ville inte ge sig. Han skulle springa iväg till köket och hämta. Efter några minuter kom han tillbaka med en svart oliv på en tandpetare som han tryckte ner i min drink.

Jag ser den drinken som en referensdrink. Om jag på tävlingen jämför varje drink med den drinken, då kan det nog inte bli annat än en riktigt bra draja som vinner i år. I årets final i Dry Martini-SM är alla vinnare.

Bilder från Art, 1001Cocktails och Dry Martini BCN.

Madonna gör reklam, inte film

Madonna har nyss fyllt 48 år och börjar uppenbarligen bli gammal och klok. Hon har beslutat att lägga ner sina tankar och drömmar om att någon gång lyckas med en film. Så här säger hon om detta.

”Jag hatar att erkänna det, men jag har beslutat att ge upp det där. Hur skulle någon film kunna gå runt eller överleva om alla säger att det är en flopp redan från den allra första dagen, då när projektet föds? Filmen är död redan med fostervattnet.”

Visst har kanske Madonnas filmer inte blivit några storsuccéer. Men det är ju som sångerska och artist hon föddes i sin karriär. Det är där hon är strålande som stjärna. Reklam kan hon dock hålla på med vid sidan av. Och vill hon ändå göra film så kan hon ju alltid göra reklamfilm. Här nedan ser ni ett verk som ingår i hennes reklam för H&M, ett gigantiskt tygstycke som täcker framsidan på Roosevelt Hotel i Los Angeles. Det är reklam för en H&M-butik som öppnar i december i The Beverly Center.

Bilder från Famousbabes och Adrants.

Ventilo på La Redoute

Jag hittar bara fler och fler designers på La Redoute vars kläder jag gillar. Det finns faktiskt över 90 designers på La Redoute, och alla finns listade under rubriken ”Designers & Märken”. Det är verkligen smidigt med återförsäljare. Istället för att konsumenten själv måste söka upp designern, och designern i sin tur måste ha en verksamhet som innefattar kundkontakt, så sköter återförsäljaren allt sånt. Visserligen så betalar de för det men ändå, en lokalhyra och butikspersonal, eller ett utskick av en postorderkatalog hade också kostat. Ett av märkena på La Redoute heter Ventilo, och de kläderna ser ganska mysiga ut. Här nedan ser ni några av Ventilos plagg.





Bilder från La Redoute.

Mitt namn som varumärke

Det minst sagt globala domänföretaget Sedo har köpt domänerna http://www.karolinalassbo.com/ och http://www.karolinalassbo.se/, och nu försöker de sälja domänerna till mig. Det känns ganska ruttet faktiskt, och jag är inte speciellt glad. Idag har jag därför registrerat Karolina Lassbo som varumärke, så om de säljer domänerna till någon annan som tänker starta verksamhet där, t ex en porrsajt, så tänker jag hävda att de inte får använda mitt varumärke. Jag har gjort en ansökan om registrering i varumärkesklass 42, och den klassen omfattar följande.

"Juridiska tjänster; vetenskapliga och teknologiska tjänster och därtill relaterad forskning och design; industriella analyser och forskningstjänster; design och utveckling av datahårdvaror och mjukvaror."

Jag ska även komplettera och göra en ansökan i varumärkesklass 41. Den klassen omfattar utbildning-, kultur- och sportverksamhet, och ordet kultur syftar till tjänster vars främsta mål är att underhålla, roa eller förströ. Även presentationer av visuellt arbete och litteratur för allmänheten ingår i den klassen.

Årets blogg 2006

Det har startats en tävling som fått namnet ”Årets blogg”. Det går ut på att varje år utse de fem bästa bloggarna i några i förväg bestämda kategorier, och dessutom utse den bästa bloggen totalt sett. Hittills är det bara Trendgalan som har delat ut något form av bloggpris i Sverige. Den går att betygsätta min blogg om ni klickar här. Jag tävlar i kategorin ”Personligt”, där hela 90% av deltagarna verkar tävla.

Killen som inte kan bita ihop, bara bita i

Bild från Funpic.

Läsarmail: Donera kroppen till nekrofiler

Hej Karolina,

Är griftefriden tvingande? Jag kan ju välja att donera min kropp till forskning, eller mina organ till eventuella behövande - men finns det något som hindrar att jag till exempel donerar min kropp till nekrofiler som vill använda den när jag inte längre har något behov för den? Det här låter som om jag driver eller skämtar, men jag är fullständigt allvarlig. Och nyfiken!

Hälsningar Micke Kazarnowicz

Svar: Du kan säkert donera din hjärna till psykologisk forskning nu medan du ännu är i livet.

Lassbo försöker bada del 3

Första gången jag försökte bada i år så använde jag inte några tekniska hjälpmedel, men andra gången tog jag faktiskt hjälp av ett par grodfötter, en flotte och en kanot. Igår kväll gjorde jag ett tredje försök till bad, och denna gång tog jag hjälp av viss utrustning i from av en simdyna och en uppblåsbar chokladkorv.



Varför jag tog med en simdyna ner till vattnet förstår jag inte. En simdyna är knappast till hjälp för att komma ner i vattnet, och dessutom är det inget fel på mina simkunskaper. Jag lärde mig faktiskt simma när jag var 5 år gammal. Den där chokladkorven har jag vunnit, jag fick den i pris på Fäbovandringen i Älvdalen år 2004. Tanken med att använda chokladkorven som tekniskt badhjälpmedel var att jag skulle sitta på korven och paddla mig utåt i vattnet.



Jag satte mig på chokladkorven och började plaska med benen för att komma framåt. Korven gick fint och rakt, jag hade flyt om man säger så. Men innan jag kom utanför bryggan så han jag som tur var se varningen som stod skriven ute på chokladkorvens ände.

"OBS! VARNING! Får ej användas där barnet inte når botten. "

Just då var jag där vattnet går till halsen ungefär, men utanför bryggan blir det väldigt djupt. Det var bara att börja paddla bakåt, in mot stranden. Dessutom frös jag. Pappa hade satt igång bastun och jag ville in och värma mig. Kaminen som finns i bastun är suverän, det går att komma upp i över 70 grader på bara tjugo minuter. Problemet var att jag inte kunde lämna chokladkorven ensam. Min mosters familj har nämligen sommarstuga bredvid våran, så vi delar brygga med dem. Barnen i den familjen älskar att bada, och jag vet att de gillar att leka med min korv. Om jag lämnar korven ensam intill bryggan så är risken ganska stor att barnen tar den. Jag fick lov att ta med mig chokladkorven in i bastun.



Det var riktigt varmt i bastun. Chokladkorven tyckte också att det var varmt. Jag förstod att sannolikheten var ganska stor att korven skulle smälta, men det var även intressant att se om den pallade trycket. Efter en stund insåg jag att det verkligen inte var en bra idé att ta med en uppblåsbar chokladkorv in i en bastu, och det vore faktiskt synd om den gick sönder. Jag tog ut chokladkorven, men själv ville jag basta ett tag till.

När jag kom ut ur bastun såg jag till min förskräckelse att chokladkorven låg och flöt en bit ut på sjön. ”Din chokladkorv råkade blåsa i sjön”, fick jag förklarat för mig. Jomenvisst, knappast troligt va! Det var nämligen ganska vindstilla ute, och den svaga vinden skulle omöjligt ha kunnat blåsa ner korven i sjön. Det var någon som hade slängt i den med flit.



”Simma! Simma! Simma!”, började vissa personer skrika. ”Glöm det”, tänkte jag. Nog för att bikinin redan var svettig och äcklig efter bastun, men det kalla vattnet kändes inte så lockande. Jag hade ju redan gjort ett badförsök den dagen, och mer än ett försök per dag är verkligen att överanstränga sig. Kanoten är bra att ha i såna lägen. Jag drog ut kanoten i vattnet och paddlade bort och hämtade chokladkorven. Och nu undrar jag bara till vilken avdelning på Marabou jag ska skicka fakturan för detta blogginlägg?

Tillbaka till civilisationen

Jag kan inte vara kvar i Falun längre. Det går inte. Trots att landet har sin charm med åkrar, ängar och varning för barn, så måste jag åka tillbaka. Min mobiltelefon är som bekant helt död, och för några dagar sedan tog åskan de fasta telefonerna. Även om jag lånar systers mobil så går de inte att prata med folk, det är riktigt dålig täckning. Jag bara väntar på att modemet ska krascha nu också, därför var det dags att dra. Jag tog tåget i morse och nu sitter jag helt plötsligt på mitt rum i Uppsala.

Det finns saker jag ska göra i Uppsala och Stockholm också, så jag måste faktiskt tillbaka. Idag ska jag intervjuas av tidningen Relation, och deras fotograf ringde precis och ville boka in en tid för fotografering. Uppsalatidningen, som faktiskt är sveriges tredje största gratistidning, behöver även dom bilder på mig till en intervju som de gjorde i söndags. Jag ska även fotas för den trendiga karriärtidningen Attention, för de gjorde också en intervju med mig i söndags. Jag är tydligen med på någon slags lista över Sveriges alternativa mediamakthavare, de som har mediamakt men som inte är VD på Bonniers eller chefredaktörer på Aftonbladet. Jag ska dessutom spela in en liten videofilm där jag pratar om bloggar och marknadsföring på Internet. Filmen ska visas på Mediedagen 2006.

Ni minns väl Parker Lewis?

En av mina första tonårsförälskelser, förutom fotbollsspelaren Henke Larsson, var Mikey i ungdomsserien Parker Lewis. Oj vad jag älskade den serien. Den sändes 1990-1991 på SVT. Jag minns serien än idag, för jag har många avsnitt inspelade på video. Parkers bitchiga lillasyster Shelly, den stränga rektorn Miss Musso, fettot Larry Kubiac, det coola snillet Parker och så den snygga rockern Mikey då förstås, alla har de en speciell plats i mitt hjärta. Och det händer ibland att jag kan träffa på människor vars personlighet jag kan härleda till en roll i Parker Lewis. Det är mäktigt, de människorna måste jag bara lära känna lite mer.

Familjens reaktioner på tavlan

Det jag blev mest ledsen över när min LG Chocolat avled var att jag nu kanske har förlorat alla MMS som jag hade sparat i fotoalbumet. Men innan telefonen blev en livlös plastklump så hann jag visa familjen fotografer på den tavla jag är med i som Markus Andersson målar. Tavlan är så stor så det var svårt att fotografera hela på en och samma gång, men jag delade upp tavlan i mindre bitar och fotade detaljer.

• Mamma, 51 år: ”Men… men vad är det här för något?”
• Pappa, 58 år: ”Men usch, det ser ju otäckt ut…”
• Bror, 24 år: ”Shit vad coolt! Fan va häftigt!”
• Syster, 21 år: ”Jag tycker att din midja är för smal i tavlan, det ser onaturligt ut. Och magen är för stor och bullig, du har inte en sån där mage. Höftbenen ser beniga och kantiga ut, men det gör kanske dina också när jag tänker efter.”

Jag hade kontakt med Markus idag och han har arbetat på tavlan medan jag varit borta. Han sa att den snart är färdig. Det ska bli spännande att se, men jag måste verkligen be honom att fixa till magen om han inte redan har gjort det. Jag har nämligen sagt det förut jag också, att magen ser för bullig ut. För även om jag har kanelbullar i magen så ser den faktiskt inte så bullig ut.

Dagens mest tragiska bild

Okej att bilderna på krigsoffren i Libanon egentligen borde få priset, men det finns mer än krig som är tragiskt. Fast på en annan nivå, såklart. För att förstå varför dagens mest tragiska bild är så tragisk så krävs det först en liten tillbakablick.


Britney Spears i början av sin karriär och Britney Spears på toppen av sin karriär.

Att den tjejen nu har lämnat scenen är nästan ett faktum. Rampljuset har slocknat och det har även Britney gjort. Elvis has left the building, och det gäller även Britney, eller rättare sagt: Britney has eaten the building. I dagsläget ser hon nämligen ut så här. Det är Britney i botten av sin karriär.

Bilder från Eforu.

Hanky Panky och ett syndigt svart

Jag förstår varför Hanky Panky-trosorna säljer så bra, och varför de blev så populära utan någon större marknadsföringskampanj. Okej att många kändisar som Jessica Simpson och modellen Mini Andén har gjort trosorna ännu mer populära genom att använda dem, men det som går hem tror jag är det mjuka tyget och den perfekta modellen. Trosorna är nämligen så låga så att de går att använda under lågt skurna jeans. De kvinnliga spetsarna och många färgerna är också fabulous. Här är ett glammigt och rosa set från Dolce & Gabbana som säljs på Nelly, och från samma märke kommer även ett grymt svart set som ser ganska syndigt ut. Det skulle jag aldrig våga ha på mig i rättssalen, nej inte ens under kläderna.

Bilder från Nelly.

Bloggutmaning om Böcker

Förra veckan blev jag bloggutmanad från flera olika håll. Jag är ledsen att jag inte kommer ihåg vika det var som utmanade mig, men nu ska jag i alla fall äntligen svara. Det gällde en boklista. Här kommer mina svar.

1) En bok som förändrade ditt liv?
Jensen & Rylander - Att skriva juridik

2) En bok du läst mer än en gång
Jareborg, Nils - Allmän Kriminalrätt, samt
Jareborg, Nils och Zila, Josef - Straffrättens påföljdslära

Egentligen har väl en juriststudent läst de flesta böcker i litteraturlistorna mer än en gång, men dessa böcker var med på två kurser, liksom brottsbalkskommentarerna och några av EU-böckerna.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Bohlin, Alf - Förvaltningsrättens grunder

4) En bok som fick dig att skratta?
Håstad, Torgny - Sakrätt avseende lös egendom

Jag var Håstads bordsdam på T35-gasquen 2004, och det finns ett rättsfall i boken där "Torgny H" blir dömd för att, om jag nu minns rätt, ha försökt sälja bilar med omställda tripmätare. Efter några snapsar försökte Håstad intala mig att det minsann var han som var Torgny H i rättsfallet, men jag vägrade tro på det. Han är ju faktiskt domare i Högsta domstol. Jag fick såklart lov att kolla upp saken i efterhand. Och nej, bokstaven H stod inte för Håstad.

5) En bok som fick dig att gråta?
Agell, Anders - Äktenskap, samboende och partnerskap

6) En bok du önskar hade skrivits?
Kalles Konkurs - En tecknad barnbok i sakrätt, fast för vuxna barn. Boken ska vara på rim och handla om ett konkursförfarande. Från det att bonden Kalle köper för glammig mat till sina grisar och blir insolvent, tills dess att konkursen är utredd och pengarna fördelade. Boken ska vara tunn och i A4-format, och ha stora och färgglada illustrationer, precis som en riktig barnbok. På varje sida ska det finnas en liten ordlista som förklarar de juridiska begrepp som rimverserna innehåller. Kalle ska vara väldigt lik Göran Persson, och alla grisar ska vara stora och glada, ja i alla fall fram tills dess att de inte längre får någon glammig grismat.

7) En bok som inte borde skrivits?
Mellqvist & Persson - Fordran och skuld

8) En bok du just nu läser?
Warnling-Nerep - En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet

9) En bok du tänkt läsa?
Håstad, Torgny - Supplement till Sakrätt avseende lös egendom

Det här är Stefan

Jag hade ingen aning om vem Stefan Ernryd var. Det är Stefan som driver bolaget Stefan Ernryd AB och säljer amerikanska bilar. Han har en banner i min blogg sedan länge, och jag har därför kommunicerat med honom flera gånger, men jag hade ingen aning om vad det var för en kille och hur han såg ut. Nu råkade jag komma över en bild där Stefan poserar med en av sina senaste importer, en Chevrolet Suburban från 2007. En cool bil och en cool Stefan.

Bild från Stefan Ernryd AB.

Catherine Skog får tävla för Sverige i Miss World

I torsdags var det final i den svenska uttagningen till Miss World. Sjutton tjejer tävlade i finalen som hölls på Café Opera. Konferencier var ingen mindre än Carolina Gynning. Det var tidningen Hänt Extra som arrangerade tävlingen i samarbete med sponsorerna LG, Axara och Fleur de Sants. Tjejerna fick gå en visning i modekläder och sen visa upp sig i en underbart fin aftonklänning. Här är alla tjejer i sina aftonklänningar. Någon form av intervju var det också, och jag vet att en av tjejerna fick frågan om hon gillar någon annorlunda sport? Annat var det i årets Fröken Sverige-tävling. Då fick vi minsann uppgifter som att argumentera för eller emot monarki och republik - på engelska dessutom. Tjejen som vann är i alla fall en vacker blondin vid namn Catherine Skog. Hon kommer från Östersund. Här är ettan, tvåan och trean på samma bild. Vinnaren får representera Sverige i Miss World som går av stapeln i Warszawa i Polen.

Se fler bilder från tävlingen på SthlmsFinest.

Kändisarnas senaste trend: 80-tals motiv

Sajten TruffleShuffle säljer t-tröjor med tryck från 80-talet. I sortimentet ingår motiv från t ex Nintendo, Guns n’ Roses, My Little Pony, AC/DC, The Muppets, Slush Puppie, Lassie, Batman och Barbie. Många kändisar och andra stjärnor har setts i tröjor från TruffleShuffle, och därför har såklart den engelska sajten sålt otroligt bra den senaste tiden. Jag såg även bilder från årets Pride-parad där folk hade hade tröjor från denna sajt. Här är exempel på några kändisar som uppenbarligen har handlat från TruffleShuffle, eller så har de fått tröjorna gratis i PR-syfte?

Paris Hilton

Carmen Electra

Lindsay Lohan

Katie Price

Tara Reid

Jennifer Aniston

Nicky Hilton

Det vore intressant om kändisarna själva har valt de tröjor som de bär på korten. Det finns ju väldigt många olika motiv på sajten, och någon bakomliggande psykologisk orsak borde väl kunna skakas fram av någon legitimerad psykolog. Själv skulle jag nog ha jag valt denna tröja om jag beställde därifrån, men när jag ska använda den har jag ingen aning om. På advokatbyrån är det nämligen lite annan dresscode än 80-tals motiv, och att jag skulle gå ut i en sån tröja är otänkbart. Men en kommunist-Nintendo-Mario vore ändå coolt att ha.

Bilder från TruffleShuffle.

En riktigt bra gymnastikförening

I sju år hängde jag i Gymnoshallen på Lugnet i Falun. 1989 till 1995. Gymnoshallen är gymnastikföreningen Gymnos egen lokal. Där finns det allt ifrån barrar och bommar till skumgummigropar och studsmattor. Men jag hängde inte ensam där. Det var både truppgymnaster och individuella gymnaster som trängdes i kön till voltmattan. En del av dem kanske ni vet vilka det är idag:

• Jenny Kallur – Friidrottare och landslagsstjärna. Kom sjua i EM-finalen på 100 meter häck.
• Susanna Kallur – Friidrottare och europamästarinna på 100 meter häck. Har även ett guld från JVM, ett brons från inomhus VM och ett guld från inomhus-EM.
• Björn af Kleen – Kulturskribent i Expressen, Sydsvenskan och Café.
• Jens Sylsjö – Medlem i gruppen Rednex som deltog i årets melodifestival. Gift med Rednex-Annika men hade en romans med någon av Systrarna Graaf på ”You got what I want”-tiden.
• Mattias Blomberg – OS stjärna i snowboard. Har vunnit Amerikanska Mästerskapen och har två guld och ett silver från SM.
• Stefan Karlsson – OS-stjärna i Snowboard. Tog ett silver i VM och har tre brons från olika världscuptävlingar.
  

Det här är min vän och f.d gymnastikkollega Mattias Blomberg. Den glammiga webbtidningen Dorian Magazine har använt honom som modell. Fotografens namn är Benjamin Falk, och denna bild finns med i det senaste numret av tidningen.

Bild från Dorian Magazine.

Senaste nytt

• Natacha Peyre erkänner romansen med Markus Schenkenberg. [Sthlms Finest]
• Patrik Sjöberg erkänner kokaininnehavet. [Aftonbladet]
• USA hjälpte Israel att planera kriget. USA:s regering vägrar dock erkänna. [Aftonbladet]
• Karolina Lassbo erkänner att hon är ganska trött på Libanonkriget. [Glamourbloggen]

---> Men hallå där USA! Både Natacha, Patrik Sjöberg och jag själv har erkänt, ni ligger lite efter kan man säga. Jag trodde inte att USA var ett så efterblivet land.

Fotsvett kan döda nästan vad som helst

Bild från Funpic.

Konsten att spara sig till bröllopsnatten

Jag känner jättemånga som har varit på bröllop i sommar. Tyvärr känner jag själv ingen som har gift sig så jag har varken beskådat något bröllop eller ätit bröllopstårta. Jag och en kompis har ända sedan skoltiden sagt till varandra att vi ska spara oss till vår bröllopsnatt. Det är en ofta och väl uttalad replik från oss båda, och det håller vi hårt på. Vad det är som ska sparas är dock lite oklart, men det är knappast krut som ska sparas i alla fall. Det är nog lite allt möjligt det handlar om. För en tid sedan när vi åt smörgåsar och jag inte orkade äta upp min så sa vi att jag kunde spara den till min bröllopsnatt istället. Även en hel del fönsterputs och tråkiga böcker har jag sparat till bröllopsnatten. Trots detta så drömmer jag såklart om den perfekta vita bröllopsklänningen, en perfekt bröllopsfrisyr med tillhörande makeup och en riktigt fartfylld fest. Här på SFQ finns i alla fall de perfekta underkläderna.

Bilder från SFQ.

Dagens beslut: Lägre moms på vissa hushållsnära tjänster

EU-kommissionen har rekommenderat godkännande för 17 medlemsländer när det gäller lägre moms på vissa tjänster. Syftet är att undersöka vad detta leder till för effekter, både när det gäller skapande av nya jobb och när det gäller att göra den stora svarta arbetsmarknaden vit. Nio EU-länder tillämpar redan de lägre momssatserna, och ytterligare åtta har sökt godkännande. Tjänster som får lägre moms är renovering och reparation av privatbostäder, hushållstjänster som t ex hemhjälp, vård av barn och vård av gamla, sjuka och funktionshindrade. Även fönsterputsning och städning av privata hushåll ingår i hushållstjänsterna. Andra tjänster som får lägre moms är reparation av cyklar och skor samt lädervaror, kläder och hemtextilier. Även frisörtjänster omfattas av den lägre momssatsen. Godkännandet gäller fram till år 2010.

Glamourbalkskommentar: Tyvärr är inte Sverige ett av de 17 länder som nämns ovan.

[Läs hela beslutet på Juridik idag. Eu-kommissionen, 2006-07-25]

Här har ni Ann Coulter

I den här filmen ser ni Ann Coulter. Min vän Henrik Hedberg gillar henne skarpt, det är han som tipsat mig om henne. Coulter är tydligen den som alla pratar om i USA just nu. En kontroversiell person, som man antingen hatar, älskar eller hatälskar. Hon är som politikens svar på Paris Hilton, provocerande och ibland ganska smaklös. Förut var hon en av USA:s mest framgångsrika jurister, men nu är hon även författare. Hon är alltid slipad och vässad i tal och skrift, och dessutom uttrycker hon sig både med humor och skarpa skott. Hennes böcker säljer bäst i hela USA och hon har t ex påstått att Bill Clinton är latent homosexuell. Argumenten gick ut på att Clinton är kär i sin egen sexuella varelse, precis som Narcissus. Homosexuella är tydligen i stor utsträckning narcissistiska eftersom de blir kära i människor av samma kön, dvs sin egen avbild. Coulter klär sig bara i Prada och andra designkläder, och tydligen så är hon även ogift, trots skönhet, framgång och en riktigt vass hjärna. Eller så är det just därför som hon är ogift?

En extremt avancerad tårta

En person jag känner är en hejare på allt som har med mat och bakverk att göra. Det är han som har gjort denna underbara och rosa prinsessdröm till tårta. Tårtans rätta namn är Fraisier som betyder jordgubbsplanta. Min kompis föreslog att jag skulle skriva på bloggen att jag gjort tårtan helt själv, men no no, det skulle jag aldrig kunna skriva. Då skulle jag typ bli mordhotad eller nåt. Jag skulle få mail i stil med (jag beklagar verkligen det ovårdade och brutala språket):

”Din jävla blond-ambition-subba tror du att du kan baka nu också va, tror du att du är nån jävla tibetansk tårtguru eller nåt va din jävla white trash-hora jag ska fan sabba din karriär och sen döda dig.”

Så det är bäst att ligga lågt och bara beskriva lite löst vad tårtan är uppbyggd av. Såna hotfulla mail vill jag nämligen inte gärna hitta i min inkorg. Då måste jag såklart polisanmäla.

• Som botten och lock:
  Génoise (En varmvispad sockerkaka)
• I mitten:
  Coulis de Fraises (Jordgubbscoulis)
  Sockerlag
  Créme Pâtissiére (Konditorkräm)
• På toppen:
  Marsinpanlock
  Nappage Translucide (Transparent tårtglasyr à la Pierre Hermé)
• Som garnering:
  Jordgubbar penslade med glasyr

Men egentligen, varför ska en presumerad hotbild kunna få stoppa mig från att lägga ut ett tårtrecept? Det är ingen som stoppar mig i första taget, nej inte ens jag själv. Den som vill veta i detalj hur man gör varje del och sen bygger ihop tårtan kan därför läsa här. Det är ett långt recept. Ett extremt långt. Men det krävs tyvärr ett extremt långt recept för en extremt avancerad tårta.

Bodils Tuggummi

Folk som vill va fräcka
folk som vill va käcka
tuggar Bodils tuggummi.
Folk som vill va balla
å det vill ju alla
dom vill ha Bodils tuggummi.
En smak av gummi, bra för tanden
när man vill va tuff inför alla på stranden.
-Ja, varje skiva växer i munnen och smakar längre, säger folk i förbifarten. Prova gärna, men det måste vara Bodils, nästan som ett riktigt tuggummi.
Tugga Bodils tuggummi!

Kommer ni ihåg Nisses tuggummi? Det var Galenskaparna som sjöng om Nisse i en av sina parodier på reklamfilm, och det tuggummi som reklamen handlade om var klassikern Juicy Fruit, som döpts om till Nisse. Strax innan detta hade ordet xylitol blivit något riktigt viktigt. När jag var tio år gammal så var Nisses tuggummi som hetast. Varenda människa, gammal som ung, kunde sjunga Nisses tuggummi. Samma år gjorde alla barn i byn där jag är uppvuxen vår första show. Vi tränade en hel sommar, det var sketcher, sång och dans, och allt var riktigt galet, såklart.

En av kvinnorna som bor i byn heter Bodil. Bodil är tandläkare. I showen fick jag vara Bodil och sjunga om Bodils tuggummi. Med hjälp av en stor skokartong, brandgula pappersark och silverfolie som satt fast i ändarna på kartongen hade vi tillverkat en stor tuggummiförpackning. På scenen fick jag sen dansa och sjunga precis som i reklamen om Nisse. Under sista raden på sången skulle kartongen slängas upp i luften, snurra några varv och sen fångas lagom till en snitsig slutpose.

Detta har inte byborna glömt i första taget. Även om det är 16 år sedan som jag gjorde mitt framträdande som Bodil så pratas det om det än idag. Det fick jag erfara igår, då när det var byns gemensamma städdag med efterföljande fest. Det kryllade av barn på festen, som egentligen inte ens var födda när den där showen sattes upp, men alla ville höra Bodil Tuggummi om och om igen. Jag tror jag sjöng Bodils Tuggummi över tjugo gånger igår kväll. Och alla verkade tycka det var kul. Även Bodil skrattade, och tur var väl det.

Bilder från Candystand.

Dåligt LG: Mobilen bara dog

Okej att min nya mobil, en LG Chocolat, var svart redan från början, men nu har den även svart display. Mobilen är stendöd. Från att ha varit fulladdad så vaknade jag i morse med en död mobil vid min sida. Jag vet inte vad som har hänt, men detta är mycket dåligt, LG. Jag kan inte på något sätt få liv i telefonen, den har nog sjungit sin sista ringsignal. Detta är tredje gången på tre månader som jag försover mig med denna mobil, och det är nog mer än vad jag har försovit mig i hela mitt liv. Alarmet hade jag ställt på åtta i morse eftersom det var gemensam städdag med slyröjning för hela byn. Samling skulle ske klockan nio vid Bäckbron. Så här ser det ut vid Bäckbron om man lutar sig över broräcket:

Jag anlände 3,5 timmar försent, och kände mig som värsta smitaren. En lat maskare till latmask. Och varför jag anlände över tre timmar senare än alla andra, när röjningen nästan var klar, är ganska jobbigt att förklara. ”Min mobil är död, den ringde inte i morse” känns som en riktigt dålig ursäkt, men det är ju sant. Utan mobiltelefon känner jag mig nu totalt handikappad, och min gamla kära Samsung, som jag som tur är inte har sålt, ligger tyvärr i Uppsala. Min frontpage på DN Ekonomi pratade byborna om i en vecka ungefär. Men att jag försov mig från städdagen kommer det pratas om i minst ett år, ja ända fram tills nästa års städdag. Jag har god lust att bara slänga mobilhelvetet i soporna, men det får man inte. Det står det tydligt inuti batteriet att man inte får göra. Att slänga den i sjön har jag också god lust med, rakt ut i vattnet från Bäckbron, men det vore synd att förpesta den fina sjön med en LG-telefon. Sjön är värd nåt bättre.

Bild på LG Chocolat från LG.

Shakira - Sims don't lie

Fyra oetablerade på Stockholms modevecka

Den 15 augusti börjar Stockholms modevecka. På en lite alternativ modescen, som fått namnet +46, så har fyra av Sveriges mest intressanta men oetablerade designers fått chansen att visa upp sina vår- och sommar 07-kollektioner. Bakom denna modescen står ODD och Solo, som betalar kalaset. De designers som blivit utvalda får alltså visa upp sig för en större publik med alla kostnader betalde. De fyra utvalda är:

• Diana Orving
• Alice Shulman
• Lisa Ask
• Marie Hammarberg

Vad roligt för de utvalda att få en sån chans. Jag kommer faktiskt att vara i Stockholm en del den veckan, men inte på grund av modeveckan, så det är inte helt uteslutet att jag tittar förbi.


Diana Orving och Lisa Ask


Alice Schulman och Marie Hammarberg

Bilder från Plus45Fashion.

När Jenny och Susanna skulle hoppa över hästen

Varje gång när någon av systrarna Kallur ska springa, och jag sitter framför TV:n och tittar, så är jag grymt nervös. Speciellt när det handlar om stora mästerskap som EM och VM. Men det är inte vilken av mina nervositeer som helst som infinner sig. Där är varken tenta-nervös, dansshow-nervös eller toastmaster-nervös jag blir. Nej inte ens konferencier-nervös. Det är häst-nervös jag blir.

Hästen står stadig och rund långt där framme. Mellan hästen och mig finns det en lång brunröd gummimatta, och framför hästen ligger en satsbräda. Att ladda upp inför ett gymnastiskt hopp på det gymnastiska läderdjuret kräver en viss koncentration. Efter att domarna gett klartecken och jag har besvarat deras klartecken, då är det bara att köra. Nu eller aldrig. En chans som inte får gå förlorad. Mellan 4-6 sekunder brukade det bli, från klartecken till dess att man börjar springa. Och det var före dessa sekunder som den där speciella häst-nervositeten infann sig, då när man väntade på klartecken. Lustigt nog så kände jag alltid precis samma nervositet när jag tittade på mina föreningskollegors hopp. När Jenny eller Susanna skulle hoppa häst så var jag precis lika nervös, och de stod alltid koncentrerade och laddade på precis samma sätt som de gör idag. Nu när de tävlar i 100 meter häck istället för i gymnastik.

Det är därför som jag slungas tillbaka till gymnastiktiden varje gång jag ser Kallur tävla på TV. Det går inte att komma ifrån tanken och oron inför att det snart är min tur. Snart är det jag som ska stå där och vara fullt fokuserad. Men nu är det ju inte min tur längre, jag har ingen EM-final i 100 meter häck som jag måste hålla mig varm inför. Inte heller någon slags gymnastiktävling. Det är bara systrarna som ska tävla. Och nu för tiden går det till och med att se skillnad på dem. Jenny är brunett och Sanna har blonda slingor. På den tiden fick man titta i startlistan vem det var som stod där och laddade, för de såg precis likadana ut. Likadana frisyrer, samma ansikte och likadana röda gymnastikdräkter. En precis likadan dräkt som jag tävlade i för Gymnos GF. Eftersom jag själv endast sitter i en TV-soffa nu för tiden, så kan egentligen lugnt koppa av. Men nej, det är omöjligt. Mina tävlingsnerver är på helspänn. Jag är fulladdad och önskar av hela mitt hjärta att den syster som ska springa kunde få ta över min energi, den som jag idag inte alls behöver spara till mitt eget hopp.

Jag hatade hästhoppen. På träningar hade det hänt flera gånger att händerna glidit på hästens läderrygg, och hoppet därmed blivit totalförstört. För att inte säga livsfarligt. Det var därför som jag alltid var extra nervös inför hoppen på häst, vare sig det gällde mig eller mina kollegor. Om Jenny eller Susanna Kallur fastnar med foten i en häck så att de dyker rakt ner i backen, då är loppet förstört. Då kan även tävlingssäsongen vara över, om de faller så illa att de skadar sig. Jag är livrädd varje gång som någon av systrarna skjuter ifrån med den ena foten för att ta sig över en häck. Då kan jag inte andas, för då är jag så pass koncentrerad att andningen inte fungerar. Varje häck i loppet är en plåga för mig att titta på, för jag är lika rädd för varje häck de ska över. Efter loppet kan jag andas igen. Men då är det resultatet som är det nervösa, vad det blev för tid och placering. Fast då är det inte så mycket mer man kan göra, och jag kan definitivt inte göra någonting, jag som bara sitter i TV-soffan. Då är det bara att hoppas på det bästa.

Och ikväll hände det bästa. Susanna Kallur tog EM-GULD på 100 meter häck, och Jenny kom sjua. Ett fullsatt Ullevi såg när Sanna Kallur visade att hon är bäst i Europa på att hoppa över häckar. Det är fantastiskt. Jennys prestation ska inte heller glömmas bort. Sjunde bästa kvinna i Europa, det är också fantastiskt.

---> Ett stort Grattis till båda systrarna Kallur, även om de numera tävlar i blågula kläder, och inte alls i röda som på den gamla tiden.

En skum staty och en intervju

Idag har jag haft en dag inne i stan. Jag cyklade in, fikade med en kompis och tittade lite i butikerna. Sen cyklade jag hem igen. Det blev en cykeltur på sammanlagt 1,4 mil. Den underbara Skoaffär’n som ligger i gränden vid Geislerska parken har rea just nu, men tyvärr har jag redan köpt allt som jag vill ha i den butiken. Vid Åhléns i Falun finns det en vattenstaty som föreställer en akrobat. När jag och syster hade flyttat in i en trea i stan så skulle min syster ha inflyttningsfest. Under festen blev vårt diskmedel stulet, och dagen därpå var hela statyn fylld med skum. Det stod till och med om det i Falu Kuriren. Jag har mycket svårt för att gå förbi den där statyn utan att le.

Igår blev jag intervjuad av juristtidningen Legally Prepared. Det är en bransch- och karriärtidning som trycks på engelska för alla juriststudenter i Norden. Förutom mig själv så kommer även Tingsnotarien från Obygden att vara intervjuad i samma artikel. Idag fick jag läsa artikeln och det är alltid spännande, men lite nervöst, att se hur reportern har format den. Vad som kom med och inte kom med, och hur jag är citerad. Men det såg bra ut.

Leoparder in the style of Shakira

Det har kommit in en massa leopardmönstrade kläder överallt. I varenda butik och på varenda sajt så finns det leopardmönstrade höstnyheter. Vem önskade leopardmönstrat som en ny trend? Inte jag i alla fall. Vi får skylla på Shakira. Jag kommer ihåg när djuriska mönster var populärt senast, Det var hösten 2001 när jag arbetade på Jysk. Efter bara en veckas leveranser så såg plötsligt hela butiken ut som en mindre djungel. Det var leopardkuddar, zebraörngott, giraff-tandborstmuggar, ormskinnssoffor, leopardhandskar osv. Jag plockade ihop ett exemplar av alla mindre grejer med djurmönster och ställde upp i en stor hylla. Det blev ganska läckert faktiskt. I och med att jag inte är en så speciellt trendkänslig person, och inte gärna tar till mig trender på en gång, så kommer det nog dröja ett tag innan jag handlar leopardmönstrat. Men bli inte förvånade om jag dyker upp i något av dessa tre plagg från Asos.com.

Shakira Leopard Halter in the style of Shakira

Lindsay Leopard Shirt in the style of Lindsay Lohan

Victoria Leopard Boob Tube in the style of Victoria Beckham

Det verkar det inte finnas några plagg för herrar med leopardmönster, men jag hittade några andra snygga grejer istället.

Layered Polo

Energie Geo Print Shirt

Sixty Fitted Shirt



Bilder på Shakira från Famousbabes och Eforu.

Bara för att jag är nyfiken

Vad av följande är det värsta, som en 26-årig kvinna kan presentera för släkt och familj som sin kärlekspartner?
	1) En 20 år äldre man
	2) En jämnårig kvinna
	3) En 10 år yngre kille

Lassbo försöker bada del 2

När jag försökte bada för några dagar sedan och redovisade händelsen här på bloggen så frågade folk var den rosablommiga baddräkten kom ifrån. Jag förklarade i kommentarsfältet att jag hittade den längst inne i garderoben. Jag köpte baddräkten år 1994 när jag var prao på B&W. Den är alltså 12 år gammal, och jag fick ett surt mail:

”Du kunde inte hitta någon lite äldre baddräkt va? Och du ska kalla dig Glamourprinsessa?”

Förut bara suckade jag åt såna kommentarer, men nu bryr jag mig inte ens om att sucka. Visst kan jag väl hitta äldre baddräkter om det ska vara så. Den här svarta jag hade på mig igår kväll när jag försökte bada är från år 1992. Jag köpte den i storlek small utan att prova när jag var 12 år gammal, fast den var lite för stor då. Nu passar den perfekt. Även om den enda metoden för effektivt bad är att springa på bryggan och hoppa ner i vattnet, så kände jag mig inte speciellt redo för en sådan brutal manöver igår. Gårdagens metod fick bli en aning krånglig.


Först satte jag mig med grodfötterna på stenen intill stranden. Det var kallt, både i vattnet och i luften. Jag kände på vattnet med grodfoten, och till och med den plastiga grodfoten tyckte det var kallt. Jag reste på mig istället och ställde mig i dykposition.

Det går lite snabbare att dyka än att vada ut i vattnet. Men eftersom det bara är 3 dm djupt intill stranden så avstod jag från att dyka. Nästa idé gick ut på att jag skulle paddla i kanoten ut till flotten. Väl ut på flotten skulle jag putta kanoten mot land och sen inte ha något val. Då är det bara att simma till bryggan som gäller. Jag drog ut kanoten i vattnet och började paddla.

Väl ute vid flotten så gällde det att ta sig upp på den på ett smidigt sätt, dvs utan att bli blöt. Eftersom flotten inte har frigolit under sig, utan bara stockar, så sjunker den delen av flotten som man står på. Det gäller alltså att hitta balans direkt, annars trillar man i sjön. Och det vill man ju inte göra. När jag äntligen tagit mig upp på flotten så ångrade jag mig om att putta iväg kanoten. Vinden gick åt ett lite annat håll än mot bryggan, så kanoten skulle kunna hamna fel. Kanoten drog jag upp på flotten istället.


Sen ställde jag mig i dykposition på ena kanten. Flotten började sjunka. Jag blev rädd baddräkten skulle bli blöt.

Det är så obehagligt att ha blöta badkläder på sig. Och ingen vill väl bli blöt när man försöker bada? Inte jag i alla fall. Jag hittade balansen igen och fick idén att jag skulle paddla in flotten lite närmare land. På så sätt skulle det bli kortare sträcka att simma.

Jag paddlade tills ankarets rep var spänt till sista droppen, men jag tyckte ändå att det var lite för lång sträcka att behöva simma i det kalla vattnet. Det var nästan fem meter till bryggan. Och dessutom, om jag simmade ifrån kanoten som låg på flotten så skulle jag behöva ta mig ut till flotten igen för att hämta den. Jag satte mig därför i kanoten igen och paddlade in till bryggan. Sen var det badförsöket slut. Jag ska kanske försöka igen någon dag. Vi får se.

Jag hoppas Expressen ber om ursäkt

I romanen Madame Terror så vänder Jan Guillou ut och in på begreppet terrorism. Det är härligt tycker jag, att Guillou är en självständig och fritt tänkande människa, till skillnad från många andra som är för rädda för att våga sticka ut. Många människor vågar inte trampa utanför den matta som de en gång i tiden har klivit upp på. Har man t ex offentliggjort sig själv som kommunist så ska man sen ha kommuniståsikter, liksom den som är moderat ska ha moderata åsikter, och kanske till och med en moderat livsstil. Det är ganska enkelt att hacka på någon som vågar sticka ut. Den som vågar göra mindre bekväma analyser av saker och ting, och den som inte är rädd för att tänka fritt istället för att rätta sig efter en viss mattas färg, beundrar jag mer än dem som skriver riktigt bra men som håller sig på mattan. Fast ju mer en skribent vågar kliva bort från mattan, desto mer frestande är det såklart för andra skribenter att analysera sönder de där teorierna, de som kanske stack ut lite för mycket från fransraderna. Att i det läget rycka små tussar ur mattan och sen själv bestämma var mattan kommer ifrån är riktigt illa.

Jag tycker verkligen synd om Jan Guillou. I en ledare i Expressen från maj i år (eller snarare februari eller april tror jag det var) så blir Guillou utmålad som en frihetens fiende i form av homofob, antisemit, anhängare av arabvärldens förtryck och förespråkare för islam. Enligt en artikel ifrån TT Spektra som publicerades i Falu Kuriren idag så blev Jan Guillou riktigt sårad av den ledaren. Han menar att allt det som han blev utmålad som, går rakt emot det som är hela hans liv. Och att bli avfärdad som det mest avskyvärda som över huvud taget finns är riktigt förnedrande. Men det visste såklart den som skrev ledaren. För det gäller såklart att slå där det gör som ondast. Att försöka spilla olja där mattan ändå har plastskydd om sig gör varken från eller till. Oljan rinner av som vatten på en gås. Och var Guillou är som mest såbar är såklart på de områden som hör till hans mest intellektuella arbete, hans största livsverk av alla de böcker, artiklar, kolumner och krönikor som han skrivit. På de områden där han har lagt ner sin själ, sitt hjärta och sin arbetskraft. Det faktum att hans dotter är lesbisk borde även bidra till att det känns extra förnedrande att bli kallad homofob. I samma artikel från TT Spektra så berättar Guillou att han har gett ett förslag till Expressen. Antingen ska de be om ursäkt eller så ses de i rätten.

Jag hoppas för Expressens egen rennomé att de är förnuftiga nog att be om ursäkt. Att tillskriva någon egenskaper eller ideologier som personen i fråga varken har, eller som han själv inte har uttalat sig ha, är riktigt vidrigt och illa. Så gör man inte. En människas åskådningar och åsikter kan bara personen i fråga själv uttala sig om, det är ingenting som en annan människa kan tolka eller gissa sig fram till, för att sen gå ut öppet med som fakta. Och säger en människa att han står eller inte står på en viss matta, ja då kan man som utomstående inte annat än tro på det. Då är det så. Vilka tankar och åsikter som rör sig i en människas huvud går inte ens att ta fram med röntgen, det kan bara det skaftet veta som huvudet sitter på. Handlar det dessutom om att tillskriva någon ideologier som uppfattas som negativa och klandervärda av folk i allmänhet så är det extra illa. Då är det förtal.

Jag hoppas verkligen att Jan Guillou stämmer Expressen om de inte självmant ber om ursäkt.

Kanelbullar utan pärlsocker

Idag har jag bakat kanelbullar, men vi hade inget pärlsocker hemma så bullarna ser minst sagt tråkiga ut. Men med det onda kommer det goda, bullarna blev i alla fall nyttigare än vanligt när pärlsockret försvann. Det stod i receptet att det skulle bli 60 bullar, men det blev det inte. Det blev bara 45. Men sen jäste bullarna mycket mer, både på plåten och i ugnen, till gigantiska jättebullar. Det hade kunnat bli 60 normalstora bullar om jag bara skurit lite tätare och rullat smalare. Även om jag alltid använder samma recept som mamma så bli hennes bullar alltid flera gånger godare. Jag förstår inte varför, men det måste helt enkelt handla om teknik och metod. Mamma har även större erfarenhet. Här kommer receptet.

150 g smält smör eller margarin
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
1,5 dl socker
1,5 liter vetemjöl

Pensling och fyllning:
1 ägg
smör
kanel
socker
vaniljsocker
pärlsocker

Gör så här: Smula ner jästen i en bunke. Smält smöret och häll mjölken i kastrullen med smör så att vätskeblandningen blir 37 grader fingervarm. Häll ca 1 dl av vätskan över jästen och rör tills jästen har löst upp sig. Häll i resten av ingredienserna och knåda till en deg. Låt jäsa i 20-30 minuter. Kavla ut degen och bre smör över hela ytan. Strö ut kanel, ett tunt lager strösocker och ett lika tunt lager vaniljsocker över ytan. Rulla ihop degen som en rulltårta. Skär rullen i ca 60 lika stora delar och lägg upp bullarna på plåtar. Låt dem jäsa. Pensla med ett uppvispat ägg och strö lite pärlsocker på varje bulle. Grädda i ca 8 minuter med 250 graders ugnsvärme.

Det hetaste just nu

Tre saker som folk just nu pratar om i Hollywood:

• Att Lindsay Lohan har en önskan om att få åka till Irak tillsammans med Hillary Clinton och sjunga för de amerikanska trupperna, precis som Marilyn Monroe gjorde i Korea 1954. [Breitbart]
• Huruvida Pamela Anderson är gravid, och om det i såna fall verkligen är Kid Rock som far till barnet. [A socialite's Life]
• Att Ashlee Simpsons dubbelgångare Michelle Marsh både är mer begåvad och snyggare än Ashlee. [Hollywood Tuna]
  

Tre saker som folk just nu pratar om i byn där jag bor:

• Att en av familjerna i byn har hittat en stor bajskorv på sin gräsmatta, och efter att många bybor har varit där och tittat så går det rykten om vilket djur som avföringen tillhör. Ingen tycks veta säkert och spekulationerna är många. Någon tror att det är mänsklig avföring.
• Att det är två olika gårdar som har köpt likadana flytbryggor till sina sjötomter, och nu diskuteras det kring vilken den bästa metoden är för att fästa bryggan intill stranden.
• Att det för alla bybor är gemensam städdag med efterföljande fest nu på lördag, och hur många som kommer att närvara är osäkert. Buden är spridda men de flesta tror att ganska många kommer att komma. Var festen sen på kvällen ska vara är också oklart, men det går rykten om det också.

En varm dag i nudistbussen

Bild från Funpic.

Söt kille med söt hund

La Redoute har kläder och skor från Alain Manoukian i sitt sortiment. Även om de rosa kläderna är i gammelrosa, som jag egentligen inte gillar, så ser det ganska snyggt ut ändå. Jag bär i alla fall hellre gammelrosa än babyrosa, även om barbierosa är den enda rätta rosa för min del. Stövlarna nedan är det väldigt snygg modell på, det enda som saknas är ett par höga klackar. Soft Grey är ett annat märke som säljs på La Redoute, men det är herrkläder. Jag hittade en snygg polotröja, en mysig kofta, en grym överrock och en söt hund. Söt kille också, han som håller i hunden.

Bilder från La Redoute.

Bara för att jag är nyfiken

Vilket parti röstade du på i riksdagsvalet 2002?
	Moderaterna
	Folkpartiet
	Kristdemokraterna
	Centern
	Miljöpartiet
	Socialdemokraterna
	Vänsterpartiet
	Något annat än ovanstående
	Jag var för ung för att rösta

Om det vore val till riksdagen idag, vilket parti skulle du rösta på?
	Moderaterna
	Folkpartiet
	Kristdemokraterna
	Centern
	Miljöpartiet
	Socialdemokraterna
	Vänsterpartiet
	Något annat än ovanstående
	Jag är för ung för att få rösta

Konrads sommarmakeover

I våras hade min kanin Konrad sin vanliga färg. Enligt stamtavlan så är han en dvärgvädur av färgen blå zobelsiames. Men nu under våren och sommaren när Konrad har suttit i utebur så har hans päls blekts i solen. Dessa bilder blev tyvärr lite mörka, men nu ser han ut som en siamesfärgad siames. Det är skandal. Folk som kommer till gården tror att jag har en siamesfärgad kanin. Det är nästan så jag måste häfta upp hans stamtavla på buren så att det tydligt framgår att det egentligen är en blå zobel som sitter där inne. Nu är det bara att vänta på vinterpälsen. Det är tur att jag inte ska ställa ut honom på kaninutställning just nu, det hade blivit mycket låga poäng. Konrad hade blivit en skam för släkten, hans farfar har faktiskt 95 poäng, och det är ganska bra.

Dagens rättsfall: Skatteändring mellan Sverige och USA

Den 1 augusti 2006 ratificerades protokollet om ändring i skatteavtalet mellan Sverige och USA. Protokollet träder i kraft den 31 augusti 2006. Ändringen innebär att kupongskatten tas bort helt när de gäller de flesta situationer då utbetalning görs från ett dotterbolag i den ena staten, till ett moderbolag i den andra staten. Kupongskatten försvinner även när det gäller pensionsfonder med utdelning från den ena staten till den andra.

Glamourbalkskommentar: När jag läste skatterätt under termin fem på juristprogrammet så minns jag att vi skrattade åt dessa fåniga, totalt onödiga, och till och med orättvisa kupongskatter mellan Sverige och USA. Det var ”dagens skämt” under ett helt basgruppsmöte. Jag tror till och med att vi skrattade under seminariets kafferast. På den tiden, jo det är länge sen jag läste termin fem, så var det 5% skatt på utdelning som betalats från USA. Syftet med denna skatteändring är att svenska bolag som driver sin verksamhet på den amerikanska marknaden ska kunna handla på samma villkor som bolag från andra länder. Att detta ändras först nu, år 2006, är faktiskt ännu mer skrattretande än själv kupongskatten. Inte en dag för sent om man säger så.

[Läs hela beslutet på Juridik idag. Regeringen, Datum: 2006-08-08]

Jenna Jameson hos Madame Tussauds

Det är bara när jag vaknar utan väckarklocka som jag kommer ihåg vad jag har drömt under natten. För några nätter sedan hade jag en otäck mardröm. Jag drömde att någon hade hackat sig in på min blogg och gjort över hundra blogginlägg med porr. Det var porrtexter och porrbilder, och eftersom man måste deleta blogg-inläggen ett och ett i blogger så satt jag och klickade och klickade i flera timmar, men när jag trodde jag var klar så syntes i alla fall alla inläggen i blogspot. Några som frivilligt har tagit in porr i sin verksamhet är Madame Tussauds vaxkabinett i Las Vegas. För första gånger har en porrstjärna blivit formad i vax för allmänheten och eftervärlden. Det är Jenna Jameson som ställs ut. Hon sitter på ett vitt björnskinn i ett par svarta trosor och täcker brösten med armarna. Tatueringarna syns också, och rör man vid dem så väser Jenna en sexig fras. Vilken åldersgräns är det egentligen på Madame Tussauds i Las Vegas? Ingen alls? Jasså, kanske dags att införa. Alla av manligt kön över 13 år får stanna utanför.

Bilder från Avn.

Konsten att fånga karriären i ett nät

Mentorskap och faddrar i all ära, men det är ett ordentligt nätverk som gäller. Ett nätverk av vänner. Att ha kontakter i sin karriär tycker jag är grymt viktigt, inte minst med tanke på att de allra flesta jobb inte annonseras ut. Jobben får man genom kontakter. Vad är en kontakt då egentligen? Enligt mig så är det en mer eller mindre nära vän som arbetar inom samma bransch, någon med samma utbildning som en själv som man kan umgås med utanför kontorstid. En person som man kan skicka iväg ett sms till och föreslå ett glas vin efter jobbet, eller lyfta luren och ringa till när det går trögt. Jag har alltid levt efter mottot 7 x 7. Den första sjuan innebär att ha minst sju stycken stabila kontakter inom branschen som tillhör ens egen generation. Den andra sjuan innebär att ha sju liknande kontakter i arbetsgenerationerna över sin egen. Sådana som är erfarna, som har varit med ett tag och som både sitter på kunskaper och tunga arbetslivserfarenheter. Om personerna i ens nätverk sen tänker på samma sätt, och själva har 7 x 7 kontakter var, som i sin tur har 7 x 7 kontakter var, så har man helt plötsligt ett himla stort kontaktnät, i bara två kompisled bort. Varför jag har valt siffran sju är för att smärtgränsen går där. Fler än fjorton är det svårt att underhålla har jag märkt, för vänner utanför branschen existerar ju också. Och dessa vänner är lika viktiga dom, fast på andra sätt.

Jag har sett en del personer på min utbildning som fixade sig en eller två bästisar redan den första terminen. Sen isolerade de sig med varandra i termin efter termin, utan att vidga sina vyer och lära känna andra. Jag hade byggt upp mitt första 7 x 7-nätverk innan termin två på juristprogrammet var avslutad. Men sen gäller det såklart att underhålla nätverket, fylla på med vänner och kontakter, för det händer att folk flyttar utomlands eller att man tappar kontakten av andra skäl. Och självklart går det inte att tvinga sig själv att bli vän med någon bara för att det skulle gynna karriären. De måste såklart finnas en naturlig vilja att umgås från bådas sida om det ska funka. Därför måste man välja sina vänner med omsorg, och personkemin är nog det som spelar störst roll.

De enligt mig bästa ställena att skaffa sig vänner till ett kontaktnät: Arbetsmarknadsdagar, föreningsaktiviteter, intresseföreningar eller stiftelser inom branschen, karriärnätverk som t ex Nova100, byråer eller myndigheter som har öppet hus, ideella engagemang, föreningsfester, krogen, mingelpartyn, cocktailfester, barrundor.

En gulbrokig höjdare

Oj vad mycket nya kläder det kommer in på Nelly hela tiden. Idag har det kommit in nya toppar från Ichi, och ni ser några av dem nedan. Bikinisar finns det fortfarande gott om, och det kommer bara in fler och fler. Här är en ny gulbrokig höjdare från L Space. Här är även en snygg knytbikini från Salinas.




Bilder från Nelly.

Brev till Libanon

Hej Libanon och alla andra inblandade!

Sluta kriga nu. Det är inte roligt längre, och det har aldrig varit heller om ni trodde det. Titta vad dåligt alla mår. Det är otäckt. Gör upp i Nintendo istället.

Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar Glamourprinsessan.

Bild från Funpic.

Pengar är roten till allt ont

Trots att lycka och pengar sällan följs åt så har ändå Expressen tillsammans med Dagens industri startat en ny sajt som heter Dinapengar.se. Att pengar är roten till allt ont tycker jag stämmer ganska bra, men har man pengar så blir livet faktiskt lite bekvämare och enklare att leva. I söndags hade DN en artikel om studenters ekonomi, att en student som bor i egen bostad, trots fullt studielån och bostadsbidrag, går back ca 1 134 kr varje månad. På posten ”kläder” återfanns siffran 490 kr/månad, och kostnaden för hygien och hälsovård var beräknad till 430 kr/månad.

DN’s tabeller är ett stort skämt. Jag vet även att CSN’s egna tabeller som anger vad pengarna beräknas räcka till är ett ännu större skämt. För 490 kr till kläder får man i princip en BH med tillhörande trosor, eller en tröja. Dyrare saker som vinterjacka, skor och jeans, hur är det tänkt att en student ska ha råd med det? Och 430 kr för hygien och hälsovård? Suck, säger jag bra. Jag använder inga överdrivet dyra produkter, jag handlar mestadels på Kicks, men ändå går enbart mitt hår på ca 600 kr/månad, då inklusive klippning och färg ungefär varannan månad. Om jag tittar i den kasse som jag släpat med till Falun, som inte innehåller några konstigheter, utan bara de hygien- och stylingprodukter som en normal människa använder regelbundet, så kan jag genom en överslagsräkning lätt konstatera att värdet på den kassen är över 1 800 kr. Och då har jag inte räknat in sminket.

Andra saker som inte finns budgeterande i tabellerna är t ex: träningskort, kontaktlinser och glasögon, bensin och parkeringsavgifter, konsert- och biobiljetter, drinkar och entré på studentnationer, cykel och cykelreparationer, presenter till vännernas födelsedagar osv osv.

Att vara student är inte roligt när det kommer till ekonomin, och med det studiemedel vi får idag så känns det som att studenterna skuffas iväg som tredje klassens medborgare, ett folkslag som inte har möjlighet att leva samma liv som andra svenska medborgare. Människor som inte är riktiga människor eftersom vi är studenter. En grupp utstötta och miserabla personer som lever i studentghetton under existensminimum. Att klara studierna utan att arbeta extra eller bo hemma hos föräldrarna är så gott som omöjligt, ja om man inte är född till en anorektisk bohem då förstås. Både bidragsdelen och den lånade delen borde höjas med minst 2 000 kr vardera, då kan vi börja prata om skälig levnadsstandard och en möjlighet att kunna leva på studiemedlet. För det är faktiskt så det är tänkt när man studerar på heltid, det ska gå att leva på studiemedlet.

Folkvagn vs Cadillac

Det är inte bara Stefan Ernryd AB som säljer bilar, mina grannar här ute på landet ska också sälja en bil. Men det finns dock en viss skillnad mellan Stefans bilar och mina grannars bil. Stefans bilar är nya och fina, grannarnas bil är gammal, för det är en blå folkvagn från bubbelåldern. Folk som inte gillar att ”pyssla med bilar” behöver inte göra sig besvär, ni får köpa av Stefan istället. Kolla in bilen nedan, en Cadillac Escalade 2007! Nyare bil än så måste det vara svårt att få tag på.


Cadillac Escalade 2007
Årsmodell: 2007
Färg: Svart
Karosseri: SUV
Pris: 765.000 kr (612.000 ex moms)
Info: Automatisk växellåda, 400 Hk, Aut, Klima, Läder, 7 platser, CD, Elstolar med värme. Eljusterbara pedaler, 22 tums hjul. Fjärrstart, Elbaklucka, Fab NY! Momsbil som går att leasa. 3 års garant inom Europa ingår.

Dodge Magnum R/T
Årsmodell: 2005
Mätarställning: 2.200 mil
Färg: Inferno red metallic
Karosseri: Kombi
Pris: 349.000 kr (279.200 ex moms)
Info: Automatisk växellåda, 340Hk HEMI 5, 7 Lit V8, Elmanövrerade framstolar, CD 6 pack-MP3, Taklucka, Elhissar, C-Lås, Larm, Farthållare, Färddator, Ställbar ratt, Elspeglar, Nyskick, 6 månaders garanti inom Europa ingår. Momsbil som även går att leasa.

Bilder från Stefan Ernryd AB.

Respekt för Bergsfrun

Den som dör nere i Falu Koppargruva kommer inte till himlen, då kommer man till Bergsfrun. Hon bor i den stora Bergssalen med sina två jättar. Det är Bergsfrun som bestämmer när det ska rasa stenar i gruvan, och på så sätt så kan hon välja helt fritt bland gruvdrängarna, vilka som ska dö. Jag tror att hon väljer efter behov. Utbud och efterfrågan spelar nog en viss roll, och hon blir uppretad när det knackas för mycket i berget. Det är faktiskt hennes koppar. Det finns många som har spelat Bergsfrun i olika bygdespel, men jag har aldrig sett henne avbildad. Målningar eller teckningar av Bergsfrun finns det väldigt få av, det är högst olämpligt att avbilda henne. Jag tycker även det är högst olämpligt att någon gestaltar henne på scen, det skulle inte jag våga. Inte heller Malin Foxdal i musikberättelsen ”Brorslotten” har vågat beskriva henne mer än att hon är stor och har vackra kläder. Brorslotten spelas vid världsarvet i Staberg, och jag var och såg det igår ikväll.

Det största raset som någonsin ägt rum i Falu Koppargruva skedde på midsommardagen 1687. Midsommardagen var den enda dagen på året som gruvdrängarna var helt lediga. Som ett mirakel så fanns det alltså inte en endaste levande människa nere i gruvan just då. Jag tror att det där raset bara var en markering från Bergsfruns sida. Hon ville markera att människorna har blivit för giriga. När det rasade i USA, och när det rasade i Thailand, så var det nog också en markering att människorna har blivit för giriga för sitt eget bästa.

---> Även om det är ett big no no att avbilda Bergsfrun så borde hon i alla fall ha någon look-alike. Här har jag plockat fram några kandidater.

Bergsfrun look-alike kandidat nr 1: Oprah Winfrey

Bergsfrun look-alike kandidat nr 2: Cruella de Ville

Bergsfrun look-alike kandidat nr 3: Mona Sahlin

Vem passar bäst som Bergsfrun look-alike?
	1) Oprah Winfrey
	2) Cruella de Ville
	3) Mona Sahlin

Bilder från AAHCeleb, Kelko och Regeringen.

När Marion Jones vann över Gail Devers

Nu är det slut på friden i landet, nu har friidrotts-EM börjat. Efter en färgsprakande invigning, mitt på Götaplatsen i Göteborg, med Carola, Elena Paprizou och konferencier Kristin Kaspersen så hoppas jag såklart att det ska gå bra för systrarna Kallur. De andra som tävlar för Sverige bryr jag mig inte så mycket om faktiskt, huvudsaken det går bra för tvillingarna. Systrarna Kallur kommer nämligen från Falun och vi tränade och tävlade gymnastik ihop. Filmen som ni ser nedan är från OS år 2000. Marion Jones vinner över kanonkulan Gail Devers på tiden 10.88. Devers kom bara fyra på tiden 11.159. Det ska bli skoj att se vilken tid Sanna Kallur springer på nu i veckan.

Att beställa skor från Asos

Jag har länge velat beställa skor från Asos.com, för det finns så otroligt mycket snyggt. Problemet är det där med storleken, men jag tror egentligen inte att det är ett sånt stort problem. Nedanför varje storlek- och prisruta på Asos.com så finns det en länk som heter ”Europe/US Size Conversion”, och klickar man på den så kommer det upp en tabell. Enligt tabellen så är 4 i England samma som 37 i Europa, och detta borde det gå att lita på. Jag har 37 i Sverige, och det händer kanske endast i 1% av fallen att 37 inte passar. Här är några underbara skor som nyss har anlänt på Asos.com.

Chain Detail 2 Part Stilleto in the style of Charlize Theron
Front Bow Slingback Sandal
Lace Peep Toe Shoe in the style of Scarlett Johansson

Det finns även snygga skor för män, här är några olika modeller:

Skin Lace Up Shoe
Skin Slip On Shoe Black
H By Hudson Chou Pointy Lace Up

Lassbo försöker bada del 1

-Har du badat nåt i år då?
-Ska du inte bada något i år du?
-Ska du inte svalka dig lite i vattnet?
-Vore det inte skönt med ett litet dopp?
-Ska du inte passa på att bada när det är så varmt?

Sedan jag klev av tåget i Falun förra måndagen så har jag haft skavsår i öronen hela tiden. Varje dag, dygnet runt, så har det varit samma tjat. Alla tjatar om att bada. När ska vi bada? Vem har inte badat idag? Ska vi inte bada snart? Och det faktum att jag ännu inte har badat i sommar, medan alla släktingar har gjort det, verkar vara ett problem – för dem. Det är det som tjatet handlar mest om, att jag ska bada. Igår blev jag så trött på badtjatet så jag beslöt mig för att gå ner i vattnet och stå där och plaska lite så att det förhoppningsvis skulle bli tyst på tjatet, i alla fall för några timmar. Jag förstår inte varför det är sån stor skandal att inte jag har badat, jag badade faktiskt förra sommaren en gång. Att bo vid en sjö är som att ha Galenskaparnas pjästitel uppspikat i flaggstången som nåt slags måtto: Alla ska bada. Jag bestämmer faktiskt själv när jag ska bada, och det finns ingen idé att göra det innan man är badsugen. Men då badar jag rejält istället. Hoppar, dyker, står på händer på flotten och tar upp stenar från botten.


Igår använde jag mig medvetet av fel metoder för att ”försöka” komma i vattnet, men syftet var såklart bara att få tyst på de tjatande släktingarna. Jag ställde mig först på stegen och klev ner några trappsteg, men att komma i på det sättet är ingen bra metod. Det funkar bara om man slänger sig ner med ryggen före.


Efter tio minuter gick jag upp och vadade ut från stranden istället. Det är egentligen också fel metod för effektivt bad. Jag gick ut i vattnet, men bara så långt att jag inte blötte ner baddräkten. Sen stod jag där ett tag medan alla släktingar försökte heja på, men efter några minuter gick jag upp.

Hade jag verkligen velat bada igår så hade jag sprungit på bryggan och hoppat ner i vattnet. Det är det absolut enda rätta för att ta sig ner i vattnet på ett snabbt, enkelt, och smärtfritt sätt. Då är det nämligen bara kallt de tio första sekunderna, sen känns det helt okej. Idag kanske jag ska bada, men jag vet inte. Kanske. Jag badar som sagt bara om jag känner för det.

Piff och Puff sågar Stenbeckssfären

Enligt Dagens industri så tycker aktieproffsen Peter Benson och Simon Blecher att det är dags att göra sig av med Millicom och Tele2. Detta eftersom de anser att Stenbeckssfären är uttömd. Blecher ber om ursäkt för att han tidigare har trott på Tele2, och Benson kritiserar Stenbecksföreträdarna som tidigare har talat sig varma om både Milicom och Tele2, men haft fel i båda fallen. Blecher kritiserar även alla de som bevakar Stenbecksbolagen. Han är förvånad att inte kritiken har varit större, och hävdar att om det handlat om familjen Wallenberg så hade det varit skriverier varenda dag.

Benson tipsar istället om: Transcom och Insplanet.
Blecher tipsar om: Securitas, Ratos och NCC.

Hur aktievärldens motsvarigheter till Piff och Puff helt plötsligt är helt överens om att såga Stenbecksbolagen är mycket märkligt. Men det sorgliga med detta är att folk faktiskt tror på det som står i tidningarna, och att två aktieproffs går ut i en av Sveriges största affärstidningar och ger sina så kallade tips tycker jag knappast är konstigt, men faktiskt ganska anmärkningsvärt. Dels för att tips från aktieexperter ofta inte visar sig vara så överdrivet bra tips, och dels för att det rimligtvis borde ligga en viss taktik bakom uttalandena. I Dagens industris artikel kunde Piff och Puff slå två flugor i en smäll, först kritisera Stenbeckssfären och skriva ner dessa aktier, och sen plantera några ”väl valda” åsikter genom att namedroppa några bolag som aktieproffsen själva tycker att alla andra ska tro på. Hur mycket taktik som ligger bakom artikeln och citaten kan jag bara gissa mig till, men en sak är säker. En aktieexperts uttalanden i det offentliga ska man nog ta med samma skepsis som tomten: Visst finns han, men är han äkta? Jag vet i all fall att jag inte tror på aktieexperter. Jag tänker hellre med min egen hjärna än använder andras, speciellt när det är Piff och Puff som hänger upp julgranskulor och polkagrisar i granen.

Bilden på Peter Benson och Simon Blecher kommer från Home Entertainment.

Den mannen har kanske charm ändå

Bild från Funpic.

Jag blir störd på semestern

-Vill du följa med ner och bada?
-Ska vi ta ut en filt på gräset kanske?
-Nu är det fika, kom innan kaffet blir kallt.
-Vi hyrde två filmer inne i stan, ska du se?
-Vore det inte roligt med några parti poker?
-Jag har köpt den senaste Amelia om du vill läsa?
-Vore det inte trevligt att ta en tur med båten idag?
-Det var längesen vi körde TP, kan vi inte spela lite?
-Ska vi inte plocka av lite vinbär nu när det finns så mycket?

Nu när jag äntligen har semester och borde kunna få sitta framför datorn i lugn och ro så blir jag störd hela tiden. Det är hopplöst. Jag vill faktiskt kunna surfa på Internet och arbeta med bloggen utan att bli avbruten av en massa frågor. Nyss ringde syster på mobilen och sa att jag måste komma för det är lunch på bryggan nere vid sjön. Jag som inte ens är hungrig.

Hallonsås med grannarna

Igår kväll hade familjen Lassbo bjudit över en av grannfamiljerna på middag. Jag var precis på väg att skriva att de flesta av barnen också var med, men sen kom jag på att det kanske inte går att kalla dem för barn längre. Grannfamiljens barn är nämligen 14, 21, 24 och 29 år gamla, och vi barn i min familj är 21, 24 och 26. Visserligen kommer vi alltid vara barn i förhållande till våra föräldrar, men alla som har fyllt 18 är ju faktiskt myndiga. På menyn stod grillat kött med färskpotatis, gucamole, tomatsalsa, sallad och bröd. Men jag grillade morotsbiff. Jag hade gjort en hallonsås till glassen som vi åt som dessert. Såsen är väldigt enkel att göra. Följande saker behövs.

En hallonhäck eller ca 1,5 liter köpta hallon
1 dl strösocker
1 dl florsocker
En mixer eller blender

Gör så här: Mixa hallonen med strösocker och florsocker. Häll upp såsen i en tillbringare och ställ den i kylen om du vill ha den kall. För varm sås, häll den i en kastrull och värm på spisen.

Igår serverade jag hallonsåsen kall, annars tycker jag att glassen smälter så fruktansvärt fort. Det som ligger på toppen är riven choklad och en kvist citronmeliss. Det går att klicka på bilder för att förstora dem.

Faluns egen vadå?

Att gå till Harrys en lördagskväll i Falun är en självklarhet, så många andra ställen finns det inte att välja på. Men det är Dalarnas största nattklubb jag pratar om, så det är alltid fart och mycket folk där. Vissa av alla vänner och bekanta som jag träffade igår har jag inte sett sen förra sommaren. Det är skoj att bli uppdaterad på vad som händer i deras liv, men tyvärr var jag mer nyfiken på dem än vad dom var på mig, för de hade redan koll på mig. Genom bloggen såklart. Men det är kul att höra reaktionerna. Här är några citat från igår.

”Tänk att du snart är färdig jurist, tiden går så fort. Du är ju Faluns egen Thomas Bodström du, fast den kvinnliga upplagan.”

”Jag vet att jag har sagt det förut, men du är precis som Faluns motsvarighet till Nelle i Ally McBeal. Du kommer att bli precis som henne när du är färdig och börjar arbeta. Långt blont hår, jurist och singel.”

”Jag har kollat in din blogg lite då och då, du skriver så himla mycket. Det är roligt att läsa, du är helt klart Faluns Ebba von Sydow.”

”Den där tavlan har jag hört talas om som du ska vara med i, vilken grej att vara med i en tavla! I bikini dessutom. Du är verkligen Faluns egen Elita Löfblad, jag visste att du skulle stå lättklädd en vacker dag.”

Faluns egen vadå sa ni? Att bli jämförd med någon annan är kanske inte helt fel alla gånger, men jag kan garantera att jag är Faluns egen Karolina Lassbo, inget annat. Någon kopia har jag aldrig varit, jag kommer alltid att vara original.

Bild på Nelle från 123Celebs.

Nice things från Kina

Det finns en svensk tjej i Kina som ursprungligen kommer från Sundborn i Dalarna. Hon heter Kristin Åkerström (f.d Eriksson) och driver företaget Nice things som tillverkar och säljer smycken. Kristin designar själv halsband, armband och örhängen, och sen sysselsätts de anställda kineserna med att sitta och tillverka smyckena. Det är ungefär samma stil på halsbanden som Snö och BagLady, men stenarna och pärlorna är lite annorlunda. Dessutom är kombinationerna av stenar, pärlor och färger helt fantastiska. Jag fick höra att hon var i Sverige nu i några veckor, och jag lyckades faktiskt ta mig till henne och köpa två halsband. Det blev ett svart och ett rosa. Det går att klicka på bilderna för att förstora dem.

Läsarkommentar: Hur mycket tid tar bloggen?

Hej! Det stod i DN att du lägger ner 8-9 timmar på bloggen per dag? Lägger du verkligen ner så mycket tid? I så fall förtjänar du verkligen all berömmelse och alla pengar du kan få! Jag visste inte att bloggandet kunde vara ett heltidsjobb.

Svar: Nej nu på sommaren när jag bara gör 3-4 inlägg per dag så lägger jag inte alls ner så mycket tid. Men förut i terminerna, när jag gjorde 6 inlägg per dag, då tog det ca 7-9 timmar i anspråk varje dag. Fast då räknar jag såklart även den tid det tar att fixa allt det administrativa runt omkring. Det är själva skrivandet som tar absolut minst tid egentligen, att skriva en text på någon eller några decimeter tar mig bara någon minut. Däremot att svara på mail, läsa och svara på kommentarer, fixa och deala med annonsörerna, fakturera, skära och behandla bilder i photoshop, redigera texten med bilder i blogger, surfa runt efter inspiration och fakta samt länkar och bilder, det är DET som tar tid. Även att läsa andra personers bloggar tar tid, och det vill jag göra för att ha lite koll på bloggosfären. Jag skulle spara väldigt mycket tid på att stänga av kommentarsfunktionen faktiskt. Att granska och lägga ut ca 30-35 kommentarer, och eventuellt svara på några av dem, tar ungefär lika lång tid som att göra ett helt blogginlägg med bilder. Blogger går segt ibland och då tar det ännu längre tid, det är därför som jag ibland spar alla dagens kommentarer till kvällen och sitter några timmar då och granskar och lägger ut.

Bo i en garderob och ha en man i byrån

Jag har tidigare skrivit på bloggen att jag bor i ett helt vanligt studentrum, men jag måste erkänna att så inte är fallet. Jag tar tillbaka det uttalandet, för det stämmer inte. Jag bor nämligen i en garderob. I hela mitt så kallade studentrum finns det nämligen kläder precis överallt. Både TV-bänkens hyllor och varenda stol och fåtölj fungerar som klädförvaring. Även i den stora bokhyllan så hänger det galgar med skjortor och klänningar. Det är därför det bli lite jobbigt varje gång jag ska plocka ner böcker från hyllan, då måste jag först plocka ner en del galgar med kläder. Jag bor alltså i en garderob med säng och skrivbord. Skaffar jag en man så får han bo i byrån. Nu har IKEA-katalogen landat i varenda svenskt hem. Men även många utländska brevlådor har fått den senaste katalogen nerstoppad. Det är nämligen världens största trycksak jag talar om. Jag ser att IKEA har en smidig walk-in closet, den verkar helt suverän. Jag skulle kunna få plats med den i mitt arton kvadrat stora studentrum faktiskt, då bor jag i en garderob på riktigt. Kolla även in den praktiska byrån med spegel på toppen. Där skulle det gå att förvara smycken och parfymer. Kanske även smink och en man.

Bilder från IKEA.

En guide för förstagångsväljare

"Vänsterpartiet. Partiledare: Lars Ohly. Väljare: Individer som bär Che Guevara-tröja utan att ha kunskaper i kubansk nutidshistoria, samt hela jävla kultursektorn."

Här är en grymt rolig guide för alla förstagångsväljare. Alla partier presenteras tillsammans med partiets ledare och ståndpunkter. Jag måste dock varna personer som saknar humor och ironiskt tänkande för att titta på filmen. Ni kommer inte inse att filmen är i världsklass, utan bara bli irriterade och tycka att allt är fånigt.

Den första stickade höstkoftan

Igår köpte jag min första höstkofta för säsongen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att butikerna är fyllda med höstnyheter. Det var när jag gick på stan, då blev det kallt. Jag behövde något på en gång, något som var varmt och stickat. I all hast ryckte åt mig en lilarandig kofta på H&M utan att prova, men det blev bra. Jag gillar den verkligen. Fler hösnyheter finns på La Redoute. Ett märke som jag fastnar för heter La Boutique. De kläderna ser traditionellt kvinnliga ut, och jag gillar kombinationen av de olika höstiga och murriga färgerna.

Bilder från La Redoute.

Bokproblemet är löst

Jag har ju haft vissa svårigheter att välja ut viken bok jag ska läsa nu under semestern. Men nu slapp jag faktiskt grubbla mer på det. Deckarförfattarinnan Annika Bryn hörde nämligen av sig och frågade om jag ville läsa hennes böcker, och självklart ville jag det! Hon efterlyste även lite feedback på de avsnitt där jurister och juridik tas upp. Hennes böcker tror jag passar mig bra, för de verkar både innehålla samhållsfrågor, människors personligheter och mycket spänning mellan morden. Böckerna går att läsa fristående, men de hänger ihop på så sätt att vissa personer är med i alla böckerna. De böcker jag nu ska ta mig än är dessa tre.

1. Den sjätte natten – En actionthriller som handlar om en advokatfamilj som mystiskt försvinner. Samtidigt mördas några offentliga personer.
2. Brottsplats Rosenbad – Handlar om politik och homofobi, och de brottsliga handlingarna utspelar sig på justitiedepartementet.
3. Morden i Buttle – I den lilla byn Buttle på Gotland får en rad människoöden möta sitt slut, och huvudpersonen dras ofrivilligt in i ett blodigt drama.

Bilder från Annika Bryns hemsida och Adlibris.

Könsroller på Pride och i Bloggosfären

Att det alltid finns två olika sorters lesbiska eller bögar är nog att dra rollerna allt för enkelspårigt, men ska man generalisera så finns det lesbiska som antingen är feminina (femme) eller mer manliga (butch). Samma sak gäller för bögarna, antingen är han den där feminina gaykillen, som ibland även gillar schlager, fjäderboor och paljetter, eller så är han den manliga och maskulina mannen som man aldrig skulle ana är gay om man inte visste om det. Tydligen så finns det patriarkala värderingar även inom gayvärlden. Att styra och tuffhet är mer status än de traditionellt kvinnliga dragen, som anses som lite mer känsliga och svaga och därför nervärderas. Den ofta till ytan så liberala gayvärlden har alltså smittats med samma kvinnoförakt som i alla tider har funnits, att de traditionellt kvinnliga egenskaperna inte är lika mycket värda som mannens.

Jag kan se samma sak i bloggosfären. De bloggar som skrivs av kvinnor handlar till klar och övervägande majoritet om ytliga ting som kläder, mode, skönhet, shopping och smink. De män som bloggar skriver övervägande om sport, kultur, politik eller musik, men även vardagsbetraktelser, fast som då innehåller något av nyss nämnda ämnen. Många kvinnor i bloggosfären, inte minst jag själv, är samtidigt hårt utsatta av nervärderande och traskiga kommentarer, som mer liknar mobbing, förtal och förolämpningar än konstruktiv kritik. Ungefär som att det är helt okej att nervärdera någon som har ytliga intressen, eftersom det är ett typiskt kvinnligt fenomen med ytliga och rosa ting. Jag kan garantera att de politiska eller kulturella bloggar som skrivs av män inte ens är i närheten av samma mängd förolämpande kommentarer som de kvinnliga bloggerskorna. Det sticker inte lika många i ögonen.

Jag kan själv erkänna att det stör mig att könsfördelningen är så otroligt konservativ här i bloggosfären. Att det finns tusentals kvinnor som skriver om vad de tycker om sin senast inköpta hudcreme, samtidigt som männen inte ens skulle nämna i förbifarten vad de har för märke på sin hårgelé. Bloggosfären är verkligen ett bakslag för könsrollerna. För det är ju inte så att männen är totalt ointresserade av kläder och skönhetsvård. Enligt undersökningar så lägger männen ner mer och mer pengar för varje år på skönhetsprodukter och styling. Varför stör sig då så många människor, och framför allt män, på att kvinnor tar plats med sina åsikter om den senaste ögonskuggan? Och varför skriver inte fler män om skönhet och ytligheter?

Jag tror att könsrollerna sitter så pass djupt rotade att männen helt enkelt inte vågar bryta dem. Ingen man vill anklagas för att vara feminin, om han inte står för att han är gay av den feminina typen då förstås. Att en kvinna skulle skriva om sport och bilar är inte så märkvärdigt, jag har t ex skrivit om dessa saker flera gånger, och ingen tycker det är konstigt. Men varför stör sig så många på de ytliga modebloggarna? Och varför vågar männen inte komma ut och visa sina ytliga intressen mer öppet? Jag tycker att många män är fegisar. De flesta tjejer vågar bryta könsrollerna utan problem, antingen genom att visa lite mer av sina manliga egenskaper eller skriva om traditionellt manliga ämnen, utan att för den sakens skull släppa sin åsikt om den senaste ögonskuggan. Men varför männen inte vågar bryta könsrollerna är nog just för att de traditionellt kvinnliga egenskaperna alltid har nervärderats. Och vem är det som har nervärderat dem? Kvinnorna själva? Nej knappast. Enda anledningen till att en kvinna skulle nervärdera de kvinnliga egenskaperna är nog för att imponera på männen, för att markera att hon minsann inte är en sån där fjollig och svag kvinna som har kvinnliga drag, att hon minsann är mer manlig och spelar i samma liga som killarna.

Måste könsrollerna verkligen brytas då? Kan inte kvinnorna få hålla på med sina hudcremer och ögonskuggor, samtidigt som männen skriver om sport och den senaste ölhävartävlingen. Ja självklart ska alla få skriva om vad de vill, och vad en människa har råkat bli intresserad av kan man inte rå för. Men det jag tycker är så fel är att de traditionellt kvinniga egenskaperna i många fall nervärderas, och då framför allt av män. Det sägs att det man är rädd för, det nervärderar man, och att många män är rädda för kvinnor är nog inget nytt. Att män är rädda för feminina män är nog heller inget nytt, för de feminina männen är otroligt starka som vågar gå emot de traditionella könsrollerna. Tyvärr blir heteromännen ibland så rädda att de måste slå ner de psykiskt starkare homomännen som vågar visa sina kvinnligare sidor. Eller som är så pass starka ett de vågar stå för att de är homo över huvud taget, trots den många gånger inarbetade och fördomsfulla nervärderingen av homomän. Det är tragiskt. Jag önskar att fler män inte var såna fegisar, att de vågade visa mer av sina kvinnligare sidor, utan att för den sakens skull vara döskraja för vad folk ska tycka. Männen borde även våga erkänna att traditionellt kvinnliga egenskaper är precis lika bra som mannens, för det är dom. Alla slags egenskaper tror jag kompletterar varandra på olika sätt, och att nervärdera vissa egenskaper är riktigt lågt och fegt. En av de allra bästa och starkaste egenskaperna tycker jag är psykisk styrka med mod, och det verkar tyvärr saknas hos många män. De enda män som verkligen har det psykiska modet är de som just nu befinner sig på Pridefestivalen. Det är starka män.

Barn, akta er för jättekaninen

Bild från Funpic.

Datadelad mat

Förr i tiden designade jag varje mål mat ganska snyggt på tallriken. Jag lade upp i små sektioner, varje grej för sig så det blev en fin helhetsbild. Ibland fick maten även dekorationer i form av gräslök, persilja eller basilika, men nu för tiden äter jag bara datadelad mat. Datadelat går ut på att maten läggs upp på tallriken så att den blir datavänlig. Tanken är att det ska gå att äta framför datorn.

Så här gör man: Lägg all mat så jämnt fördelat som möjligt över hela tallriken, men spar en ca 2 cm bred remsa tvärs över som får vara ren. Skär allt i så lagom stora bitar att du inte behöver kniven mer. Tallriken placeras sen i vänster handflata, och i höger hand håller man en gaffel. När det sen är dags att göra några operationer med musen så kan gaffeln enkelt placeras på fatet i den rena remsan så att höger hand blir fri. Är man vänsterhänt så blir det så klart tvärt om.

Jag äter nästan bara datadelat nu för tiden. Det är faktiskt sällan man spiller med denna teknik, metoden är kladdfri. Observera att det är förarbetena som är viktigast för att metoden ska fungera bra. Yoghurt, Risifrutti och barnmatsburkar borde gå att äta med samma teknik. Då slipper man förarbetena.

Ett lite ovanligt fikasällskap

Idag skulle jag egentligen ha fikat med Daniel Swedin i Kupolens köpcentrum i Borlänge, men Daniel fick förhinder så vi fick lov att ställa in. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på istället, men en bra början var att läsa Falu Kuriren. Där stod det nämligen att Göran Hägglund skulle tala i Geislerska parken i Falun idag. ”Jasså”, tänkte jag. ”Då kanske jag kan få fika med Göran Hägglund istället.” Och yes, det fick jag.



Visserligen var det några trevliga dalajournalister som också satt med runt fikabordet, men det går lätt att tänka bort dem om man anstränger sig. Helst hade jag ju velat fika med Hägglund helt ensam, men det går ju inte att få allt här i livet. Göran kände faktiskt igen mig sen förra gången vi träffades, och han berättade att han hade läst om mig i DN. Trots att vi tyvärr inte var ensamma så kunde jag ändå ställa lite roligare frågor till Hägglund än det vanliga tugget om vård, skola och arbete. Svaren på frågorna har jag kortat ner ganska kraftigt, han pratar ganska mycket den där partiledaren.

Riksdagsledamoten Ulrik Lindgren inledde debatten, och Hägglund grillades sen av en ganska KD-fientlig socialdemorkat från Dala Demokraten. Klicka på bilderna för att förstora dem.

---> Göran, du är ju den snyggaste och bäst klädda partiledaren i Sverige, och jag vet att du väljer dina kläder själv. Tror du att det finns en djupare psykologisk tanke bakom ditt val av kläder och stil? Jag menar att en persons kläder alltid ger ett visst intryck, och återspelgar i så fall ditt val av kläder en viss tankebana?
-Jag klär mig i de kläder som jag känner att jag trivs bäst i, och slips på ett sån här debatt mitt i stan hade känts en aning för stelt. Skjorta och kavaj kändes bra idag. Jag väljer ofta kläder efter tillfälle, men utan att för den sakens skull sätta på mig något jag inte känner att jag trivs i, jag vill inte känna mig obekväm i kläderna. Ibland är jag lite ledigare klädd, när jag pratar med ungdomar har jag ofta jeans på mig.

---> Då finns det alltså en tanke bakom klädvalen, att du anpassar kläderna efter vilka människor du ska träffa. Att folket ska kunna identifiera sig med dig och känna att du är som en av dem, eller tvärt om. Men leder inte detta till att du enbart riktar dig mot en viss typ av väljare? Såna som själva i huvudsak bär skjorta och kavaj?
-Jag vill helst se representativ ut när jag åker runt och träffar folk, det tror jag är viktigt, men att t ex en punkare på grund av en sådan sak inte skulle kunna rösta på KD, det tror jag inte. Jag hoppas att de vill rösta på oss ändå!

---> Du har ju en helt annan klädstil än både Lars Ohly och Göran Persson. Ohly har mest noppiga lusekoftor och slitna t-tröjor, medan Persson har grå kostym och grå slips. Du är proper och välklädd men ändå lite färgglad och trendlig. Hur tror du kläderna och stilen inverkar i jakten på väljarna? Väljer folket sina politiker efter den dom kan sympatisera mest med, både i åsikter och stil?
-Förhoppningsvis går åsikterna före, men att varje partiledare behåller sin stil tror jag är en god idé för att behålla väljarna. Om Lars Ohly skulle komma i en grå Armanikostym skulle nog väljarna bli förvånade och tveksamma, likaså om jag skaffade punkstilen. Eller om Persson kom i urblekt jeansjacka.

---> Det här är kanske en fräck fråga, men vad tycker du om Lars Ohlys kläder?
Jag tror att de flesta människor utvecklar någon form av personlig stil i tonåren eller i 20-25-års åldern, och Ohly fastnade nog i 20-års åldern. Självklart ska ha på sig det han trivs i och det han vill bära, men hans stil är nog inget som skulle passa mig. Jag tror inte jag skulle trivas i hans kläder.

Göran Hägglund svarade artigt på falubornas frågor även efter debatten, och barnen hade en helt egen borg att hoppa i.

Det Hägglund pratade om förutom sin klädstil var följande.

Skola: Att införa betyg redan från sjätte året så att föräldrarna får en hint om hur det går för barnen i skolan. Det ska vara möjligt att fixa till betygen i god tid inför nians slutbetyg. Alla ska kunna gå ut grundskolan med godkända betyg och vara både läs- och skrivkunniga.

Åldringsvård: Ingen ska dö ensam, och varje kommun ska göra en form av handlingsplan med garantier och rättigheter så att varje åldring kan få en bra tid på ålderdomshem eller servicehus.

Arbetsmarknaden: Det måste bli mer snurr på företagandet. Villkoren för att kunna anställa och få företag att växa måste förbättras. På så sätt kan arbetslösa ungdomar komma ut i arbetslivet. Dessutom måste skatten på arbete sänkas så att det lönar sig att arbeta och utbilda sig. En ny och mindre arbetsmarknadsmyndighet ska ersätta AMV/AMS, och bemanningsföretagen bör få en chans att medverka till att skapa en effektiv arbetsförmedling.

HBT-frågor: Detta kändes lite uttjatat när det kom upp i debatten faktiskt, för KD har såklart samma argument som de alltid har haft till varför inte HBT-personer ska få adoptera och inseminera. De menar att det inte är en rättighet för varje vuxen person att ha barn, men att varje barn har rätt till en mamma och en pappa, någon av båda könen att växa upp med och identifiera sig med. Barnens bästa måste komma i första hand, inte de vuxnas vilja att ha barn. Det faktum att KD är ganska ensamma om i riksdagen att vara emot HBT-personers likabehandlig när det gäller barnfrågor bemöttes som vanligt med argumentet att många barnrättsorganisationer också är tveksamma till detta.

För att sammanfatta hela debatten så är i alla fall min åsikt att detta inte var något nytt, varken att höja ögonbrynen eller tappa hakan för. Det var samma frågor och samma svar som alltid, samma politiktugg som mals ner i halsen på en, fast med KD:s manus denna gång. Och det manuset har jag hört förut. En valrörelse med tillhörande turné borde vara som att plocka ner julpyntet från vinden:

”Jaha, då var dags igen. Var ska vi ställa julkrubban med jesusbarnet i år? Jaha, på samma ställe som förra året? Jo det blir väl bra, vi måste nog hålla på de gamla vanorna och traditionerna så att mormor känner igen sig. Men jag hoppas att tomten kommer med fler paket i år än förra gången.”

Tvillingarna Olsen dansar

Här dansar den före detta Huset fullt-stjärnan Ashley Olsen någon form av korsning mellan Samba och Flamenco. Och klänningen är snygg?


Här dansar den andra av dem två, Mary Kate Olsen, någon form av korsning mellan Charleston och Country. Eller vad är det för nåt?


Klicka här så dansar båda tjejerna någon form av mellanstadiedisco.

Lassbo i utlandet

”Den største bloggsuksessen i Sverige heter Karolina Lassbo. Hennes blogg, med sin blanding av mote, kjendiser og jus, har 30.000 lesere hver uke. Suksessen har ført til så mange annonsører at Lassbo tjener en god slump penger på sin blogging”

Den norska tidningen Dagsavisen skriver om mig, och nu ligger även DN:s artikel från den 24 juli på Internet.

UPDATE: Ojdå. Mer skryt: Nu blev jag vald till "Best blog of the day" i Blog of the day Awards. Förstår amerikanerna verkligen Svenska? Jag är tveksam.

Världens sämsta fru är på kräftkalas

Min fru* Lisa fyller år idag. Jag är verkligen ledsen att jag inte är hos henne i Uppsala och firar. Hon hade besök av sina föräldrar i helgen, och då var jag inbjuden både på middag på lördag kväll, och på fika på söndagen, men jag kom inte någon av dagarna. På lördagen var jag ute och festade och på söndagen var jag iväg och arbetade med tavlan. Det är riktigt skamligt av mig, jag är nog världens sämsta fru. Men jag har i alla fall beställt en present åt henne över Internet som förhoppningsvis kommer fram i morgon. Idag har vi traditionsenlig kräftskiva med hela släkten på mammas sida. Vi har sjungit våra traditionella snapsvisor, men det blev inga kräfthattar och tutor i år.

Kräfta 1: Hej! Det var länge sen, hur är läget?

Kräfta 2: Nja, det är inte så bra, jag har fått cancer.

Kräfta 1: Oj! Kära nån! Du har fått kräfta…

Kräfta 2: Men hur är det med dig då?

Kräfta 1: Nej, det är inte så bra med mig heller, det droppar om mig hela tiden, jag har nog blivit inkontinent. Dessutom har jag kanske fått lepra. Mina kroppsdelar känns så lösa. Oj! Nu tappade jag en klo!

Kräfta 2: Men kära nån, du spiller kroppsdelar och kroppsvätskor omkring dig! Samla ihop det där äcklet är du snäll.

Kräfta 1: Nej men titta, nu föll den andra klon av! Och nu försvann stjärten… och nu tappade jag… [dunk] [dunk]…

Kräfta 2 (till vä) heter Ulf, och kräfta 1 (till hö) heter Stig-Helmer.

---> Ett stort Grattis på födelsedagen Lisa! Vi får fira ordentligt sen när jag är tillbaka.

*Fru: Nej, hon är inte min fru på riktigt, men vi har varit kompisar väldigt länge, bor grannar och pluggar samma program och termin, så jag kallar henne för frugan.

In the style of Carmen Electra

Det är ganska roligt att Asos.com gör kopior av olika kändisars kläder, men också ganska tragiskt. Att kopiera någon annans val av kläder och stil, istället för att tänka själv, känns minst sagt osjälvständigt och löjligt. Men trots tragiken med att offentliga personer har ett enormt stort inflytande, så är det ganska fascinerande att kolla in vad som säljs. Carmen Electra är en person som Asos.com kopierar ganska friskt, och jag kan själv erkänna att jag har den här klänningen i min garderob. Här kommer några fler grejer in the style of Carmen Electra.

Knot Open Back Dress in the style of Carmen Electra

Carmen Ruched Slinky Halter in the style of Carmen Electra

Ribbon Pleated Espadrille Wedge in the style of Carmen Electra

Icon Oversized Square Frame Glasses in the style of Carmen Electra

Bild på Carmen från Eforu.

Från Ax till Limpa

Idag har jag bakat matbröd, och det bröd jag gjorde är både gott, nyttigt och superenkelt att göra. Det enda man behöver är följande.

1 paket jäst
2 teskedar salt
6 dl ljummet vatten
6 dl vetemjöl
6 dl grovt rågmjöl
En näve russin

Gör så här: Smula jästen och blanda upp med 1 dl ljummet vatten. Rör om tills jästen smält. Tillsätt resten av vattnet, salt, russin och mjöl. Knåda ihop degen och låt jäsa under duk i 20-30 minuter. Utan att knåda degen, gör två limpor och lägg upp på en plåt. Grädda i 15-20 minuter på 225 graders ugnsvärme.