Idolaudition på Blocket

All följer Idol nu för tiden. Jag är så där måttligt road. Visst skulle det säkert vara roligt om man följde programmet vecka efter vecka, men jag tycker att jag har betydligt viktigare saker för mig än att sitta och titta på tv. Innan min kära syster reste tillbaka till Malaysia, hon åkte för någon månad sedan, så uttryckte hon en viss besvikelse över att hon skulle missa Idol på tv. Det finns nämligen inte svensk tv i den halmhydda där hon bor. Det finns inte tv över huvud taget. Och inte dator heller, så hon kan som tur är inte slösa bort tid framför Blocket Idol Audition.

Att kopiera andra eller kopiera sig själv?

Lassbo bråkar med Tyskland

Jag skrev för en tid sedan att jag har ansökt hos PRV om att få registrera Karolina Lassbo som varumärke. Det är nämligen någon som har köpt domänerna karolinalassbo.se och karolinalassbo.com, och självklart så vill de att jag köper domänerna av dem. För att de inte ska göra porrsajt eller något annat olustigt med mitt namn så måste jag därmed skydda det. Att registrera ett varumärke hos PRV kostar endast lite mer än en tusenlapp, och att inleda ett tvistlösningsförfarande hos II-stiftelsen så att de ska tvingas frånträda domänen kostar 10 000 kr, men halva beloppet återbetalas om sökanden vinner. Det är klart att jag väljer det billigaste alternativet först, och testar med en registrering hos PRV. Om de då startar verksamhet på sajten så gör de nämligen varumärkesintrång. Tyvärr är det ett bolag i Tyskland som har lagt beslag på varumärket ”Carolina”, och detta hindrar nu mig från att registrera mitt namn.

Carolina är registrerat i varumärkesklassen där konsulttjänster data ingår, och jag har ansökt i klassen konsulttjänster juridik, och dessa klasser ligger tydligen för nära varandra när det gäller verksamhetsområden för att jag ska få varumärket godkänt. Företaget i Tyskland måste alltså godkänna min registrering av Karolina Lassbo för att den ska gå igenom. Eftersom bolaget företräds av en advokatbyrå så är det några jurister i Tyskland som jag nu försöker att komma överens med. Jag har gjort ett litet dokument åt dem som jag vill att de skriver under. Jag översatte helt enkelt det som PRV vill ska ingå i ett medgivande, och skrev ihop det i löpande text till ett litet avtal, men företaget ”ser ingen anledning” till att skriva under. De vill inte vara schysta. Antagligen hamnar vi i ett helt annat läge om jag börjar dribbla med siffror i förhandlingen, och frågan är nu hur mycket det är värt för mig att få mitt namn skyddat? Så länge beloppet inte överstiger 5 000 kr så tjänar jag på att försöka få tyskarna att skriva under mitt medgivande. Vill de ha mer betalt än så, då kan jag lika gärna inleda ett tvistlösningsförfarande i II-stiftelsen eftersom det blir billigare, men tyvärr är det då bara .se-domänen som kan överföras om jag vinner. Kanske ska jag försöka registrera mitt namn i en helt annan varumärkesklass, men det är ju meningslöst att sitta och göra ansökan efter ansökan om PRV hela tiden stöter på hinder för registrering. Jag skulle helst vilja sitta själv och söka bland registrerade varumärken, för att se i vilken klass det är minst sannolikhet att jag stöter på hinder, men oj vilket arbete. Då kanske det är bättre att direkt lägga upp slantar på bordet åt de personer som har köpt domänerna? Men nej, jag vägrar ge mig. Det var ju det som var tanken från domänpiraternas sida, att de till slut ska tjäna pengar på att sälja Karolina Lassbo till Karolina Lassbo.

Det är tur att jag har fått Glamourprinsessan godkänt som varumärke i alla fall. Frågan är nu bara vad jag ska göra med de här skojarna som gör varumärkesintrång? Tingsrätt eller II-stiftelsen? Det känns glammigare att gå upp i tingsrätten, för tvistlösningen i II-stiftelsen är bara skriftlig. Men jag måste kolla upp kostnaderna först, hur mycket det skiljer sig mellan de två alternativen.

En uppenbarelse från EU-kommissionen

Även om jag inte använder jeans speciellt ofta nu för tiden, så är det ändå bra att ha några på lager för fritid och fest. Den sista timmen på prakten gick segt idag. Hängandes över ett direktiv från EU så kom jag på att det enda direktivet för mig är att införskaffa ett par nya jeans. Det kom som en uppenbarelse från kommissionen kan man säga. Jag ville ha något coolt och rockigt, och jag föreställde mig något som kunde associeras till Hultsfred eller Mando Diao, men jag insåg att det skulle kunna bli svårt eftersom det mesta är av stuprörsmodell nu för tiden. Jag vill inte ha stuprörsjeans. Det kan vara snyggt på andra – men inte på mig. Jag tog mig till Bryssel, nej jag menar JC, och där blev jag helt förälskad i ett par grårökiga Levi’s 572 i färgen ”Used Black”. Modellen var bootcut så jag slapp stuprören. Tyvärr hittar jag ingen bild på dessa jeans, men färgen är som på 575 Denim-jeansen här nere.


Från vänster: “Faded Black” och "Great China Wall Bombay" från 7 for all mankind, “The Parliament Black” från 575 Denim och "Carribbean" från 7 for all mankind. Alla fyra modellerna säljs på Flare. Jeansen allra längst upp till höger kommer från Trend a Porter och säljs på La Redoute.

Tre andra snygga jeans:

• Devon från Freeman T Porter.
• Passenger från Teddy Smith.
• Victoria från Pepe Jean.

Psykologutlåtande ang. Karolina Lassbo

En kompis här i Uppsala är legitimerad psykolog sen några år tillbaka. Han tycker att jag bloggar för mycket, för jag har sällat tid att umgås nu för tiden. Lunch på vardagarna är det jag kan sträcka mig till, annars är jag alltid uppbokad med något annat, eller så är det något jag måste förbereda och fixa - eller blogga om då förstås. En dag fick jag ett psykologutlåtande om mig själv i inkorgen. Det var mycket skoj faktiskt. Här kommer det.

Syfte: Bedömning inför behandling.

Aktuell problematik: Har senaste året haft ett accelererande internetbruk som nu uppgår till ca 4-8 timmar per dag. Därigenom förvägrar hon sig många av de normala sociala aktiviteterna för andra i hennes ålder. Stressymtom har börjat visa sig, men K. är också mycket tålig och har än så länge klarat detta. Upprätthållande faktorer är den bekräftelse K. får för sin s.k. "blogg" och dessutom tjänar hon flera tusen kr. per månad på annonsförsäljning.

Anamnes: K. var en till synes vanlig tjej, med stora ambitioner och utan synlig psykisk ohälsa, innan hon började med sina internetaktiviteter. Hon växt upp i ett idylliskt hem i Dalarna, och flyttade till Uppsala för att studera juridik. Det är oklart vem som introducerade bloggandet för henne.

Mediciner: omedicinerad.

Missbruk: alkoholbruk oklart. Har dock deltagit i martiniprovningar vilket kan tyda på att hon ligger i riskzonen för s.k. glamouralkoholism.

Socialt: lägger p.g.a. bloggen ner en hel del pengar på kläder, trots att hon saknar garderobsutrymme i sitt lilla studentrum. Dock tjänar hon alltså också pengar på bloggen, så det går på ett ut.

Diagnos: Gravt bloggberoende.

Åtgärd: K. rekommenderas börja en gradvis nedtrappning av sitt bloggande och därvid också en gradvis exponering för en mindre internetdominerad tillvaro.

Vilken ångest kommer då att väckas? Behandling måste p.g.a. att vi inte vet svaret på denna fråga ske i försiktigt tempo. Förslag på inledande av behandlingen är aktivering kvällstid på stan, möjligen kan ett visst cocktailintag kombineras med dessa aktiveringssessioner för att träna alkoholintag under kontrollerade former. Senare kan det hela trappas upp till även normala helgaktiviteter, då bloggdiskussioner är strikt förbjudna. Endast genom en sådan behandling kan K:s tid frigöras och en mer åldersadekvat utveckling främjas.

Brun utan sol v.s Svart utan rytm

Bild från Funpic.

Vad ska jag göra med kommentarsfälten?

Det funkar inte med mina kommentarer jag får här på bloggen. Ni som brukar kommentera vet att jag har modererade kommentarer, så jag förhandsgranskar alltså kommentarerna innan de publiceras. Anledningen till att jag började med modererade kommentarer var att jag fick så otroligt många förolämpningar och personangrepp. Det blev en negativ stämning och bara en massa tjafs i kommentarsfälten, eftersom vissa tog mig i försvar. Det var inte kul att ha det så. Men nu hinner jag omöjligt sitta och läsa, lägga ut och sen eventuellt svara på kommentarerna som kommer in. Att klicka sig fram i blogger tar tid, det går oftast i snigelfart, och att lägga ut 35-65 kommentarer tar ca 1,5-2,5 timmar varje kväll. Den tiden har inte jag just nu när jag pendlar till Stockholm varje dag. Jag vill i första hand koncentrera mig på att göra blogginlägg när jag kommer hem, men det vore trist att behöva stänga ner kommentarsfälten helt. Alternativet skulle vara att släppa kommentarerna fria igen, men jag är mycket tveksam till det. Nu får ni hjälpa mig på traven genom att rösta.

Vad tycket du att Karolina Lassbo ska göra med Glamourbloggens kommentarsfält?
	1) Stäng av kommentarsfältet helt.
	2) Släpp kommentarerna fria.
	3) Behåll kommentarerna modererade, och lägg ut när tid finns till det, även om det bara blir varannan dag eller ännu mer sällan.

På samma bänk som Madonna

Det finns tre olika sätt att ta sig in på Sturebadet Grand Hotels lyxiga spa, som är nordens lyxigaste. Antingen betalar man en medlemsavgift på 16 700 kr, eller så tar man ett rum på hotellet och bokar en tid via hotellet. Eller så blir man inbjuden som gäst. Detta är inte klokt, men jag blev inbjuden! Idag har jag därför legat avslappnad bland vita handdukar på samma bänk som både Madonna, Bruce Springsteen, Depeche Mode och John Cleese har legat. Det var den norska massageterapeuten Øystein Quiding som tyckte att Glamourprinsessan behövde lite avslappnande glamour, och jag kunde inte mer än instämma. Först fick jag en rejäl bodyscrub i mjuk, finkornig lera som jag själv sköljde bort efter att leran masserats runt med scrubvantar. Sen fick jag en underbar helkroppsmassage med oljor från Kerstin Florian. Efter det så masserades en bodylotion in över hela kroppen, och som avslutning så fick jag en hårbottenmassage. Om jag ville så fick jag sen bada bastu i spaets fina duschavdelning. Men ska man basta så måste man ju duscha, och eftersom min kropp aldrig någonsin har varit insmord i så fina och dyra krämer och oljor, så kunde jag bara inte gå in i duschen och låta allt rinna bort. Nu tänker jag aldrig mer duscha i hela mitt liv.

Studenter äter inte ost

Ost är ganska dyrt. Jag har aldrig köpt detta livsmedel under hela min studietid. Faktum är att många studenter verkar prioritera bort ost, och jag har alltid varit en av dem. Ost äter man när man hälsar på hemma hos mamma och pappa, eller när man är hos vänner som inte lever på studielån. Nu har jag emellertid lite bättre ekonomi, så helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle köpa ost. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken för ett halvår sedan. Brun ost är gott, därför köpte jag en sån här. Min korridorare sneglade på osten när jag lade in den på min hylla. ”Jasså, du har råd med lyxmat du!”, sa han bittert och flinade. Jag blev lite mallig och stolt, men försökte att inte visa det. Men min stolthet fick jag dock äta upp lite senare, då när jag försökte skära i osten. Det fanns ju ingen osthyvel! Jag har alltså bott samma korridor i fyra år, och aldrig fattat att vi inte har en osthyvel. Men det är väl självklart att vi inte har det. Normala studenter äter inte ost.

Konsten att dribbla bort sig på Entrepenörsgalan

Jag tycker oftast att jag är hyfsat streetsmart, begåvad och fattar kloka och snabba beslut, men ibland blir det bara kortslutning i hjärnan. Ungefär som om en stor tumör helt plötsligt under några sekunder bara slår ut allt vad normalt omdöme och rationellt handlande heter. Då blir det fel. Och oftast när min hjärna inte fungerar som den ska, då är det besluten som blir knasiga. Som igår. Igår är ett mycket bra exempel på när Lassbos hjärna slutade att fungera. Jag var på Entrepenörsgalan igår. Hela Sveriges entrepenörselit var samlad i Stockholms Stadshus på stort kalas, och jag hade faktiskt av någon konstig anledning blivit inbjuden. Det var sammanlagt ca 600 personer på plats, men könsfördelningen var lite ojämn, för det var bara ca 100 kvinnor som var där. I alla fall så var allt bra till en början. Fördrinken och minglet i Gyllene salen var underbart, liksom föredragen, prisutdelningarna och underhållningen på scen i form av David Batra.

Sen var det middag nere i Blå Hallen. Jag fick herr och fru Wachtmeister bredvid mig, och mitt emot satt Petter Olofsson från det liberala magasinet NEO. Mina bordsgrannar var underbart roliga att prata med, och maten var utsökt. Det bästa under middagen var när hela salen släcktes ner, och alla servitörer tågade ner för den långa stentrappen med levande tårtljus i glassbakelserna. Medan servitörerna tågade så spelades Lasse Berghagens melodi ”Stockholm i mitt hjärta” fast i en version utan sång. Jag fick starka vibbar av Nobelfest. Efter middagen så var det champagne uppe i Gyllene salen, och sen skulle det gå bussar till Thomas Brolins klubb Undici.

När middagen var klar och folk började röra sig upp mot champagnen, då insåg jag att denna festkväll var bland de roligaste på år och dar. Jag var verkligen på ett toppen festhumör, och på grund av den sneda könsfördelningen så kände jag mig även ganska populär. Och tänk vilket sällskap, ett hav av snygga och trevliga män i välsittande kostymer, som alla är framgångsrika entreprenörer. Det var för bra för att vara sant. Tyvärr så råkade jag titta på klockan just då, och insåg att jag måste börja gå mot tåget inom 10 minuter. Sista tåget till Uppsala går nämligen klockan 23.10, och hinner jag inte med det, nej då kommer jag inte hem. Och det är här som galenskapen kommer in. Det var då som min hjärna slutade att fungera. Istället för att tänka ”herre gud, sovplats fixar sig”, så känner jag att plikten och ansvaret kallar. Det enda min icke fungerande hjärna i det läget tänkte på var att:

• Hinna hem och få hyfsat mycket sömn så att jag är pigg under morgondagen och kan prestera något vettigt på praktiken.
• Hinna hem och göra en hårinpackning och fixa med brun utan sol eftersom jag skulle fotograferas för en tidning idag.
• Hinna hem och välja kläder till morgondagens jobb och fotografering.
• Hinna hem och ta ur kontaktlinserna eftersom det inte är bra att ha i dem för länge.
• Hinna hem och ta en flortablett så jag inte får hål i tänderna.

Idioten och Glamourprinsessan Lassbo får alltså kortslutning i hjärnan och väljer att åka hem istället för att stanna kvar på galan. Ja, ni läste rätt. Glamourprinsessan lämnade Stockholms Stadshus och åkte hem. Det var en riktigt korkad handling, den sämsta på år och dar. Jag förstår inte hur jag tänkte, för jag hade ju ingen elak styvmor eller förtrollning som väntade på mig, så som Askungen hade det. Jag ångrade mig redan på tåget. Sen dess har jag haft en djup ångest och varit gråtfärdig. Jag hoppas att jag blir inbjuden till galan även nästa år, men det är ju ett helt år tills dess. Fast nästa år måste jag ha med mig en personlig assistent. Någon som talar om för mig som är utvecklingsstörd vad jag ska göra och inte göra, för såna här allvarliga skandaler är riktigt jobbiga att komma över.

Att försöka bli något på ett omslag

Det är lite skumt att karriärtidningen Att:ention kommer ut i butiken först nu, för det känns som väldigt länge sen som vi fotade omslaget. Men så är det, glammiga tidningar tar lång tid att göra. En hel dag var jag i Stockholm i en studio. Jag blev sminkad och fick håret fixad av en make-up artist, och två stylister hade sprungit runt och valt ut kläder. Förutom jag själv så var det tre andra från listan som också skulle vara med på omslaget. När jag bodde i Borlänge och läste psykologi så gjorde vi ofta en rolig lek på förfesterna. Alla måste säga vad de tycker att alla andra i rummet är. Och det finns bara fyra olika saker man kan vara; Snygg, Sexig, Söt eller Vacker. Sen finns det inget mer, varken ful, alldaglig eller något annat, och alla är något. När jag bodde i Borlänge så hade jag nästan bara killkompisar, så tänk er själva när den stora tuffa machokillen tvingas erkänna att han tycker att den ännu större machokillen är söt. Vi tjöt av skratt. Det roliga med leken är att man blir glad vad man än får höra, och egentligen får man bara välja en kategori till varje människa, och alla måste ju välja nåt. Men nu ska jag presentera de andra på omslaget i två kategorier var.

• Tomas de Souza: Han är vacker och söt och har en stilguide för män som heter Manolo.se.
• Oskar Kalmaru: Han är snygg och sexig och är VD för Bubblare.se.
• Emma Svensson: Hon är vacker och snygg, och brukar fotografera rockstjärnor genom sitt bolag Rockfoto.nu.

Här är jag, och jag kan inte välja kategori åt mig själv, så det får ni göra.

Om du är tvingad att välja en kategori att placera Karolina Lassbo i, vad väljer du då?
	1) Snygg
	2) Söt
	3) Sexig
	4) Vacker

Expressen v.s Att:ention

Att hitta sig själv med både namn, bild och text i en av Sveriges största tidningar, utan att man ens har ställt upp på en intervju, det är en ganska märklig känsla. Det var igår som jag stod och bläddrade i Expressen vid tidningsbordet utanför mitt arbetsrum. Då kom jag plötsligt till en sida som handlade om ”Sveriges nya mediaelit”, och där var jag placerad som nummer sju i en lista. Men det är inte Expressen som ursprungligen har gjort den där listan, det är faktiskt det glammiga karriärmagasinet Att:ention som har listat mig. Det numret finns ute i handeln just nu, och ni hittar mig redan på omslaget i en glammig guldklänning. Men jag tycker faktiskt att bilderna inuti tidningen blev bättre än omslaget. De bilderna är det mer liv i, även om omslaget också blev ganska häftigt med hjälp av fem strålkastare och en guldrubrik som matcher min klänning. Att:entions artikel går även att läsa här, och här är en separat artikel om mig.

James Bond är en kvinnomisshandlare

Entreprenörsgalan i Stockholms Stadshus

I morgon är det Entrepenörsgalan i Stockholms Stadshus. Sveriges bolagsgrundare, VD:ar och andra nyckelpersoner från näringslivet kommer dit. Välkomstdrink och mingel blir det i Gyllene salen, och galamiddagen går av stapeln i Blå Salen. Gissa vem som ska dit? Jo jag ska dit! Fråga mig inte hur jag blev inbjuden, men det blev jag. Idag kom det ett fint program med en deltagarlista i min brevlåda, och i den alfabetiska listan ser jag den ena entreprenören efter den andra. Niklas Zennström som grundade Skype ska dit, liksom Gunilla Arhén från Ruter Dam, Svante Tegnér och Tomas Brolin. De flesta har titeln ”VD” eller ”grundare” bakom sitt namn, men på mig står det något mycket glammigare. Det står Glamourprinsessan. Coolt!

En iskall tävling med välkylda Dry Martinis

Idag har jag varit jurymedlem i SM i Dry Martini. Under loppet av en timme fick jag åtta Dry Martinis framför mig. Dessa skulle bedömas i kategorierna utseende, arom, smak och helhetsintryck. Som tur var så behövde vi inte dricka upp hela drajan, det räckte med några sugrörsdipp och några klunkar. Efter de fyra första så kände jag redan av alkoholen, och tänkte på att det var en måndag klockan tre på eftermiddagen. Det är pinsamt. Men jag var inte ensam i juryn. Tre andra personer var också med och smakade, och utöver oss fanns det en teknisk jury från Sveriges Bartenders Gille. Här ser ni hela smakjuryn.


Från vänster: Artisten Dogge Doggelito, Anders Johansson från Nordic Light hotel, Jag själv och Spy Bars chef Carl M Sundevall.

Dogge: En skön och cool kille. Han pratade i sin mobil ca 50% av tiden som tävlingen pågick. När vi skildes åt så fick jag Dogges senaste singel. Den heter Vamos a Bailar och kommer att gå varm på discogolven kan jag lova, om den inte redan gör det? ”Till Karolina Puss från Dogge” står det på omslaget.
Anders Johansson: En trevlig ekonom som tidigare har drivit fem olika hotell, men som nu leder hotellet Nordic Light. När vi bedömde drajorna så hade jag Anders till vänster om mig, och vi tyckte relativt lika när det gäller smak faktiskt.
Carl M Sundevall: Eftersom Carl hade varit utomlands en tid så kom han direkt från flyget till tävlingen med packning och allt. Han såg lite sliten ut i början, men repade sig väldigt bra i takt med drajorna. Jag frågade hur det gick med Spy Bar medan han inte var i landet, och Carl svarade att det återstår att se och såg lite ängslig ut.

Konferencier på tillställningen var filmrecensenten Hans Wiklund. Han är gift med fotomodellen Emma Sjöberg, men Emma var inte med och drack några drajor. Emma fick i alla fall Dogges senaste singel, för Hans fick också ett exemplar av den som han sa att han skulle ge till Emma. ”Till Emma puss från Dogge” står det på Emmas omslag.

Efter tävlingen var avgjord så bjöds det på snittar och Dry Martini i hotellets snygga Dry-Martinibar. Efter snittarna gick hela juryn och några av arrangörerna till Nordic Sea’s Icebar, den låg bara tvärs över gatan från Nordic Light. Det är så häftigt att det finns en isbar mitt i Stockholm. Vi fick stora och varma fällar på oss innan vi gick in, men de kändes som månrockar. Man får bara vara i isbaren i 45 minuter, fast det räcker kan jag lova, för det är ganska kallt. Isen var ren och klar och kom från Torne Älv, och drinkarna serverades i coola och kalla isglas. Dogges mobiltelefon funkade tydligen även i isbaren, för han lyckades prata oavbrutet även där inne också.

Dagens rättsfall: Föregivande av allmän ställning

I samband med att SIBA-direktören Fabian Bengtsson kidnappades hade en reporter på Expressen utgett sig för att vara polis. Detta för att få information som han annars inte skulle ha fått tillgång till. Reporten hade både ringt till en firma som bärgat Fabians bil och sagt att han var polis, och ringt till en polis i Norge och presenterat sig som ”en kollega”. Reportern åtalades för föregivande av allmän ställning. Tingsrätten ansåg det inte ställt bortom varje rimligt tvivel att han uppsåtligen utgett sig för att vara polis. Han friades därför från åtalet. Hovrätten gjorde en annan bedömning. De ansåg att det inte fanns något utrymme för att missförstånd hade skett när reportern presenterade sig. Hovrätten dömde därför reportern för föregivande av allmän ställning, till 60 dagsböter.

Glamourbalkskommentar: Kom igen reportern, tjuv och polis lekte man på lågstadiet. Vissa vuxna leker visserligen tjuv och polis även nu för tiden, men då i sovrummet. Fast att leka sovrumslekar på arbetstid är bara så fel.

[Läs hela rättsfallet på Juridik idag. Hovrätten för Västra Sverige, Mål nr: B 1660-06, Datum: 2006-09-22.]

Fyra fantastiska plagg från Nelly

• Smyrna Top från Gestuz.
• Sälen Jacka från Koola Anna.
• JLO Chantilly Set från Calvin Clein.
• D&G Microfibra Set från Dolce & Gabbana.

Jasså, det är så här som tricket går till?

Bild från Funpic.

SM i Dry Martini – Nu är det dax

I morgon är det final i SM i Dry Martini. Jag ska vara med i smakjuryn tillsammans med Spy Bars nattklubbschef Carl M Sundevall och artisten Dogge Doggelito. En teknisk jury kommer också att bedöma drinkarna. Tävlingen går av stapeln på Nordic Light Hotel, och efterfesten kommer att vara på The White Room. Detta ska bli otroligt spännande, men som vanligt är det svårt att välja kläder. Jag hatar att välja kläder. Men det är bra att stå nämnd i inbjudan och pressmaterialet som ”Glamourprinsessan” för då kan jag aldrig vara för uppklädd. Då kan vara hur glammig jag vill. Men med tanke på att jag först skall avverka en dag på praktiken så får nog klä ner mig lite.

En dag bland Dinosaurier

Det är verkligen skandal om man bor i Uppsala och aldrig har besökt Evolutionsmuseet. På detta museum finns det nämligen en dinosaurie-utställning, eller rättare sagt, det finns ett helt hus fullt av dinosaurieskelett. Men det är inte vilken dinosaurie-utställning som helst, det är faktiskt nordens största. På Naturhistoriska i Stockholm finns det också dinosaurier, men dessa är bluff, det är till största delen konstgjorda skapelser som visas där. Här i Uppsala finns det äkta vara, och det är bara äkta som räknas. I alla fall om ni frågar mig. Idag besökte jag och ett gäng kompisar äntligen museet. Visst var vissa dinosaurieskellett inte kompletta, en del fanns det bara bakdelen av, men man såg ändå hur ofantligt stora de skulle ha varit om de hade haft en framdel, kött och blod. Jag lovar att jag kommer drömma om dinosaurier inatt, så många som jag har sett idag.

När jag gick runt på museet så gick det inte att undvika tanken på vad som skulle kunna hända om man blev instängd på museet och dinosaurierna började leva. Det hade varit otäckt, minst sagt. Hur stoppar man en dinosaurie? Ett förslag jag fick från mitt sällskap var att läsa Mikael Mellqvists bok Fordran & Skuld för djuren, för då skulle de somna. När jag påpekade att de flesta av dinosaurierna faktiskt inte var från Sverige och att de inte skulle fatta något så fick jag till svar att det inte gjorde någonting, eftersom vi som är svenskar och läser den boken inte heller fattar något.

I museets huvudbyggnad, alltså i det hus som inte ingår i dinosaurie-utställningen, finns det en avdelning för svenska djur och en för utländska. Där finns det både uppstoppat och skelett, precis som på röda mattan i Hollywood. Kräl- och vattendjur har en hel våning, och det är väl även så som de flesta större nattklubbar är uppbyggda. Jag hittade även några dörrvaktsskelett bland de svenska djuren.

Till vänster: En dörrvakt från Flustret. I mitten: En dörrvakt från Stockholms nation. Till höger: En dörrvakt från Gotlands nation.

Rapport från gårdagens redaktionsmöte

Igår kväll samlades nästan hela Glamourbloggens redaktion för att diskutera viktiga frågor. På dagordningen fanns tre punkter. Den första var att äta pizza, den andra var att dricka vin och den tredje var övriga frågor. Eftersom redaktionen sedan en tid tillbaka har fråntagits sina uppdrag i väntan på att en aktiebolagsstyrelse ska bildas, men inget aktiebolag ännu har bildats, så konstaterade ordförande Lassbo att Glamourbloggen endast leds av en expeditionsstyrelse, precis på samma sätt som den svenska riksdagen just nu leds av en expeditionsregering. Fram tills den dag då styrelseledamöterna offentliggörs så fungerar den gamla redaktionen precis som vanligt. Skillnaden är bara att de inte har lika många befogenheter, de får till exempel inte utlysa nyval. Polisrättsjuristen frågade när ordförande Lassbo hade tänkt att bilda styrelse och om hela redaktionen kommer att få styrelseposter. Ordförande Lassbo svarade att hon tänkte avvakta lite med styrelsen, och att det inte är säkert att någon från redaktionen får en styrelsepost, eftersom det är så många andra människor som är arbetslösa just nu, såna som kanske borde få förtur. Som exempel på arbetslösa och potentiella syrelseledamöter så nämnde ordförande Lassbo den snart avsatta svenska regeringen. Varför de borde få förtur är för att de är helt arbetslösa. Medlemmarna i den före detta Glamourbloggsredaktionen har faktiskt andra sysselsättningar, men det har inte Sveriges före detta regering. Ordförande Lassbo nämnde också att det därför kanske var bättre att tillsätta en regering med ministerposter istället för en styrelse. De stackars arbetslösa före detta ministrarna hade faktiskt mer erfarenhet som ministrar än som styrelseledamöter. Eftersom en regering leds av en minister så borde Lassbos post som ordförande därmed också byta namn till Glamourbloggsminister. Lassbo delade ut ett förslag på vilka ut den svenska regeringen som skulle kunna platsa i Glamourbloggens regering, och vika arbetsuppgifter som i såna fall skulle kunna bli aktuella. Listan såg ut som följer.

• Thomas Bodström – Massageminister.
• Jens Orback – Alkohol- och nöjesminister.
• Morgan Johansson – Läsa mailminister.
• Martin Timell - Svara på kommentarerminister.
• Ibrahim Baylan – Googla fram faktaminister.
• Pär Nuder – Fakturera annonsörerminister.
• Barbro Holmberg - Lägga upp bannerminister.
• Bosse Ringholm – Redigera bilderminister.
• Jan Eliasson – Hålla koll på utländska kändisarminister.
• Thomas Östros – Hålla koll på svenska kändisarminister.
• Ylva Johansson – Snygga kläder på nätetminister.
• Mona Sahlin – Hitta på berättelseminister.
• Leif Pagrotsky – Välja ut rättsfallsminister.
• Lena Hallengren - Välja ut roliga bilderminister.
• Hans Karlsson – Filmklippsminister.
• Sven-Erik Österberg – Webbundersökningsminister.

Glamourbloggsminister Lassbo fick frågan varför inte Göran Persson skulle bli tilldelad någon ministerpost, och Lassbo svarade att han skulle passa bättre som hennes pressekreterare än som minister. Göran Persson skulle få uppdraget att hålla koll på Glamourbloggsministerns agenda samt boka in möten, uppdrag och förhandlingar. På frågan varför det inte skulle vara så många kvinnliga ministrar i Glamourbloggens regering så svarade Lassbo att de förtjänar något bättre arbete, vilket inte männen gjorde.

Eftersom en expeditionsregering bara är en tillfällig regering, så uppkom frågan vad som händer om det blir kris medan expeditionsregeringen leder Glamourbloggen. Som exempel nämndes Estoniakatastrofen, som faktiskt inträffade mitt under expeditionsregeringen vid maktskiftet år 1994, när Carl Bildt skulle lämna över till Ingvar Carlsson. Glamourbloggsminister Lassbo svarade att en eventuell kris skulle lösas på bästa tänkbara sätt, utom på det sätt som Estoniakatastrofen löstes, dvs med suspekta djupdykningar, nertystade människor, gömda dokument, ryktesspridning, tveksamma resonemang och allmänna spekulationer. Det enda positiva med arbetet kring Estoniakatastrofen var att Bildt och Carlsson faktiskt samarbetade. Att den nya och den gamla glamourbloggsledningen samarbetar om en eventuell kris uppkommer är ett faktum som alla måste vara införstådda med.

Media- och kommunikationsjuristen anförde att om en expeditionsregering i huvudsak har ungefär samma befogenheter som en riktig regering, så borde den sittande regeringen kunna besluta om att skänka glamourbloggsintäkter till dinosaurierna. Polisrättsjuristen påpekade att det förslaget var nedröstat för länge sen, men att regeringen mycket väl kunde stödja dinosaurierna genom att åka och titta på deras skelett på Evolutionsmuseet i Uppsala. Glamourbloggens sittande expeditions-regering tyckte att detta var en utmärkt idé, och avfärd bestämdes till klockan 12.00 följande dag. Eftersom Glamourbloggsminister Lassbo var påtagligt berusad när beslutet fattades, så var detta något som kom som en huvudvärk i morse. Men beslut var fattat och protokoll var fört, så det var bara för Lassbo att klä på sig och ge sig iväg till dinosaurierna.

Shea Stadium, New York, 1963

1963: The Beatles i uppträder i New York.
2006: Mando Diao bloggar på Expressen.



Jag har alltid tyckt att Mando Diao påminner om The Beatles. De har samma look och samma attityd, men Mandos sånger är snäppet rockigare, och deras attityd är snäppet vassare. Mando Diao är snäppet bättre än Beatles helt enkelt. När två fjärdedelar av Mando Diao skulle flyga till New York via Island, så satt jag på samma plan som dem, för jag skulle till Island och hälsa på min bror. Då pratade jag med killarna eftersom de kände igen mig. Vi har nämligen gått på samma estetiska program på Haraldsbogymnasiet i Falun. Jag önskar verkligen att Mando Diao blir större än Beatles, för de har de kapacitet till. Det vet jag. Kör hårt killar!

Mail från Fredrik Reinfeldt

Tjena alla glada Alliansvänner!

Tack för en snygg valkampanj! Valet gick ju bra, och det är bra. Nu finns det lite lediga jobb i regeringen om det är någon som är intresserad? Jag vet inte riktigt vad det är för lediga tjänster som ska tillsättas, men det är ju de gamla vanliga posterna ni vet, typ justitieminister och finansminister etc. Kolla de gamla posterna här. Är det någon som har egna idéer om det där med ministrar så mottager jag dem tacksamt. Ni kan alltså hitta på egna tjänster som ni vill ha, såna som kanske inte fyller någon större funktion, men som låter bra och ser bra ut på regeringens hemsida. Ni måste därför hitta på ett snyggt namn på ministerposten om ni föreslår en egen. Själv tänkte jag vara statsminister, så det namnet är redan taget, men annars är det fritt fram.

Ni som skulle kunna tänka er att jobba i regeringen kan väl maila några rader till mig? Skriv vad ni heter och hur gamla ni är. Fritidsintressen och lite annat som är bra att veta kan ni väl också skriva är ni snälla. Skriv även vad ni har jobbat med förut så jag vet det. Men skynda på lite tack, för snart måste jag vara klar. Lön får ni såklart för arbetet, och även god mat i Rosenbad. Andra förmåner ingår också, som t ex en egen telefon, gratis kollegieblock och överstykningspennor. Det finns pennor i alla färger faktiskt. Men ni får hämta grejerna själva från materialförrådet, för jag är ingen springpojke. Jag lovar att det blir ett ganska roligt jobb, men bara kanske. Det är lite svårt att veta för det här är helt nytt för mig. Nu ska jag äta en smörgås som min fru Filippa har skickat med mig som matsäck, och sen ska jag ut på stan en sväng och titta efter en snygg portfölj som jag jan bära viktiga papper i. Men som sagt, skynda på lite med era ansökningar, tack!

Skicka hit: fredrik08@hotmail.com. Annars finns jag på msn på samma adress. Ha en trevlig helg!

/Fredrik da man

Svar: Hej Fredrik! Tack för ditt mail, och grattis till valsegern! Jag är ledsen att jag inte kan ställa upp som minister, men bloggen tar så mycket tid och dessutom vill jag gärna göra klar min juristutbildning innan jag tar på mig andra jobb. Men du som hänger med Göran Hägglund en del skulle väl kunna vara snäll och hälsa honom några saker från mig? Säg till honom att han absolut inte får ta på sig arbetet som finansminister eller socialminister, det är han för snygg och kompetent för. Hägglund måste tänka på sin image tycker jag, han får inte ta vilket skitjobb som helst, såna som inverkar negativt på hans renommé. Det finns bara tre ministerposter som är bra och coola nog åt Hägglund:

• Näringsminister
• Infrastrukturminister
• Arbetslivsminister

Jag kan garantera på heder och samvete att han får betydligt roligare på någon av dessa poster än på alla andra jobb runt hela riksdagshuset. Tror han mig inte, eller fattar han inte varför, så får han fråga sin pressekreterare Sara Malmgren om det, hon vet om hon tänker efter. Om Hägglund propsar på att få någon annan ministerpost så får du säga åt honom på skarpen; ”Nej Göran, det kan jag inte gå med på”, och säg det högt och tydligt så att han fattar. Apropå Göran Hägglund, har du tänkt på att han ser ut som skådisen Robert Downey? Eller så är det Downey som är lik Hägglund? Nåväl, snygga är dom båda två i alla fall. Ha det så bra i helgen Fredrik, så hörs vi senare!

Kram från Glamourprinsessan

Tjejerna ser er

Bild från Funpic.

Den sköna hemsidorna från Comptoir

Comptoir Des Cotonniers är ett franskt klädföretag. Den svenska sajten La Redoute säljer några av deras kläder, och jag fastnade på Comptoirs sköna hemsida. Först klickade jag på den engelska flaggan och såg alla coola cirkusbilder, och sen gick jag vidare till den japanska flaggan och fastnade där en stund. Men man måste ha Macromedia Flash för att kunna se de olika sajterna. Sen märke jag att det låg olika videofilmer från de olika fotograferingarna på varje sida, även om vissa bilder var lika. Det är härligt med företag som verkligen satsar på sina hemsidor, det blir ju både företagets ansikte utåt och reklam för produkterna. Och det är självklart jätteviktigt hur man presenterar sitt varumärke. Titta bara på mig, jag presenterar mig eh... jättebra på Internet.

Bilder från La Redoute.

Dagens rättsfall: Nicke Nyfikens otillbörliga bananer

Den 11 augusti hade Nicke Nyfiken premiär på bio. En sekvens i filmen visar Nickes bananer i närbild, och då syns banens märke lite för tydligt, i alla fall enligt Konsumentverket som nu anmäler Nicke Nyfiken för otillbörlig reklam. Barns naturliga godtrogenhet eller bristande erfarenhet får inte utnyttjas i reklam, och såväl smygreklam som produktplacering är inte tillåtet enligt marknadsföringslagen. Det faktum att bananföretaget använder samma filmsekvens i sin egen reklam gör filmscenen till ett brott mot marknadsföringslagen och näringslivets etiska regler. En konsument skall tydligt kunna särskilja redaktionellt material från reklam. Eftersom brott mot marknadsföringslagen inte är ett brott enligt brottsbalken, så kan böter inte dömas ut. Det kan endast bli fråga om vite och förbudsföreläggande för bolaget.

Glamourbalkskommentar: Inte för att jag har sett filmsekvensen, men om bananmärket syns så instämmer jag till fullo med konsumentverkets talan. Jag hoppas bara att det inte är Chiquita som har utnyttjat Nicke Nyfiken. Om den dansande latinamerikanska flickan med kjolen har bytts ut mot en töntig apa så var det ett stort misstag från bolagets sida. Och då menar jag stort misstag. Marknadsföringsbrottet borde i såna fall konsumeras av ren idioti, och bolaget istället dömas för ”användande av ful och brun apa” till banandiet i 17 år.

The Barry White dance

Ally McBeal v.s Legally Blonde

Även om min praktikplats inte har speciellt många likheter med Ally McBeal, så kan jag inte rå för att jag har fått associationer till den serien de senaste två veckorna. Varför vet jag inte, för det är inte ens samma typ av juridiskt arbete som utförs på de båda arbetsplatserna. Det var väldigt länge sedan som jag följde en serie på tv, det var så länge sen så jag inte kommer ihåg vilken det var jag såg. Eller jo förresten, jag såg en säsong av Desperate Housewives, men den såg jag inte på tv utan på dvd. Tänk att det snart är tio år sedan som Ally McBeal spelades in, men det märks knappt. Den serien skulle kunna vara tidlös, och det är helt klart en av de bästa serierna som någonsin har producerats. I alla fall om ni frågar mig. Jag måste bara se om några avsnitt. Min favorit i serien är Nelle, och om jag måste välja någon påhittad juristkaraktär som jag identifierar mig med i mitt eget yrkesliv så är det helt klart Nelle som gäller. När mina kompisar på estetiska dansprogrammet fick höra att jag ville läsa juridik så sa det på en gång att jag skulle bli en Nelle, fast i verkligheten. Vissa läsare här på bloggen har dragit paralleller till Elle Woods i Legally Blonde, men det känns helt främmande för min del. Den enda likheten är nog att hon har rosa kläder, och jag har en rosa blogg. Och där stannar nog den likheten, som tur är.

1. 2.
3. 4.
5. 6.
7. 8.
9.

Vem var din favorit i serien Ally McBeal?
	1) Elaine
	2) John
	3) Renee
	4) Ling
	5) Richard
	6) Georgia
	7) Nelle
	8) Bill
	9) Ally

Bilder från Ally McBeal.

Min ilska över Prinsessan Madeleine

Jag blir så arg när jag ser bilder av Prinsessan Madeleine. Jag får verkligen aggressioner när jag ser stora och fina bilder av henne på omslag efter omslag, och inuti tidningarna är det oftast ännu fler bilder. Madde går på Nobelfest, Madde shoppar med Jonas, Madde på solsemester, Madde på bal, Madde firar pappas födelsedag osv. Det är i de sammanhangen hon alltid visas upp. Visst läser jag det som jag råkar komma över om prinsessan, för självklart är jag nyfiken på vad hon gör. Men jag blir alltid ganska ledsen och deprimerad när jag ser de där bilderna. Allt är så orättvist.

Madeleine föddes med blått blod och hade ett kapital redan innan hon föddes. Hela henens liv verkar ha varit så tillrättalagt. Detta både för att hon är prinsessa och för att hon alltid har haft pengar. Idag bor Madelene med sin stiliga pojkvän i en stor och fint inredd våning, samtidigt som jag sitter helt ensam i ett ruttet studentrum. Det känns ganska ruttet faktiskt. Hon har säkert jättemånga garderober med fina och dyra kläder, samtidigt som jag bara köper relativt billiga saker, och som dessutom inte får plats någonstans eftersom mitt 18 kvm stora rum endast har en garderob. Hon har en snygg bil och jag har en cykel som får punktering varenda månad. Hon har ett hovstall med hästar hos mamma och pappa, och jag har en kanin hos mamma och pappa. Hon har säkert en massa mat i kylen, som hon visserligen kanske handlar själv, men jag har så mycket att göra så jag hinner aldrig handla. I min kyl finns det idag en burk oliver, tre ägg och rutten mjölk. Jag undrar vad det finns i Madeleines kyl? Madeleine semestrar utomlands, och jag själv har nästan inte ens någon semester alls, och om jag är helt ledig så åker jag som längst upp till Älvdalen i norra Dalarna. Visserligen var jag ledig fyra veckor i augusti, men den tiden gick mest åt till att fixa en massa grejer och åka runt på olika uppdrag. Så någon avkoppling och solsemestrar var det knappast tal om.

Jag blir så arg när jag tänker på hur bra hon har det, för jag har troligtvis kämpat flera gånger mer än Madeleine i mitt liv, men ändå så har hon flera gånger bättre livsvillkor än mig, och så kommer det nog alltid att vara. Hon har visserligen kämpat sig till en fil. kand. på universitetet, men det har jag också gjort. Och inte bara en, snart har jag två stycken, och jag har minsann hela tiden arbetat extra vid sidan av studierna, samtidigt som jag även har haft ideella uppdrag. Det är en ganska stor skillnad i prestation det. Jag har alltid, alltid fått kämpa för min inkomst och vänt på varenda CSN-krona, medan prinsessan i lugn och ro har kunnat fixa sig en fil. kand. Den enda gången hon har haft en inkomst som hon skattat för är tydligen när hon utförde ett arbete åt sin praktikplats. Tittar man på Madelenes livssituation i proportion till hennes arbetsinsats, och jämför den med min livssituation i proportion till min arbetsinsats, så väger vågen ganska konstigt. Och det är därför jag blir så arg när jag läser om henne. Tjejen som har det bättre än de flesta, hon som har allt och som dessutom är förbannat söt och har lyckats få ihop det med en kille, jag blir så avundsjuk. Och inte bara avundsjuk, jag blir riktigt ledsen över hur orättvist det är.

Men aggressionerna brukar inte hålla i sig speciellt länge. Det är kanske högst några sekunder vi talar om. För hur rik och snygg hon än är, och hur fin våning, fina kläder och fin kille hon än har, så handlar det bara om ytliga ting. Skrapar man lite på ytan så har nog jag och Madeleine precis samma problem i livet. Hon och jag tillhör samma generation och är i början av våra karriärer, så visst borde vi ha likartade orosmoment och problem. Hon vet inte vad hon ska välja för kläder i morgon, och det vet inte jag heller. Hon kanske känner sig hösttrött och snuvig, och det gör jag också. Hon kanske lider av prestationsångest, utseendefixering, svartsjuka, avundsjuka, oro för framtiden, oro för vänner och familj, flygrädsla, tandvärk, träningsvärk, en ond kroppsdel, dåligt samvete, dåligt med tid och rädsla för terrorister, och det gör jag också. Vi kanske har väldigt lika liv egentligen, bara det att förhållandena ser lite annorlunda ut när det gäller alla ytliga ting. Och vem bryr sig om ytliga ting på allvar? Inte jag i alla fall. Men samtidigt kan jag inte rå för att jag blir så fruktansvärt avundsjuk på hennes livsstil. Hon har allt det som jag saknar, och hon har nog till och med både en tvättmaskin och en diskmaskin. Men en sak är säker. Hon har ingen rosa blogg med en egen bylinebild, och det har minsann jag.

Den dagen då döden miste livet

Bild från Funpic.

Helt på basic nivå

American Apparel har många basplagg i 100% bomull, och de ser så otroligt sköna ut. Samma sak gäller deras mysiga leggings som, liksom topparna och trosorna, säljs på Nelly. Det är såna där plagg som gör att man längtar till en kväll i tv-soffan, då när det är myskläder, en filt och godis som gäller. Jag efterlyser annars lite tjockare och kraftigare leggings, gärna ribbstickade, som man kan ha som tights. Precis som på 80-talet, fast i humana färger. American Apparel har faktiskt fått väldigt mycket gratisreklam för sina kläder. Detta tack vare att de inte tillverkar kläderna i u-länder, utan i fabriker i USA som har bra arbetsvillkor och rättvisa löner.

Bilder från Nelly.

Dagens rättsfall: Hur Sudoku ska skattas

Ett bolag ville ha förhandsbesked från Skatterättsnämnden. Frågan gällde vilken skattesats som ska användas vid omsättning av tryckta böcker som i huvudsak innehåller logikspelet Sudoku. Enligt huvudregeln i 7 kap. 1 § första stycket mervärdesskattelagen, skall skatt tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Enligt undantaget ska skatt endast tas ut med 6 procent när det gäller omsättning av böcker, broschyrer, häften och liknande alster. Även enstaka blad hör till undantaget, men bara under förutsättning att de inte helt eller i huvudsak innehåller reklam. De varor som ärendet rör har samma form och utseende som en bok, och borde därför i allmänt språkbruk också rubriceras som en bok. Att det mesta av innehållet utgörs av diverse pussel borde enligt nämnden inte leda till att intrycket förändras. Nämnden finner att Sudokuböcker omfattas av undantaget, och skatt ska därför tas ut med 6 procent. En sådan bedömning anses också vara i överensstämmelse med det sjätte mervärdesskattedirektivet. Skatteverket anser dock att skatt ska tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget, och har därför överklagat Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Glamourbalkskommentar: Finns det verkligen människor som betalar för Sudokuböcker? Det var konstigt. Sudoku finns faktiskt i varenda dags- och kvällstidning nu för tiden, och även på internet. Skulle detta inte tillfredställa behovet av Sudoku så kan man faktiskt tillverka egna spel och byta med en kompis. Det är mycket mer kreativt, och betydligt roligare. Och räcker inte det så bör man nog söka hjälp.

[Läs hela rättsfallet på Juridik idag. Skatterättsnämnden, 2006-08-18]

En äkta Scarlet i tre filmer

Jag prenumererar på DN men tidningen är så stor och tjock. Det har aldrig hänt att jag har lyckats läsa hela en vardagsmorgon, och när jag säger läsa så menar jag att läsa rubrikerna och titta på bilderna. Om rubriken eller bilden sen verkar intressant så kanske jag läser ingressen. Och råkar jag fastna i en hel artikel någonstans i början av tidningen så är det tyvärr kört, då är det bara den artikeln som jag hinner läsa. Jag har nämligen bara 10 minuter avsatt till att hänga över frukostbordet. På tåget däremot, där hinner jag läsa både Metro och City. I någon av tidningarna stod det att Scarlet Johansson är höstens stora biostjärna. Det är inte mindre än tre filmer som hon medverkar i som har premiär nu i höst. Tre filmer på en höst, det är inte dåligt. Vad filmerna heter minns jag tyvärr inte, men det känns inte speciellt relevant. Jag har tidigare sett Scarlet i Lost in Translation och Flicka med Pärlörhänge, och i de intervjuer med henne som jag har sett så tycker jag att hon verkar lite annorlunda, inte alls som Lindsay eller Keira. De skådisarna känns mer plastiga och oäkta. Som om de vore en konstruerad och drillad produkt istället för en naturligt utvecklad personlighet. Scarlet känns mer äkta, men en sak förstår jag inte. Varför har hon så fruktansvärt fula t-tröjor på en del bilder? Det är varken min smak eller stil, men jag respekterar såklart andra som kanske tycker det är snyggt.

Bilder från Egotastic.

Jag tycker så här och så här

Ett av Stockholms större mode- och skönhetsvaruhus ska byggas om. Det ska renoveras, inredas, designas och göras om i en total makeover. Gammalt ska ut och nytt ska in, och det är viktigt att det blir helt rätt i tiden. En ny tid. Idag efter praktiken har jag suttit på möte i nästan två timmar. Det var jag och åtta andra personer som fick sitta och tycka till. Vi fick tycka om allt möjligt. Allt ifrån färger, former och inredning, till entrédörrar, rulltrappor och eventuell restaurangverksamhet. Även saker som varumärken, butiksmusik, butikspersonal, underhållning och kundkvällar stod på dagordningen. Vi fick titta på mängder av olika inredningsbilder och tycka till om det vi såg. Jag var ganska kritisk till mycket, men när det kom saker som jag verkligen gillade så blev det stort jubel istället. Det blev livliga diskussioner i gruppen, och det var väldigt roligt. Gruppens åsikter ska nu presenteras för modevaruhusets styrelse och ledning. Det här var första gången jag fick någon form av ersättning för att bara sitta och tycka. Det är fabulous!

När löpningen går som en dans

Vem ska skjutsa mig?

När jag läste Psykologi vid Högskolan Dalarna så bodde jag på Kornstigen i Borlänge. Jag bodde i hus sju, så det var ganska nära till Hemköp. Man behövde bara gå längs en liten gångväg, sen ner genom en tunnel och upp på andra sidan vägen. Trots att det rörde sig om knappt 150 meter så var det ändå ganska jobbigt att bära tunga matkassar. Detta löstes dock ganska bra med hjälp av kundvagnar. Varje trappuppgång i hus sju hade plockat med sig en kundvagn från affären som alltid stod ute vid cykelstället, och när det var dags för handling så var det bara att ta med sig vagnen fram och tillbaka till porten. Tyvärr tyckte vissa studenter att det var ganska jobbigt att dra kundvagnen till affären. De tog då endast med sig en annan vagn från affären som blev ståendes bredvid den som redan stod där. Ibland hade vi alltså väldigt många kundvagnar utanför porten, men ibland fanns det ingen alls. Då fick man erövra en från någon annans trappuppgång.

Det var oerhört behändigt med de där kundvagnarna. Om vi var två som skulle gå och handla så kunde den ena skjutsa den andra i vagnen. Men på torsdagarna fick man vara snabb om man skulle ha någon vagn, för då var det kårkväll. I Kupolens köpcentrum låg förut Borlänges studentkår, och varje torsdagskväll var det klubb. Även om det är ca 1,5 km från Kornstigen till Kupolen, så lärde vi oss ganska snabbt att det var en mycket bra idé att dra kundvagnar till kåren. När nattklubben hade stängt så var det alltid någon som antingen var för full eller för trött för att orka gå, och då var vagnarna ett mycket bra hjälpmedel.

Här i Uppsala är jag bortskämd med att alltid ha en cykel till hands. Var jag än ska ta mig så går det alltid att cykla. I Stockholm där jag praktiserar så har jag ingen cykel. Varje dag måste jag gå från centralstationen till min praktikplats, och när jag ska hem måste jag gå tillbaka. Det är ganska jobbigt. Jag önskar att jag hade en kundvagn. Men det skulle helt klart se en aning suspekt ut om en 26-årig juristflicka åker kundvagn till och från centralen varje dag. Det skulle nog leda till att både polis och psykologer tillkallades. Och frågan vem som ska skjutsa vagnen är fortfarande öppen. Jag får nog gå i morgon också.

När slalom är ökentråkigt

Bild från Funpic.

Läsarmail: Hur bördorna ska bäras

Hej Karolina!

Tack för en trevlig blogg. Det är alltid lika trevligt att följa den. Jag vet att du är ganska upptagen, men min fråga till dig har en viss "vikt". Vad använder du för skolväska? Att få plats och att orka bära litteratur, lagbok, block, pennor och kanske en bärbar pc ibland kan vara en utmaning. Vem har sagt att "kunskap är lätt att bära"? Min kära pojkvän har köpt mig en extra stor ryggsäck, för att min rygg inte ska bli sned och det är ju gulligt av honom. Ibland vill jag även kunna se lite "fin" ut och inte som om jag ska på utflykt. Har du några tips på en bra, men fin väska?

Svar: Hur kurslitteratur och all övrig rekvisita skall transporteras är ett ständigt problem som jag har tvingats att engagera mig i de senaste åren. Vad jag vet så finns det bara fyra olika sätt att bära bördorna på.

1. Sportbag
2. Ryggsäck
3. Skottkärra
4. Kundvagn

En stor sportbag som bärs över ena axeln är inget jag rekommenderar. Eftersom väskan blir oerhört tung så blir, precis som du nämnde, ryggen inte glad. Ryggen bli sné. En skottkärra är mycket praktisk och rymlig, men det kan bli problem med trappor och trösklar. Samma sak gäller kundvagnar. Det bästa är helt klart en stor ryggsäck, och jag själv föredrar en svart Fjällräven kombinerat med två kassar av slitstark plast. Men det finns säkert andra väskor som också är hållbara. Starka och stora påsar brukar finnas på JC och MQ när man handlar. Som tur är så behöver jag inte släpa böcker och annan utrustning till min praktikplats. Jag har tagit med det jag behöver, och det materialet får som tur är sova kvar på mitt arbetsrum. Nu för tiden behöver jag bara en handväska och en liten papperskasse från någon boutique. Det är fabulous!

Realityshow och fru till Aaron Carter

Kommer ni ihåg den lilla ungen Aaron Carter? Det var Backstreet Boys-stjärnan Nick Carters lillebror. Han hade en hit med hjärnplågan Crazy Little Party Girl någon gång i slutet av 90-talet, och sen har jag för mig att han spelade in en platta och turnerade. Då såg han ut så här, men nu när han är 18 år gammal så ser han ut så här. Efter den där skivan har jag inte hört så mycket om honom. Inte förrän nu. Han har sen en tid tillbaka dejtat Playmate-modellen Kari Ann Peniche, samma tjej som hans storebror också har dejtat. Nu har Aaron tydligen friat till Kari Ann, och hon sa ja. De planerar att gifta sig inom sex månader. Kari Ann Peniche blev känd när hon vann Miss Teen USA, men hon blev av med titeln efter att hon poserat helt naken i Playboy. Vad Aaron Carter gör idag hade jag ingen aning om, men enligt People så ska hela familjen Carter från och med nästa månad spela in en realityshow som heter House of Carters. Showen ska visas på E!, och för en gång skull är jag väldigt tacksam över att jag inte har såna där TV-kanaler.



Bilder från Starswelove och ScooterBBS.

Rederiet Rap feat. Reidar Dahlén

Studentrabatter är något att bry sig om

Jag fick en fråga av en manlig kollega. Han ville veta vad man som kille ska ha på sig i höst och vinter när det gäller jackor? Jag svarade precis som jag brukar svara; Du ska ha på dig det du trivs i och som du själv tycker är snyggt. Självklart fick jag då som vanligt följdfrågan om vad som är inne och trendigt? Och jag svarade precis som jag brukar svara; I don’t know if I don’t care, and I just know that I don´t. För vad som är trendigt bryr jag mig faktiskt inte ett dugg om, det är egna åsikter som räknas. I alla fall för mig. Här är några jackor i herrmodell från La Redoute som jag tycker är helt okej, och ni andra får tycka vad ni vill. Visste ni att La Redoute har studentrabatt? Om inte så vet ni det nu.

Bilder från La Redoute.

Dagens rättsfall: Kakelugnen med körsbärskaka

En 46-årig man arbetade med att sälja kakelugnar. När han i egenskap av försäljare gjorde ett hembesök så blev han bjuden på fika. Fikat bestod av körsbärspaj. Försäljaren bet av misstag i en körsbärskärna så att tanden sprack, och krävde därmed ersättning från försäkringskassan för den tandvård som skadan medförde. Skadan hade uppkommit i samband med arbete, och därför ansåg han att försäkringen gällde. Försäkringskassan nekade dock försäljaren ersättning. De hävdade att förtäring av kakor inte var så pass förknippat med försäljning av kakelugnar så att skadan kunde godtas som en arbetsskada.

Försäljaren överklagade beslutet och framhöll att han i sitt yrke har ett starkt behov av att vara social och skapa goda kundrelationer. Att tacka ja till fika på ett hembesök ansåg han vara en självklarhet. Länsrätten godkände skadan som arbetsskada, men domen överklagades till kammarrätten, som rev upp beslutet. Kammarrätten ansåg att kakätning inte låg i arbetsgivarens intresse, och olycksfallet därför inte kunde klassas som en arbetsskada. Försäljaren överklagade kammarrättens dom, och regeringsrätten meddelar nu prövningstillstånd för den kakätande kakelugnsförsäljaren.

Tycker du att den kakätande kakelugnsförsäljaren skall få ersättning från försäkringskassan för den skada som uppkom när han åt kaka hos en kund?
	1) Ja, full ersättning för tandskadan.
	2) Nej, ingen ersättning alls.
	3) Ja, men ersättning skall endast utgå i form av en kaka.
	4) Nej, det är försäkringskassan som ska få en kaka.
	5) Ja, men det är endast kunden som ska få en kaka, en kaka med en tand i.
	6) Nej, kunden ska få en kakelugn.
	7) Nej, det är försäkringskassan som ska få en kakelugn.

[Läs hela kakmålet på Juridik idag. Regeringsrätten, Mål nr: 3633-05, 2006-09-07]

Hur man får ett dussin Brigadgeneraler att reagera

Bild från Funpic.

I väntan på valresultatet

Här startar en Internetrebus i form av ett url-test. Jag blev tipsad om sidan genom sajten Internetlänkar. Det gäller att lista ut url-adressen till nästa sida, och totalt finns det 23 sidor. På denna sida, som är sida ett, så finns ledtråden till sida två. Det gäller alltså att ta sig till sida 23, då är man i mål. Jag kan erkänna att jag först fastnade på sida 15. Jag fattade inte alls hur jag skulle komma vidare till 16, men sen kom jag på det. Fast nu har jag kört fast totalt på sista sidan. Jag förstår inte, det är riktigt irriterande. Snälla, hjälp mig!

UPDATE: Nu löste jag det! Men jag tänkte bra länge på sida 22.

En fantastiskt god och rolig sushikväll

Gårdagens tjejkväll med sushi blev riktigt skoj. Det blev mycket skratt, mycket skvaller, mycket vin och mycket sushi. En del tror att sushi betyder rå fisk, men det gör det inte. Det betyder surt ris. Det ris man använder är nämligen dränkt i vinäger. Vi gjorde alla sushibitar själva, och Ida hade bakat en fantastiskt god chokladtårta med överdrag av tryffel. Det var underbart gott att äta tårtan tillsammans med vaniljsås. I sushin rullade vi in lax, avokado, gurka, morötter, paprika och crabfish. Här följer en liten demonstration om hur man gör.


Lägg ett ark tång med den blanka sidan nedåt på en bambumatta.


Tryck ut ris blandat med vinäger i ett tunt lager, ungefär upp till en tredjedel på arket. Lägg det som sushin ska innehålla i långa stavar längst ner på ristäcket, rakt över riset.


Rulla ihop tångarket med hjälp av bambumattan. Pressa hårt så att rullen blir kompakt. Skär sedan rullen i ca 1,5-2 cm tjocka bitar. Ät sushin tillsammans med wasabi och inlagd ingefära. Doppa bitarna i japansk soja.



Tack Legally Blonde för lånet av kameran, och tack Skatterättsjuristen för all god sushi. Välkomstdrinken med hallon var också god.

Lohan som DJ, men inte på Stureplan

Lindsay Lohan kan inte bara skådespela, modella, ligga på stranden, sjunga och festa tills hos stupar. Hon kan även agera DJ. Det gjorde hon nyligen på klubben Tenjune i New York, och festen var ett jippo för tidningen Jalouse Magazine.



En annan tidning som har festat är tidningen Stureplan, som i onsdags ställde till med releaseparty för det nya numret, som innehåller någon form av popularitetslista. Festen hölls på Harrys i Motala. Nej, jag skoja bara, festen var på Sturecompagniet som, tro det eller ej, ligger på Stureplan. Här är en liten film från spektaklet. Min bloggkollega Anna ”Starla” Hibbs var där. Jag har ingen aning om vem som var DJ, men inte var det Lohan i alla fall.

Bild från Chinadaily.

Jag kanske har ångrat mig?

Min kompis Skatterättsjuristen har fått ett förtroendeuppdrag. Hon ska nämligen sammanställa Uppland och delar av Stockholms valresultat och rapportera till kvällens valvaka. När vallokalerna har stängt så kommer hon sitta instängd i en bunker under Länsstyrelsen och räkna lågstadiematte, dvs lägga ihop varje valdistrikts röster på respektive parti. Jag tycker hon ska ge några hundra extraröster till Kristdemokraterna, eftersom Göran Hägglund är så snygg. Dessutom tycker jag hon kan ge några hundra tröströster till Kommunistpartiet eftersom det är så synd om dem. De har nämligen den sämsta kampanjfilmen. Om jag kommer på att jag har ångrat mina röster, så får hon även ändra på dem. Korrigera lite nu i efterhand så att det blir rätt och enligt min vilja. Men eftersom hon då med all sannolikhet kommer att anmälas för valfusk så tror jag det är bäst att vi låter bli. Ett val ska genomföras demokratiskt och rättvist, annars kan man lika gärna lägga ner det där med demokrati, och istället ge makten till Kungen.

I am Catwoman - Hear me roarrr

Lassbo försökte rösta, och lyckades faktiskt

Vad är det för en idiot till människa som kom på att ett val ska genom-föras en söndag? En söndag!? Och vad var det för pack till riksdagstomtar som var korkade nog att rösta igenom förslaget? Herre gud säger jag bara, respektera helgfriden! Söndag är faktisk en röd dag och då ska man vila. Tänk om jag hade varit djupt religiös, då hade jag varit djupt kränkt över att behöva förstöra friden på en dag när det är gudstjänst. Nu är jag i och för sig inte religiös och går i kyrkan på söndagar, men jag är faktiskt bakfull på söndagar, och det är ungefär samma sak. Ja, med tanke på att söndagen anses vara helig alltså, inget annat. Gårdagens sushikväll med tjejerna innehöll en hel del alkohol, och när jag vakande vid tolv i morse så insåg jag att detta är en sådan dag som jag normalt sett inte hade gått utanför dörren. Nej helst inte ens ut genom min egen dörr för att besöka korridorsköket. Min hjärna började genast leta efter argument till varför det var viktigare att stanna i sängen än att rösta, men det var bara att inse att jag tyvärr måste förstöra helg-friden genom att ta mig till vallokalen.

Det var med skakig och kallsvettig kropp som jag lyckades klä på mig och leta fram mitt röstkort. Sen fick jag med darrande fingrar klicka fram en karta på Internet över vart vallokalen låg. Med ett lätt illamående, en kamera och en överentusiastisk Japanska, som ville veta allt om det svenska valet och därför följde varje steg jag tog, så lyckades jag ta mig fram till vallokalen.

Jag vet sedan länge att jag inte ska vara i närheten av varken människor eller djur när jag är bakfull. Detta eftersom mina nerver minst sagt är lättretade i det tillståndet. Jag ska inte heller vara i närheten av människor när jag har mensvärk, för då måste jag ligga lågt och agera på samma nivå som en passiv amöba för att inte explodera. Nu var jag både bakfull och hade mensvärk. Hur människorna som var i samma vallokal som mig lyckades överleva detta är mycket märkligt. I ett sådant tillstånd hade jag vanligtvis aldrig kommit på tanken att gå ut från mitt hem och ställa mig i en kö, nej inte ens för en sekund. I vallokalen fick jag stå i kö i tio minuter. Tio minuter?! Det var tortyr kan jag säga. Trött, grinig, illamående, törstig och med nerver som inte riktigt var i balans så lyckades jag i alla fall lämna fram mitt röstkort, mitt leg och valkuverten till kontrollanterna. Vad det var som jag lade ner i kuverten kommer jag inte riktigt ihåg. Jag är inte säker på att det blev som jag hade tänkt, men jag lyckades i alla fall rösta. Nästa val ska jag garanterat poströsta, och jag ska garanterat bara rösta på det parti som vill flytta valdagen från en söndag till en måndag. En måndag då alla får vara lediga bara för att rösta.

Det är knappast konstigt att inte alla människor röstar, när någon sadist har kommit på att valet ska ligga på en söndag! Jag slutar aldrig förvånas över mänsklighetens idioti.

Lika rött som tomtens luva

Min Winamp på datorn är inställd på att slumpa fram musik, och när jag idag fick höra Bing Crosby sjunga White Christmas så är det svårt att inte längta till julen. Det jag längtar efter är knäck, lussekatter, adventsljusstakar, granar, glitter, luciatåg och en röd julklänning. Än har jag inte sett så överdrivet många julklänningar i butiker och på sajter, men det kommer väl. Lite andra röda plagg finns det i alla fall, och här nedan ser ni rött från Nelly. Kolla även in koftan från Rules by Mary i blått, och den bruna virkade dressen från Ichi.


Rules by Mary och Salinas


Resteröds och Koola Anna


Koola Anna och American Apparel

Bilder från Nelly.

Lassbo goes Finland

”Glamourprinsessan päiväkirjasta tuli vahingossa tuottoisa sivutyö. Uppsalalainen oikeustieteen opiskelija Karolina Lassbo bloggaa päivittäin jopa kuusi tuntia.”

Idag har en artikel om mig och hur jag tjänar pengar på min blogg publicerats i en av Finlands största dagstidningar. Tidningen heter Turun Sanomat, och den som vill kan ju försöka läsa här. Jag har ingen aning om vad det står, det kan stå precis vad som helst! Men den bild som ligger på nätupplagan blev ju hyfsat bra i alla fall.

Styling av Japanskan och att välja till valet

Nu är klockan exakt tre på eftermiddagen och precis nu så samlas alla Reccar (förstaårselever) i Uppsala på respektive studentnation. Det är dags för Reccegasque. Först tågar alla Reccar med fanor till den stora och pampiga Universitetsaulan, och när alla tal och spex är avklarade så tågar de tillbaka till sin nation för en flera timmar lång sittning med mat, vin och snaps. Sen är det eftersläpp och dans till småtimmarna. Jag har nu under förmiddagen hjälpt korridorens Japanska utbytesstudent med håret och val av klänning samt accessoarer. Hon blev kanonsnygg! Det kändes som att jag vinkade hej då till en Hollywoodkändis som skulle upp på röda mattan, och hon påminde väldigt mycket om Lucy Liu.

Lucy Liu, känd från bland annat Ally Mc Beal och Charlie's Angels.

Ikväll ska jag på sushikväll hos min vän Skatterättsjuristen, och morgon måste jag orka ta mig upp och slänga ner några valsedlar i det där valkuvertet. Jag är fortfarande inte helt säker på hur jag ska rösta, men så här ser det ut just nu.

Riksdagen: Antingen rösta på Moderaterna och kryssa Karolin A Johansson, eller rösta på Kristdemokraterna så att jag stödjer den sexiga, smarta och begåvade snyggingen Göran Hägglund.

Landstinget: Antingen rösta på Folkpartiet och kryssa den fenomenala före detta kårordföranden Ludvig Larsson, eller så blir det Miljöpartiet.

Kommun: Här är jag mer osäker, för jag har inga självklara personer som jag vill stödja. Så antagligen röstar jag på Miljöpartiet.

Här är en fråga som jag funderar på ganska mycket just nu:

Om Moderaterna vinner valet, hur stor tror du då att sannolikheten är att Reinfeldt ger en ministerpost till Göran Hägglund?
	1) 0% sannolikhet
	2) 1-2% sannolikhet
	3) 3-5% sannolikhet
	4) 6-10% sannolikhet
	5) 11-50% sannolikhet
	6) Över 50% sannolikhet

Bilder från Absolutely.

En mycket smickrande artikel

”Dom är kaxiga, drivna och vansinnigt eftertraktade. Unga karriärister med utbildning, nätverk, social förmåga och kreativitet, står redo att ta över toppositionerna i näringslivet”

Nu har äntligen senaste numret av tidningen Relation kommit ut. Om ni minns så var Relation hem till mig i slutet av sommaren och fotade mig i mitt studentrum efter att de gjort en telefonintervju. Reportaget handlar om fyra personer som Relation tror kommer sitta på maktpositioner inom ett par år. Förutom mig själv så är även Oskar Åberg (IKU-Individuell kunskapsutveckling), Pontus Lindholm (Matrix) och Gustav J Nordlindh (Royal Streaming) intervjuade och fotade. Bilden på mig när jag får håret fixat är fotat i mitt korridorskök, och den andra bilden är fotad inne på mitt rum i sängen. Både min lavalampa och lite av min grodtavla syns faktiskt i bakgrunden. Observera att påslakanets mönster består av kinesiska tecken i guld. Jag vet att reportaget med mig inte går att läsa så bra på bilderna nedan, men det är inte meningen heller. Tidningen finns nämligen att köpa, den kostar 68 kr. Men var man får tag på den utanför Uppland har jag ingen aning om, det är därför jag visar bilderna här i bloggen lite försiktigt för er andra. Fotografens namn minns jag tyvärr inte, men antagligen hette han Martin eller Alex, eftersom hans firma heter Alex&Martin.

Faxilmil ur chefs- och karriärtidningen Relation.

Galenskaparnas anti-kapitalistfilm

Innan gängen som gör Nile City och Hey Baberiba blev mina gudar i tillvaron, så var det hela tiden Galenskaparna & After Shave som var det bästa på hela jorden. Jag har sett alla deras skapelser flera gånger om, allt ifrån En himla många program till Stinsen brinner och Grisen i Säcken. Ikväll har jag varit och sett det senaste verket, en film som heter ”Den enskilde medborgaren”. Det var verkligen en anti-kapitalistfilm som har släppts på bio nu lagom till valet. Att Galenskaparna är vänstervridna går det inte att ta miste på, den biobesökare som inte fattar det måste både vara blind och döv, eller bara helt fokuserad på biogodiset. Eller biohånglet. Men filmen var bra i alla fall. Den var till och med grymt bra, och jag skrattade flera gånger, ungefär lika mycket som när Farbror Frej hoppade fram när jag var barn.

Även om Galenskaparna inte är lika tokiga och spralliga nu som förr, så var filmen ändå ganska tokig, fast på ett seriösare sätt. Det hade nog även blivit svårt att göra en film som driver med bolagsdirektörer utan att den utspelar sig i en stel och politiskt korrekt miljö, såväl när det gäller rekvisita som repliker. Men att driva med den politiska korrektheten, medias strävan efter skandal-iserande rubriker samt bolagsdirektörernas bonustak, det lyckades de riktigt bra med. Att filmen hade en mening, ett budskap och ett syfte bakom alla tramsiga ordvitsar är precis så som det ska vara. Det är galet bra av galenskaparna helt enkelt. Även om budskapet kanske gick fram lite väl övertydligt. Förresten så borde sången om Olle som spelas i slutet kunna bli en riktig radioplåga. En discoversion skulle också kunna släppas. Men jag vet inte, att tjäna pengar på samma sång i flera versioner, det kanske är lite för kapitalistiskt för Kulturtuben? Men till tröst kan jag meddela både Galenskaparna och er bloggläsare, att jag hellre är kapitalist än bidragstagare. Det kanske är nåt att tänka på i övermorgon, då när Kapitalisterna tävlar mot Bidragstagarna i valfläsk och skandaler. För trots en mycket bra vänsterfilm av Galenskaparna, så ska jag ändå rösta blått (eller grönt) på söndag. Göran Persson har varit Farbror Frej alldeles för länge.

By the way: Varför finns det inget grönblått parti? Jag vill inte vara rödgrön, för rött och grönt tror jag kan bli mörkorange om man balanserar rätt, och orange är en ful färg. Det tycker till och med SSU's ordförande Anna Sjödin, som jag faktiskt hörde i en debatt idag på Stockholms Central.

Bild från Kulturtuben.

Hå och hej med Farbror Frej

Socialdemokraternas supersäkra datanät

"SAPnet är Socialdemokraternas supersäkra datanät. Här kan du logga in och läsa alla våra topphemliga hemligheter, eller kanske bara chatta lite med Göran. Om du inte har fått något lösenord än så kan du logga in med användarnamnet "sigge" och lösenordet "sigge". OBS! Lämna inte ut detta lösenord till någon."

Visst gjorde personer i Folkpartiet fel som loggade in på Social-demokraternas datanät. Men att Socialdemokraterna har en sån usel datasäkerhet, där vilken hacker som helst verkar kunna ta sig in, är lika nästan lika dumt det. Socialdemokraterna kanske i fortsättningen ska använda sig av samma typ av säkerhetssystem som bankerna har, stället för simpla användarnamn med lösenord. Här en mycket rolig sajt.

Attraktionen mellan Hasselhoff och Diana

“Hon var betagen i mig sen jag var så här liten. Jag var betagen i henne sen hon var så här liten. Men hon var gift och det var jag också. Jag skulle säkerligen ha stött på henne om omständigheterna hade varit annor-lunda. Men i slutändan så ville jag bara vara hennes vän och umgås med henne”

David Hasselhoff påstår i sin bok ”Making Waves” att han och Prinsessan Diana skulle ha gått till sängs om ”omständigheterna skulle ha varit annorlunda”. Han skriver även att när de en gång möttes på ett välgörenhetsarrangemang i London så var Diana gift med Prins Charles, och hon skojade då med Hasselhoff och sa att han såg mycket bättre ut med kläderna på, och Hasselhoff svarade ”Well Ma’am, so do you”.



Bilder från Hollywood Rag och Gargaro.

Ett rent hypotetiskt blogginlägg

Tänk om jag skulle skriva ett blogginlägg här på bloggen, där jag berättar att det är jag som skriver bloggen Ett liv i Exil. Att jag låtsas att jag heter Jonas och bor i Australien, och har lånat bilder på en kusins före detta språkreselärare som jag använder för att illustrera Silverfisken.

Vad skulle ni säga då?

Va?

Och tänk om jag även skulle berätta i ett blogginlägg, att det är jag som skriver bloggen om Tingsnotarien i Obygden. Att jag har hämtat inspiration och fakta från dels en kompis som sitter ting just nu, och dels från en äldre kompis som satt ting för tio år sedan.

Då skulle ni väl bli förvånade?

Eller hur?

Ni skulle trilla framlänges och slå huvudet i dataskärmen och dö av förvåning. Det tror jag. Och det är dumt att döda någon.

När piraterna har dödat filmindustrin

Bild från Funpic.

En dators kön?

Ibland får jag såna otroligt roliga mail i min inkorg. Ni vet såna där som skickas runt överallt i stora klumpar av adresser, som man till slut har fått från närmare tio olika personer. Här kommer ett sånt mail, ett som jag fick igår. Och i morgon får jag säkert ett till likadant.

En språklärare försökte förklara substantivens genus för sina elever.

-Till exempel så benämns båtar och klockor som "hon", sa läraren.

En av eleverna undrade då vilket genus i så fall en dator skulle vara? Läraren gjorde detta till en gruppuppgift och delade upp klassen i två grupper, killar för sig och tjejer för sig. Uppgiften var att ge datorn ett kön och motivera varför.

Tjejerna kom fram till att en dator definitivt är en "han" eftersom:

1. Han kan en hel del, men vet sällan hur han ska använda sin talang utan att få instruktioner.
2. Det är meningen att han skall hjälpa till att lösa dina problem, men hälften av tiden är han själv det största problemet.
3. För att få hans uppmärksamhet måste du först sätta på honom.
4. Så fort du skaffat dig en, så vet du att om du bara hade väntat litet längre skulle du kunna hittat en bättre modell.

Killarna, å andra sidan, ansåg att en dator är en "hon" eftersom:

1. Ingen, utom hennes skapare, kan förstå den inbyggda logiken.
2. Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.
3. Minsta lilla misstag vid handhavandet lagras i ett minne och kommer att ställa till problem långt efteråt.
4. Så fort du har fastnat för en, kommer du tvingas att spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.

Låt Ola Ullsten hjälpa till i valkampanjen

En statsminister som jag tycker synd om är folkpartisten Ola Ullsten (1978-1979). Han kan inte ha haft det lätt, men jag förstår inte hur han lyckades? Ullsten har nämligen gjort den största valförlusten i svensk historia. Killen lyckades banta bort halva sitt parti år 1982. Från 10,6% till 5,9%, det är riktigt illa. Hans före detta arbetskompisar krävde sen hans avgång, och han avgick 1983. Men Ullsten fick ett nytt jobb. Han arbetade som ambassadör i både Kanada, Bahamas, Italien och Albanien. Jag undrar om han även bantade bort ambassaderna? Det kanske var därför som han var på så många? Först flyttade han till Kanada, men när han skrämt iväg halva styrkan på den ambassaden så tog han nästa, som var Bahamas osv. Politikens svar på Joe Labero. Men jag vill ha tillbaka Ola Ullsten! Jag tycker att han ska klä ut sig till socialdemokrat och smyga sig in i valkampanjen från och med i morgon och fram till valet. Ullsten har nyss fyllt 75 år och är faktiskt gammal och klok. Och med den gedigna erfarenheten så kan han säkert överträffa sig själv, och banta ner Socialdemokraterna till 3,9% lagom till söndag morgon, då när folk går och gör sin plikt. På tre dagar skulle underverk kunna ske, men bara om Ullsten hjälper till.

Bild från Riksdagen.

Karlavagnen och Setterwalls

Igår kväll blev jag uppringd av Karlavagnen. Då menar jag alltså inte den där konstellationen av stjärnor på himlen, utan radioprogrammet. Jag viste faktiskt inte att det programmet fortfarande fanns. Jag minns Karlavagnen som ett typiskt 80-tals program. De frågade i alla fall om jag ville prata om studielån och CSN i radio, och visst ville jag det. Studielånet är ju alldeles för klent. Det har jag skrivit om förut, och det var det blogginlägget som Karlavagnen hade hittat.

Idag efter praktiken så gick jag på ett arrangemang hos min nya förening. Jag hade sagt till mig själv att inte bli medlem i fler föreningar, eftersom jag ändå inte hinner vara med på saker och ting. Men denna förening fick jag bara lov att gå med i. Ikväll hade föreningen ett arrangemang på Setterwalls advokatbyrå som handlade om storebrorssamhället. Min fru Lisa följde också med, och min idol Anne Ramberg från Advokatsamfundet var med och talade om storebror, men jag vet inte om hon själv har någon bror av det större slaget. Det framgick inte av föredraget.

Är det Grease, Jerry Williams eller något dansband?

Konsten att se sig själv opereras

Att gör om sina kroppsdelar är ganska vågat. Ta bort eller lägga till, båda ingreppen är ganska riskabla. Men ibland så bara måste man, eftersom viljan överväger risken. Som tur är så är människan nersövd. Patienten varken ser eller hör vad som förändas på kroppen. Och tur är väl det.

En sak som är snäppet värre är att även tvingas se på när ens kropp skall göras om. Senast jag var hon konstnären Markus Andersson så var jag där för att beskåda den tavla som jag är med i. Vi skulle bestämma huruvida tavlan var färdig eller inte. Jag hade visat bilder på tavlan för en kompis, och hon hade samma åsikter som jag; hakan och käkpartiet var inte riktigt som det skulle, och ansiktet var för grått. Vi tycke det såg ut som att jag varit instängd i ett rökrum de senaste 17 åren. Jag tyckte därför inte att tavlan var färdig, och ville göra förändringar i den. Men det ville inte Markus. Han tyckte att tavlan var klar och påminde mig om att ett större försök till förändring kan leda till att det bara ser sämre ut, vilket vi hade erfarit flera gånger förr. Det har faktiskt hänt tre gånger att större kirurgiska ingrepp bara har förvärrat, och sen tar det flera timmar att försöka komma tillbaka till utgångsläget. Vi tittade och tittade på tavlan. Vi granskade den från olika håll, i olika ljusförhållanden och såväl inomhus som utomhus. Markus ville absolut inte ändra. Men sen blev jag tveksam. Han kanske hade rätt. Den förändring som skulle göras var kanske så pass marginell att riken övervägde viljan. Det var kanske bäst att låta bli. Och ett ingrepp i haka, käke och ansiktsfärg skulle faktiskt ta väldigt lång tid. Flera timmar om operationen blev lyckad, och flera arbetspass om det inte blev bra. Men då blev Markus tveksam. Han sa att jag kanske hade rätt, att det vore värt att försöka förändra tavlan till det bättre. Men jag sa nej. Nu fick det vara nog, tänk om det inte blev bra? Gud vad vi skulle ångra oss. Var det verkligen värt det? Vi tittade och tittade på tavlan. Vi granskade den åter igen från olika håll, i olika ljusförhållanden och såväl inomhus som utomhus. När vi diskuterat i sammanlagt över två timmar så tyckte fortfarande Markus att tavlan skulle ändras, och jag hade väl också insett att så var fallet. Det var bara att inse faktum, be en bön och hoppas på det bästa.

Det var verkligen med ångest och tårar i ögonen som jag tog på mig bikinin. Aldrig hade det känts så motigt. När jag väl sällt mig i rätt position och Markus höjde penseln för att börja operationen så sved det till. Han skulle åter igen operera mig, och varje gång han höjde penseln så ville jag skrika. ”Nej, gör det inte! Du förstör tavlan!” Men det var bara att hålla tyst och låta honom koncentrera sig. Ungefär var femtonde minut får jag gå fram och titta på tavlan, och det är alltid lika otäckt. Steg för steg ser jag hur han förändrar former, färger och ansiktsdrag. Det har oftast gått sakta, men ibland har förändringarna varit stora och kanske endast tillfälliga. Då har jag ibland ryggat tillbaka av skräck. Det är otäckt att se sig själv opereras.

Den senaste förändringen blev lyckad, men nu har vi även sett att ett pekfinger behöver ändras. Det blir nästa operation.

Skäl att använda hjälm nr 2

Bild från Funpic.

Något varmt att sova i

Senast jag skrev om grejer som finns på La Redoute så skrev jag om vinterkappor och trench. Det är ganska svårt att toppa det inlägget faktiskt, för vinterkapporna är nämligen det läckraste som finns på den sajten just nu. Men något ska jag väl kunna slänga upp på bloggen? Någon som i alla fall är nästan lika bra. Jag surfade runt lite och fastnade för pyjamasarna. Det är ganska mysigt att krypa in i en mjuk och härlig flanellpyjamas, och likaså ett mjukt och varmt nattlinne. Snart är det vinter och kallt i mitt studentrum. Då behöver jag både termotäcke, en varm pyjamas och duntofflor. Jag har klarat mig utan nattmössa sen jag fick en värmefläkt, men skulle jag behöva en så har jag faktiskt den här.

Bilder från La Redoute.

Efterlysning: Lunchmat i Stockholm

Okej bloggläsare, nu behöver jag alla goda råd jag kan få. Eller nej förresten, jag behöver inte alla råd. Jag behöver bara veta var det går att köpa den bästa lunchmaten i Stockholm? Jag söker toppenrestauranger på nedre halvan av Drottninggatan, alltså mot gamla stan. Eller tvärgator till Drottninggatan, det går också bra. Det jag behöver är två saker:

1. Ett bra ställe där det finns underbara take-away sallader.
2. Ett bra ställe där det är underbart att sitta och äta en för-hållandevis underbar mat, som dessutom inte kostar underbart mycket pengar.

Alla förslag mottages med tacksamhet. Men snälla, svara inte Pressbyrån. Varken på fråga ett eller två. Tack på förhand.

I morgon slutar sommaren

I morgon är det tisdag och då slutar sommaren. I alla fall för mig. Så länge man jobbar på sitt sommarjobb så är det faktiskt sommar, det hörs ju på namnet, och idag jobbade jag min sista dag. I morgon börjar min praktik och då är det höst. Det är ganska nervöst faktiskt, men min kontaktperson verkar trevlig, och jag ska tydligen få ett eget rum med både dator och telefon. Ett eget passerkort, rundvandring och instruktioner om hur datasystemet fungerar ska jag också få. Det låter bra och välbehövligt. Jag ska praktisera i 10 veckor och därefter skriva examensarbete i 10 veckor. Sen är jag färdig jurist. Det är det jag siktar på i alla fall.

Det är alltid tråkigt när sommaren slutar, för som vanligt så var den alldeles för kort. Sen jag var fem år gammal och fick sommarlov från mitt första lekis, så innebär sista dagen på sommarlovet alltid att jag tänker på vad jag inte har hunnit med under sommarmånaderna. Vanligtvis tycker jag alltid att jag har vilat för lite, solat för lite, rest för lite, läst för få böcker, badat för lite och ätit för mycket. De senaste åren har jag även ångrat bittert att jag inte varit i sommarstugan i Älvdalens fäbod lite mer. De senaste tretton åren har jag bara varit där två helger per sommar. Först över midsommar och sen när det är fäbodvandring. När jag var liten så var jag där flera veckor i sträck. Älvdalens fäbod är verkligen det perfekta sommarstället att resa till, för där kan man inte göra annat än att vila, sola, bada och läsa. Det finns varken butiker eller Internet där, bara fina timmerstugor, ängar och en bäck. En del festande blir det ju också, det är skoj. När jag var liten så fanns det kossor som gick lösa utanför fäboden. Jag saknar verkligen de där kossorna, för det var underbart roligt. Eller helt fantastiskt är nog snarare rätt ord. Kossorna ägdes av Hulda, och henne saknar jag också såklart. Ni ser Hulda på bilden nedan. Men nästa sommar, då måste jag se till att spendera mer tid uppe i fäboden. Påminn mig gärna om detta blogginlägg i början av nästa sommar, om jag har glömt bort det.

"Iett fläd frå ringum." Det är älvdalska och jag har tyvärr ingen aning om vad det betyder. Jag kan bara gissa att det betyder "Förbannelse över den som publicerar bilden på en blogg".


”Ett, två på händerna stå!” Både jag och min syster tränade och tävlade gymnastik när vi var små. På somrarna hade vi alltid olika gymnastiska tävlingar mot varandra. Oftast var det stå-på-händer tävlingar, stå spindel, sitta i spagat eller göra övergångar bakåt på rad. Även spagathandvolter tävlade vi i, vem som kunde göra flest på rad. Men det ska man inte göra i blött gräs eller på grus, det har jag lärt mig. Här har vi stå-på-händer tävling vid bäcken i Älvdalen där vi brukar bada. Året är nog 1992 och jag är 12 år gammal, min syster är 7.

Bilden längst upp till höger: Under årets fäbodvandring i Älvdalen så tog jag kort på min egen skugga. Skuggan ni ser till höger om mig är handtaget på en korg.

Inte mycket terror på terrordagen

Idag är det den otäcka terrordagen. Terrordåd och svenskt minister-mord är det som förknippas med den 11 september. Jag har förberett mig mentalt på att något otäckt ska hända idag. Det är ju faktiskt 5 år sedan World Trade Center flögs ner. Jag har gått och väntat hela dagen på att Pentagon ska sprängas, att Operahuset i Sydney ska knackas sönder eller att det brittiska Parlamentet ska kraschas. Men det händer ju inget? Inte ens Globen är ju sprängd. Det här är det enda med lite nyhetsvärde, och de enda som blir terroriserade är jag själv och Prins Harrys flickvän.

• Dyster årsdag på börsen. [Dagens industri]
• Lanseringen av Windows Vista kan bli försenad. [Näringsliv 24]
• Volvo personvagnar vill dumpa 1 250 anställda. [Realtid]
• Vinnaren av 93 miljoner kronor är funnen. [Expressen]
• Göteborgs Kex gör en Willy Wonka. [Dagens Media]
• Anna Nicole Smiths son har avlidit. [Svenska dagbladet]
• Prins Harrys flickvän hotades med pistol. [TV4 Kändis]
• Karolina Lassbo har fått tandtroll i en tand. [Glamourbloggen]

Knäckebrödshäxan

Martin Jönsson om JK’s privatlivsskydd

Martin Jönsson skriver i Svenska Dagbladet om Justitiekansler Göran Lambertz önskan om ett starkare skydd för privatlivet i medierna. Det som JK vill förbjuda är oförsvarliga och grova kränkningar av privatlivet. Som exempel nämner han spridning av närgångna nakenbilder och publicering av rena lögner om känsliga privata saker. Jönsson skriver i sin kolumn att det minsann redan finns ett skydd mot lögner och publicering av allt för privata angelägenheter, detta i form av tryckfrihetsförordningens paragraf om förtal. Som exempel tar han upp Expressens felaktiga publiceringar om Mikael Persbrandt.

Jag håller inte med Jönsson. För att kunna dömas för förtal så måste den utsatta ha utpekats som ”brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt”. Det finns hur mycket som helst som faller utanför paragrafen, men som ändå är kränkande. Till exempel: En bantande Kicki Danielsson som smygäter korv. Det borde vara ganska kränkande för Kicki när hon fläks ut på löpet över hela Sverige, men att äta korv är ju varken brottsligt eller klandervärt. Jönsson skriver att det verkar som att Lambertz vill ha en ren paparazzi-lag, och yes, det vill i såna fall jag också. Att bilder på personer, som inte själva har valt att ställa upp på bild, trycks i en tidning tycker jag är vidrigt. Jönsson menar att det med en paparazzi-lag blir svårt att skilja på offentligt och privat. Nej nej, säger jag även på den punkten. Det behöver inte bli svårare än vad man gör det till. Med dagens lagstiftning blir det också svåra gränsdragningar, det blir det som bekant inom all juridik. Har personen i fråga ställt upp på bild, då får personen finna sig i att bli publicerad. Men är bilden smygtagen och av känslig eller privat karaktär, t ex om Göran Persson skulle fotas i smyg när han ligger på stranden i tanga och dricker Slush Puppy, då handlar det om en paparazzibild som därmed borde vara förbjuden att publicera. Jag bojkottar mer än gärna tidningar som använder sig av paparazzibilder, för det är riktigt lågt och vidrigt, för att inte säga kränkande. Jag har även väldigt svårt för att ta de tidningar seriöst som använder sig av paparazzibilder. De ligger på botten av slammet kan man säga. De är ena riktiga slamkrypare.

Familjen Adams ställer upp för HIV

MAC Cosmetics har sedan 1994 sålt det knallröda läppstiftet Viva Glam. Stiftet finns numera i flera röda nyanser och även som gloss. De kändisar som hittills har marknadsfört läppstiftet är bl a Missy Elliott, Christina Aguilera, Linda Evangelista, Chloe Sevigny, Boy George och Pamela Andersson. Nu gör MAC Cosmetics en ny kampanj, och det är inte mindre än fem personer som samtidigt får synas med glosset: Eve, Christina Aguilera, Dita von Teese, Lisa Marie Presley och Debbie Harry. Men detta är inte vilken kampanj som helst. Hundra procent av försäljningen går nämligen till HIV och AIDS-program, där de drabbade både får behandlingar, utbildning och hjälp i vardagen. Att läppstiftet sen är det fulaste på marknaden kanske inte spelar sån stor roll, herre gud köp säger jag bara, det går ju till välgörenhet. Men ganska osmakligt är det, med tanke på att det där läppstiftet verkligen ser ut som blod. Ett tjockt blod. Och glosset, som är ännu tjockare, vad ska det symbolisera? HIV-smittat blod? Den vidriga kampanjen slutar inte med det, ännu mer smaklöst blir det med tanke på att samlingen modeller ser ut som Familjen Adams. Det är bara Dracula som fattas, han hör ju till samma genre. Eller är det han som ska ta hand om de HIV-smittade? Smaklöst var ordet, som sagt.



Bilder från Biz Press Release.

Ett telefonsamtal mitt i stressen

När jag precis hade fixat i ordning mig i lördags kväll så var jag redan tio minuter försenad. Jag skulle till ICA och handla bröd och dessert till åtta personer, och sen skulle jag möta upp Skatterättsjuristen för att cykla vidare till middagen. Precis när jag har fått på mig skorna så ringer telefonen. Jag rusar in i rummet och svarar för jag tror såklart att det är någon av dem som är inblandade i kvällens festligheter.

Telefonrösten: Tjena, det är Micke!
Jag: Eh… Hej!

Tänk, tänk, tänk, vem är Micke?

Telefonrösten: Hur är läget?
Jag: Det är fint, men jag är lite stressad, jag ska precis iväg…

”Herre gud, vem sjutton är det jag pratar med”, tänker jag irriterat medan jag tittar stressat på klockan.

Telefonrösten: Jasså, blir det fest ikväll eller?
Jag: Visst blir det fest, jag ska iväg på middag nu och är lite sen, så jag måste nog skynda mig faktiskt.
Telefonrösten: Jasså, du är fixad och klar alltså?

Här börjar nu min hjärna på allvar och snabbt, snabbt, snabbt gå igenom vem det är som kan heta Micke och som ringer till mig en lördagskväll. Jag börjar tänka igenom mina kursare, om jag har haft någon Micke i någon basgrupp eller klass se senaste fyra åren. Sen går jag över på de personer som känner mig via Juridiska föreningen och Alumnistiftelsen, om det finns någon Micke där, men de två Micke jag kan räkna till har inte en sådan röst. Sen fortsätter jag med mina gamla klasskompisar från grundskola och gymnasium i Falun, och de jag känner via min tid som bartender på Harrys, och sen går jag igenom kompisars kompisar och mina advokatkollegors vänner som jag har träffat, men nej, ingen heter Micke. Inte heller någon av grannarna vid sommarstugan i Älvdalen heter Micke. Och i byn där jag är uppvuxen finns det visserligen en Mikael, men det var verkligen inte hans röst. Jag tänker igenom vilka som har bott i min studentkorridor genom åren, om vi har haft någon Micke, även mina kusiners kompisar går jag igenom i mitt huvud, men utan framgång. Inte ens någon av mina annonsörer på bloggen heter Micke, och inte heller någon av dem som jag förhandlat med utan att det blev någon affär. Av bloggare jag känner via deras blogg finns det inte heller någon Micke, bara Mike, och bland såna som jag blivit mailkompis med via bloggen finns det inte heller någon Micke. Sen börjar jag tänka igenom vilka killar som jag har dejtat eller haft att göra med den senaste tiden, men det är inte så många, så dessa är det inte så svårt att hålla reda på. Sen börjar jag tänka på om jag pratat med någon kille någonstans, på någon fest, företagsdag eller mässa som hette Micke, och som nu har snokat reda på mitt telefonnummer. Men nej, min hjärna koppar verkligen inte vilken Micke det är jag pratar med. Och han själv verkar ju uppenbarligen känna mig.

Jag: Vad ska du själv göra ikväll då?

Detta frågar jag för att få lite ledtrådar kring vilken del av Sverige denna Micke befinner sig i, och hur jag känner honom.

Telefonrösten: Nej jag ska bara ta det lugnt.

Jag tittar nu åter igen stressat på klockan och blir mer och mer irriterad för att jag inte förstår vem det är jag pratar med. Det är pinsamt.

Jag: Du, jag är ledsen, men jag måste verkligen iväg nu, folk står och väntar på mig.
Micke: Jag förstår, det är stressigt sådär när man ska iväg. Får jag fråga hur lång tid det tog för dig att bli färdigfixad inför kvällen?

Nu blir jag riktigt irriterad, men försöker fortfarande vara trevlig. Jag måste verkligen lägga på luren och cykla iväg.

Jag: Det tog väl lite över en timme ungefär. Men du Micke, jag måste verkligen iväg nu…
Telefonrösten: Har du någon gång funderat över hur lång tid det tar att köpa in alla produkter du behöver för en utekväll? Till exempel hårspray, smink och rengöringsprodukter?
Jag: Men snälla du, vad handlar det här om? Är du försäljare?
Telefonrösten: Vore det inte behändigt att få en månadsförbrukning av smink, styling- och rengöringsprodukter direkt hem i brevlådan varje månad? Tänk vad mycket tid du skulle spara genom att slippa springa runt på stan och köpa allt i olika butiker. Får jag fråga dig Karolina, sitter du framför en dator just nu?

Okej, här tar mitt tålamod slut. En försäljare ringer och tar upp min tid en lördagskväll. Jag brukar ha som policy att vara vänlig och trevlig mot försäljare, även om jag håller dem kort, för de gör ju bara sitt jobb. Men i detta stressade läge så orkar jag bara inte. Med största ilska och den mest infekterade irritation så slänger jag luren rakt i örat på Försäljare Micke. Sen får jag lov att räkna tyst till tio och försöka slappna av för att inte slå sönder ett fönster eller nåt. Jag blir tillräckligt trakasserad på jobbet av försäljare varje dag, såna som vill pracka på advokaterna allt ifrån bläckpatroner till bilar, och som tur är så har det lugnat ner sig med telefonförsäljare på min hemtelefon om vardagskvällarna. Inte förrän jag får prata av mig min telefonförsäljar-ilska inför vännerna på middagen så lugnar jag ner mig och kan fungera normalt igen. Inte undra på att det finns krig i världen när det finns telefonförsäljare. Jag hatar verkligen telefonförsäljare av hela mitt hjärta. Speciellt såna som inte kan sluta prata, utan bara kommer med följdfrågor. Här är numret till Nix.

Skäl att använda hjälm nr 1

Bild från Funpic.

Nytt och snyggt på Nelly

Att surfa runt på Nellys sajt är som att vandra i en djungel av kläder och underkläder. Det finns hur mycket som helst, och det kommer bara in mer och mer. Lagboken är också en djungel. Jag skulle säga att lagboken faktiskt är flera gånger värre än Nelly när det gäller buskar, snår och diken, men det som går att hitta på Nelly är bra mycket snyggare än paragrafer och förordningar. Här har jag valt ut det bästa ur djungeln på Nelly, det bästa av det som är nyinkommet.

• Grenadine Dress från Killah
• Giselle Dress från Modströms
• Pavillion Set från Frank Dandy Superwear
• Valdorf Flower Set från Frank Dandy Superwear

Natten då Hägglund följde med till mitt studentrum

Som tur var så slapp jag besöka Uppsalas kulturnatt igår kväll. Efter en god middag hemma hos Media- och kommu-nikationsjuristen så fick jag med mig Ida och Skatterättsjuristen till premiären av Dynamic. Det är en klubb som Ami är med och arrangerar på Norrlands nation. Kvällens roligaste kommentar var när några killar kom fram och frågade om det var vi som var Norrlands guld, och självklart svarade vi att så var fallet. När klockan blev hemgång så skulle vi snedda över Stora torget i Uppsala. På torget står alla valstugor. Av någon anledning så skulle vi stanna och titta på Göran Hägglund. Varför vet jag inte riktigt, för det är ju inte så att jag inte har sett hans valaffisch förut. När vi stod utanför valstugan och berömde Hägglund för hans yttre så var det ett killgäng som stod bredvid oss som blev irriterade. De kunde inte förstå varför Hägglund ansågs vara snygg. En av killarna blev så arg att han tog tag i valaffischen och rev ner den. Hur han lyckades med detta vet jag inte, för det är ju inte så att en valaffisch är gjord i tunt papper och sitter fast med häftstift. En valaffisch är cirka en meter hög, gjord i hård, tjock kartong och sitter fastnitad. Antagligen är det även brottsligt att riva ner valaffischer, det borde gå under skadegörelse eller åverkan, men det verkade inte killen bry sig om. I alla fall så blev jag rädd att killarna skulle börja skända Hägglund, kanske stampa på honom eller bränna sönder affischen, så jag rusade fram till killarna och ryckte åt mig den. Sen småsprang vi därifrån. Var vi sen skulle göra av Hägglund visste vi inte riktigt. Det kändes dumt att bara dumpa honom någonstans, det skulle jag inte kunna ha på mitt samvete, så jag tog med honom på bussen hem till mitt studentrum. Och nu står det alltså en stor Göran Hägglund på mitt studentrum. Jag måste nog gå till Kristdemokraternas valstuga i morgon och förklara. Men jag tror knappast att de vill ha tillbaka Hägglund för affischen är trasig i kanterna. Jag tror jag måste behålla Hägglund, ja om det är okej för Kristdemokraterna då förstås.

Göran Hägglund fick en puss på kinden medan vi stod och väntade på bussen.

Tack Legally Blonde för lånet av bilderna.

Tvillingarna juristblondin och kulturnatten

Igår kväll skulle jag och min vän Skatterättjuristen först ta en lång-promenad och sen skulle vi handla och laga mat. När vi möttes på avtalad plats såg vi precis likadana ut. Båda två hade ljusblå jeans, röd hoodtröja, svarta gympadojor och långt blonderat hår som var utsläppt. Den enda skillnaden var att det på min hoodtröja stod ”Uppsala Jur. Stud” och på hennes stod det ett annat universitet. Vi såg ut som bästisarna som alltid ringer till varandra på morgonen för att bestämma kläder, så att alla ska se att vi hör ihop. Det var lite roligt faktiskt. När vi sedan kröp upp i TV-soffan och tittade på filmen Angel Eyes med Jennifer Lopez så hade båda även glasögon på sig.

Ikväll är det kulturnatt i Uppsala. Hela staden är full av kulturella arrangemang. De vänner som jag planerat att umgås med ikväll verkar vilja gå dit. Både Skatterättsjuristen och Media- och kommu-nikationsjuristen vill se saker i programmet, ja till och med Polisrättsjuristen verkar vilja det. Det är bland annat någon slags ljusshow som de vill gå på. Jag vill också uppleva kultur. Men jag begränsar mig helst till nattklubbskultur. På ett discogolv kan man faktiskt uppleva musik från hela världen, allt ifrån Usher till Robbie Williams och Pussycat Dolls. På nattklubbarna finns det även en väl utvecklad mat- och dryckeskultur. Och ljusshower ser man hela tiden, då när spotlights träffar discokulan. Jag vill helst inte slösa tid på en kulturnatt när det finns så mycket fin nattklubbskultur i staden. Jag måste övertala mina vänner på något sätt, men jag vet inte hur.

Göran Hägglund – Jag heter Göran Hägglund

Se även några andra trevliga musikvideos:

• Fredrik Reinfeldt – Nya moderaterna
• Lars Ohly – Jag är kommunist
• Anitra Steen – Vi bygger ett hus
• Maud Olofsson – Vid högforsens brus

Dagen då jag grät över bloggen

När okänt folk kommer fram till mig och säger att de har läst min blogg så reagerar jag alltid på olika sätt. Inte för att döma människor, men mycket beror det nog på vem det är som kommer fram, och på vilket sätt de säger att de har läst bloggen. Oftast blir jag glad när någon berättar att de har läst. Ibland blir jag förvånad, ibland chockad och ibland känner jag bara en enda stor stolthet. Men ibland känns det väldigt pinsamt, antingen för att just den människan har läst på mitt rosa hörn av Internet, eller för att bloggen är så oseriös. Det är ju knappast en doktorsavhandling i metafysik jag lägger min fritid på. En gång har det även hänt att jag verkligen har skäms över bloggen. Jag har skämts så mycket att jag blivit riktig ledsen, och tänkt att jag måste skynda mig hem för att radera den.

Jag har haft många bra lärare under hela min skoltid, men vissa har ju betytt mer än andra. En lärare gillade jag väldigt mycket, och även om hon inte favoriserade elever i klassrummet så kände jag ändå att jag var en av hennes klara favoriter. Den lärarinnan trodde alltid på mig. Hon verkade ha höga tankar om mig och tog för givet att jag skulle bli något stort. Hennes framtidsvisioner om mig var nog flera gånger större än mina egna, även om jag alltid varit ganska driven i sinnet. Ibland var lärarinnan ganska jobbig, för hon pushade mig väldigt hårt. Men jag förstod hela tiden att det bara var för mitt eget bästa. Den läraren hade jag i flera år, och det hände en gång att vi började bråka så mycket att båda lackade ur. Det var efter ett prov. Jag tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig, och betyget blev det högsta. Men trots att jag fick högsta betyg så var hon inte nöjd. På de enskilda samtalen var hon arg och talade om för mig att hon var mycket besviken, jag hade skrivit väldigt dåligt. Hon hade aldrig sett en sådant dåligt resultat av mig, och om jag skulle någonstans i livet så fick jag banne mig ta och skärpa mig. Svaren var bra men det var skrivet för lättsamt, som med en klackspark. Jag hade tydligen inte visat ordentligt vad jag gick för. Eftersom jag själv var mycket nöjd med det jag presterat, så argumenterade jag emot henne. Båda två var både ledsna och arga när jag gick därifrån, men det gick över redan till nästa lektion. Då var allt som vanligt igen. Sen dess har jag alltid försökt att aldrig skriva lättsamt i skolan, verenda prestation skall göras med största djup och seriositet. Även om uppgiften är väldigt enkel.

Det händer lite då och då att jag träffar gamla lärare när jag minst anar det, och jag mötte denna lärare i en matbutik för en tid sedan. Det var ett kärt återseende såklart. Att träffa en gammal lärare tycker jag alltid är skoj, eftersom man blir påmind om en helt annan tidsepok i sitt liv. Läraren hade läst min blogg. Hon hade följt den från det att jag var "Veckans blogg" i Aftonbladet. Hon sa egentligen inget negativt om bloggen, hon var glad och positiv under hela samtalet och fascinerades av min idérikedom, men det hon sa gjorde mig ändå så fruktansvärt ledsen.

”Det är synd bara att din rätta personlighet inte kommer fram i bloggen”, sa hon och tittade strängt på mig även fast hon log. ”Du lurar delvis dina läsare, känns det inte falskt?”, fortsatte hon och förväntade sig knappast ett svar. När vi skildes åt utanför affären så fick jag lov att sätta mig ner på en parkbänk. Jag skämdes så mycket att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Denna lärare, som alltid haft väldigt höga tankar om mig, sitter alltså och läser min tramsiga och rosa glamourblogg, som för mig är en enda stor lekstuga. En lättsam lekstuga. Blogginlägg efter blogginlägg susade förbi i mitt huvud, ungefär som när man dör, då när hela livet susar förbi i en enda lång filmsekvens. Jag kände sådan ångest och skam över alla fjantiga texter och tramsiga spekulationer som jag skrivit. Detsamma gällde alla töntiga kändisbilder och inläggen om kläder, som knappast ger begåvningspoäng i den akademiska världen, utan snarare idiotförklarar människan som intresserar sig för skiten. Jag hatade plötsligt varenda fånig och löjlig bild från Funpic, och kände avsky och avsmak när jag tänkte på all låg juristhumor. Och alla rättsfall, de som jag kommenterar med oseriösa och tramsiga kommentarer. Det är respektlöst. Ett rättsfall som är så allvarligt och ofta ingripande i en människas liv, det är fruktansvärt det som jag gör. Jag borde låsas in, skickas på uppfostringsanstalt eller bara gå och dö. Och filmklippen? Vad säger man om dem? Jag orkade inte tänka mer. Det blev bara värre och värre för varje blogginlägg som jag påminde mig själv om. Bloggandet kändes bara självdestruktivt. Hur kunde jag vara så korkad som förlöjligar mig själv på Internet? En 26 år gammal juriststudent. Men jag får skylla mig själv för idiotin, för jag borde veta bättre, och det gör jag. Det enda jag önskade just då var att skynda mig hem för att logga in i blogger och trycka på den stora nödknappen "Delete this blog".

Men varför hade jag aldrig skämts så mycket över bloggen förut? Att folk kommenterar min blogg i verkligheten har ju hänt hur många gånger som helst. Det har även varit andra lärare som tagit upp bloggen som samtalsämne, liksom professorer på juridicum, justitiekanslern, justitieråd, advokater, kollegor, kändisar, politiker, präster, potentiella pojkvänner, ex-pojkvänner, ex-pojkvänners föräldrar osv. Alla har de haft åsikter och funderingar kring bloggen, men aldrig, aldrig hade jag skämts så mycket som inför denna lärare. Jag kände så mycket skam så att tårar trillade ner för kinderna och blötte ner min kritstrecksrandiga kavaj som fick fläckar. Men varför just då? Varför hade jag aldrig blivit ledsen över bloggen förut? Varför hade jag aldrig tagit åt mig av bloggdrev och häxjakter? Och varför hade jag aldrig tagit illa upp av alla elaka kommentarer som talat om för mig vad otroligt fjantig min blogg är, och vilken otäck människa jag är? För det var ju precis det som var sanningen.

Svaret på varför jag reagerade så hårt just då såg jag ganska snabbt med hjälp av det som lärarinnan sagt. Hon hade ju sett rakt igenom mig, den tanten går det inte att lura. Det är ju faktiskt inte jag som skriver den här bloggen, så jag behöver inte skämmas över den. Varenda gång jag har framträtt för publik, varenda roll jag har haft i pjäser, uppsättningar, musikaler, dansshower, spex och krönikespel, så har det ju bara handlat om roller. På scenen leker man att man är någon annan, man spelar den roll som någon har hittat på, och som har lånat ens kropp, röst och handlingskraft. Ibland har rollen likheter med skådespelaren själv, men oftast är rollen i munuset för ensidig för att kunna utgöra en människa i verkligheten. En människa är ju så mångsidig, aldrig ensidig och kategoriskt placerad i ett fack, och på bloggen är jag endast den lättsamma bloggaren Karolina, inte helhetsmänniskan Karolina. Scenen är en lekstuga, och det är ju även denna blogg. Att bloggen är min lekstuga har jag faktiskt klargjort förut. Och jag gillar faktiskt att leka, för jag har barnasinnet kvar. Den tramsiga bloggen är ett bra sätt att koppla av från en ambitiös och arbetsam vardag. Det är inget konstigt med det egentligen. Att ha ett intresse som grovt skiljer sig från det som är ens huvudsysselsättning är ju bara hälsosamt. Och vad gör min gamla akademiskt lagda lärarinnan själv på fritiden egentligen? Jo hon binder blomsterkransar och målar korgar. Hennes fritidsintressen handlar minsann inte heller om en doktorsavhandling i metafysik.

Så jag torkade tårarna och reste mig upp. Sen vandrade jag glad och lättad hem, samtidigt som jag funderade över vad jag skulle göra för tokigheter på bloggen härnäst.

Dagen då mer salladsdressing inhandlades

Bild från Funpic.

Dagisbarnen mobbar mig

Egentligen har jag redan köpt en vinterkappa. Det är en svart dubbelknäppt trench i duffelliknande material, snarlik en annan som länge har varit en favorit i garderoben. Jag har en annan favorit också. Det är en silverblå och blank sak med huva, och på huvan sitter det en stor och hårig krage. I den jackan ser jag ut som en eskimå. På väg till stan så går jag förbi ett dagis. Ibland är barnen ute och leker, och då har de hänt att de ropar av förtjusning att eskimåflickan kommer och går. ”Titta! Där kommer eskimåflickan!”. Men som tur är så är mobbing knappast något som stoppar mig. På La Redoute finns det många ursnygga trench. Jag önskar mig den röda, den är grym.

Bilder från La Redoute.

Dagens rättsfall: Pappan som inte fick umgänge

I januari år 2000 högg en pappa ihjäl sin ex-hustru inför ögonen på deras två yngsta gemensamma barn. Barnen var då fem och två år gamla och detta skedde på en vårdcentral. Pappan fick livstids fängelse och barnen placerades i familjehem. Fadern ansökte år 2005 om att få umgänge med barnen. Han menade att han var en ny och bättre människa, och att barnen hade behov av att få träffa sin biologiske far. Barnens förordnade vårdnadshavare framhöll att barnen ännu var rädda för pappan och att de hade mardrömmar om händelsen. Fadern hade i mitten av 1990-talet även misshandlat och torterat sina två äldsta söner, varvid sönerna hade blivit omhändertagna enligt LVU. Specialister i barnpsykiatri framhöll att barnens umgänge med fadern skulle skada barnens hälsa allvarligt, och tingsrätten konstaterade att fadern länge varit en starkt våldsbenägen person som tagit ut aggressionerna på familjen. Tingsrätten nekade fadern umgänge med barnen. Fadern överklagade till hovrätten, men hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Glamourbalkskommentar: Ja, vad säger man? Det är i såna här lägen som man blir lycklig över att domstolar och myndigheter fungerar hyfsat bra i Sverige. Allt annat vore vansinne. Jag har länge förundrats över att vilken människa som helst har rätt att skaffa barn. Det borde inrättas någon form av lincens eller utbildning, precis som med ett körkort eller en vapenlicens. Tillstånd till barnafödande borde föregås av en grundlig personutredning. Även en gedigen bunt med rekommendationer och referenser från utomstående borde vara obligatoriskt. Och tillstånd från påven, såklart.

[Läs hela rättsfallet på Juridik idag. Svea hovrätt, T 7871-05, Datum: 2006-09-04]

Relationen höll i fem veckor

Jessica Simpsons kärleksrelation med sångaren John Mayer är redan över. Som tidigare nämnts så började de , efter en tids korre-spondens, dejta på riktigt i slutet av juli. Och nu cirka fem veckor senare så är det slut. Enligt New York Post så tröttnade Mayer på henne, och Jessica pratade bredvid munnen för mycket. Hon hade bland annat uttalat sig om hans nya CD innan den kommit ut på marknaden. Mayer såg henne som desperat och tyckte att hon använde deras relation till att hålla sig i rampljuset. När de inte ens dejtat en månad så var Jessica på omslaget av People och citerades med citatet ”I’m in love”. Även en virussjukdom kan ha varit en anledning. Jessica ställde nämligen in några konserter med anledning av ”en virussjukdom i halsen”, och strax därefter så ställde även Mayer in spelningar av samma anledning. Antagligen hade Jessica smittat honom med ”en virussjukdom i halsen”? Inte för att man ska dra förhastade slutsatser, men på P-guiden.nu finns följande information:

”Klamydia i halsen yttrar sig som en halsinfektion som inte läker ut av vanligt penicillin mot halsfluss.”

---> Kanske Jessica både pratade bredvid munnen och pratade med munnen bredvid?

Bild från Popsugar.

Utan budget till en ordentlig kampanjfilm

Alla riksdagspartier har spelat in proffsiga och välregisserade reklam-filmer inför valet, de har ju pengar att göra det. Synd är det om alla andra partier, de har minsann inte någon förmögenhet att lägga på reklam. De små partierna är i underläge redan från början, de konkurrerar inte på samma villkor. Mest synd är det om kommunistpartiet. De verkar inte ha någon kampanjbudget alls. Och den lilla film som de så tappert har knåpat ihop är så dålig att till och med Vladimir Lenin skulle konvertera till moderaterna. Det är synd om kommunistpartiet. Jag måste nog stödrösta på dem.

Protokoll från gårdagens redaktionsmöte

Igår var Glamourbloggens redaktion sammankallad till ett redaktions-möte över lunchtimmen. På en restaurang i Uppsala skulle ett antal punkter genomgås. Chefredaktör Lassbo var först på plats, men snart anlände Processrättsjuristen som tyvärr varit frånvarande under sommarens möten, i och med att han bosatt sig i Sundsvall för tredje sommaren i rad. Då Chefredaktör Lassbo valde ett bord för två frågade Process-rättsjuristen om redaktionen inte skulle ta ett större bord, så att alla sex fick plats. Men Chefredaktör Lassbo meddelade då att resten av redaktionen var avsatt. Det var bara det att de inte visste om det ännu. Processrättsjuristen ifrågasatte beslutet, men Chefredaktör Lassbo meddelade att Glamourbloggen inte längre skulle ha någon redaktion, utan istället tillsätta en styrelse, förslagsvis bestående av medlemmarna i den före detta redaktionen.

Processrättsjuristen ansåg beslutet som godtagbart, eftersom Glamour-bloggen kanske inte längre ska vara en enskild firma, utan istället registreras som ett aktiebolag. Chefredaktör Lassbo föreslog sig själv som både VD och chefredaktör, och att en grym revisor i sådana fall skulle anlitas. Processrättsjuristen frågade om VD Lassbo hade några speciella önskemål om revisor, och VD Lassbo svarade att hon gärna ville ha en snygg singelkille på detta uppdrag. Helst någon av de bartenders som arbetar på nattklubbarna Birger Jarl eller Orange. Men förslaget röstades ner med argumentet att en bartender inte har samma auktoritet som en revisor.

Chefredaktör Lassbo föreslog att ett holdingbolag även skulle bildas, som i sin tur äger aktiebolaget. Förslagsviss skulle VD Lassbo och Process-rättsjuristen utgöra styrelsen för detta bolag. Holdingbolaget skulle i sådana fall fungera som ett passivt bolag utan egen verksamhet, som endast har som funktion att äga alla andelar i aktiebolaget. Process-rättsjuristen påpekade att det inte finns något som hindrar att ett holdingbolag även har en egen verksamhet, men hade inga förslag på verksamhetsområden. Det hade inte VD Lassbo heller, men påpekade för säkerhets skull att försäljning av Bingolotter varken är glammigt eller välförtjänt.

VD Lassbo meddelade att styrelseledamöterna självklart skall få en skälig ersättning för sitt styrelsearbete. Processrättsjuristen frågade hur stor ersättning som skall utgå, men VD Lassbo svarade att hon inte tror på ett traditionellt arvode, då försvinner nämligen så mycket pengar från bolaget, och bolaget blir därmed inte lika lönsamt. VD Lassbo föreslog istället en mer antik och gammalmodig form av ersättning som kallas för veckopeng. Denna ersättningsform innebär att varje styrelseledamot får 10 kr per vecka att handla godis för. Processrättsjuristen bestred detta förslag och hävdade att han borde få ett större arvode än de övriga styrelseledamöterna, i och med att han även skulle ingå i ledningen för holdingbolaget. Processrättsjuristen föreslog att de 10 kronorna per vecka skulle utökas med att han blir serverad en tallrik hjortron med glass och grädde, och VD Lassbo godtog förslaget.

Som sista punkt på dagordningen så föreslog VD Lassbo att styrelsen skulle utse en hedersledamot. Processrättsjuristen tyckte att det var en utmärkt idé, och som första förslag utsågs folkrättskämpen Hugo Grotius. Men i och med att Grotius är avliden sedan år 1645 och därmed en aning svår att tillfråga, så stöks det förslaget. En något mer modern och glammig hedersledamot efterfrågades, och de namn som nämndes var Charlotte Perelli och Fredrik Ljungberg. Men eftersom ingen av dessa har en jur. kand så röstades förslagen ner. VD Lassbo hävdade efter några minuters betänketid att hon inte kunde tänka sig någon annan hedersledamot än Göran Hägglund, även om han inte innehar en jur. kand, och att Hägglund snarast skulle tillfrågas. Men med tanke på det stundande valet och att Hägglund faktiskt är kristdemokrat, så stöks även det förslaget. Frågan förklarades vilande tills vidare.

Mötet avslutades och en servitris plockade bort både tallrikar och kaffekoppar.

UPDATE: Bolagsrättsjuristen meddelade att han mer känner sig som en processare än som en bolagare, därför har han nu fått benämningen Processrättsjuristen.

När brottslig verksamhet är satt i system

Bild från Funpic.

Skjortor till sjuka och skjutna

Efter att ha gått en långpromenad med vin kära vän Skatterättsjuristen så gick vi hem till henne och tittade på Desperate Housewives. Det var lite konstigt för mig för jag har inte sett ett enda avsnitt sen den allra första säsongen slutade. Jag har alltså missat en del, men det gör inget. Sen gick jag hem och inventerade mitt skjortförråd. Jag märkte att jag bara har tre skjortor som är så pass snygga att jag skulle vilja använda dem. Jag vill inte ha tre skjortor. Jag vill ha sju. Precis som sjömännen som sköljde skjortorna i sjön. En för varje veckodag, en för varje dvärg, eller en för varje dödssynd. På La Redoute finns det snygga skjortor till bra priser. De gamla kan jag ge till någon insamling, jag tror faktiskt att sjuka och skjutna sjömän behöver dem bättre än vad kvarterets soprum gör.




Bilder från La Redoute.

Maktskifte och röstsystemet är en nödvändighet

Som jag nämnt tidigare så skulle jag helst vilja rösta på Miljöpartiet med det enkla syftet att markera miljöfrågornas relevans. En ren miljö är bra mycket viktigare än frågor i stil med om fastighetsskatten ska vara 0,5%, 1,5%, eller kanske inte existera alls. Att ta hand om den jord vi lever på är något som jag gärna vill stödja genom att stödrösta på Miljöpartiet. Men nu måste jag kanske släppa mina ideologier för att istället rösta taktiskt. Att rösta med själ och hjärta, personliga åsikter eller taktik har för mig alltid varit olika alternativ, ja till och med innan Expedition Robinson började sändas på SVT. I dagsläget går resonemanget så här.

• Själ och hjärta: Jag borde rösta på Miljöpartiet eftersom djur, natur och ett långsiktigt miljötänkande är viktigare än både pengafördelning och olika lagars vara eller icke vara. Och då syftar jag såklart på lagar och pengafördelning som inte har med miljön att göra.
  
• Personliga åsikter: Det finns inget parti som stödjer mina åsikter till 100%, och även om det är omöjligt att hitta ett parti där det klickar till hundra, så ser jag både för- och nackdelar med de flesta partier, och att välja ut ett är omöjligt. Det parti som på flest punkter stödjer mina åsikter har en del punkter som jag absolut inte kan stödja, och därmed vill jag inte rösta på dem. Att komma fram till vilket parti som är minst dåligt är enormt svårt, eftersom att olika frågor såklart även väger olika tungt. Kanske är man tvungen att rösta på ett parti som stödjer ens främsta intresse, samtidigt som något man absolut inte stödjer tyvärr då också får en röst. Läs Menna Hagigis kolumn i UNT angående denna intresseavvägning.
  
• Taktik: Okej, det är bara att erkänna. Vi behöver att maktskifte i Sverige. Socialdemokraterna har haft tre mandatperioder på sig att göra det bästa av Sverige och fixa till landet, och nu är det någon annans tur att visa vad de går för. Att röra runt i grytan är nog bara hälsosamt, det blir en liten upprensning och allt blir nytt och fräscht. Tolv år vid makten tycker jag är ett lagom bäst-före datum, längre än så ska ett block inte få styra. Att sitta för länge i riksdagen kan nog heller inte vara bra, det håller till och med Gustav Fridolin med om som nu inte tänker ställa upp i årets val av den enkla anledningen. Ett bra initiativ. Att det nu är de borgerligas tur att bilda regering hoppas jag att många inser. Jag måste alltså rösta taktiskt, och rösta på ett borgerligt parti.

Hur sjutton ska jag då kunna välja ut ett av de fyra allianspartierna? Det är moderaterna som har flest åsikter som stämmer med mina egna, men jag är inte överförtjust i Fredrik Reinfeldt. Jag tycker inte att han passar som statsminister. Som statsminister tycker jag att man måste ha en käck attityd utåt och rätt utstrålning, och det har tyvärr inte Reinfeldt. Visst har han pondus och kan vara seriöst gravallvarlig när det behövs, men han har knappast charm eller glimten i ögat. Och en sån sak är också viktig, tycker jag. Göran Persson har faktiskt en del charm, det har Maud Olofsson också, men den enda som riktigt passar som statsminister är faktiskt Göran Hägglund. Men att rösta på Kristdemokraterna kan jag bara inte göra. Det går inte. Tror jag? Jag måste läsa ännu mer i valmanifesten, partiprogrammen och principprogrammen, sen återkommer jag i frågan.

Egentligen vore det enklare om var och en fick rösta på det parti som man absolut inte vill ha in i riksdagen, och mandaten sen fördelas mellan de partier med minst antal röster. Men att tillämpa Robinsonmetoden skulle såklart inte fungera. Då skulle de där små alternativa partierna som ingen bryr som om, de som ingen knappt vet att de existerar, kanske inte få några röster alls och därmed vinna valet. Nej bättre vore nog att var och en fick välja om de ville rösta fram ett parti eller rösta bort ett parti, och sen kvittas framrösterna med bortrösterna och de som sen ligger på mest plus har vunnit. Men det förstås, då skulle väl Linda Rosing kunna bli statsminister. De enda som verkar bry sig om det Unika partiet är nämligen Aftonbladet och Expressens nyhetsredaktioner. De verkar oerhört engagerade, minst sagt, eftersom de följer varenda steg hon tar. Aftonbladet föddes liberal, för att sedan både ha varit socialdemokratisk och konservativ. Nu för tiden ska tidningen tydligen vara oberoende socialdemokratisk, men efter denna valbevakning så måste ju Aftonbladet räknas som unik, och likaså Expressen. Kvällstidningsredaktionerna skulle alltså rösta fram Rosing, samtidigt som ingen knappast skulle slösa sin röst på att rösta bort det partiet. Och vad jag förstår så är det ganska många som arbetar på kvällstidningarna. Rosing skulle kunna vinna. Jag har god lust att kolla upp vad det är för ena som arbetar på redaktionerna, det måste ju ha slagit slint någonstans. Kanske i en valstuga, kanske på en kafferast. Jag tror nog det är bäst att ha kvar det röstsystem som finns idag. Allt annat vore vansinne den 17 september, då när vi alla ska rösta klokt och lägga våra alliansröster i urnan på örådet.

Det bästa varuhuset i världen

En lyxig kväll med serum

Jag har aldrig fattat det där med serum. Så fort någon har börjat snacka serum så har jag inte greppat. Kanske för att jag aldrig har orkat bry mig. Jag kan inte rå för att jag direkt har associerat till den där gulaktiga vätskan från biologin i skolan, då när blod har koagulerat och blodcellerna har separerats bort. Men igår fick jag för första gången chansen att testa serum. Eller rättare sagt, jag fick testa en hel rengöringsserie från Fruit of the Earth som heter Vitamin E. Det var riktigt härligt måste jag säga. Tack vare att L-import skickade mig prover så kunde jag igår fixa till huden på bästa sätt. Den naturliga lyxvarianten. Så här gick det till.

1. Vitamin E Daliy Face Cleanser – En rengöringsmjölk som jag tog bort sminket med. Det gick smärtfritt och kändes mjukt. Även mascaran följde med utan våld.
2. Vitamin E Firming Facial Mask – En ansiktsmask för djuprengöring som är röd-orange till färgen. Masken stelnade inte som en kaka, den kändes relativt mjuk hela tiden.
3. Vitamin E Firming Facial Serum – Då var det dags för serumet. Med en liten pipett, som jag såklart direkt associerade till skolbiologin, så plockade jag upp några droppar och lade på toppen av långfingret. Sen var det bara att massera in serumet i huden. Eftersom jag nyss hade gjort en ansiktsmask så tog jag serum i hela ansiktet, men ska man bara ha det under makeup eller före ansiktscremen så räcker det tydligen med att smörja in problemområden eller t-zonen. I början kändes det lite konstigt, som om jag hade någon i ansiktet som skulle sköljas bort, men efter ett tag så kändes det jättebra. Serumet är till för att ge huden fukt, spänst och lyster. De fina linjerna i ansiktet utvecklas inte heller till rynkor.
4. Vitamin E Daily Face Creme – En ansiktscreme som var relativt lätt att få ut i ansiktet. Det kändes helt okej, det var inga konstigheter.
5. Vitamin E Anti-line eye creme – En ögoncreme som ska förhindra rynkor kring ögonen. Jag återkommer med bedömning av resultatet, den måste såklart användas långsiktigt. När jag masserade in cremen i huden så kändes det som en lite tjockare ansiktscreme.
6. Vitamin E Skin care oil – Detta var en liten, liten flaska som också hade pipett i locket. Oljan är till för att punktvis masseras in på problemområden som t ex acne eller bruna solfläckar. Även rynkor och fina linjer kan slätas ut med oljan.

BÄST I TEST: Rengöringscremen och serumet fastnade jag mest för. Men även ansiktscremen och ögoncremen var helt klart en hit.

Sen gick och la mig med ett nytt ansikte, ja det kändes det som i alla fall. Och det bästa med gårdagens rengöring var att jag kan göra precis samma sak ikväll igen, men ikväll skippar jag ansiktsmasken. Den ska man bara göra 1-2 gånger i veckan. Jag har även en anti-rynk creme, solskydd, en annan lotion och en bodyscrub i samma serie. Ikväll ska jag duscha och tvätta håret med en Aloe Vera-serie. Det ska bli underbart att testa.

Miss World på Star

Jag fick reda på via min inkorg att galakanalen Star! för första gången kommer att direktsända Miss World, som är en av världens största skönhetstävlingar. Lördagen den 30 september är det dags, och för Sverige tävlar Cathrin Skog från Ås. Samma kanal visar även två ytterligare tävlingar inför finalen, Miss World Beach Wear Contest och Miss World Talent Show. Nytt för i år är att tittarna kan rösta på sin egen favorit via telefon och sms.

Sveriges representant i Miss World, Cathrin Skog från Ås.

Egentligen är det ganska fånigt att tävla i skönhet, för vem avgör vad som är vackert? Skönhet är självklart en subjektiv värdering. Visst finns det bevisat att vissa ansiktsdrag, linjer, proportioner och kroppsformer är mer tilltalande än andra, och dessa kvinnor upplevs därför som mer attraktiva över lag. Men ibland är det ju inte det yttre som spelar den största rollen. En person med en väldigt attraktiv personlighet blir så mycket snyggare bara på grund av utstrålning, sympati och rätt personkemi, på samma sätt som en väldigt vacker människa kan sjunka flera steg på skönhetsskalan genom att uppträda arrogant eller otrevligt. Trots det sjuka med att tävla i skönhet så ser jag värdet i det hela. Det kommersiella värdet är nämligen skyhögt. En tävlings som Miss World omsätter svindlande summor, och jag skulle bra gärna vilja veta hur mycket de drar in på sponsring och annonser. Att människor av manligt kön gärna tittar på vackra kvinnor är ingen nyhet, inte heller att kvinnor gärna tittar på andra kvinnor för att jämföra sig med dem, så i skönhetsbranschen kommer det alltid att handla om stora pengar. Och detta både på gott och ont, såklart.

Här är fyra av de 22 tjejer som tävlar mot vår svenska Cathrin Skog i kvalgruppen som heter ”Norra Europa”:


Miss Ukraina Olga Shilovanova och Miss Ryssland Aleksandra Mazur


Miss Polen Marzena Cieslik och Miss Czech Republic Tatana Kucharova

Bilder från Miss World Poster. Se fler bilder på Miss Worlds officiella hemsida.

Stureplansprinsessan har fått guld i håret

Sent igår kväll fick jag sms från konstnären Markus Andersson. Tavlan som jag har lånat ut min kropp till är snart färdig. Jag och konstnären ska bara ensas om att den är det. Enligt det kontrakt som vi skrivit så ska nämligen båda vara överens om att tavlan är klar innan den anses som det, och hittills har vi båda hela tiden haft synpunkter på små detaljer som vi vill ska ändras. Sedan länge har det varit bestämt att tavlans ram ska vara en bladguldsram. Bladguld är guld som hamrats ut i ett mycket tunt lager, ända ner till 0,000076 mm. Dessa blad läggs sedan i lager på lager på lager för hand över ramen. Detta blir mycket finare och exklusivare än en vanlig guldram, men tyvärr så kostar det ju en del. Legeringens guldhalt är nämligen 23,7 karat. I alla fall så sms:ade Markus igår kväll och berättade att flickan i tavlan hade fått små slingor av bladguld i det blonda håret. Det är fabulous!

Den hemliga kojan

När jag var liten så hade min bror en koja. Eller rättare sagt, vi hade två kojor på gården, en ganska låg trädkoja där alla fick vara, både jag och mina syskon med vänner. Men min bror och hans kompis byggde en egen koja. Den var belägen högt upp under takåsen på familjens vedbod. Den kojan var deras hemliga högkvarter. Det var hänglås på dörren och jag och min syster fick absolut inte vara där. Självklart är det som är förbjudet ofta extra spännande, men det enda sättet att ta sig in om man inte hade nyckel var att slå sönder dörren, och det kunde vi ju inte göra. Då skulle de se att vi hade varit där och dessutom fick man klättra ganska högt för att över huvud taget komma upp. Att hänga där och slå sönder dörren var nog inte det lättaste. Man behövde dessutom minst en hand för att kunna hålla i sig, och att försöka lirka hänglås på hög höjd med bara en hand är livsfarligt. Tro mig, jag har provat.

I alla fall så var jag självklart mycket nyfiken på vad som fanns därinne. Att ta sig in i kojan och snoka har alltid varit en önskedröm, men bara för att min två år yngre bror för länge sedan har flyttat hemifrån, så har det inte betytt att hänglåset varit borttaget. Men när jag var hem i början av augusti i år, då såg jag minsann att kojan var olåst. Tyvärr var min bror också hemma då, och jag ville absolut inte bli avslöjad på bar gärning hängdes på vedbodgaveln. När jag förra helgen var hem igen och hade besök av min japanska kompis, då hade han åkt tillbaka till Uppsala. Min bror pluggar nämligen också i Uppsala. Jag hade då äntligen en chans att undersöka kojan grundligt.

Tyvärr förstod jag att det antagligen fanns en anledning till att hänglåset var borta. Från att kojan varit ständigt igenbommad, till att plötsligt vara helt olåst, betyder nog att det inte längre finns några större hemligheter där, om det ens har gjort det förut. I alla fall så fick jag självklart lov att ta mig upp och snoka, trots att jag var halvsjuk och hade knäckt ryggen i höga klackar. Men allt går om man bara vill, ingenting är omöjligt. Med hjälp av en rejäl dos alvedon, syrrans gympadojor, en stram tofs och ett par gamla ribbstickade tights så började jag häva mig upp på de hemmasnickrade bjälkarna som fungerar som stege. Det faktum att det är ca 80 cm mellan varje bjälke gör att det krävs lite stretching innan klättringen kan börja. Men jag var fast besluten, jag skulle upp. Och inte ensam heller, jag skulle självklart ha med mig kameran. Eftersom jag behövde båda händerna till klättringen, och kameran lätt skulle kunna skadas om den dinglade runt halsen, så fick jag bita tag i den med tänderna. Och visst gick det bra, jag tog mig upp till kojans dörr.

Istället för ett hänglås så satt det nu en pinne i regeln. Men den satt hårt, så jag fick lov att bryta sönder den. Sen var det bara att rycka upp dörren och häva sig upp. En 26-årig juriststudent har alltså brutit sig in i en koja – som tillhör någon annan men som finns på familjevillans gård. Det är pinsamt, men jag erkänner och undrar vad brottsrubriceringen blir? Egenmäktigt förfarande? Hemfridsbrott? Jag tror faktiskt att jag klarar mig, men idioti ska jag nog dömas för. När jag kom in i kojan så var det inte överdrivet mycket saker där, men lite fanns det. Det låg en trasmatta på golvet och tro det eller ej, men alla prylar tillhörde faktiskt min syster eller mig. Detta var det som jag hittade:

• Mina OKEJ-tidningar från 1992-1994.
• En affisch på Kurt Cobain som tillhör mig.
• En affisch på Gwen Stefani som tillhör mig.
• Ett anden i glaset-bräde som jag har tillverkat och som är mitt.
• En svart puffo som tillhör min syster. En puffo är en sån där sittsäck med rispuffar inuti som var populär på 80-talet.

Min orätta gärning framstod plötsligt som ganska bortkvittad. Min bror och hans kompis hade alltså lagt beslag på våra saker. Jag var inte direkt förvånad, men det var ju intressant att få det bekräftat. Förresten så har jag för mig att min syster inte ville ha den där puffon. Det kan faktiskt hända att killarna fått den av henne, eller att hon sålt den till dem. Varför min syster inte ville ha sittsäcken berodde på att hennes råtta hade kissat i den flera gånger. Jag undrar om min bror verkligen visste om det? Om inte så får han veta det nu, för han brukar läsa min blogg ibland.

Ett av Britneys bästa framträdanden

Ett blåbär till tingsnotarie

Varje termin har vi en ny utbytesstudent i korridoren. Utbytingarna har alltid en tendens att bli kompis med precis alla andra utbytesstudenter i hela Uppsala, vilket leder till att utbytingen tar hem sina 100 kompisar på besök lite då och då. Varje gång jag tvingas berätta att jag läser juridik så vill alla utbytingar fruktansvärt gärna veta hur det svenska rättssystemet fungerar. Det har nog hänt över 30 gånger att jag fått sammanfatta det svenska rättssystemet på tio minuter en kvart, och detta på engelska då förstås. Att i samtalet använda välkända termer som t ex prosecutor (åklagare eller kärande), defendant (svarande) plaintiff (målsägande) barrister (domstolsadvokat) solicistor (utredningsadvokat,) defence counsel (försvarsadvokat) attorney (juridiskt ombud), lawyer och district court är inga problem alls, vi förstår varandra.

Men det som oftast blir lite problem är när de frågar hur man blir domare i Sverige. Jag har aldrig snubblat över någon annan översättning av tingsnotarie än district court clerk, och när jag säger det så sitter alla som frågetecken, de fattar inte alls vad jag menar. För att i det läget slippa sitta och förklara vad en district court clerk gör för något, så har jag istället lärt mig att översätta tingsnotarie med freshman, precis som en förstaårselev på highschooll. Även blueberry går bra. Då förstår alla på en gång, alla fattar. Inga frågetecken. Så om ni pratar med någon utlänning någon gång, en som börjar prata om blåbär och freshmen i den svenska domstolen, då vet ni att det är tingsnotarie som åsyftas. Och då vet ni att de har pratat med mig. Eller att de pratat med någon som har pratat med någon av mina utbytingars 100 kompisar.

Hög tid för bröllop

Bild från Funpic.

Två nya märken

Nelly har fått in två nya märken den senaste veckan. Både Yaya och Modtröm ingår numera i deras sortiment. Det känns som att Nelly satsar mer och mer på kläder, för det kommer hela tiden in betydligt fler nya kläder än underkläder. Jag som skarpt gillar deras underkläder tycker detta är lagom skoj. Visst är en del av kläderna också fina, men alla glammiga underkläder tar faktiskt priset. De söta och sexiga seten från Hanky Panky är underbara, och Dolce & Gabbanas svarta spetsar är också läckra. Klicka på Nellys banner i min högerspalt här i bloggen, då får du 50 kr rabatt som läggs i kundkorgen direkt.

Modström

Yaya

Bilder från Nelly.

Besök av Finland

Det var inte bara Fredrik Reinfeldt som besökte Uppsala igår, även Finland gjorde det. Eller rättare sagt, en av Finlands dagstidningar kom till Uppsala för att intervjua och fota Glamourprinsessan. Tidningen hette Turun Sanomat och är tydligen Finlands tredje största dagstidning. Jag fick för sjuttioälfte gången denna sommar prata om marknadsföring på Internet, bloggbanners och hur man tjänar pengar på sin blogg. Även de vanliga frågorna om varför folk besöker min blogg och hur det kommer sig att jag bloggar kom upp kring fikabordet. Sen fick jag posera i det gigantiska cykelhavet på Uppsala central, både bakom, framför och på en massa cyklar. Eftersom det var fredagseftermiddag så var det ganska mycket folk på centralen. Alla som gick förbi stirrade storögt eller kastade försynta blickar, en del fnissade och försökte hålla sig för skratt. Jag försökte också hålla mig för skratt, samtidigt som jag försökte se naturlig och avslappnad ut uppe på diverse mountainbikes och monarks. Det är så mycket märkligt jag får göra i och med bloggen, jag slutar aldrig att förvånas. Men roligt är det.

Besök av Fredrik Reinfeldt

Idag fick Uppsala besök av moderaten och partiledaren Fredrik Reinfeldt. Han talade på torget under lunchtimmen, och jag var där. Min blogg- och Uppsalakollega Karolin A Johansson var kvinnan som fick äran att fråga ut honom. Hon står som namn nummer fyra på moderaternas riksdagslista i Uppsala, och jag hoppas verkligen att hon kommer in i Riksdagen. Hon skulle göra ett kanonjobb. Faktum är att Karolin lyste starkare än Reinfeldt i debatten. Även om Reinfeldt fick prata mer, det var ju han som gav svaren och Karolin som ställde frågorna, så glänste hon över sin egen partiledare. Det är starkt! Reinfeldt hamnade liksom i skuggan av hennes närvaro. Det var märkligt, men inte förvånande. Karolin avslutade debatten med att presentera Reinfeldt som Sveriges nästa statsminister. Men Reinfeldt som statsminister är knappast den bästa idén i världen. Karolin skulle vara en bättre idé. Hon får satsa på år 2010.

Enligt en artikel i Expressen så trakasserades Reinfeldt under sitt valtal i Uppsala. Det skulle tydligen ha varit några medlemmar ur Osynliga partiet som skrek slagord och trotsade polisens order att de inte fick demonstrera under valtalet. När hände detta? Visst hörde jag en gång någon slags ramsa som sjöngs på långt och dunkelt avstånd, men det handlade om kanske fem sekunder. En myggsvärm hade varit mer störande.

Fakta kring World Trade Center den 11 september

Jag har fått samma massmail i min inkorg flera gånger nu, men det gör inget, för innehållet är ganska häftigt. Om det mot förmodan skulle vara någon som har missat detta mail så kommer texten här.

1) New York City har 11 bokstäver.
2) Afghanistan har 11 bokstäver.
3) Ramsin Yuseb (Terroristen som planerade ödeläggelsen av Twin Towers 1993) har 11 bokstäver.
4) George W Bush har 11 bokstäver.

Detta kan hittills vara rena tillfälligheter, men nu blir det ännu mer intressant:

1) New York är den 11:e staten.
2) Flygplan 11 hade 92 passagerare (9 + 2 = 11).
3) Flygplan nummer 77 som också flög in i Twin Towers, hade 65 passagerare (6 + 5 = 11).
4) Tragedin skedde den 11 september, och är även känd under namnet ”nine-eleven” (9+1+1=11).
5) Som du kanske känner till har "US emergency services" telefonnummer 911 (9 + 1 + 1 = 11).

Fortsatt bara tillfälligheter? Kolla in det här:

1) Totalt antal offer på flygplanen som störtade var 254 (2 + 5 + 4 = 11).
2) 11 september är den 254:e dagen på året (2 + 5 + 4 = 11).
3) Bombningen i Madrid skedde 3/11 2004 (3 + 1 + 1 + 2 + 0 + 0 + 4 = 11).
4) Tragedin i Madrid skedde 911 dagar efter Twin Towers tragedin (9 + 1 + 1 = 11).

Nu kommer något som är ännu märkligare:

Den mest kända symbolen från USA, efter Stars & Stripes, är örnen. Följande vers är tagen från Islams mest heliga bok, Koranen:

"For it is written that a son of Arabia would awaken a fearsome Eagle. The wrath of the Eagle would be felt throughout the lands of Allah and while some of the people trembled in despair still more rejoiced: For the wrath of the Eagle cleansed the lands of Allah and there was peace."

Detta var vers nummer 9.11 i Koranen.

Tror du fortfarande att det är en rena tillfälligheter? Öppna Microsoft Word och gör följande:

1) Skriv med stora bokstäver: Q33 NY. Detta är numret på det första flygplanet som flög in i Twin Towers.
2) Markera Q33 NY.
3) Ändra storleken till 48 punkter.
4) Ändra typsnittet till WINGDINGS (Ev. WINGDINGS 1)

Vad som kommer att hända den 11 september i år, på femårsdagen efter terrordåden, det vågar jag inte spekulera i. Det var även tre år sedan som Anna Lindh mördades, och detta skedde även den 11 september, mitt i en kampanj. Dessa siffror för verkligen olycka med sig. Jag tror jag förbereder mig på jordens undergång.

Jessica dejtar och jag behöver en dejt

Det har rapporterats att Jessica Simpson har börjat dejta sångaren John Mayer. De träffades på en ”Pre-Grammy”-fest, och efteråt höll de kontakten via sms och telefon. Den första riktiga dejten skedde i slutet av juli. John Mayer har tidigare skrivit en sång om Jennifer Love Hewitt som hette ”Your body is a wonderland”. Man kan ju undra hur Jessica ser på det? Det vore tragiskt om hon började jämföra sin kropp med Jennifers, även om hon knappast behöver oroa sig. Det är nog Jennifer som ska oroa sig. Det ska bli intressant att se hur länge detta dejtande håller, om det blir mer än bara dejter. Som relativt nybliven singel borde inte ta den första, hon borta ta den bästa. Ja, den första som är bäst alltså. Den första bästa.

En annan tjej, en som har dejtångest, det är jag. Eller balångest kanske är det rätta ordet. Snart är det dags för Juridiska föreningens höstbal, och då finns det tre saker att fatta beslut om. 1) Ska jag över huvudtaget gå på balen? 2) Vem ska i såna fall vara min baldejt? 3) Vad ska jag ha på mig? Usch, detta är verkligen svåra frågor, och att komma fram till beslut är en långvarig process som kräver både förundersökning och förarbeten. Jag tror inte jag orkar, men det vore bra skoj. Nästa höst är jag nämligen inte student längre.

Bilder från Extra TV och Famousbabes.

En naken pistol mitt i talet

Kyra Phillips, reporter på CNN, glömde att stänga av sin mikrofon när hon besökte damrummet medan George Bush talade i New Orleans i tisdags. På toaletten gjorde hon uttalanden inför en kollega om sin man, och kollegan pratade om sin senaste romans. Vad trist för Kyra att det var direktsändning, men oj vad roligt för CNN's tittare. Detta var precis vad som hände Frank Drebin i 80-tals klassikern ”Den nakna pistolen”, fast då var det ju bara på film. Nu var det på riktigt. Riktigt pinsamt alltså.