Det präktiga paret ska äntligen skiljas

”Vi är mycket ledsna över att behöva meddela att Reese och Ryan har bestämt sig för att separera. De är ännu samlade i familjen och vi önskar att ni just nu respekterar deras privatliv och barnens säkerhet.”

Det perfekta och präktiga Hollywoodparet Reese Witherspoon och Ryan Philippe ska äntligen skilja sig. Det var på tiden! Som jag har väntat på denna dag. Den som har följt min blogg vet att jag knappast är någon beundrare av Reese Witherspoon. Hon är präktigaste mesen i Hollywoods historia, och jag förvånas över att hon lyckats så bra i den tuffa filmbranschen trots sin mjäkighet och lama karaktär. Fröken Witherspoon är varken sexig eller cool heller. Nej, inte någonstans, hon är bara söt och så präktig att man blir illamående. Och detta i kombination med hennes ringa ålder och alla hennes patetiska vuxenpoäng så blir hon bara för mycket.

Reese har nämligen alla vuxenpoäng som går att få. Hon har både hus, bil, barn, hund, tvättmaskin, diskmaskin, barnvagn, tork-tumlare, vattenkanna osv. Till och med en äkta man hade hon fram tills nu. Det blir bara för mycket, jag står inte ut med hennes ordnade tillvaro och perfekta karaktär. Inte en enda skandal har hon i bagaget heller, det är riktigt mesigt för att vara en Hollywoodstjärna. Själv har jag inte ett endaste vuxenpoäng, nej jag har inte ens en vattenkanna. Blommorna vattnar jag med en sportflaska från Advokatfirman Fylgia som jag har fått på Uppsalajuristernas Kontaktdag. Jag dricker i och för sig kaffe med mjölk och har ett VISA-kort, men det fick jag förklarat för mig att det inte gills. Kaffe och VISA kan tydligen var och varannan tonåring skryta med idag. Så var det inte på min tid. Men jag har varvat Super Mario Bros 1 och 3 hur många gånger som helst, och dessutom har jag områdets coolaste surroundsystem, en baslåda under skrivbordet och en riktigt fet MP3-samling, och det tror jag knappast att lilla präktiga Reese har. Och nu har hon ingen man heller, stackars henne. Hon kan få långa mitt Nintendo om det känns ensamt.

Bilder från Famousbabes.

Blodiga människor v.s Gulliga djur

Nyheterna på TV4 hade idag ett långt inslag om följderna efter kriget i Irak. Bengt Magnusson informerade om det ökade trycket från asylsökande irakier och bilder visades från migrationsverket i Solna. Från ett blodigt sjukhus i Irak visades även blodiga bilder på skadade krigsoffer. En hade ingen näsa, en annan hade inget öra, och alla var blodiga och sårade i både kropp och själ.

Den enda chansen för mig att hinna se en nyhetssändning är att synkronisera middagen med nyheterna. Då vill jag inte se blodiga människor! Detta var andra gången på väldigt kort tid som jag, trots en hunger värre än Larry Kubiacs, tappat matlusten och gått och slängt maten i soporna. Det är respektlöst av nyheterna att visa blod och bedrövelse i rutan. Det finns faktiskt känsliga människor, och som dessutom äter. Jag vill se snygga politiker, vassa jurister och söta djur på nyheterna, inte krigsoffer på ett blodigt sjukhus! Självklart har jag absolut ingenting emot blodiga krigsoffer, det är fruktansvärt synd om dem, men jag vill inte ha dem i min mat. Det ska väl gå att se på en nyhetssändning utan att behöva fly från kriget?

Varför det till slut bara blev huvudet kvar

Bild från Funpic.

Lassbo i direktsändning och länktoppen

Jag fick en upplysning om att min blogg är den tredje mest länkade bloggen i Sverige just nu, här finns en automatisk lista. Och tydligen så omfattas inte permanenta länkar i höger- respektive vänsterspalt, utan det är bara länkar i löpande blogg som räknas. Det betyder alltså att Glamourbloggen är den tredje mest omskrivna bloggen i Sverige? Coolt! Tydligen så är även mitt inlägg om Halloween det tredje mest länkade blogginlägget just nu. Det är ganska tragiskt faktiskt, för jag har skrivit så många mycket bättre inlägg än det. Tycker jag i alla fall.

I morgon onsdag kan alla som bor i Stockholm se mig i direktsändning i Kanal Lokal. Klockan 18.50 ska jag vara med i TV-programmet ”Rock n’ Roll TV”. Det är nervöst med direktsändning, då går det inte att ångra sina uttalanden. Det får jag göra här i bloggen i efterhand istället.

Nej, detta är ingen modeblogg

”En glamourprinsessas dagbok” har aldrig någonsin legat i kategorin ”mode”, vare sig på Bloggtoppen, Bloggportalen eller Bloggrankers. Jag har heller aldrig någonsin påstått att jag skriver en modeblogg, snarare tvärt om. Jag har just nu skrivit 1 819 inlägg i denna blogg, och endast 259 av dem handlar om kläder. Det är alltså under 14,5 % av inläggen som på något sätt har med kläder att göra. Ändå påstår vissa människor att jag skriver en modeblogg! Hur många gånger ska jag behöva förklara att detta inte är en modeblogg? Jag är så förbannat trött på att hela tiden få rätta folk som påstår att jag har en ”modeblogg på Internet”. Det här är ett exempel på en bra modeblogg, och det här och det här. Men min blogg är ingen modeblogg!

Tidningen Bon har tryckt ut en elitlista i sitt senaste nummer, och ”Glamourprinsessan” står nämnd under ”Blogg: Modebloggen”. Jag tackar verkligen för omnämnandet, det känns hedrande att bli nämnd, men detta är som sagt ingen modeblogg! Om jag verkligen måste kategorisera bloggen i någon förbannad form av kategori, så som folk i allmänhet verkar vilja göra med allt de ser och hör, så är det snarare en liv- och livsstilsdagbok. Här kommer nu lite mode från La Redoute, i form av varma koftor. Och nästa människa som slänger upp ordet modeblogg i ansiktet på mig har jag god lust att göra något brottsligt med.

Bilder från La Redoute.

Nobelmatematik

En av mina högsta drömmar i livet är att få gå på nobelfesten. Varje år har jag köpt 3-4 lotter i nobellotteriet som administreras av Stockholms studentkår. Det är 75 studenter som vinner en parbiljett till nobelfesten, och varje lott kostar 50 kr. Jag har alltid blivit väldigt, väldigt ledsen när jag får mailet som informerar mig om att jag tyvärr inte har vunnit, men har alltid kunnat trösta mig med att jag får en ny chans nästa år. Eftersom jag inte längre är student nästa år så är detta min sista chans i livet att få gå på nobelfesten. I år har jag därför köpt 26 stycken lotter. Inom några dagar så meddelas det vilka som har vunnit, och jag vet att jag kommer att bryta ihop totalt om jag inte vinner. Det är helt klart på gråt- och apatinivå.

Här kommer en matematikövning: Det är totalt 2621 lotter sålda i årets lotteri, och som ovan nämnts så är det 75 parbiljetter som lottas ut. Vinstchansen är alltså 2,86% på varje lott. I och med att jag har köpt 26 lotter, så har jag lagt beslag på 0,991% av alla sålda lotter. Varje person kan endast vinna en parbiljett, oavsett hur många lotter som personen i fråga har köpt, och om varje person i medeltal har köpt 3,5 lotter, hur stor vinstchans har jag?

A little old conversation?

Being Bingo på MSN

Eftersom min hotmailadress är karolinalassbo, så är det inte speciellt svårt att lista ut att det även är den adressen som jag har på msn. Var och varannan dag är det okända namn och emailadresser som försöker adda mig, och på fredag och lördagsnätter så kommer det alltid några addförsök från dryga idioter till nattsuddare. Ibland är det kända namn som nattsuddarna har olovligen har tagit sig. Micke Persbrandt, Curt Cobain, Ronaldinho, Ljungberg, Zlatan, Hugh Heffner, Tom Cruise och Bingo Rimér är inte ovanliga att de poppar upp. Eftersom jag knappast varken har tid eller väldigt gärna vill sitta och chatta med jobbiga främlingar så klickar jag bara bort rutorna när de kommer. I fredags vid tvåtiden på natten så kom en addförfrågan från någon som kallade sig för Bingo Rimér. Mailadressen var en gratisadress. Detta var fjärde gången som någon som hette Bingo eller Rimér försökte adda mig.

Eftersom jag inte hade något speciellt för mig just då och var less på administrativa pliktsysslor för den dagen, så accepterade jag människan och började chatta. Människan försökte få mig att tro att han var Bingo Rimér och att han behövde min adress, för han skulle skicka en festinbjudan. Jag skrev att han först fick bevisa att han var den riktiga Bingo, hur han nu skulle lyckas med det? Jag förklarade att bevisbördan låg på honom, att beviskravet var högt ställt och att det inte fanns några som helst indicier genom vare sig konversationen eller mailadressen som kunde styrka hans identitet. Det är faktiskt brottsligt att utge sig för att vara någon annan.

Bingo och min kompis Jenny på Miss Scandal Beauty 2006. Jenny är inte jurist, hon är ekonom. Jurister och ekonomer har i Uppsala alltid haft elaka skämt om varandra. Men trots att Jenny är ekonom, så går det faktiskt att umgås med henne. Fast det är nog bara för att hon har läst handelsrätt på ekonomprogrammet.

Efter ett tags chattande skrev jag att han fick bevisa sin identitet genom att skicka ett mail till mig från någon av sina riktiga mailadresser, och gratisadresser var inte godkända. Han som påstod sig vara Bingo ville inte skicka något mail, han sa att jag fick lita på min intuition. Men efter ett tag, när jag började lessna på konversationen, så skrev Bingo: Nu skickar jag! Och inom loppet av tio sekunder så hade jag fem nya mail i inkorgen. Mailen var från Bingos adress på Lejon, Moore, Sexy och Rimér. Även hans dotter Novas adress fick jag ett mail ifrån. Det där var ganska roligt gjort faktiskt, och minst sagt kaxigt. Han verkar vara en ganska rolig och kreativ filur den där Bingo, det är respekt.

Carmen Electra fotograferar och jag ska fotas

Jag vet inte varför, men Carmen Electra har fotograferat en serie bilder med playboymodellen Jennifer Walcott. ”Playboy celebrity guest shoot” hette uppdraget som hon tackade ja till. Klicka absolut inte här om du är under 18 år eller surfar på arbetstid. På bilderna syns det att Carmen instruerar modellen hur hon ska stå. Det borde vara en klar fördel att fotografen har erfarenhet i branschen. Jag ska också fotograferas snart, men knappast i underkläder. Det är fotografen Tony Klintasp i Falun som ska fota nya pressbilder och ny bildbyline åt mig. De gamla har varit med i 15 olika tidningar snart, så de känns lite uttjatade. Jag håller på för fullt och letar kläder, det är ganska jobbigt. Fem olika ombyten med accessoarer och skor måste jag fixa, och allt jag har hemma vill jag antingen inte fotas i eller så har de kläderna redan varit med i andra sammanhang. Det hade varit så mycket enklare, och besparat mig så mycket tid, om jag bara kunde klicka hem några snygga och läckra set från Nelly att posera i. Men nu är det ju knappast några halvnakna bilder som ska tas. Alla outfits ska kombineras med kavajer.



Bilder via City Rag.

Trädgårdsmöbler fram eller tillbaka?

Idag är det vintertid. Enligt förordning (2001:127) om sommartid så förskjuts tideräkningen en timme, men det är nog ingen som kan tvinga någon att ställa om klockan. Det står nämligen ingenstans i förordning (1979:988) om svensk normaltid att det på något sätt är brottligt, sanktionsbelagt eller förenat med vite att inte följa den tideräkning som riksdagen har bestämt. Jag kanske vill ställa tillbaka min klocka 17 timmar? Eller fram tre timmar? Det vore ganska skoj att ligga före sin tid, men det kan bli en hel del praktiska problem med att inte leva i samma tid som alla andra. Om det är svårt att komma ihåg om klockan ska fram eller tillbaka så kan man tänka på trädgårdsmöbler. När trädgårdsmöblerna tas in skall klockan dras tillbaka, och när trädgårdsmöblerna tas fram skall klockan dras fram.

Halloweenfest med blodiga fingrar och rullstol

Igår kväll var det stor och traditionsenlig Halloweenfest i hos min kompis före detta arbetskompis, som jag nog även kan säga är min kompis vid det här laget. Inför festen försökte jag förtvivlat att hitta en ny bunnykorsett på stan, men det var omöjligt. Det fanns inte speciellt många att välja på, och de som kanske skulle ha funkat kunde jag inte hitta i min storlek. Jag fick lov att ta en gammal korsett till bunnydräkten, en som jag i och för sig aldrig har haft på Halloween tidigare, men det kändes lite trist att inte ha en ny. Ungefär som att gå ut och äta på restaurang och beställa in begagnad mat. Men för att få lite variation så hade jag i alla fall en rosa peruk på huvudet, guldhalsband, guldskor och ett par rosa balhandskar.

Kvällens snacks: Kakor i form av blodiga fingrar, med en skållad mandel som nagel.
Kvällens åkattraktion: Det fanns en rullstol i huset som alla turades om att köra runt varandra i.
Kvällens signaturmelodi: Introt till Familjen Adams.
Kvällens dansgolvsdänga: David Hasselhoff – Jump in my car.
Kvällens hightec: Musikvideos på väggen istället för bara musik.
Kvällens succé: Fiskedam med godispåsar och alkohol.
Kvällens irritationsmoment: Våningen var dränkt i spindelväv som fastnade precis överallt. I håret, i drinken och i klackarna. Men varför gnälla? Det är så det ska vara när det är Halloween.
Kvällens lögn: Värdinnans 20-åriga lillebror bor i andra änden av det stora huset. Han hade också fest. En korridor sammanbinder de olika bostäderna, och jag råkade glida dit och säga att jag var 22. Men svaret blev rakt och enkelt: ”Alltså, vi har läst din blogg. Vi vet att du är 26”. Hur sjutton kunde de känna igen mig? Jag som var så bra maskerad.
Kvällens utklädnader: Gravida änglar, tre identiskt lika troll, djävulens advokat, Scream-skriet, pirat, fallen ängel, svart ängel, sexig värdinna med Hitlermustasch, liemannen i kimono, spindelmannen och en massa djävlar.

Många dekoratioer i form av spöken, djävlar och äkta och lysande pumpor fanns på plats, och snacksbordet med både häxbål och andra godsaker kan ni se lite av hos Ida på Legally Blonde.

Den eviga förbannelsen

Det händer ungefär två gånger per år att jag träffar någon kille som jag verkligen faller för, eller som jag i alla fall skulle kunna tänka mig att dejta mer seriöst. Alltid när det händer så känns det som att jag är beredd att släppa eller offra precis allt om det skulle krävas, både skola, blogg, arbete, familj och vänner, bara för att få vara med den människan. Tyvärr, eller som tur är, så går det aldrig så långt så att jag rycks upp med rötterna och landar på månen, för det är alltid ett hinder i vägen. Och då menar jag verkligen alltid. Jag har nog en förbannelse över mig tror jag, för varenda gång, när jag för en gångs skull har träffat en kille som jag faktiskt gillar, så är problemen något av följande.

1. Han har fel civilstånd eftersom han är gift, har sambo eller stadig flickvän.
2. Han har totalt fel ålder, bor i fel del av Sverige eller ska snart flytta utomlands.
3. Han har fel inställning till mig, eftersom han verkar vara totalt ointresserad och fruktansvärt likgiltig inför att över huvud taget lära känna mig.

Jag har länge funderat över vilken av dessa situationer som är värst, vad som är jobbigast att behöva erkänna för sig själv och acceptera? Den gifta mannen är riktigt svår eftersom han oftast mer än gärna verkar vilja träffa mig. Han slutar inte att höra av sig även om han vet att jag vet att han redan har någon form av käleksrelation, och han vet att jag inte vill "låna" någon annans äkta man eller sambo. Där ligger oftast disciplinen på mig, att det är jag som måste tvingas bryta även fast jag helst av allt skulle vilja gifta mig med människan.

Killar i grupp två är också svåra, för då har det tyvärr ofta varit så, att känslorna och attraktionen är ömsesidig, men vi båda vet att det absolut inte kommer att fungera eftersom situationen är som den är. Detta är bittert, och det är grymt tungt att försöka gå vidare och radera en hel människa från den inre kretsen av nära och kära. Speciellt när man nyss har byggt upp någon form av relation och lärt känna varandra ganska bra.

Killar i grupp tre vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över, för de är extremt svåra. Det är verkligen skrattretande, när jag skulle kunna offra ett lillfinger för att få dejta människan, samtidigt som han inte ens verkar tycka att jag är trevlig eller rolig att ha att göra med som kompis. Att jag på något sätt skulle vara attraktiv verkar dessa killar inte heller tycka, och en så enkel och vardaglig sak som en lunch verkar inte vara någon idé att ens försöka styra upp, för han verkar som sagt vara mer än totalt ointresserad. Mina små tafatta försök till att charma människan känns som slag i luften. Eller rättare sagt, det hade varit enklare att få Vera Bengtsson från Rederiet på fall.

En gång gick jag till en spåkvinna. Jag frågade när jag skulle hitta kärleken i mitt liv. Det var lite över fyra år sedan jag var där, och vad spåkvinnan sa fick jag inte berätta för någon. Men jag skrev ner det som spåkvinnan hade sagt så att jag skulle ha det återgiver ordagrant. Senast när jag var hem till Falun så kom jag på att jag skulle titta i boken. Hur jag nu ska avsluta detta blogginlägg vet jag inte riktigt, jag tror jag har målat in mig i ett hörn, eller i en vägg? Men det jag ville få fram som jag funderar över är, vad jag ska göra om jag till exempel, rent hypotetiskt alltså, någon gång skulle råka träffa en fabulous kille som stämmer in på spådomen, men som tillhör någon av mina ständigt återkommande och förbannade kategorier av förbannelser?

Dr Bombay har slagit som Carlito i Japan

I korridorsköket så frågade jag idag den japanska utbytesstudenten om vilka svenska artister hon kände till innan hon kom till Sverige. Hon svarade Abba och en artist som hon inte kom på vad han hette. Hon berättade att det var en svensk man som sjöng discolåtar och ingen hade någonsin sett honom utan solglasögon och huvudbonader. Han blev extremt populär och gick upp på alla topplistor ca 2-3 veckor innan hon åkte till Sverige, dvs i september i år. Jag tänkte direkt på Dr Bombay med det lät märkligt. Det var ju åtta år sedan som Dr Bombay var het i Sverige. Jag skyndade in på rummet och satte på ”Rice & Curry” på högsta volym. Japanskan började hoppa och skrika av glädje ute i köket, men hon kände inte igen namnet Dr Bombay, och inte heller texten till Rice & Curry. Efter att hon letat upp artistens officiella hemsida så såg vi att han kallar sig Carlito i Japan. Det här videoklippet är från japansk TV i september i år. Nu går därför Dr Bombay, eller Carlito som han numera heter, på högvarv här i min korridor. Alla sjunger med i ”Go go go Carlito” medan kökssysslorna utförs.

UPDTAE: På Carlitos japanska sajt står det att han är stor i Sverige, ligger på topplistorna och turnerar. Det är väl ändå lite felaktikt? Åtta år sedan ska det vara!

Jonny Jakobsen som Dr Bombay och Jonny Jakobsen som Carlito. Han är född 1963 och kommer från Malmö, men är dansk medborgare. Jonny började sin karriär som countrysångare under artistnamnet Johnny Moonshine. Fakta från denna sida.

Bilder från Dr Bombays inofficiella hemsida.

Glamour-TV: Regler i studentkorridoren

Här är den tredje filmen som jag har spelat in. Det handlar om korridors-regler. Som ni vet så var jag väldigt förkyld vid inspelningstillfället, så jag låter förskräckligt sjuk. Men jag är inte så sjuk på riktigt, det är bara min humor som är sjuk i vanliga fall.

Medier v.s Exorcister

Den amerikanska illusionisten James Randis delar ut en miljon kronor till den som under noga kontrollerade former kan bevisa att företeelser som strider mot vedertagna naturlagar faktiskt fungerar. Det gäller alltså för medium att bevisa att de har övernaturliga krafter och att de har kontakt med andevärlden. Ingen har hittills klarat testet, men den svenska Carina Landin försökte i tisdags.

Det första momentet gick ut på att hålla i numera avlidna personers dagböcker och avgöra om det var en man eller kvinna som boken hade tillhört. Carina skulle klara 16 av 20 böcker för att gå vidare till nästa moment, men hon klarade bara tolv. Det var synd. Jag vill också ha det bevisat att spiritism inte är konstiga vanföreställningar eller bluff. Det vore coolt. Förresten så är nog medium lite diskriminerade och nervärderade i jämförelse med exorcister. Varje katolsk kyrka ska tydligen ha tillgång till en exorcist, och hur dessa utses har jag ingen aning om, men jag tror knappast de kan bevisa att de kan driva djävulen ur folk. Exorcisterna kan därför anses som mer accepterade eller trovärdiga än medierna. Det är orättvist.

När all ledig tid är helig datatid

Jessica Simpson har börjat med dejting på nätet. Med ett fejkat namn och ett foto som inte visar hela ansiktet så försöker hon knyta kontakter och lära känna killar på MySpace. Simpson säger att hon vill att någon ska uppskatta henne för hennes personlighet, och lära känna henne som person innan de får veta att hon är en världskändis. En anonym källa säger att Jessica utger sig för att vara en ”shy Texan girl”. Kanske börjar Jessica bli en aning desperat efter uppbrotten med först Nick Lachey, och sen John Mayer? En källa säger även att fröken Simpson sitter uppkopplad vid sin dator all ledig tid hon är innanför hemmets väggar, hon är helt besatt. Det låter ju precis som mig. Så säger mina vänner om mig också, men jag hänger knappast på dejtingsajter. Tänk om jag skulle börja spendera alla mina heliga blogg- och datatimmar på en dejtingsajt och dejter istället, vilket annorlunda liv jag förmodligen skulle få.

Bilder från Famousbabes.

Först stormen och sen jag

På morgontåget till Stockholm sitter alla pendlare och läser i sina Metrotidningar, och idag var inget undantag. Mitt emot mig rakt över bordet satt två herrar. De läste i tidningen, sen tittade de på mig. Sen läste de i tidningen igen för att åter igen titta på mig. ”Är det du som är Glamourprinsessan?”, frågade den ena av dem lite försynt. ”Ja”, svarade jag. Då tittade alla andra som satt i närheten också upp ur sina Metrotidningar och vände sina huvuden mot mig. Det var duktigt av männen att känna igen mig. Jag såg nämligen inte direkt ut som på bilden i dagens Metroartikel om Glamourprinsessan. Idag var mitt hår bakåtslickat i en stram tofs och jag hade svarta rektangulära glasögon på näsan. Till det hade jag en grå kavaj med matchande byxor. Lite senare på dagen fick jag mail från Metros webbtekniker som berättade att artikeln om Glamourprinsessan var den näst mest lästa på dagens webbupplaga. Det var bara stormen som tog mig.

Bernadotte v.s Lassbo

Konungariken Sverige har fått en ny prinsessa. I alla fall som det registrerade varumärket Glamourprinsessan, ställt på Karolina Lassbo. Det tog faktiskt ganska lång tid att få varumärket på papper efter det att ”inga hinder hade påträffats för registrering”. Men nu så, nu har jag det. Jag undrar om mina två konkurrenter fortfarande är giltiga som prinsessor? Det tror jag inte. Självklart är deras prinsesstitel giltig enligt folkbokföringen, men är de därmed värda mer än mig, jag som är ett prinsessvarumärke? Victoria och Madeleine är inte ens registrerade som varumärken, ingen av dem innehar på något sätt varumärket ”prinsessa”. Och jag är inte ens säker på att det står i deras personbevis att de är prinsessor? Det kanske bara är i det Bernadottska släktträdet som kungaprinsessorna är prinsessor, och att de därför har att rätta sig efter successionsordningen? Och vad har störst dignitet? Ett registrerat varumärke eller ett led i ett släktträd? Som byråkrat, affärskvinna och jurist tycker jag självklart att varumärket är värt mer. Det andra är bara trams. Jag som är Glamourprinsessan borde alltså vara den riktiga prinsessan, och de andra två är bara folkbokförda låtsasprinsessor. Det är Patent- och registreringsverkets generaldirektör Gun Hellsvik som har skrivit under mitt prinsessbevis. Tack Gun!

Mary av Danmark döms av glamourjuristen

Att kungligheter får sina kläder betygsatta har alltid varit roliga inslag i tidningar. Det tycker jag i alla fall. Jag har för mig att Camilla Thulin många gånger har recenserat kungligheter i Aftonbladet, och likaså Sofi Fahrman förstås. Men idag är det faktiskt jag som recenserar Prinsessan Marys klänningar i Aftonbladet. Mary har haft en del olika stilar genom åren, hon har gått från sunkig fritidsbohem till en chic trendprinsessa. Förresten så väntar hon barn igen. Kronprins Frederik har gjort henne gravid, om det nu är Frederik som är far till barnet? Det får vi hoppas. Apropå kronprins Frederik så var jag på The Plaza Club samma kväll som honom i höstas. Det var skoj. Min helhetsbedömning om Marys kläder var i alla fall att hon måste sluta upp med att leka vita frun. Att både ha kläder och alla accessoarer i samma färg, det blir inte bra. Speciellt inte om kläderna är vita och prinsessan är extremt ljudhyad. Det var bara fem bilder som kom med i tidningen, men jag uttalade mig om åtta, och det var samma sak med flera andra outfits.

Lassbo till salu för 54 000 kronor

Snart går det att köpa mig och hänga mig på väggen. Idag kom jag och den djur- och naturfanatiske konstnären Markus Andresson överens om att tavlan som jag är med i är färdig. Det är bara en detalj kvar, och den fick Markus förtroende att måla dit på egen hand, utan mitt godkännande. Om ca en vecka skickas tavlan på inramning för att få en bred och handjord ram i bladguld, och i januari ska tavlan ställas ut för första gången. Jag och Markus har tre förslag på lämpliga gallerier, men vi behöver fler förslag! Är det någon som har något tips? Det ska helst vara ett ställe runt Uppsala eller Stockholm.

Det är mycket roligt att se folks reaktioner när de ser tavlan. De som hittills har sett den står konfunderat och tittar på den i några minuter innan de kan få fram ett endaste ord. Hela Stureplans nattklubbsliv finns med i målningen, men för att se det krävs att man tänker till en aning. Det är endast en person av de ca tio som fram tills idag har fått se tavlan som har knäckt alla Stureplansskildringar utan ledtrådar. På vernissaget i januari kommer vi att berätta om motivet, men det är lite tid kvar till dess. Målningens utgångspris är satt till 54 000 kr, och det är faktiskt lite läskigt att jag nu har fått ett pris på min kropp.

I konstnären Markus Anderssons ateljé är det färg och burkar överallt. I galleriet som också finns på gården är det betydligt mer ordningsamt.

UPDATE: Varför vi inte ställer ut tavlan tidigare är för att vi måste vänta på Christer. Ja, Christer Pettersson alltså. Han är i Norge men kommer hem till jul. Christer ska också vara med på vernissaget.

Mer populär än Mupparna

När jag fick veta att den första av mina filmer på Bubblare hade glidit över Mupparna på topplistan så blev jag riktigt glad. Att filmen skulle bli mer populär än Mupparna, det trodde jag aldrig. Men det är illa att filmen med fjädrarna är mer sedd än filmen med catwalk. För den andra filmen är ju så mycket bättre. Det kommer en tredje film snart, men i väntan på den så får ni titta på en riktig klassiker. Det är när Prince först dricker cream-soda och slickar grädde på tågstationens café, och sen missar han nästan tåget. Men sen kör ensemblen igång.

Konsten att alltid vara efterbliven

Jag kan erkänna att jag har lite svårt för att ta till mig den där byxtrenden som går just nu. Att ha ett par smala shorts eller knälånga kavajbyxor med höga stövlar och stumpbyxor till. Jag brukar alltid ligga långt efter med de extrema trenderna, om jag ens tar de till mig. När något har varit modernt i ett halvår ungefär, något som jag inte alls gillade från början, då kan jag kanske tänka mig att testa. Ja, i lagom tid tills trenden har försvunnit alltså. Här är några saker som jag av någon anledning stannade upp och tittade lite extra på.

• Korta kapribyxor från La Redoute.
• Boxerkalsong från Balafre. Tyvärr var kalsongerna ingen höjdare, men det gör inget.
• Fin tröja med underliga ärmar från Trend a Porter.
• En konstig byxkjol från Cote Femme.
• Vintershorts från Trend a Porter.

När moppen blev ståendes

Bild från Funpic.

När barnen anfaller

Barn brukar dras till mig som flugor dras till skit. Om ett barn är i närheten av mig i kollektivtrafiken, i väntrum eller på andra ställen där människor vistas, så blir jag alltid, alltid offer för någon frågvis liten varelse som har tusen frågor. Och har de inte tusen frågor så vill de att jag leker med dem, eller så vill de göra frisyr i mitt hår. Igår blev jag anfallen av en unge på tåget. Hon var kanske i 6-års åldern. Flickan satt mitt emot mig och ställe intelligenta frågor inför alla andra passagerare. De andra var såklart knäpptysta och satt med böcker eller tidningar. Men det är faktiskt ganska roligt med barn, om jag bara är på humör för dem.

Ungen: Varför har du så långt hår?
Lassbo svarar: För att jag sparar på hår, det är min samling.
Ungen: Hur gammal är du?
Lassbo svarar: Jag är 26.
Ungen: Är man vuxen då?
Lassbo svarar: Nej.
Ungen: Jag tycker du ser ganska vuxen ut, du har vuxenkläder på dig.
Lassbo svarar: Nej, det är juristkläder.
Ungen: Vad är en jurist? Arbetar man med djur då?
Lassbo: Inte nödvändigtvis, men många jurister är djur.
Ungen: Varför har du så fula glasögon?
Ungens mamma: Men så får du inte säga! Vad har vi sagt om såna där saker?!
Ungen: Varför har du så fina glasögon?
Lassbo svarar: För att glasögonfabriken har tillverkat så fina glasögon, och för att jag har så bra smak att jag väljer ut dem hos optikern.
Ungen: Har du några barn?
Lassbo svarar: Nej, jag sa ju nyss att jag själv var barn.
Ungen: Har du någon kille?
Lassbo svarar: Nej, men jag har en massa lagböcker och en blogg på Internet.
Ungen: Men han då! (Flickan pekar på killen som sitter bredvid mig. Det är en smal liten kille i 13-års åldern som sitter med en ipod och påminner om Nicole Richie)
Lassbo svarar: Ja, han kan säkert bli min kille om han vill det.
Ungen: Jag tycker att du ska ha en snygg kille istället, någon som ser ut som kungen. Tror du på Gud och den helige anden?
Lassbo svarar: Det vet jag inte om jag gör, men jag tror på något som heter rättsväsendet.
Ungen: Vad är rättsväsendet? Är det ett spöke?
Lassbo svarar: Ja, just det. Ett spöke som bor i huvudet på alla jurister.

Den franska drottningen på film

Efter att ha blivit road av den otäcka chefredaktören i Djävulen bär Prada så är det bara att vänta på nästa stora filmhändelse. Det jag nu ser fram emot är premiären av Sofia Coppolas film om Marie Antoinette. Det är Kirsten Dunst som spelar självaste drottningen, och rollen som Louis XVI gör Jason Schwartzman. Om det som står på denna sajt stämmer så har filmen svensk premiär den 17 november. Filmen visades på filmfestivalen i Cannes i maj i år, och tyvärr har den fått kritik för ett ”ointressant manus”. Men vadå ointressant? Filmen handlar om Marie Antoinettes liv, och då går det faktiskt inte att ändra på manuset hur mycket som helst. Visst går det kanske att både spexa och spetsa scenerna, men det måste faktiskt vara verklighetstroget. Filmen skildrar den franska drottningikonens liv. Från det att hon föds, till det att hon som femtonåring gifter sig med Louis XVI, regerar som drottning och dör vid 38 års ålder. Är det så ointressant? Förresten så är det inte storyn i den här filmen som är mest fascinerande. Det är faktiskt kläderna, fotot och rekvisitan. Detta är helt klart en kostymfilm där miljön och alla ytliga ting är det mest relevanta. Det är därför jag ser fram emot att få se filmen, inget annat. Vad som händer i Marie Antoinettes liv går ju att läsa i vilken historiebok som helst.

Bilder från Idontlikeyouinthatway.

Vinterns hårtrender enligt Corinne & Friends

Hår- och skönhetskedjan Corinne & Friends har fotat några av vinterns hårtrender. Jag har aldrig besökt Corinne & Friends och jag har aldrig riktigt förstått deras koncept. Tror jag i alla fall? Enligt deras hemsida är det nämligen meningen att man ska kunna gå dit och både fixa håret, shoppa, fika och hänga. Finns det folk som gör så alltså? Ja kanske, och det kanske till och med är roligt att hänga där? Själv hänger jag mest över propositioner, direktiv och lagtext, och det är också ganska roligt. Men det förstås, det är aldrig någon som samtidigt fixar håret på mig.

Bilder från Corinne & Friends.

Kitty och hemligheten på Rosenbad

B. Wahlströms bokförlag gav ut de populära detektivböckerna om Kitty. Tillsammans med sina vänner Bess och George så löste Kitty den ena gåtan efter den andra. I en av böckerna firar Kitty jul som gäst i ett stort hus. En dag går hon upp på vinden och hittar en kista som innehåller mystiska brev. När hon anar att allt inte står rätt till i huset, och hon flera kvällar i rad hör mystiska män som smyger på vinden, så gör hon allt för att lösa gåtan. Mystiken trappas upp ytterligare när det uppdagas att någon har försökt att sätta eld på breven och därmed hela huset.

När Reinfeldt hittade den hemliga lagringen av elektronisk kommunikation i ett låst rum på Rosenbad, så visste han inte att mystiska chefstjänstemän från den förra regeringen hade försökt att radera upptagningarna. Varför var rummet låst? Vad innehåller upptagningarna? Varför skulle banden raderas? Vad hände egentligen den där julhelgen år 2004? Kalle Anka och hans vänner löste aldrig några gåtor, men Fredrik Reinfeldt och hans vänner verkar gilla mysterium. Om de behöver förstärkning så kan de alltid ringa till Kitty. Hon och hennes vänner vill säkert lösa ännu ett mysterium. Läs den spännande fortsättningen i Kitty och hemligheten på Rosenbad. Vill du läsa mer? Läs även böckerna om mysteriet med de försvunna TV-licenserna, samt hemligheten med den svarta barnflickan. Och vem har skrivit böckerna? Är det Reinfeldt som är författaren? Nej, han har bara skapat karaktärerna, sen är det media som står för dramatiken.

Bokomslag från Kitty och Julmysteriet som säljs på Bokus.

Dallas

En tand som blev en kryssning

Tidigt i morse stod jag med gråten i halsen och hängde på låset till tandläkaren. Jag skulle egentligen dit för att laga ett litet, litet hål i en tand, men jag visste att något annat var fel. Eller rättare sagt, jag kände att något var helgalet. Och visst hade jag rätt. En tand hade spruckit mitt itu. Det kan tydligen hända att tänder spricker, speciellt om det finns en lagning i den. Tandläkaren sa att hon kunde slipa ner den spruckna tanden en bit efter att vi lagat det lilla hålet, och sen skulle jag få en ny tid för att fixa den spruckna tanden. Eftersom jag vet att all bedövning brukar sitta i extremt länge på mig och jag blir helt sned i munnen, så tackade jag nej till bedövning.

När jag var liten fick jag alltid ett bokmärke av tandläkaren när jag varit duktig, men idag fick jag en kryssning med Silja Line. Det är fabulous! Jag ska på kryssning! Inte för att jag på något sätt blev extra premierad på grund av dagens ingrepp, men tandläkaren hade fått presentkort av Silja Line att dela ut till patienterna. Nu återstår bara det stora socialpsykologiska projektet som går ut på att undersöka vilka av mina tjejkompisar som kan slita sig från sina förbannade pojkvänner en hel helg? Jag blir så less på de där killarna. De förstör min umgängesrätt till mina vänner. En vacker dag ska jag helt klart lagstifta bort det där med pojkvänner, och det ska stå i självaste grundlagen. Eller nej förresten, jag bli parlamentariker och skicka ut ett EU-direktiv över hela Europa. Kanske kan jag redan i morgon ställa mig utanför Rosenbad och demonstrera? Men det är nog ingen bra idé. Både psykolog och polis hade nog tagit hand om mig ganska fort. Förresten, poliserna kanske vill åka på kryssning?

Det finns många kopior, men bara ett original

Bild från Funpic.

Fenomenet Maria Borelius

Min nya idol heter Maria Borelius. Förr var det Anne Ramberg på Advokatsamfundet och Ebba Lindsö, f d VD på Svenskt näringsliv som var de stora idolerna, men Borelius lyser över dem båda. Enligt min popularitetstävling mellan Reinfeldts första uppställning av ministrar så ligger hon faktiskt trea. Kvinnan är populär trots det hatiska mediadrev som hon nyss har fått stå ut med. Vad är det då som är så beundransvärt med Maria Borelius? Ja, det är svårt att inte bli avundsjuk på kvinnan. Hon har tre bostäder i olika delar av världen, och har dragit in flera miljoner de senaste åren. Hennes karriär har i stort sett hela tiden haft snurr och flyt. Först var hon biolog, för att sedan bli journalist, programledare och författare. Även styrelseproffs, bolagskvinna, step-up instruktör och minister kan hon sätta på sitt CV.

Inte nog med Borelius fantastiska framfart och bredd i karriären. Rikedomen som kommer med den är välförtjänt och beundransvärd. Hennes man tjänar också bra, och tillsammans har de självklart råd med både barnflicka, städhjälp och en jurist som viskar i deras öra hur inkomsterna ska placeras och skatteplaneras. Det enda brottsliga och klandervärda som hittills har uppdagats är att hon inte har betalat TV-licensen och gett en barnflicka svarta pengar. Men vem gör inte det i hennes glammiga umgängeskrets? Det är nog mer regel än undantag. I dagsläget har Borelius flytt tillbaka till London med familjen. Det var dumt gjort, för Sverige hade behövt henne. Trots att hon har blivit lite kantstött av media den senaste tiden, så tror jag att hennes varumärke är starkare än någonsin.

Det är knappast några allvarliga brott som Borelius har begått, och alla vet vem hon är. En fabulous kvinna med ett starkt CV och en stark personlighet, det behöver Sverige. Hon hade säkert blivit grym som handelsminister, men nu har media skrämt iväg henne, och jag vill klandra media för deras idioti. Vad var de så rädda för? Att hon skulle ta över världen? Yes, det hade hon gjort, men till Sveriges fördel. Det är svårt att inte bli avundsjuk som sagt, för likt Maria så vill jag också sitta i bolagsstyrelser, leda ett eget TV-program och ha en städerska i alla mina lyxhus. Precis som Maria vill jag också bli utvald som minister, äga några aktiebolag och ha en man som tjänar miljoner. Jag skulle även vilja vara step-up-instruktör och heta Borelius i efternamn. Det hade varit fabulus, och jag vet att jag skulle klara av det. Jag hade faktiskt även fixat att leda ett salsapass eller jazzdans. Truppgymnastik och en bartenderskola likaså.

Hur går det för Dallas egentligen?

Den gamla TV-såpan Dallas ska bli film, men det verkar inte gå så bra. Inspelningen var tänkt att börja nu i november, men jag undrar om det verkligen går att starta då? Det är fortfarande intriger och tjafs kring rollerna. John Travolta är klar som J.R Ewing, och enligt rykten så ska Katie Cassidy troligtvis spela Lucy Ewing. Hon står i alla fall nämn i rollistan på IMDB, och på filmens sajt så bekräftas uppgiften. Jennifer Garner sa nej till rollen som Pam Ewing, eftersom hon på grund av privata kärleksintriger inte ville medverka i samma film som Jennifer Lopez, som skulle spela Sue Ellen. Sedan en tid tillbaka har dock Jennifer Lopez hoppat av projektet utan någon närmare förklaring varför. Meg Ryan blev då erbjuden att ersätta Jennifer Lopez och tackade ja, men hoppade av samtidigt som Shirley MacLaine, som skulle ha spelat Miss Ellie, också hoppade av.

Enligt rykten har nu Paris Hilton blivit erbjuden rollen som Lucy Ewing, och Marcia Cross från Deperate Housewives ska spela Pamela Barnes Ewing. Men detta var bara rykten, för på filmens hemsida så dementeras dessa fakta. Ett annat rykte är att Luke Wilson, som också hade en roll i Desperate Housewives, ska spela Bobby Ewing. Detta dementeras inte någonstans på sajten, men enligt BBC News så blev han erbjuden rollen som Bobby men tackade nej efter mycket om och men. Allt detta tjafs blev nog för mycket för filmens producent Michael Costigan, för han klev bestämt ut ur projektet. Istället har Bend It Like Beckham- producenten Gurinder Chadha tagit över. Samtidigt som filmen fick en ny producent så hoppade Shirley MacLaine på igen. Hon ska spela Miss Ellie.

Luke Wilson och Shirley MacLaine.

Jag ifrågasätter nu starkt om det verkligen är nödvändigt att spela in en Dallas-film? Alla dessa intriger, rykten och maktkamper kring rollerna är faktiskt intressantare än filmens manus. Borde inte Gurinder Chadha istället göra en film om inspelningen av filmen Dallas? Då kan alla de som hoppat av och på i projektet få spela sig själva. Här är en karta över släkten Ewing om det känns rörigt.

En uppställning med några av Dallas-skådespelarna från 1981.

Bilder från Ultimate Dallas.

En ny Bunnydräkt till Halloween

På lördag ska jag på Halloweenfest. Det ska bli riktigt skoj, och självklart ska jag hålla på min tradition att komma utklädd till Bunny. Förra året var jag en Bunny i guldkorsett, och jag har tidigare år både varit en ljus- och mörkrosa Bunny samt en svart. Öron och svans har jag sedan tidigare, jag köpte nya öron förra året eftersom de gamla var så smutsiga. Det är svårt att tvätta plysch utan att det blir tufsigt. I år ska jag inte ha ett par traditionella nätstrumpbyxor. Jag ska istället ha ett par andra svarta strumpbyxor med mönster. Pumpsens färg får jag anpassa efter korsetten, och det svåra blir nu att hitta en snygg korsett med matchande trosor som inte är string. Jag måste nämligen kunna sy fast svansen på trosorna. På La Redoute finns det visserligen snygga underkläder, men tyvärr ingenting som funkar som en Bunny-outfit.

Bilder från La Redoute.

En flicka med fyra föräldrar

Den före detta julvärdinnan Lotta Brommé har fått en dotter. Lotta lever ihop med sin flickvän Jessica Karlsson, och barnet kommer att betraktas som deras. Tydligen så är det Voxpop-Henrik Olsson som är far till barnet. Han och Lotta har sedan länge varit nära vänner. Henrik Olsson lever ihop med sin pojkvän Richard Lindh, och enligt Henrik kommer han och Lotta att ha gemensam vårdnad om barnet. Flickan kommer alltså att växa upp med fyra föräldrar som alla är homosexuella.

Jag tror inte att det är någon nackdel faktiskt. Det kan bli riktigt bra. Flickan kommer att ha många vuxna omkring sig som förhoppningsvis ställer upp för henne. Hur befruktningen sen gick till rent praktiskt vill jag helst inte veta, men det är näst intill omöjligt att inte börja tänka på saken. Skedde det på ett naturligt eller onaturligt sätt? Jag hoppas verkligen att det var det senare alternativet, för det finns en gyllene regel, och den regeln är guld: Don’t fuck your friends and don’t fuck your business. Och denna produktion var väl både och?

Reklam för Sun Trip

En tråkig och arbetsam helg

Usch vilket tråligt liv jag har. Även denna helg består bara av arbete. Både fredag kväll, hela lördagen och i morgon söndag måste jag sitta instängd och fixa en massa saker. Praktiska sysslor som städa, tvätta och handla mat måste varvas med administrativt arbete, både kring bloggen och andra projekt. Sådant som jag inte hinner i veckorna. Fredagskvällen spenderade jag på Bolagsverkets sajt, och ikväll ska jag skriva avtal, fakturor och läsa dokument från olika myndigheter och stiftelser som jag har laddat hem. Det blir knappast något party för min del. Jag önskar att jag hade några Doozar att delegera arbete till. Så här ser det ut på min balkong när det är mörkt, och så här ser det ut när det är ljust.

Tyra Banks på väckelsemöte

I filmen Coyote Ugly spelade supermodellen Tyra Banks en bartender som började studera juridik. Efter det har hon bland annat lett tävlingen om att få bli Americas next top model. Numera har hon en egen TV-show, The Tyra Banks Show. Tyvärr börjar hon spåra ur en aning. Jag vet inte vad showen egentligen går ut på, men det börjar likna ett väckelsemöte. Se denna film för bevis. Det visar en religiös sekt som leder trendsvaga fashionistas till extas när de får en burk skönhetsmedel i handen. Jag som tyckte att Carola spårade ur på detta väckelsemöte, men Tyra Banks som sektledare tar verkligen priset. I alla fall för denna gång.

Fragglarna blir långfilm och böcker

Jag har alltid varit en Dooz. När jag såg Fragglarna som liten så ville andra barn vara Wembley, Mokey, Boober eller Red, men jag insåg redan då att jag var en Dooz. Det var dessa varelser som jag kunde identifiera mig med. En Dooz är en liten sak som bara arbetar och arbetar. Det finns inget stopp på produktionen, och han själv vet inte varför han bygger. Andra varelser drar dock nytta av det som Doozarna bygger upp. Fragglarna äter till exempel de byggställningar som tillverkas. TV-serien Fragglarna sändes från 1983 och fem säsonger framåt, och nu ska de gamla karaktärerna dammas av och bli en långfilm. Det är produktionsbolaget Jim Henson Company som i samarbete med Ahmed Zappa ska göra Fragglarna levande igen. I filmen ska Fragglarna gå ut ur Fraggelberget och träffa människor. Böcker är visst också planerade. Det vore riktigt skoj om fraggelfrisyrer blev inne igen. Jag själv får väl kopiera Doozarnas stil.

Bilder från Hollywood Rag och Jim Henson Company.

Därför är feminister så arga och glada

En fredag en gång i månaden kommer tidningen Macho ut. Det är en feministisk tidning som följer med som bilaga till Klick, som i sin tur är en bilaga till Aftonbladet. Idag finns Macho i Aftonbladet, och på sidan 4-5 så får ni veta varför feminister både är arga och glada. Jag är tydligen en feminist, för jag är intervjuad på båda sidorna. Apropå tidningar så har jag idag fått korrekturläsa en artikel som ska in i Cosmopolitan. Det är alltid lite nervöst att läsa sina egna citat, hur journalisten i talstreck efter talstreck har buntat ihop tio meningar till en. Men det var en fin artikel, den var helt okej.

Jag tror det är i nästa nummer av Amelia som det också kommer att finnas en artikel om mig, och det är lite läskigt, för det var så längesen som jag gjorde den intervjun, så jag har ingen aning om vad jag har sagt. På måndag ska jag intervjuas av TV7, det är Aftonbladets TV-kanal. Problemet är bara att jag ännu inte riktigt vet vad jag ska säga eller få för frågor, och det verkar inte journalisten heller veta. Men det löser sig, jag kan prata om vad som helst. Speciellt efter några glas vin. Om TV7 inte kommer på några frågor att ta med till inspelningen så kan de ta med sig en vinare istället. Det går minst lika bra.

En mossig stad

Bild från Funpic.