Titta så här snabbt gick det

Kerstin: Nu får du ta och slappna av, så ska jag bara sätta på en liten grej här över armen, ett litet band så jag ser lite bättre.
Jag: Mmm.
Kerstin: Sådär ja, nu får du slappna av ordentligt och tänka på något helt annat, t.ex. vad du ska äta till middag ikväll. Sådär ja, slappna av. Andas lugnt.
Jag: Mmm.
Kerstin: Och det här kommer gå så fort vet du, så du hinner knappt ens tänka ut förrätten innan det är klart. Sådär, nu styker jag här lite över armen med fingrarna.
Jag: Mmm.
Kerstin: Så, nu tar jag och provar och sticker in lite här på prov så ska vi se hur det går och så säger du till om det gör ont. Sådär ja.
Jag: Mmm.
Kerstin: Så Karolina, vad ska du äta till middag ikväll då? Har du funderat ut något ännu? Berätta för mig.
Jag: Nej jag behöver inte tänka ut något för jag är vegetarian och äter samma sak varenda kväll.
Kerstin: Oj då, vad är det för något du äter då?
Jag: Det blir väl någon form av quorn och så ruccola och tomat och wokade champinjoner.
Kerstin: Varenda kväll? (Nu hör jag en viss misstänksamhet på Kerstins röst)
Jag: Just det, jag orkar inte tänka ut något annat.
Kerstin: Och hur länge har du ätit så då?
Jag: I ett år kanske, nej förresten, sen oktober.
Kerstin: Blir du aldrig trött på den maten? (Nu hör jag en viss oro i Kerstins röst)
Jag: Jo ibland och då steker jag pannkaka istället.
Kerstin: Men äter du ägg då?
Jag: Jo det gör jag. Det äter jag till frukost varenda dag.
Kerstin: Vad äter du mer till frukost då? (Nu hör jag åter igen en viss misstänksamhet i Kerstins röst)
Jag: Jag äter en morot också.
Kerstin: Varenda dag likadant? (Nu har hon den oroliga stämman igen)
Jag: Mmm.
Kerstin: Men fisk då?
Jag: Det kan jag äta men det är så jobbigt att laga så jag gör det aldrig.
Kerstin: Sådär ja, nu var det klart! Vad duktig du var. Ligg här och vila tills du känner att du kan sätta dig upp.

Sen försvann Kerstin ut med allt blod och jag låg kvar på britsen och drack koncentrerad saft som jag hade med mig på flaska till vårdcentralen. Sen kom Kerstin tillbaka igen och berättade att blodsockret var helt okej och att blodvärdet med alla röda blodkroppar också var helt okej och att de nu skulle skicka iväg blodet till något annat ställe där de skulle ta prover på det.

Läkaren sa förut att högst upp på listan över misstänkt eventuellt fel står sköldkörteln, men om så skulle vara fallet så är det faktiskt ingenting jag varken bryr mig om eller är oroad för. I så fall är jag är betydligt mer rädd för att det ska visa sig att jag har HIV eller AIDS. Vad sjutton har man för symptom då egentligen? Och vem har smittat mig? Det finns i och för sig inte så många att välja på men jag har redan en lista över misstänka gärningsmän i mitt huvud. Jag hoppas bara att man inte får HIV av att äta för ensidigt, för i så fall är det garanterat kört för min del.

Bildbevis på området där Kerstin stack mig. Det var minst sagt svårt att fota med vänster hand och både få med plåstret, mig själv och lyckas hålla kameran still.