Där tideräkning inte existerar

Jag har åkt ner från fäboden till vårt hus i Månsta där det finns el, vatten och täckning på det mobila bredbandet. Min vita regnjacka tvättas just nu i maskin samtidigt som regnet vräker ner utanför fönstret. Jackan var nämligen helt sotig efter alla kvällar i rökig slogbod, det blir lätt så bland aska, glöd och sprit. Jag glömde min kamera i fäboden, det var dumt. Jag hade nämligen massor av bilder i kameran som jag hade tänkt lägga ut i bloggen. På vägen ner mot Månsta stod det helt plötsligt en älgko och en älgkalv mitt på vägen och jag hade såklart velat fota dem. Älgarna stirrade på min lila SmartCar som jag lånat av min vän T.S. innan de försvann in i skogen. De hade kanske inte sett en sådan liten bil förut. Igår var jag nära att köra över en hund med pappas bil, hunden sprang rakt ut i vägen från ingenstans. Men jag körde så pass sakta att jag hann bromsa in. Ikväll blir det antagligen mer slogbodshäng med mina kusiner, deras killar och min bror. Det är en del av tjusningen med att semestra i fäboden, det är ingen som bryr sig om veckodag eller klockslag. Det är samma dag hela veckan och klockan kan aldrig bli för mycket.