Nu är jag hemma i Falun igen efter fem roliga dagar i Älvdalens fäbod. De första två dagarna var min bror, två kusiner och en av kusinernas flickvän också med, men efter att de åkt hem bodde jag helt ensam på vår gård. Jag hade alla husen och härbren för mig själv, och det var lite ovanligt men väldigt skönt också. Mitt mobila bredband fungerade inte från fäboden och det var faktiskt väldigt bra, jag behövde helt klart en paus från Internet. Jag har dock twittrat en del från min mobil. Annars har jag mest suttit framför brasan, läst böcker, burit ved och vatten samt grillat en massa vegetarisk korv. På kvällarna har jag umgåtts med killarna i granngårdarna, samma killar som jag skrev om för länge sedan i inlägget "Älvdalens modigaste fotograf". Denna gång var det sex av dem och så jag som har spelat mjuktennis, spelat kort och druckit alkohol.
Jag vet inte hur många Galliano Hotshot jag skiktade under vistelsen i fäboden, men det var väldigt många i alla fall. Hur många gånger jag blandade en kortlek har jag heller inte koll på.
En grind ut till ingenstans. En gång i tiden har en komplett gärsgård omringat fäboden, men gärsgården har nu förfallit på flera ställen, t.ex. bakom våran gård. Grindarna står dock kvar och det ser lite kusligt ut. Den som går ut genom grinden kanske helt plötsligt är i Narnia eller nåt.
Eftersom solen lyste med sin frånvaro var eldarna den enda värmekällan. Jag har sprungit in och ut ur vedboden precis hela tiden känns det som.
Jag vet inte hur många Galliano Hotshot jag skiktade under vistelsen i fäboden, men det var väldigt många i alla fall. Hur många gånger jag blandade en kortlek har jag heller inte koll på.
En grind ut till ingenstans. En gång i tiden har en komplett gärsgård omringat fäboden, men gärsgården har nu förfallit på flera ställen, t.ex. bakom våran gård. Grindarna står dock kvar och det ser lite kusligt ut. Den som går ut genom grinden kanske helt plötsligt är i Narnia eller nåt.
Eftersom solen lyste med sin frånvaro var eldarna den enda värmekällan. Jag har sprungit in och ut ur vedboden precis hela tiden känns det som.
Rosa kamera och röd folkdräkt matchar inte så där jättebra. Jag lade ner en hel chokladkaka i den där väskan som är väldigt gammal, men sen gick det inte att öppna väskan igen.
På lördagsmorgonen var jag kranskulla i Ugsimaran. Det är en springtävling som går mellan Okbodarna och Lillugsi. Jag hade Älvdalens folkdräkt på mig och kransen fick jag ge till Emil Windahl, 19 år från Storvreta. Han var förhandsfavorit inför tävlingen och tog hem segern utan större dramatik. Nästa år tänker jag också springa och drömmen vore såklart en plats på pallen. Jag tänker träna utav bara helvete inför nästa års mara. Ärligt talat så började jag faktiskt träna inför 2010 redan för en månad sedan.
På lördagsmorgonen var jag kranskulla i Ugsimaran. Det är en springtävling som går mellan Okbodarna och Lillugsi. Jag hade Älvdalens folkdräkt på mig och kransen fick jag ge till Emil Windahl, 19 år från Storvreta. Han var förhandsfavorit inför tävlingen och tog hem segern utan större dramatik. Nästa år tänker jag också springa och drömmen vore såklart en plats på pallen. Jag tänker träna utav bara helvete inför nästa års mara. Ärligt talat så började jag faktiskt träna inför 2010 redan för en månad sedan.
1 kommentarer:
Låter som en härlig semester! Bra att komma bort från allt så att man tvingas vara ledig.
Skicka en kommentar