Fattigmat för två

I morse hade jag endast 7 kr kvar på mitt konto. Jag väntar på pengar från det företag där jag jobbade med ett hemligt webbprojekt under april, maj och juni. Utbetalning för arbetet under juni månad är det som jag väntar på, och den fakturans förfallodag var för 12 dagar sedan, den 29/7. Det är detta som är det mest irriterande med att ha egen firma. Det är sjukt jobbigt att hela tiden behöva tjata, gnälla och påminna om att få sina pengar utbetalade. Hade jag varit en anställd arbetstagare hade det varit helt annorlunda, då hade företaget i fråga blivit dragna inför facket om de var i dröjsmål med att betala ut en anställds månadslön under så lång tid som 12 dagar, men när man är företagare och fakturerar så verkar det helt plötsligt vara mer okej att dra ut på tiden. Och det är ju fan helt sjukt, så ska det inte gå till! Som om inte de med enkilda firmor också behöver betala mat och boende? Min firma är knappast ett stort aktiebolag med hundratals tusen i kapital och vinster som ligger och väntar.

De snälla advokaterna på min byrå erbjöd sig att att betala ut halva min nästa lön i förskott när de fick höra att jag endast hade sju kronor kvar på kontot, men jag vill absolut inte ha någon förskottslön. Då kommer man bara in i en ond cirkel av att ständigt känna att pengarna snart är slut. Som tur är hittade jag två kvitton på sammanlagt 200 kr med utlägg som jag gjort för advokatfirman som jag fick ersättning för idag, och på så sätt kunde jag äta idag också. Det var min tur att laga mat till Fadderbarnet, hon har lagat åt mig två dagar i rad. Så med en av hundralapparna gick jag till Lidl och handlade en fattigmiddag för två.


Jag köpte bröd, krossade tomater och tacosås. Några gröna oliver och fyra champinjoner hade jag i kylen sen förut. Inköpen gick på 42 kr.


Det blev en stark tomatsoppa med oliver och champinjoner och till det stekt bröd. Resten av veckan blir det nog havregrynsgröt och nudlar för de 150 kr jag har kvar, men jag ska självklart ringa och tjata i morgon igen, för tredje gången, om att jag fan måste ha mina pengar nu! Nu! Nu! Nu!