Det är bara att erkänna att jag inte längre fixar markservicen i mitt eget liv. Det är helt klart mitt arbete som affärsjurist, träning och sociala relationer som jag prioriterar. Jag förstår egentligen inte varför jag ska behöva vara hushållerska till mig själv när jag har ett så viktigt och ansvarsfullt jobb? Kan ingen annan ta hand om allt sånt? Idag är läget så, att jag inte har hunnit gå in i en matbutik på nästan en vecka. Jag har inte haft frukost hemma de senaste fem dagarna och mina blommor skulle ha ihjäl mig om de hade chansen.
Läget är även så här, att jag saknar en hel del nödvändiga produkter till hår och smink, t.ex. hårbalsam, balsamspray, foundation och mascara, som jag aldrig har tid att köpa. Och nu när jag äntligen har råd att handla kläder så har jag plötsligt inte tid att ta mig ut på stan! Jag har även en del paket som ska hämtas ut på posten, andra ärenden som ska göras och vem som ska hinna plocka in och ut i min diskmaskin, det förtäljer inte historien. Det var enklare när Fadderbarnet Ida bodde här för då var vi två som kunde hjälpas åt att handla, gå ut med sopor, sköta disken, plocka undan etc samt låna smink och andra grejer av varandra. Jag vill inte som ett trött slakt efter en hård arbetsdag och ett träningspass ställa mig i duschen och upptäcka att både shampo och tvål är slut. Jag vägrar. Det där med markservice och hushållsshit får inte plats i mitt liv, det är bara att inse. Att vara housewife kommer jag aldrig kunna kombinera med att samtidigt vara yrkesverksam jurist. Jag skulle verkligen behöva anställa en inneboende hushållerska eller ett fadderbarn som kan fixa all förbannad jävla markservice åt mig, någon som ser till allt flyter. Eller kanske en barnflicka åt mig själv.
Fuck this fifties housewife bullshit, det kan jag verkligen skiva under på. Jag har inte tid med sådant om jag både ska kunna jobba, träna och ha ett socialt liv.
Läget är även så här, att jag saknar en hel del nödvändiga produkter till hår och smink, t.ex. hårbalsam, balsamspray, foundation och mascara, som jag aldrig har tid att köpa. Och nu när jag äntligen har råd att handla kläder så har jag plötsligt inte tid att ta mig ut på stan! Jag har även en del paket som ska hämtas ut på posten, andra ärenden som ska göras och vem som ska hinna plocka in och ut i min diskmaskin, det förtäljer inte historien. Det var enklare när Fadderbarnet Ida bodde här för då var vi två som kunde hjälpas åt att handla, gå ut med sopor, sköta disken, plocka undan etc samt låna smink och andra grejer av varandra. Jag vill inte som ett trött slakt efter en hård arbetsdag och ett träningspass ställa mig i duschen och upptäcka att både shampo och tvål är slut. Jag vägrar. Det där med markservice och hushållsshit får inte plats i mitt liv, det är bara att inse. Att vara housewife kommer jag aldrig kunna kombinera med att samtidigt vara yrkesverksam jurist. Jag skulle verkligen behöva anställa en inneboende hushållerska eller ett fadderbarn som kan fixa all förbannad jävla markservice åt mig, någon som ser till allt flyter. Eller kanske en barnflicka åt mig själv.
Fuck this fifties housewife bullshit, det kan jag verkligen skiva under på. Jag har inte tid med sådant om jag både ska kunna jobba, träna och ha ett socialt liv.
20 kommentarer:
Affärsjurist? Viktigt och ansvarsfullt jobb? Är du inte biträdande jurist på en mindre byrå? Du är inte ensam om det. Det finns väl några tusen bara i Stockholm. Hur fixar alla andra det? Och dom som har förhållanden? Och dom som har barn? Dom fixar det. Du är inte något särskilt. Kom igen och coola ner dig lite.
Först och främst: Rationalisera bort tråkiga saker som tar massor av tid. Börja med strykning. Lämna in alla skjortor och blusar. Bara det sparar en jäkla massa tid. Men tala inte om det för någon för i jantelagssverige är det inte OK att tycka att det är mycket...
Handla; Finns inte någonstans man kan göra det över nätet nu? I så fall hade jag gjort det. Jag handlar som regel bara en gång i veckan själv men då handlar jag effektivt. Jag vet var jag ska ha och går inte och drar benen efter mig. In, plocka ihop vad jag behöver, och sedan iväg.
Lycka till!
Ann-Katrin fattar precis vad jag menar förutom det där med jantelagen. Det finns ingen jantelag bland dom jag hänger med. Men klaga? Nä, det behöver man ju inte göra om man bara är beredd att betala för de tjänster man behöver. På samma sätt som alla andra gör som är i samma situation.
Trodde inte det fanns några Jantelagare bland de du hänger med heller :-)
Fast i Sverige i stort finns det en och annan...
Det är tur att det faktiskt går att köpa den hjälp man kan behöva.
Anonym: Att arbeta på en mindre byrå behöver inte betyda att det är mindre jobb. Det är snarare så att i stressiga tidspersoder finns det ingen annan biträdande eller trainee att lägga ut eller fördela ärendena på. Det är bara att göra allt själv. Byrån är ju så liten.
Upplysningsvis kan jag meddela att de som har barn i regel prioriterar bort både motion och ett socialt liv med t.ex. AW på kvällarna, det är väl så de fixar det. Och de med förhållanden har ju en snubbe som kan hjälpa till i hemmet...
Om du har råd. Om du vill. Köp tjänsterna! Det finns garanterat de som både vill ha och behöver jobbet. Man väljer själv.
En kvinnlig delägarna i den internationella advokatfirma som jag jobbade på i Berlin födde tre barn, varav det sista kom till världen med planerat kejsarsnitt. Mellan Jul & Nyår. Man får ju inte förlora någon tid.
Därefter införskaffades ytterligare en barnflicka, för jobbade gjorde kvinnan minst 12 timmar per dygn.
Tala om ett värdelöst liv...
/Ia
Nu är det ju inte säkert att kvinnan som hade tre barn och jobbade 12 timmar tyckte att hennes liv var värdelöst. Det är ju det som är fantastiskt med livet; Vi är alla olika och har olika preferenser och har också stora möjligheter att gå olika vägar. Det som passar den ena behöver ju inte passa den andra. Härligt.
Utnyttja möjligheterna som finns och gör det som känns rätt för dig, Karolina!
Nä, förmodligen tyckte hon att arbetet var hennes viktigaste livsuppgift.
Jag menade faktiskt inte att vara osjysst genom att berätta denna sanna men osannolika lilla historia. Det viktigaste är att man får se till att göra ett aktivt val i sitt liv. Och inte låta andra få lida.
/Ia
Storhandla på den dag som brukar vara lugnast i din vecka, i mitt liv söndagkvällar. Handla frukostmat på lunchen och förvara den på jobbet. (Knäckebröd och te räcker långt.) Ta och sväng förbi affären under löprundan, packa allt i ryggsäck och se den som en hantel/vikt. Köp en eltandborste och borsta tänderna med ena handen och plocka ur diskmaskinen med den andra. (Fungerar faktiskt på riktigt) Håll badrummet fräscht så känns hela lägenheten fräsch. Köp in städning en gång i veckan. Kemtvätta. Lycka till!
Patetiskt gnäll från överklassen.
Ett fadderbarn har man för att man vill hjälpa och göra skillnad för det barnet - inte för att man behöver en hushållerska.
En nanny åt dig själv vore det bästa. Eller att du börjar om från dagis o får lära dig verkligheten!
Att sköta hemmet samtidigt som man jobbar heltid är det många som gör - klarar alltså. Det utan att gnälla, det är så livet är.
Ett råd; fundera inte på att skaffa int ebarn så länge du är ett barn själv. Du har den kronologiska åldern inne men inget annat...
OH vad roligt med Anonym som inte läst bloggen och inte förstått att "fadderbarnet" inte är ett fattigt barn från ett annat land utan en student som Karolina varit "skolfadder" för... :-) Alltså en vuxen människa som det varit ett givande och ett tagande med.
Det är humor det :-)
Det är väl en jättebra idé att betala någon för att sköta ditt hem om du inte har tid/ork/intresse/kompetens för det. (Även om jag personligen tycker att det låter befängt att inte finna tid för att plocka upp en foundation eller frukostkäk. Hinner du gå på muggen ibland?)
Däremot tycker jag att det är äckligt att skriva i sin blogg att man är så viktig och upptagen att man minsann anser sig för fin för att sköta "markservicen" kring sin egen person.
Äckligt.
Och lite pinsamt, tycker jag nog också.
Det är väl inget som hindrar dig att anställa en hushållerska? Problemet är väl att du inte har råd att betala vad det kostar. Det är väl därför du skriver det här inlägget.
Lite skrattretande tycker man som heltidsarbetande universitetslärare med fyra barn att det är att läsa om en ung singelperson som "inte hinner" sköta sitt hem, och som dessutom verkar tycka sig vara för fin för hushållsarbete. Man undrar ju hur duktig hon är på sitt jobb om hon inte fixar den superlätta uppgiften att sköta markservicen åt en ensam person.
Karolina, bry dig inte om folk som inte kan förstå ironi eller skämt och som inte förstår att i bloggar hårddrar man saker för att texterna ska vara intressanta att läsa. Och bry dig framför allt inte om anonyma surputtar som bara gnäller.
F Ö har universitetslärare väldigt få schemalagda timmar och det är väldigt mycket lättare att få till sin vardag när man har stor frihet att bestämma sina egna arbetstider och inte är beroende av andra.
Skit i jantelagen du. Skit i den svenska avundsjukan som visar sig här.
Men vilket otroligt roligt inlägg. Osvenskt så det skriker om det. Men jag kan inte låt bli att undra om detta är på riktigt? Kanske är det en spökskrivare a la 7barnsmor som underhåller oss men provocerande skrönor. Hursomhaver lyckas ju blogginnehavaren skaffa sig läsre. Jag kom hit för att jag läser Skugges blogg ( också en roligt provocerande mänscha!) Ska genast lägga till denna på favoriter! Självupptagna människor är skitroliga att läsa om!! Mvh Ms Diva ;D
Haha, underbart att folk tar det på så stort allvar. Vem har inte kännt att tiden inte räcker till ibland? Precis det där problemet har jag oxå. Nu har jag råd, men inte tid. Hade jag inte ett jobb skulle jag ha tid men inte råd.
Sen beror det ju på vad man prioriterar. Det är klart att det är roligare att gå och träna/hänga med kompisar/utöva fritidsaktiviteter än att städa, diska och handla liksom.
/Malin
Haha.. här kommer en hälsning från en hemmafru som dessutom har hushållerska :) Sug på den ni. Men så bor jag inte i Sverige heller, för där MÅSTE alla sköta markservicen hemma annars är man en dåligt människa som inte förtjänar att få bo i det fina landet Sverige. Jag tycker alla ska få ordna det för sig som man vill och har råd. Även i Sverige.
Skicka en kommentar