Äntligen ett par bröllopsskor

Eftersom jag alltid har varit en väldigt självständig människa är det oerhört sällan jag ber om hjälp av vänner eller ber om att få låna saker. Jag en sådan som alltid fixar allt själv och aldrig ens har i åtanke att försöka få någon annan att göra mig tjänster eller hjälpa till med mina bestyr, om de inte själva erbjuder sig förstås. Jag drar mig för att låna saker av andra eftersom jag inte gillar känslan av att ständigt vara ängslig för att det jag lånat ska gå sönder. Men när jag i fredags kväll kom hem till Tussilull för att möta upp min vän Dalajuristen som jag skulle sova hos, då stod i hennes hall de mest perfekta skorna, ett par rockiga saker med nitar och hög klack, såna som jag sen länge har haft i åtanke inför min kusin Kulturvetarens bröllop. Jag blev såklart blixtförälskad i dessa skor och började förhöra Tussilull om var hon hittat dem, men att shippa hem ett par likadana kunde tyvärr ta flera veckor. Den fantastiskt snälla Tussilull erbjuder mig då att få låna skorna, vilket jag först var tveksam till att göra, men hon insisterade. Att hon hade druckit snaps och vin hela kvällen på en kräftskiva hoppas jag inte påverkade erbjudandet, men nu står skorna i min hall istället för hos Tussilull.


Skorna kommer från Lailizhilv. Jag och Tussilull har samma smak vad gäller klänningar och skor. Dalajuristen säger att vi är ganska lika både i sättet och i stilen. Jag är imponerad av att Tussilull orkar och vågar vara både utvikningsmodell och juriststudent även fast hon möter mycket förakt och får mycket skit för det, inte minst på sin blogg.