Ett hejdundrande bröllop

Igår ingicks och firades äkenskapet mellan min kusin Kulturvetaren och hennes kille P.E. Jag var på sjukt dåligt humör redan på morgonen, av olika anledningar, men mest av hormonella skäl. Jag hade aggressioner, grät och skrek för ingenting, exploderade för minsta lilla och dödsstöten kom när jag insåg att jag var för fet för att få igen blixtlåset i den rosa drömklänning som jag köpte i augusti. Då ville jag dö. Men efter hjälp från mor och syster gick klänningen igen. Både innan och under vigseln fick jag sen hela tiden anstränga mig för att inte skrika och fräsa åt folk eller bara skrika rakt ut av ilska, men när jag sen fick champagne och snaps i mig blev jag på bättre humör. Väldigt bra humör faktiskt. Så bra att jag för första gången i mitt liv fick en minneslucka. Det sista jag mindes var när min bror kom till mig vid DJ-stationen och sa "Lina, nu är det dags att gå hem", och min bror leder mig därefter ut till garderoben. Sen är det svart. Jag har inget minne av att jag vare sig åkt taxi, rotat fram min nyckelknippa så att bror kunde öppna dörren, gett instruktionen till min bror om hur man hittar till mitt vindsförråd där madrassen finns samt dragit fram en stol och plockat ner sängkläder åt mina nattgäster. Det är verkligen läskigt det där med minnesluckor och det ska knappast hända igen.


En sjukt lättirriterad Karolina på väg att explodera av aggressioner när vi gick ut mot udden på Reimersholme där vigseln skulle genomföras bland höstlöv och vatten.


Jag och mina bordsgrannar. Bordsplaceringslapparna var idolkort av varje gäst. En mycket rolig idé! Jag har sparat mitt kort.


Förutom bröllopstårta bjöds det på fantastiskt goda muffins till kaffet. Sen dansade vi hela natten lång, jag fick inte ens ont i fötterna. Tyvärr har jag inte någon bild på mig själv i klänningen men jag hoppas kunna skaka fram en publicerbar bild ur någon annans kamera.

---> Tusen tack Anna och Petter för ett fantastiskt bröllop!