Igår var det gala på Café Opera i form av VeckoRevyns Blog Awards. Priser delades ut i flera olika klasser och den som tog hem flest priser, hela tre stycken, och även knep titeln "Årets bloggare" var bloggaren Foki. En tjej från Umeå som jag aldrig någonsin har hart talas om. Men det måste ju kännas jätteskoj för henne. Ett stort grattis! Det är hon säkert väl värd. Jag minns själv när jag år 2006 blev utsedd till "Årets Bloggare" av både Plaza Kvinna och Computer Sweden, det kändes riktigt roligt.
En sak som är mindre roligt, eller mest konstigt egentligen, är att jag inte ens var inbjuden till Blog Awards. Förra året var jag inte heller bjuden till VeckoRevyns gala, bara till Aftonbaldets bloggpris. Visst är jag en "föredetting" eller snarare "veteran" kanske i bloggosfären, men jag ser faktiskt ingen som helst anledning till varför jag inte skulle bli inbjuden till galan. Det händer faktiskt då och då än idag, relativt ofta faktiskt, att folk kommer fram till mig på stan eller i utelivet och vill skaka hand med "Glamourprinsessan" eller så frågar de om det är jag som "skrev den där bloggen". Senast igår på Collage blev jag konverserad av en främling som hade följt min blogg och kände igen mig. Och tidigare i veckan var det en på ett seminarium som kände igen mig och tyckte det var beundransvärt att jag faktiskt levde på bloggen i 1,5 år.
Men det kanske finns förklaringar till att jag inte blev inbjuden? Man kanske måste vara kronisk modeslav för att få gå? Eller så har de en övre åldersgräns på 20 år? Och då faller ju jag onekligen utanför, tyvärr.
En sak som är mindre roligt, eller mest konstigt egentligen, är att jag inte ens var inbjuden till Blog Awards. Förra året var jag inte heller bjuden till VeckoRevyns gala, bara till Aftonbaldets bloggpris. Visst är jag en "föredetting" eller snarare "veteran" kanske i bloggosfären, men jag ser faktiskt ingen som helst anledning till varför jag inte skulle bli inbjuden till galan. Det händer faktiskt då och då än idag, relativt ofta faktiskt, att folk kommer fram till mig på stan eller i utelivet och vill skaka hand med "Glamourprinsessan" eller så frågar de om det är jag som "skrev den där bloggen". Senast igår på Collage blev jag konverserad av en främling som hade följt min blogg och kände igen mig. Och tidigare i veckan var det en på ett seminarium som kände igen mig och tyckte det var beundransvärt att jag faktiskt levde på bloggen i 1,5 år.
Men det kanske finns förklaringar till att jag inte blev inbjuden? Man kanske måste vara kronisk modeslav för att få gå? Eller så har de en övre åldersgräns på 20 år? Och då faller ju jag onekligen utanför, tyvärr.
5 kommentarer:
Av bilderna att döma verkar det ha varit en "fjortistillställning". Det är nog så att det är vi "äldre" (80-talisterna) som följer din blogg...och vi kanske ligger utanför VeckoRevyns målgrupp?
Ytterst märkligt att denna ikon och föregångare inom bloggosfären ej var bjuden...
Hej Karolina! Håller med xenonin. Kolla på bilderna från galan. Jag hade känt mig malplacerad bland alla utspökade småtjejor. Inget att hänga läpp över! Cheer up! :)
Vi är föredettingar. Så är det bara. Fundera dock på vem det var som startade allt som Foki, Mogi och allihop lever av. Du, min vän. Du.
bra start
Skicka en kommentar