Godis till tröst

Egentligen skulle jag ha varit i Uppsala nu, på fartfylld och mysig tjejweekend med Dalajuristen, Förskolläraren, Veterinären och Mångsysslaren. Denna helg har varit planerad och inboakd sen länge, en grej som jag sett fram emot. Tyvärr har jag blivit sjuk. Jag ligger utslagen i soffan och svettas, väntar på att bli frisk. Jag dricker juicer, vatten, te och överkonsumerar halstabletter. Som tröst har jag nu köpt godis, mina tre favoritsorter och är ganska rastlös, vet inte vad jag ska göra. En okänd kille pratar med mig över MSN. Vanligtvis klickar jag bort såna okända som försöker adda mig, men just nu har jag inget bättre för mig. Killen heter Henrik och är 16 år gammal. Han har sett min blogg och säger att han tycker jag är sexig. Henrik försöker övertala mig att starta min webcam trots att jag tydligt förklarat att jag inte skojar när jag säger att jag är 29 år gammal. Som om jag skulle vilja visa mig i en webcam när jag sitter osminkad, blek och sjuk hemma och snorar? Tror inte det va.


Mina tre favoriter är Fransk Nougat, Anton Bergs Marsipanbröd och Bounty. Istället för Bounty går det även bra med Coco. Men Bounty är lite godare.

UPDATE: Nu frågar Henrik varför jag inte har några barn och någon man om jag är så gammal som 29 år. Ja, vad säger man? Att det bara är 16-åringar som fortfarande är singlar och att 16-åringarna inte är speciellt sugna på familjeliv?

UPDATE 2: Henrik säger att han lätt skulle kunna tänka sig att bli far till mina barn, trots att han bara är 16 år gammal. Att han faktiskt bor i Kiruna verkar inte spela någon roll, eller så kanske han bara inte tänkte så långt?