Förordning 2009:2 om kjollängd

Igår var jag och min vän Veterinären på Collage. Det var webbplatsen Min Outfit som hade fest och jag kände mig som en liten knubbsäl eller någon slags liten vätte som var instängd tillsammans med 200 fotomodeller med kalvben och klänningar så korta att de behövde hårnät. Jag har också många korta klänningar i garderoben, men igår när jag provade blev jag deperimerad eftersom varenda klänning kändes för kort, så jag tog på mig en av de mest anständiga klänningar jag kunde hitta, vilket tydligen inte var i överensstämmelse med förordning 2009:2 om kjollängd. Fel skor hade jag också. Alla andra hade häftiga skor med öppen tå, skyhög klack och platå, medan jag hade trista, helt vanliga svarta juristpumps. Det är tydligen skor som de nedan som är inne just nu, inte businesspumps eller kontorsråttaklackar.


Dessa skor kommer alla från Asos och att jag inte följer skolagen kan bero på att jag inte gillar sko med öppen tå. Eller rättare sagt, jag tycker inte jag har tid att hålla på och måla tånaglarna.

I soporna med blomman

Jag kan inte rå för att jag blir så hemla ledsen när någon av mina blommor dör. Nu tror jag att jag måste dödförklara denna växt. Det är helt rutten i princip. Och det är inte vilken blomma som helst, det är den första inflyttningspresenten som jag och T.P. fick när vi blev sambo. Det var min faster som kom med den. Men nu hänger den inte med längre, blommans tid är förbi. Jag får väl lov att trycka ner den i soporna, helt enkelt. Även om det känns makabert och rått.

Jag hade turnummer 40

Ikväll har jag och min gamla dalakompis Sjuksköterskan varit på MakeUpStores gyllene kampanjfest för Bronzed, som naturligt nog är sommarens tema vad gäller smink. Som vanligt var det hela väldigt påkostat och välarrangerat av Petré Event med välfyllda goodiebags och fri bar. Under kvällen uppträdde Emilia, hon sjöng uppe på bardisken, både "Your're my world" från Melodifestivalen och två andra låtar. Kosta Boda var också med som sponsorer av festen, de lottade ut prydnader i glas, och jag vann ett stort läppstift som påminner om något helt annat än ett läppstift. Förutom läppstiftet var det även två parfymflaskor i glas som lottades ut samt en mobiltelefon.


Det är märkligt, alltid när jag vinner något känner jag alltid på mig i förväg, då när jag öppnar lotten, att det är mitt nummer som kommer läsas upp vid vinstutdelningen. Det slår aldrig fel. Men var jag ska ställa denna sjukt tunga glasgrej har jag faktiskt ingen aning om, det ingick inte i mitt sjätte sinne.

Finn ett fel i bilden

Jag är irriterad över att politiker som varken kan eller vill ha en plats i Europaparlamentet finns med på plakat i valkampanjerna. Det är näst intill falsk marknadsföring tycker jag. Röstar man t.ex. på Folkpartiet så innebär ju knappast det att den där människan vad han nu heter, jag tror han heter Jan Björklund, kommer frånträda sitt uppdrag som Utbildningsminister och dra till Bryssel. Han står väl inte ens med på listan över Folkpartiets kandidater till parlamentet? Går det att rösta på honom över huvud taget? Jag är osäker på det, men ändå ska han tydligen upp med sitt ansikte på en totalt intetsägande och ful valaffisch. Snacka om att desperat försöka utnyttja de få starka varumärken som finns inom partiet. Detsamma gäller Kristdemokraterna som verkar tro att inte Ella Bohlin kan klara sig själv och därmed behöver förstärkning genom att Göran Hägglunds ansikte är med på henns valaffischer. Tänk efter själva, vad ger det för signaler egentligen?

Hitta stilen: Gudruns valkampanj

På webbplatsen Skickaschymantillbryssel.nu kan man köpa allt ifrån disktrasor och knappar till t-tröjor och muggar med motiv ur Gudun Schymans kampanj för att få lämna landet. Jag tycker egentligen att det fel att driva med svaga människor på det här sättet. Det är synd om Gudrun, att driva med henne är precis samma sak som att driva med Linda Rosing.

UPDATE: Oj då, det var på riktigt? Jag som trodde att det var ett skämt.

När börjar det bra?

Den enda tid som känns viktig att passa när jag inte jobbar är klockan 16.00. Då kommer nämligen solen till min balkong och stannar till 18.00. Det är alltså två timmar på dygnet som inte får slarvas bort. Denna helg har jag börjat läsa i Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden", men det känns inte jätteroligt att läsa när boken är så hypad sen förut. Jag är rädd att det blir som med filmen Titanic, som alla hade lovordat och ropat hurra kring ganska länge innan jag gick och såg den, och då satt jag hela tiden och undrade när det där som var så bra skulle börja.


Drinken är alkoholfri, jag lovar. Jag skulle aldrig få för mig att sitta och pimpla sprit ensam en söndag eftermiddag. Drinken är gjord på ananas- och mangojuice, sprite och grenadine.

Det är inte mig det är fel på utan storlekarna

Denna söndag skulle jag för första gången på väldigt länge köpa kläder, men det gick som vanligt inte så bra. Jag provade 3-6 plagg i sju olika butiker, men ingenting passade. Allt kändes fel eller satt illa, och det enda jag fick med mig hem var en topp från H&M och en sjal från samma butik. Det är svårt för mig att hitta kläder som sitter bra eftersom klädernas form inte är anpassade efter en kropp som min.

Jag har ända sedan 12-årsåldern haft storlek 36 eller small, men problemet är att storlek 36 oftast är anpassat efter en byst med a- eller b-kupa. Jag har c-kupa, och storlek 38 eller medium är oftast för stort för mig och sitter illa eller för pösigt på alla ställen utom över bysten. Samma sak är det med underdelar. Jag har smal midja men breda höfter och det innebär att det som passar över höfterna är för stort i midjan. Det jag måste leta efter när jag är ute och handlar är alltså plagg i storlek 36 där min midja och mina höfter faktiskt får plats, och det är inte det enklaste. Det faktum att endast ett (1) plagg av ca tjugofem (25) som jag provar är något som verkligen passar är ingen ovanlighet, och jag är så less på det. Men jag kan trösta mig med att jag aldrig någonsin kommer kunna bli en shopaholic. Det går ju knappast att masskonsumera för mig som har en sån kropp, där inget passar. Men jag har lärt mig att tänka att det inte är min kropp det är fel på - det är plaggen som är sydda i fel form och proportioner.


Blåblommig topp från H&M för 98 kr, och sjal i rosa, orange och brunt för 79 kr. Det totala notan efter nästan fyra timmar på stan blev alltså inte så stor.

En kväll med Galliano

Det var egentligen redan tidigare i veckan som jag kom på idén med Galliano, att den italienska vaniljlikören är ganska underskattad. Det måste gå att göra så mycket mer med Galliano än bara den kultförklarade after ski klassikern Galliano Hot Shot. Det var därför som köpte på mig en sådan flaska, och det var faktiskt den enda flaskan jag hade hemma ikväll när först Veterinären och henns kusin Johan kom över på Robinson och Gallianoexperiment. Sen anslöt även min kusin Kulturvetarens f.d. kombo Arlandaspecialisten. Därefter hörde Batmans kompis Robin av sig och ville komma över med sin flickvän och Rättevisejuristen. Jag undrade såklart var Batman var, men sen ångrade sig Robin, så då hörde Rättvisejuristen av sig och meddelande det och kom sen ensam hem till mig. Ja det var lite förrvirrat alltihopa, men nu har alla gått hem.


Eftersom jag bara hade en flaska Galliano i min ägo så blev det endast Gallianodrinkar under kvällen. Till vänster: Galliano Hot Shot som består av skiktad Galliano och kaffe toppad med grädde och kaffepulver. I mitten ser ni en highball av Galliano, grenadine och sprite. Till höger en cocktail med Galliano skakat med ananas- och mangojuice.

En ledig lördag

Eftersom jag har jobbat de tre senaste helgerna, både på lördagen och söndagen, så är denna lördag min första lediga dag på i princip fyra veckor! Det känns ungefär som under Uppsalatiden, då när jag hade 18- eller 22-poängstentor och satt och tenapluggade i flera veckors tid för att sen helt plötsligt en dag kunna göra precis vad jag ville. Men skillnaden i detta fall är att det knappast är ett efterlängtat sommar- eller jullov som träder istället för den intensiva perioden. I detta fall fortsätter arbetet på måndag igen. Men det är lite märkligt att helt plötsligt ha en helt tom dag utan arbete, och jag har ingen aning om vad jag ska fylla dagen med. Jag väljer mellan att springa ut på stan eller baka kanelbullar.

Kan inte rå för att jag skrattar åt detta

Victoria tillämpar Forum Brudi

Jag läser om Victorias hemliga kravlista i Expressen. Kronprinsessan har tydligen en lista över vissa önskvärda detaljer i bröllopet. Det handlar om att alla hennes gudbarn ska få vara brudnäbbar, att hennes tjejkompispakt från skoltiden ska få vara tärnor, att Operakällarens kökschef ska ta hand om bröllopsmiddagen, att hennes konfirmationspräst ska viga och att Carl Philips bestick ska ingå i servisen. Att hon själv ska ha sista ordet i alla beslut är tydligen också ett krav, och jag tycker Victora gör helt rätt som markerar vem det är som bestämmer, det är ju hennes bröllop! Det är helt klart "Forum Brudi" (obs! juristskämt) som gäller vid en vigsel, och jag är ju inte sämre själv. Jag har också en massa detaljer färdiga redan, det gäller bara att hitta en kille som köper konceptet rakt av. Och en sak kan jag avslöja för er redan nu; Det spelar ingen roll hur lång slöja Victoria kommer ha när hon gifter sig, jag kommer ha minst en meter längre.

Forum Brudi = Kyrkan på den ort där bruden är uppvuxen. Innebär även att det är brudens regler som gäller vid bröllopet.

Nedräkning till Midsommar

Foto: T. Pettersson.

Redan innan all snö har smält bort börjar jag nedräkningen till Midsommar. Att få fira midsommar uppe i en äkta fäbod tillsammans med mina syskon, mina kusiner och deras vänner är verkligen en av årets höjdpunkter. Nytt för i år är att vi först ska ha sedvanlig midsommarlunch med snaps, sånghäfte, dans runt stången samt eventuell springtur och brottning i gräset, och därefter blir det klädbyte och uppfräschning. Årets nyhet är nämligen att vi ska ha bankett med bubbel och snittar efter första halvlek, och då är det kostym eller kavaj som gäller. Det här kanske låter som något jag skulle kunna komma på och övertala de andra till, men det är faktiskt inte alls min idé.

Nya grejer till hemmet

Idag har jag till jobbat till skillnad från många andra. Under lunchen upprustade jag min inredning en aning, det var välbehövligt. Jag var så himla trött på att se samma saker varje dag. Det som var mest panik var en ny dukning till matbordet.




Randig duk från Duka, Rosa tallriksunderlägg från Indiska, Rosa kakfat från Indiska, Rosa ljusstakar från Indiska, Svarta ljusstakar från Mio som jag redan hade hemma, Randiga servetter (i samma mönster som duken) från Duka. Champagneglaset är de jag köpte förut som också är från Duka. Den söta blomman har jag fått av mamma.


Idag är det den 21 maj och äntligen har jag tagit bort julstjärnan från fönstret. Det var på Mio som jag inhandlade denna svarta lampskärm i någon material som liknar tyll.


Balkongen har jag aldrig använt ännu, men det kan ju bero på att jag inte haft några möbler på den. Idag släpade jag dock hem ett vitt bord från Åhléns och en ganska stor rödvinbärsplanta med kruka till från en växt- och blomsterbutik på Sveavägen.

Den där rödvinbärsplantan ska man tydligen plantera utomhus i september, annars kanske den inte överlever vintern. Tyvärr har föreningens innergård inte en endaste rabatt, men jag har ju två kyrkogårdar alldeles runt knuten: Adolf Fredrik och Johannes. Jag tror att en kyrkogård skulle må bra av att ha en vinbärsbuske bland alla döingar, frågan är bara vilken kyrkogård som ska få den stora förmånen att ärva min planta. Kanske Olof Palme vill ha lite vinbär intill sin grav?

Hon visste att hon skulle dö

Det var lite sorgligt och vemodigt med dödsfallet igår, då när Nicollette Sheridans karaktär "Edie Britt" i Desperate Housewives gick bort. Hon är den andra frun som dör i serien. Den första som dog var ju det som det hela började med i det allra första avsnittet, att en utav fruarna precis hade tagit livet av sig. Om ni tänkt på det så är det den kvinnans karaktär och röst som har varit berättare genom hela serien i alla år, men igår efter att Edie hade dött så var det plötsligt Edies röst som pratade.



Det framkom i gårdagens avsnitt att Edie för länge sedan hade sagt till en av fruarna att hon under hela sitt liv har känt på sig att hon inte kommer att leva speciellt länge och bli gammal. Det var ju precis så som skådespelerskan Johanna Sällström också hade känt. Hade hade ju sagt i någon intervju flera år innan sin död att hon inte trodde att hon skulle bli mer än ca 30 år gammal, och så blev det ju inte heller. Jag själv däremot, jag har alltid känt på mig att jag kommer leva väldigt, väldigt länge. Kanske tills jag blir 120-140 år ungefär eller ännu mer och kallar 80-åringarna för ungdomar. Och om jag skulle dö innan det så kommer jag antagligen ändå vara kvar på jorden som spöke tills jag uppnår rätt ålder för att dra härifrån, för än är jag inte färdig här, det kan jag garantera er.

Poliser, helikoptrar och polisbilar

Idag vid 10.30-tiden när jag gick förbi Hörtogets t-banestation på Sveavägen var det värsta polispådraget. Det stod två polisbilar tätt intill nedgången till t-banan, flera poliser stod på trottoaren mitt emot och två polishelikoptrar cirkulerade i luften. Jag har fortfarande inte fattat vad det var som hade hänt? Det kan ju inte ha varit det här bombattentatet, det skedde ju vid 04 på morgonen och dessutom på en adress på Söder. Är det någon som har koll på detta vid Hötorget, vad det handlade om? Jag hittar ingenting i tidningarna.

Galet dyr cirkusflicka

Är det bara jag som tycker att biljetterna till Britney Spears konsert i Globen är snuskigt dyra? Eller är det bara jag som inte har koll på konsertpriser? Är det normalt att de bästa platserna på A-parkett i Globen kostar 4 500 respektive 3 500 kr? Är det normalt att B-platserna kostar mellan 995 och 1450 kr? Är det normalt att de allra sämsta C-platserna kostar 695 kr? Det här är galet, jag skulle aldrig någonson betala mer än 400 kr för att få se Britney. Och det är därför som jag också låter bli att köpa en biljett.


Trots dyra biljetter så gillar jag allt det reklammaterial i form av cirkusbilder på Britney som figurerar i samband med showen, som heter Circus.

Alla måste rösta

Finns det verkligen någon i det här landet förutom politikerna själva som är insatt i de svenska kandidaterna till Europaparlamentet? Jag kan erkänna att jag inte har det minsta koll, och så mycket som jag jobbar just nu så har jag inte en chans att läsa in mig på kandidaterna och vad de står för. En sådan sak är tyvärr ganska oprioriterad för mig i dagsläget. Men det känns ju ändå viktigt att gå och rösta så att inte några knasiga eller otäcka partier tar plats i parlamentet. På grund av min höga arbetsbelastning och tidsbrist så tänkte jag därför använda mig av en lite annorluna val- och röstningsstrategi i detta val. Jag tänkte antingen rösa på den kandidat som

1) Är snyggast

2) Är mest kvinnlig

3) Har lyckats bäst med sin marknadsföring

Och eftersom det enligt mig är samma person som vinner alla kategorier så kommer min röst att gå till kristdemokraternas Ella Bohlin. Hon är snyggast och har använt de sociala medierna på helt rätt sätt för att marknadsföra sig själv. En egen banner på Facebook, hur coolt är inte det? Synd bara att jag inte har en susning om hennes åsikter. Men jag skiter faktiskt i vad hon tycker, just nu i alla fall. Men jag kanske resonerar annorlunda om ett halvår. Fast skit i det just nu, som sagt.

En ambitiös lunch

Idag har jag jobbat hemifrån hela dagen med den superhemliga webbprojektet, men jag tog paus redan vid 11.00 för att börja skala och skiva potatis. Jag hade nämligen en lunchgäst idag i form av min vän Dalajuristen som jobbar alldeles intill. Så här ambitiös och vällagad lunch brukar jag knappast göra när jag äter själv.


Jag gjorde klyftpotatis i ugn med rödlök, och till det åt vi örtbiff, wokade champinjoner, turkisk yoghurt, ruccola och tomater. Lunchen är den enda måltiden på hela dagen då jag äter kolhydrater i form av pasta, ris eller potatis.

Hitta stilen: Sällskapsresan 1

T-tröja "SunTrip" från Customdropshipper.com 17,15 euro, Blågula kalsonger från Suntrip.se 179 kr, Solhatt från Suntrip.se 79 kr, Trosor "SunTrip" från Customdropshipper.com 8,18 euro, T-tröja "Ikväll får 107 svenskar gonorré" från Nostalgica.se 159 kr, Brunlila solglasögon från Forever 21 $5,80.

Vafan gör du på internet?

"My name is Daniel Collert, im a personal friend of the swedish king Carl Gustaf. I was in love with his daughter Victoria but now I dont care about her anymore, she has a new boyfriend."

Jag råkade klicka in mig på Daniel Collerts sida på My Space och skrattade högt. Det är den där ökända Tom, han som har gjort en massa kändissidor på My Space, som även verkar ha gjort Daniel Collerts sida. Som vänner har den forne prinsesspojkvännen bl.a. Kungen, Kristina Axén Olin, Clark Olofsson och Christer Pettersson. Den åtalade men frikända Palmemördaren skiver i Collerts gästbok: "Vafan gr du p internet? stick hrifrn!"

Det var bättre förr

Det är trist att behöva erkänna detta, men Malena Ernmans nummer var betydligt bättre och mäktigare när hon körde det i Globen. Nu var det helt annorlunda kameravinklar, annan ljussättning, andra dansare och hela numret kändes tyvärr bara så mycket plattare och inte alls lika pampigt. Men det är klart att jag förstår att det är svårt att flytta ett nummer till en helt annan scen, där det kanske finns helt andra förutsättning vad gäller ljus, ljud och kameror. Malena gjorde dock en lika bra prestation i Moskva som i Globen, det var inte hennes insats det var fel på, det var allt runt omkring.


Jag drack whisky igår, för andra kvällen i rad. Jag bjuden på det brittiska, 12-åriga whiskyn Strathisla. Vi hade det väldigt trevligt hemma hos min vän Förskolläraren och hennes kille, de har ett sådant mysigt TV-rum.

Karolina gratulerar Norge till något som mer liknar EM i chansning.

Karolina har jobbat hela dagen men ska nu hem till Förskolläraren och hennes kille och heja på Malena Ernman i Eurovision Song Contest.

Karolina funderar på om veganer äter honung eller inte? De som inte äter kaviar eller ägg borde väl heller inte äta honung.

Boxer-Robert och Ica-Stig raggar på Twitter

Det är riktigt skoj att både Boxer-Robert och ICA-Stig har fått liv på Twitter och dessutom har hittat varandra och twittrar på varandras sidor. Jag läste idag på Resumé att karaktärerna twittrat om att försöka ragga upp Com Hem:s Judit & Judit genom en dubbeldejt. Stig skulle stå för maten och Robert skulle fixa tv-bilden. Det här är ju humor på hög nivå. Läs i Roberts Twitter här och Ica-Stig finns här.

Två dagar kvar av oro

Jag känner en aning oro inför lördagen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro och hoppas på när det gäller Malena Ernman. Jag hoppas och önskar såklart att det ska gå så bra som det bara kan, d.v.s. en förstaplats, det vore fantastiskt! Men efter de senaste åren av floppar så vet jag faktiskt inte var jag ska lägga förväntningarna. När ska man vara glad? Om hon kommer på topp 20? Topp tio? Eller topp fem? Ska man vara glad över att hon över huvud taget har tagit sig till final och därmed inte deppa ihop totalt om hon kommer näst sist eller sist i finalen? Jag är nervös och ganska orolig faktiskt, till och med mer orolig än förväntansfull. Det här kan gå hur som helst.

Karolina får fler och fler anhängare på min Twitter med följande adress http://twitter.com/karolinalassbo

Rubriken ovan ska vara en länk till min Twitter om allt funkar som det ska.

En bil på gatan

Det har nog aldrig någonsin hänt förut att jag stannat på gatan för att jag sett en snygg bil. Som totalt ointresserad av bilar är det inte mycket som skulle kunna fånga min uppmärksamhet, men den här bilen lyckades. Jag tyckte den såg häftig ut och den rosa lackeringen stack verkligen ut på den annars så grå trottoaren. Men jag skulle inte vilja ha en sådan bil. Jag vill nog ha något mer diskret, som en svart eller röd helt vanlig Audi.


Det roliga, eller snarare tragikomiska med den här bilden är att jag har redigerat den i Photoshop. Bilen hade egentligen tre ganska stora, vita fågelbajsar samt en svart smutsfläck på motorhuven som jag mödomsamt och noga tog bort i fuskfinkverktyget.

Jag och Prins Carl Philip i fäboden

Igår blev jag intervjuad av Aftonbladet. De frågade mig om jag fortfarande var singel och sen fick jag svara på frågan hur jag skulle vilja fira Prins Carls Philips 30-årsdag med honom om valet helt och hållet var mitt. I dagens Aftonblad är det inte mindre än 30 stycken mer eller mindre kända, svenska singeltjejer som svarar på den frågan.

Det är inte vilken stuga som helst jag menar när jag säger stuga. Det är en timrad gammal fäbodstuga från sent 1800-tal med tillhörande slogbod, vedbod och härbre som ligger fint på höjden på en äng. Där skulle vi kunna sitta framför elden, antingen i storstugan eller i slogboden, och skåla i champagne. Helt klart ett värdigt och annorlunda firande för en äkta prins.

---> Kära Carl Philip Bernadotte, Grattis på 30-årsdagen! Om du läser detta är du inbjuden till midsommarfirande i ovan nämnd fäbod. Det kommer bli en upplevelse du sent lär glömma. Maila till min hotmail om du är intresserad, skriv "Glamourprinsen" i ämnesraden.

Karolina var nyss ganska nere men har nu fått ny energi av att först träffa mamma, sen gå på step och därefter äta pannkakor med ett namnsdagsbarn.

Svart med volanger

Det kom ett paket från Alprausch in genom mitt brevinkast och till min gläde så låg det en bikini i paketet, en bikini i rätt storlek. Den är jättesnygg, i ganska tjockt tyg och har volanger både på överdelen och på trosorna. Jag blev väldigt glad, tack så mycket!


Denna bikini från Alprausch finns inte att köpa ännu, men den kommer att säljas på bl.a. Nelly så småningom. Här går det att se andra av sommarens nyheter.

Karolina har bloggläsare som tycker att jag 1) Borde skaffa mig ett liv, och 2) Ser ut som en uggla.

En rejäl omgång utan skor

Jag kan inte ens hålla i ett vattenglas just nu eftersom mina armar skakar så mycket. Den där akrobatiken var tuffare träning än vad jag trodde. Jag har lyft min egen kroppsvikt på en massa olika sätt under 1 timme och 15 minuter. Hela min kropp värker, fingrarna slirar oroväckande på tangentbordet och jag vågar inte riktigt känna efter hur många blåmärken jag kommer ha i morgon; antingen är det tre stora och ca sex-sju små, eller så blir det fem stora och 17 små. "Men hörni, nu ser ni ut som en grupp pensionärer! Lite mer action tack!" sa den extremt vältränade instruktören när allas ork började ta slut i andra halvlek. Det här var både den värsta och den bästa träningen jag varit med om på länge.

Karolina ska prova på akrobatik idag och läste till min förskräckelse att man ska vara barfota på passet. Mina fötter är långt ifrån välpedikerade!

Hitta stilen: Kakaoögon

Brun och gul ögonskugga från Håkansson 299 kr, Brun mascara från Max Factor 150 kr, Brun och krämig eyeliner från 100% Pure 249 kr, Brun-utan-sol från Nivea 100 kr, men jag tror att man kan få bättre kakaohud med kastanjevattnet "Chestnut lotion" som säljs på Åhléns.

Karolina jobbar idag igen och är väl medveten om att min blogg blir väldigt tråkig när jag jobbar såhär mycket.

Om valet till unionen

"Ingen orkar läsa en steril och torr blogg om politik där avsändaren är en personlighet som inte ens verkar vara intressant"

Den politiska webbplatsen Makthavare.se har frågat ut mig om valet till Europaparlamentet med fokus på politikernas kampanjer samt hur parlamentarikerna exponerar sig själva på internet. Hela intervjun hittar ni här.

Karolina ska nu jobba i några timmar och sen gå på dubbelt 30-årskalas för att sen gå upp på söndag morgon för att jobba.

En massa kändisar ombord på båt

Jag har ännu inte berättat något om torsdagskvällen, som var en väldigt rolig partykväll ombord på m/s Gerda som ligger vid Norr Mälsarstrand på Kungsholmen. Båten, som är en restaurang med bar, hade någon slags invigningsfest och Sveriges alla kändisar var inbjudna för att smaka av mat och dryck. Under kvällen hann jag bl.a. med följande.

• Berätta för Hjärnkontoret-Fredrik Beling om mina nya jobb.

• Redogöra för Blondinbella om alla killar jag dejtat de senaste månaderna, varför det inte höll och vad de olika killarna hade för egenskaper.

• Tala om för Tore Kullgren att jag tyvärr inte kan komma på hans 29-årsfest i morgon eftersom jag ska på dubbel 30-årsfest.

• Titta på Alcazar som uppträdde med en färgsprakande liveshow på däck men tyvärr var ganska mycket av både sång och kör förinspelat.

• Läsa Robinson-Mikas tankar när hon inne på damrummet var i behov av pappershanddukar.

• Prata med Robinson-Angela och Robinson-Josephine med dotter om livet på ön, att de inte ens fick smink på ö-råden, varför Josephine åkte hem, att det var hennes dotter som anmälde henne till programmet etc.

• Distansskåla med Expressens vimmeldrottning Bea Birkeld som precis som vanligt var söt som socker.

• Möta programledaren Per Lernström från Ballar av Stål som klappade om mig på axlarna och log och jag vet inte varför.

• Prata om varifrån vi känner igen varandra med Falutjejen och skådespelerskan Cissi Forss som gör den fantastiska rollen "Mansfällan" i Ballar av Stål.

• Bli utsatt för en märklig men snygg kille som baren som antagligen har satt i system att gå fram och prata med tjejer, beställa in en öl och sen när han ska betala så "hittar han inte sitt kort" och frågar om tjejen kan betala. Jag betalade inte, men hade kvar en fri drickkupong som han fick.

Jag umgicks mest med Blondinbella och hennes kompis Josephine under kvällen, vi har alltid så himla mycket att prata om. Och det läskiga med Blondinbella är att hon är exakt 10 år yngre än mig men känns mer som jämnårig. Antingen är det jag som är omognare och barnsligare än min ålder, eller så är det hon som är mer mogen än sin ålder, och jag hoppas verkligen på det senare.

Playlist från spännande personer

Idag frågade Linda Skugge mig vilka som är mina fem favoritlåtar. Det är nämligen så att Vulkan tillsammans med Spotify ska ge ut en bok med "playlists från spännande personer". Jag fick välja ut fem låtar och sen ge en liten kommentar till min playlist. Jag tänker inte avslöja alla låtar jag valde eller min kommentar till det hela, men den här låten var en av dem som var med i listan.

Nya nattklubbschefer

Det händer inte ofta att jag surfar ut på Stureplan.se, men ikväll gjorde jag det och möttes av nyheter. Två människor jag känner har i dagarna fått jobb som nattklubbschefer på Stureplan: Anna Hibbs på White Room och Rebecca Simonsson på Utecompagniet, och liksom Hibbs så bloggar även Rebecca nu också på siten. I och för sig känner jag inte kvinnorna i fråga sådär extremt jättebra, men jag har träffat dem båda ett antal gånger i olika sammanhang och jag har dem på Facebook. Det är riktigt härligt att två kvinnor har blivit utnämnda till klubbchefer eftersom krogarna på Stureplan länge har dominerats av manliga sådana. Jag hoppas nu bara att de här tjejerna verkligen får bestämma och har något att säga till om. Det vore riktigt illa om de bara får rollen som några slags snygga värdinnor utan makt som tvingas ta order från någon man som själv tycker sig vara högre upp i rang. Men känner jag de här kvinnorna rätt så har de inga problem med att tala om var skåpet ska stå, och jag hoppas att de gör det, med råge. Heja tjejer, jag tror på er! Ta er den makt ni förtjänar!

Karolina har jobbat fram till nu och har inte bestämt mig ännu huruvida jag orkar göra något blogginlägg idag eller inte.

Realtid skriver om mina nya jobb

Idag har tidningen Realtid ett reportage om mig och mina nya arbeten. Läs hela artikeln genom att klicka här. Nu ska jag jobba en timme till och sen är det äntligen dags för veckans höjdpunkt: Desperate Housewives.

Ser ni trapporna?

Varje dag när jag går hem från jobbet tvingas jag gå uppför dessa trappor. Ni ser väl att det handlar om fyra stycken ganska branta stentrappor? Det är inte skoj, speciellt inte eftersom jag ofta släpar på både en tung datorväska, en handväska, en väska med träningskläder och eventuellt en eller två kassar med olika grejer i. Och förutom att jag är lastad som en packåsna på vägen hem så går jag också i skor med 8-10 cm klack, i trapporna, som sagt. Jag har endast arbetet två dagar på byrån men hatar redan trapphelvetet. I övrigt är allt toppen.

Karolina har kommit hem från jobbet, ätit middag och ska nu jobba i två timmar till, så det blir ingen blogg idag.

Karolina hade 7 min från dörr till dörr på min förra arbetsplats, men behöver nu endast gå i 4,5 min för att komma till jobbet.

Min Twitter träffas inte

Av någon aledning går det inte att söka efter mig på Twitter. Då får man meddelandet att det inte finns någon Karolina Lassbo på Twitter, men jag finns visst! Adressen är http://twitter.com/karolinalassbo och jag är ganska deperimerad över att det hittills bara är 14 personer som följer mig.

Ändringar i framträdandet

Jag ser på Aftonbladet att de har lagt ut de första bilderna från Malena Ernmans framträdande i Moskva. Det är under den allra första repetitionen på scen som Aftonbaldet har en liten film. Tydligen har Malena bytt till en vit klänning vilket jag tycker gör sig mycket bättre på scen. Tyllen och volangerna nertill ser också mycket finare ut nu. Den svarta klänningen såg tacky ut. Malena har även bytt till kvinnliga dansare och tagit bort en om jag kommer ihåg rätt från Globen och dansarnas masker har fått små lysdioders.



Se Aftonbladets webb-tv med Malenas framträdande genom att klicka här.

Det stora singelhjulet som ständigt snurrar

Nu har jag varit singel i ungefär ganska exakt sju månader. Eller rättare sagt, jag och T.P. flyttade isär för sju månader sedan. Egentligen stör jag mig inte på att jag är singel just nu. Jag är inte bitter och inser att singellivet är ganska okomplicerat, enkelt och bra. Men visst drömmer väl de flesta singlar om kärlek, d.v.s. att träffa någon som man blir kär i, som även är kär tillbaka. Varje gång det har tagit slut med en kille för mig så går jag igenom exakt samma faser, och det spelar ingen roll om relationen var väldigt kort eller lång. Och denna gång är inget undantag, singelhjulet med dess faser snurrar som vanligt.

Fas 1: Bearbeta separationen
Detta är en ganska förvirrad tid. Det är ganska märkligt och svårt att fatta att jag inte längre är i en parrelation och har en pojkvän att tänka på och ta hänsyn till. Jag oroar mig för att killen ska må dåligt, bli sjukligt deprimerad och efterhängsen, eller att jag ska börja må extremt dåligt, ångra separationen eller bli efterhängsen. Nya vanor måste också inarbetas. Det tar lite tid och är lite förvirrande att tänka "en" istället för "två" hela tiden.
(Denna fas har jag avverkat för länge sen)

Fas 2: Borde börja leva igen
Jag inser att jag egentligen borde börja bli lite mer utåtriktad, kanske börja dejta igen eller över lag vara lite mer öppen för nya människor och bekantskaper. Men jag ser fortfarande ingen riktig anledning till varför jag ska gå vidare och träffa nya människor, och det där med dejting känns bara jobbigt, klichéartat och löjligt. Killar som försöker ta kontakt med mig avfärdar jag med tankarna "Varför skulle jag anstänga mig för att lära känna honom? Varför ska jag slösa tid på honom när jag kan umgås med mina tjejkompisar?".
(Den här fasen har jag också kommit förbi)

Fas 3: Dejting
Jag vill verkligen börja dejta igen och gör det med råge. Jag tar tillvara på varenda telefonnummer från krogen, anmäler mig till dejtingsiter och tar kontakt med mina tjejkompisars och kollegors bekanta som om det vore det viktigaste i världen att hitta en kille. Och sen går jag på dejt efter dejt efter dejt efter dejt. Alla som skulle kunna vara av någorlunda intresse får en chans över en lunch eller en AW, och med en del blir det kanske två eller flera dejter eftersom jag inte kan bestämma mig efter bara en dejt om killen i fråga är något att ha och någon jag skulle kunna bli kär i.
(Den här fasen har jag nyss gått igenom)

Fas 4: Trött på dejting
Efter en tid av extremt utåtriktat och socialt leverne är jag så trött på dejting att jag knappt orkar luncha med mina tjejkompisar. Antingen har jag inte fastnat för någon av killarna från dejtingfasen, varken genom attraktion eller på annat sätt, eller så blev jag nästan kär i någon av dem men insåg att han tyvärr inte verkar vara sådär jätteintresserad av mig. Jag har gett upp, orkar inte dejta mer och ser ingen anledning till att ta nya kontakter med okända killar. Jag drar mig undan och tycker att singellivet är helt okej. Jag känner inga krav på mig att anstränga mig om jag inte vill, och gör det inte heller.
(Det är i denna fas jag är just nu)

Fas 5: Singeldepression
Jag ser förälskade par överallt och undrar varför jag inte har någon kille? Varenda fest jag går på bedömer jag som en parmiddag bara för att det är ett eller flera par med på festen. Och detta samtidigt som jag själv kommer dit ensam, och även går hem ensam vilket gör mig ledsen. Jag känner mig tragisk och undrar vad det är för fel på mig som inte lyckades fastna för någon av de bra killarna som jag dejtade under dejtingfasen. Jag blir arg och får aggressioner när jag ser par överallt. Jag drömmer om att få förstöra för kärleksparen, ungefär som "Kaninkokerskan" i Ballar av Stål, eller bara se till att paren börjar bråka lite med varandra. Jag tycker synd om mig själv och letar fel på mig själv på alla punkter.
(Det här fasen kommer antagligen att infinna sig lagom till midsommar kan jag tro)

Fas 6: Jag tror jag är räddad
Någon kille bli tokkär i mig, gör allt för mig och jag blir överlycklig och är med på tåget redan från första början. Vi umgås varenda ledig minut, försöker lära känna varnadra så bra som möjligt och jag är så glad över att jag inte längre är singel. Det faktum att jag också kan ta med mig en pojkvän till fester och andra tillställningar är rena befrielsen, i den mån han hinner vara med på något, och jag slipper dessutom gå hem ensam. Att sen ingen av de tjejkompisar som hinner träffa honom kan förstå varför jag är ihop med honom, vad jag ser hos killen som t.ex. så uppenbart är en stor skitstövel eller hur vi som är ett sånt fruktansvärt omaka par kan fatta tycke för varandra, det är något som jag absolut inte bryr mig om.

Fas 7: Jag inser mitt stora misstag
Jag vaknar ganska snabbt upp ur den bubbla som jag levde i under fas 6 och inser att valet av kille är helt och hållet vansinne. Jag blir singel igen och går tillbaka antingen till fas 4 (Trött på dejting) eller fas 5 (Singeldepression).
(Jag tror även att jag kanske har gått igenom en mild variant av fas 6 och 7 en gång i den här singelvändan, för att nu vara tillbaka i fas 4 igen.)

Fas 8: En ny kärleksrelation
Jag träffar en vettig och bra kille som jag både är attraherad av och som jag passar bra ihop med. Han verkar även gilla mig och vi båda anstränger oss för att verkligen lära känna varandra och få relationen att funka så bra som möjligt. Vi blir ett par och träffas regelbundet tills eventuellt fas 9 (Samboskap) infinner sig, men sen en dag tar det slut och jag är åter igen tillbaka i fas 1.

Och det är så här som det hela tiden går runt, runt, runt. Det har gjort det hittills i mitt liv i alla fall och varje år avverkar jag 1-4 killar i fas 8 om det inte blir en längre relation eller samboskap som med T.P. Men jag hoppas på att någon gång få komma till fas 10 (Förlovning) och fas 11 (Giftemål). Kanske även fas 12 (Barn) blir verklighet en dag. Jag hoppas på det i alla fall, även fast jag just nu är en trött men nöjd tjej i fas 4 som bävar för att jag snart kanske kommer hamna i fas 5 om ingen hjälte snart dyker upp och räddar mig.

Karolina har nu äntligen jobbat klart för dagen och tänkte belöna mig med en Bounty och en Dry Martini. Det är ju faktiskt lördag.

Hitta stilen: Magica de Hex

Svart skjortklänning med knappar från Ellos 299 kr, Svarta heels från Haléns 249 kr, Turkos blomdiadem i håret (istället för turkosa handledskragar) från Asos 376 kr, Vita handskar från Asos 53 kr.

Årets sommarplåga Svenne Banan

Denna fredag har jag jobbat hela dagen med webbprojektet fram till 19.00 trots att det är 1 maj. Nu har jag äntligen packat ner för dagen för att städa och tvätta medan jag tittar på "Så ska det låta". Sångerskan Emilia de Poret gjorde Like a Prayer och det roliga är att hon verkligen ser ut som Madonna, både i ansiktet och i kropp och stil. Hon kommer helt klart bli Sveriges svar på Madonna om hon bara slår igenom på allvar. Apropå musik så har jag fått "Svenne Banan" på hjärnan. Ni vet den där låten som spås bli årets stora sommarplåga. Vi spelade den flera gånger igår vid grillmiddagen, och jag ser nu att Promoe även har gjort en svennig video till låten.

Ett vrickat avslag från a-kassan

Igår fick jag ett brev från Akademikernas arbetslöshetskassa med beslut om att jag inte är berättigad till a-kassa, och detta eftersom jag bloggat för kort tid. Just det, ni läste rätt. Jag har inte bloggat tillräckligt länge och varaktigt för att kunna få grundersättning från a-kassan. Det här kanske ni tycker låter helt sjukt och galet, och jag kan bara instämma. Reglerna kring "bisyssla" är helt rubbade.

Jag har en enskild firma som heter Lassbo Kultur- och Medieproduktion. Man får ha en egen firma och arbeta i den medan man är arbetslös och samtidigt få ersättning från a-kassan, men det ställs vissa krav. För det första får inkomsten från firman inte överstiga i genomsnitt 1 920 kr per vecka, beräknat i genomsnitt under de senaste 12 månaderna, och på den punkten är det okej för min del. Jag kommer inte över den summan när jag slår ut min firmas inkomster det senaste året. Men det är på den andra punkten som det faller för min del. För att verksamheten ska få klassas som bisyssla så ska verksamheten även ha bedrivits varaktigt vid sidan av ett heltidsarbete under de senaste tolv månaderna, och det uppfyller tydligen inte jag. Detta eftersom jag inte bloggade under 2008, då när jag hade ett uppehåll.

Även då min firma har funnits och varit registrerad sedan februari 2006 så tycker alltså a-kassan att jag endast har bedrivit "varaktig verksamhet" sedan december när jag tog upp bloggandet igen, och det innebär ju att jag endast kommer upp i fem månader av varaktig verksamhet vid sidan av heltidsarbete. Nu har jag i och för sig redan fått nya arbeten och kommer inte vara beroende av a-kassan framöver, men jag var faktiskt arbetslös i 27 dagar och hade jag inte fått nya jobb så hade jag alltså i dagsläget stått helt på bar backe p.g.a. att jag tog en paus i bloggandet under 2008.

Inte nog med de sjuka reglerna kring bisyssla. Det a-kassan vill att jag gör för att vara berättigad till grundersättning är att avregistrera firman eller sätta den som vilande. Är inte det helt galet? Som arbetslös vill jag ju kunna arbeta och ta de små ströjobb som dyker upp istället för att gå sysslolös. Det är ju viktigt att kunna göra det, för vem vet vad små uppdrag leder till? Det kan ju leda till ett heltidsarbete eller värdefulla kontakter som man sen får arbete genom. Ett sådant tänk borde även ligga till grund för reglerna kring a-kassa, vilket tyvärr inte är fallet idag. Att som arbetslös i ett sådant läge då tvingas avregistrera firman för att kunna få a-kassa och mat på bordet, det är ju så vrickat att det inte är sant! Med dagens regler är det som att a-kassan tigger om att man inte ska försöka få in arbete till firman, utan istället avregistrera den och gå sysslolös hemma i lägenheten på statens bekostnad. Visst ska man inte få full a-kassa om man samtidigt tjänar en del i firman, men att behöva avregistrera firman eller sätta den som vilande och därmed inte kunna ta på sig de små uppdrag som dyker upp, det är ju bara så galet! Borde inte staten försöka uppmuntra till eget företagande istället för att kräva att man som arbetslös lägger sig i soffan och äter muffins och slappar för att få ersättnng från a-kassan? Är man anställd någonstans och endast får arbeta halvtid så är man ju halvtidarbetslös och får halv ersättnng från a-kassan, och detsamma borde gälla när man har egen firma.

Det här är ett sjukt jävla system som jag inte fattar vilken pantad politker som har hittat på? Vilket parti står bakom de minst sagt märkliga reglerna för bisyssla och att ha firma medan man är arbetslös? Jag ska ta reda på det och lova mig själv att aldrig någonsin rösta på det partiet.

Karolina har en Twitter nu som går att följa: http://twitter.com/karolinalassbo

Valborgsgrillning

Igår kväll var första dagen i år som jag satt ute och åt grillad mat. Vi var hemma hos Skatterättsjuristen på Kungsholmen och jag kände mig ganska glad och tacksam över att slippa fylleslaget i Uppsala, där jag firat Valborg de senaste sex åren. Uppsala är en tidsperiod i mitt liv som jag helt klart känner mig färdig med och har lämnat bakom mig.


Vi grillade laxspett och kött, och till det åt vi pastasallad, majskolvar, sill och postatis. Sen gick vi in och spelade spel och drack mousserande rosévin och champagnecognacen Rémy Martin.

Det blev ljust

Efter att jag duschat ur hårfärgen kunde jag konstatera att jag var blondare än Marilyn Monroe, fast bara i hårbotten. Men sen när håret torkat såg färgen mycket jämnare ut. Men oj, vad ljust det blev!


Jag vet att jag ser groteskt stor ut i den pösiga tröjan, men det kan inte hjälpas. Det blir så med stora kläder, speciellt på bild.