Jag och familjen Ewing

Nu är jag redo. Nu ska jag och hela familjen Ewing från Dallas gå till hem till Alexander Erwik och fira honom och hans sambo. Men jag ska först förbi Fröken Sverige och hämta upp henne. Hon ska också med och hon passar ganska bra in i min Dallasfamilj.


Till detta har jag vit kavaj, lösfläta som diadem och svarta remheels.

På spåret mellan Falun och Stockholm

Nu sitter jag på tåget tillbaka mot Stockholm. Semestern för detta år är slut och jag börjar jobba igen på måndag. Det superhemliga webbprojktet har jag överlämnat och från och med måndag arbetar jag heltid på advokatbyrån som biträdande jurist. Under maj och juni arbetade jag endast halvtid på byrån eftersom jag hade webbprojektet på heltid. Men två roliga programpunktet återstår innan det är dags att slå sig ner på kontoret. Ikväll fredag ska jag hem till Finests chefredaktör Alexander Erwik som har inflyttnings- och födelsedagsfest, och i morgon lördag fyller min kära vän sen länge Dalajuristen 30 år och hon har fest i Uppsala. Det var väldigt länge sedan som jag festade i Uppsala och om det blir utgång så kommer den klassiska standardfrågan att komma upp: Birjer Jarl eller Svenssons?

Jag hoppas på shetlandsponny

Idag har jag hängt på Blocket och andra sajter som säljer djur i princip hela dagen. Det var när jag gick en promenad runt byn som jag träffade på en sommargranne som hade en så fruktansvärt söt dvärgpudel, en svart. Jag blev sugen på en dvärgpudel och började för skojs skull kolla vad de kostar och var det finns valpar till salu just nu. Sen gick jag över på att söka efter shetlandsponnys. Mina föräldrar håller nämligen på att göra hagar eftersom de ska skaffa två tackor som ska få lamm i vår, och planerna är kanske att även ha en shetlandsponny i hagen. Jag letade därför efter shettisar som antingen var fuxar eller skimmlar, för det tycker jag är finast. Svarta hästar är också fina men vår förra shetlandsponny var svart och det blir ju konstigt att ha en likadan igen. Men sen blev jag sugen på en stor skimmel av något slag, alltså att ha en stor, vit häst som det faktiskt går att rida på. Men mina drömmar stannar nog vid att vara just drömmar. Jag har varken tid med hund eller stor häst, men jag hoppas grymt på att mamma köper en shetlandsponny.

Jag och Pippi Långskrump

Igår grillade hela släkten på mammas sida nere vid sjön. På gallret låg lax, haloumi, majskolvar och lammspett. Till dessert serverades bärtårta, choklad, kaffe och jäger. Min mosters man hade gjort en rolig musiktävling som alla deltog i, det gällde att veta vilken grupp eller artist som framförde den låt som spelades. Sen spelade vi kort och sällskapsspelet "Med andra ord". I stressen och hetsen ställde jag frågan "Vem skrev Pippi Långskrump?" och jag har faktiskt inget bra svar på den frågan. Men det borde väl vara nån alkis som är författare till en sådan bok.

Byns största bilstall

Alla i min familj har en egen bil utom jag. Vi är fem i familjen och detta innebär alltså att när alla är hemma i familjevillan så står det fyra bilar på garageuppfarten. Det är även ganska ofta som någon av oss har besök, vilket innebär minst en eller två bilar extra. Det ser ganska lustigt ut med en gård full av bilar. Igår när jag skulle åka in till stan för att först äta sushi och sen se Harry Potter och fullblodsprinsen på bio så hade jag fem bilar att välja på, men jag valde att låna mammas bil.




Mammas bil är den senast inköpta bilen i familjen Lassbos bilstall. Den är liten, behändig och skön att köra.

En aning förslappad

Jag måste erkänna att jag har blivit ganska förslappad och handlingsförlamad under min semestertid här i Dalarna. Vanligtvis lever jag efter måttot "rask man är halvvägs rik" och ser till att verkställa och fixa saker i takt med att jag skriver to-do-listor, men här på landsbygden finns det ingen lista att tala om. Jag har varken måsten eller krav på mig, det handlar inte om några överdrivet ansträngade aktiviteter i alla fall. Det jag efter egen vilja har tvingat mig själv att genomföra varje dag är ett träningspass, antingen löpning, en rask promenad eller dans samt lättare styrketräning på kvällen. Och det enda som familjen verkar kräva av mig är att jag hjälper till att hålla snyggt i köket. Däremellan gör jag aboslut ingenting vilket har lett till en kronisk slapphet, och det har jag insett är både positivt och negativt.

Det positiva med detta liv är att jag verkligen har chans att vila ut, stressa ner och ladda betterierna inför hösten, men det negativa är att jag utan människor i närheten som jag känner att jag vill vara trevlig mot är på gränsen till apatisk och tycker att minsta lilla grej, som t.ex. att koka kaffe, byta sängkläder, göra ett blogginlägg eller tvätta håret är en riktigt stor ansträngning. Varje dag ser nästan likadan ut. Jag vaknar alltid någon gång efter 12.00, dricker en kopp te och ger mig ut på ett träningspass. Sen äter jag frukost på altanen och slår mig ner framför datorn. Därefter sitter jag framför datorn i vardagsrummet och surfar, varvat med tidningsläsning på altanen. Och det gör jag hela dagen. Avbrott endast för blåbärsätning i skogen och middag med familjen. Det blir nog bra för mig att komma tillbaka till Stockholm snart och få lite rutiner och krav på mig. Det här livet är avkopplande och lugnt, men det skulle aldrig vara bra för mig i längden - varken psykiskt eller fysiskt - med tanke på ork och motivation till saker och ting samt prestationer i stort.

Teamwork på ängen

Storblondinen K.L. och lillblondinen T.L. plockar blommor på ängen. Vi hade ett bra samarbete. Jag plockade upp blommorna utan att roten kom med och min kusindotter Tyra bar dem. Det blev en bukett i alla regnbågens färger som fick stå utomhus på middagsbordet i fäboden. Observera även hur fint vi matchar varandra i färger, jag och Tyra.

Blåbärsmetoden v.s. Korv- och spritdieten

Igår började jag med nya matvanor, vi kan nästan kalla det för diet. Det hela går under benämningen Blåbärsmetoden och det går ut på att minst ett mål om dagen helt ska ersättas med blåbär direkt från skogen. Till frukost äter jag rostbröd med ost och ägg och därefter är det bara blåbär som gäller, med lite hallon direkt från hallonbusken till efterrätt. Ni kanske tycker att detta blir enoformigt i längden och det blir det nog också. Men detta kommer såklart endast bestå under en mycket begränsad period, d.v.s så länge som jag är skitless på att laga mat. I Stockholms innerstad har jag sen heller inte någon blåbärsskog att vanda ut i. Den här Blåbärsmetoden är antagligen mycket hälsosammare än mina matvanor de senaste två veckorna, då när jag var i fäboden och varenda dag åt vegetarisk korv med bröd och drack alkohol, den så kallade Korv- och spritdieten. Vi får väl se om någon vecka vilken diet som jag främst rekommenderar av de två.


Detta år är ett s.k. blåbärsår. Hela skogen är proppfull av blåbär och det känns ju onödigt att stå och tröka vid spisen när man kan gå ut rakt i skogen och äta middag.

Jag och Harry Potter

Jag har länge tänkt att en vacker dag ska jag upptäcka Harrys Potters värld och nu blev det helt plötsligt dags. På tisdag kväll ska nämligen jag, min barndomsvän L.R. och hennes kombo gå och se "Harry Potter och Halvblodsprinsen" på bio. Det var min idé med bio, men inte min idé att se Harry Potter, fast det är bara bra för min del att det äntligen blir av. Tyvärr har jag inte läst en enda av böckerna och har ingen som helst koll på vad de fem tidigare böckerna och filmerna har handlat om. Jag vet dock att det handlar om nån unge som är en trollkarl. Jag har nu alltså lite mer än ett dygn på mig att läsa in mig på de fem tidigare böckerna och jag är verkligen glad över att det finns så fina sammanfattningar av varje bok på Wikipedia. Snart är jag uppdaterad och helt med i matchen.

Jag saknar leksaksbilen

Igår lämnade jag tillbaka den lilla SmartCar som jag lånade av min vän- och restaurangkollega T.S. för att åka fram och till Älvdalen i. Nu saknar jag bilen som fan. Jag vande mig alldeles för snabbt med automatväxel och nu känns det jättejobbigt och helt stenålder att sitta och trycka på kopplingen i mammas och systers bil. Att det genom en knapptryckning gick att bli kvitt taket var grymt och att bilen drog extremt lite bensin var också helt suveränt. Jag kunde åka från Falun till Älvdalen och halvvägs tillbaka igen på en full tank. Och jag kunde inte låta bli att le när jag sen skulle tanka upp hela leksaksbilen och en full tank kostade 130 kronor. Det är ju fantastiskt. Enda nackdelen är väl att bilen kanske inte är den bästa att krocka med och att det endast finns två säten, men det kan i och för sig också vara en fördel. Att få agera ofrivillig chaufför blir mindre sannolikt och jag körde extra försiktigt i trafiken.


Det var denna bil jag åkte i. Smak Kök & Catering är min vän T.S. cateringfirma som håller till i gamla fängelset i Falun, men de kan catra mat både till Stockholm och andra ställen i landet.

Drinkaren skola icke ärfva Guds rike

Min pappa tycker inte att jag ska skriva i bloggen eller på twitter vad jag dricker, när jag dricker alkohol då det är fest. Han tycker det är onödigt att skriva om alkohol över huvud taget och att ingen har intresse av att veta vad jag dricker och att jag dricker. Jag hoppas verkligen att ingen inspireras av mina festredovisningar och att jag därmed bidrar till att öka någons alkoholkonsumtion. Men eftersom jag absolut inte kan skriva om något som har med mitt jobb som jurist att göra, och att fester är det enda som händer när jag är ledig som inte består av vardagströk, så blir det tyvärr så att det blir en del fest och alkohol i bloggen och på twitter. Jag vill dock påminna er om att man faktiskt inte behöver dricka alkohol bara för att det är fest. Det går ju att dricka andra saker istället. Vatten, juice, läsk, saft och alkoholfria drinkar är exempel på andra saker. Dessutom behöver man ju inte gå på fest över huvud taget. Man kan stitta ensam hemma istället. Jag vill dessutom påminna er om att drinkaren icke skola ärfva Guds rike och att dryckenskap leder till fattigdom och elände.

Hej då fäboden

Jag har haft en fantastisk vecka i Älvdalens fäbod men nu är jag i Falun igen, i familjevillan. Det känns jobbigt att behöva samanfatta en hel vecka i ett enda litet blogginlägg, men jag kan säga som så, att det har varit mycket kortspel, mycket grillkorv, mycket läsning, mycket fest och mycket ved- och vattenhämtning under veckan. Mycket regn har det också varit, men jag lyckades i alla fall få två dagar med stekande sol, i bikini solandes på ängen. Det känns ganska vemodigt att det nu dröjer ett helt år tills nästa omgång av fäbodsommar. Jag längtar redan nu.


Mina skor och pappas skor. Att förklara vilket par som tillhör vem känns ganska överflödigt.

Där tideräkning inte existerar

Jag har åkt ner från fäboden till vårt hus i Månsta där det finns el, vatten och täckning på det mobila bredbandet. Min vita regnjacka tvättas just nu i maskin samtidigt som regnet vräker ner utanför fönstret. Jackan var nämligen helt sotig efter alla kvällar i rökig slogbod, det blir lätt så bland aska, glöd och sprit. Jag glömde min kamera i fäboden, det var dumt. Jag hade nämligen massor av bilder i kameran som jag hade tänkt lägga ut i bloggen. På vägen ner mot Månsta stod det helt plötsligt en älgko och en älgkalv mitt på vägen och jag hade såklart velat fota dem. Älgarna stirrade på min lila SmartCar som jag lånat av min vän T.S. innan de försvann in i skogen. De hade kanske inte sett en sådan liten bil förut. Igår var jag nära att köra över en hund med pappas bil, hunden sprang rakt ut i vägen från ingenstans. Men jag körde så pass sakta att jag hann bromsa in. Ikväll blir det antagligen mer slogbodshäng med mina kusiner, deras killar och min bror. Det är en del av tjusningen med att semestra i fäboden, det är ingen som bryr sig om veckodag eller klockslag. Det är samma dag hela veckan och klockan kan aldrig bli för mycket.

Åter till offline

Jag lovade mig själv att jag inte skulle hänga framför datorn hela semestern, precis som jag har gjort varje sommar de senaste åren. När jag är i familjevillan i Falun är det tyvärr omöjligt att slita sig från datorn, jag "bara måste" det ena efter det andra hela tiden. Jag känner därför att jag inte riktigt kan koppla av och vila i Falun, datorn får för stor plats, för stort utrymme och alldeles för mycket av min tid. Datorn styr mig istället för att jag styr datorn. Det är lite därför som jag idag återvänder till Älvdalens fäbod. Där är det garanterat datorfritt. Ni kan följa mig via min Twitter istället.

Vandring till mormor

Igår kände jag mig verkligen som Rödluvan när jag vandrade över skogen för att besöka min gamla mormor. Det är längre sträcka i kilometer att åka bil till mormor än att vandra över skogen, men genvägen över skogen tar nästan 1,5 timme. Rödluvan träffade på en varg i skogen men det gjorde inte jag, och när jag kom fram till mormor så hade varken hennes näsa, öron eller mun växt sen förra gången jag såg henne. Jag slapp uttala meningar som t.ex. "Men mormor, varför har du så stor mun?", och mormor gav aldrig svar i stil med "Det är för att jag ska kunna äta upp dig så mycket snabbare!".


Vägen över skogen är lång och ibland både stenig och snårig. På vissa områden var det även väldigt blött eller lerigt. Jag är tacksam över att jag tog gummistövlar på mig och inte gympadojor.


Efter en lång vandring kom jag äntligen fram till mormors fina, vita stenhus som ligger på en gård som heter Valfridsborg.


Lillstugan på gården består av två rum och där tillbringade jag mina första dagar i livet. Mamma och pappa bodde nämligen i lillstugan medan vår familjevilla byggdes klart.


I lillstugan finns det en massa intressanta grejer. Jag upptäcker alltid något nytt som jag aldrig sett förr när jag kliver in där och tittar. En gång hittade jag en tomtemask när jag lekte i lillstugan och förstod då att tomten inte finns på riktigt. Jag var ca 3-4 år gammal vid det tillfället.


Ur den blå vattenpumpen kommer det brunt vatten. Jag gissar att det inte är drickbart.


I den lilla lekstugan på gården känner jag igen varenda pryl. Där finns allt ifrån dockor och porslinssaker till gökbon och små plastdjur som hör till en ladugård i trä.


I lekstugan finns även en spis med små köksredskap till som våffeljärn och stekpanna som faktiskt går att använda på riktigt. Det är lite tragiskt att se spisen så smutsig och sliten. Annat var det förr i tiden.


Min mosters superfina växthus är det trevligaste och vackraste växthus jag någonsin sett. Eftersom det även är en massa grönska utanför växthuset känns all växtlighet så nära när man står där inne.


I svinstian finns det numera endast en massa bråte som gamla kakel- och stenplattor, tegelstenar och takplattor. Det framstår som helt overkligt att det en gång i tiden bott levande grisar där inne.


Morfars gamla traktor är det nog ingen som har kört på flera år. Den står där den står och har nog snart vuxit fast.

Bil köpes eller lånas

Finns det möjligtvis någon i Falun eller Borlänge som skulle kunna låna ut en bil till mig från i morgon onsdag till nästa onsdag? Självklart kan jag betala för lånet. Bilen behöver inte vara stor, bara jag och en resväska får plats så funkar det. Jag ska åka sträckan Falun-Insjön-Älvdalen och sen tillbaka igen. Jag skulle även kunna tänka mig att köpa en bil för ändamålet, max 5 000 kr. Bilen måste fungera helt smärtfritt och vara besiktigad nyligen, ej avställd eller total skrothög. Jag bryr mig inte om märke, färg eller eventuell rost, bara bilen fungerar att köra med. Maila mig: karolinalassbo[a]hotmail.com, eller ring: 070-219 74 46.

UPDATE: Bil fixad! Tack snälla T.S. i Falun för att jag får låna din bil!

Vatten över huvudet

Min gamla skolkompis Elitsimmaren frågade om vi har några bra badställen i byn där jag är uppvuxen. Jag förklarade att det finns tre olika badplatser men att vår privata brygga med bastu är den allra bästa badplatsen i hela byn. Lite senare när jag gick ner till sjön såg jag att jag kanske borde ta tillbaka mina lovord. Halva bryggan låg under vatten.


Att "gå på plankan" känner ni till sen förr, men hos oss kan man numera "gå på bryggan".

Gruppterapi på Kärleksstigen

I lördags var jag på klassåterträff med min gymnasieklass, vi som gick Estetiska programmet med inriktning på Dans och Teater och som tog studenten för exakt tio år sedan. Det blev en fantastiskt rolig eftermiddag och kväll. Att helt plötsligt ha samma människor runt mig som för tio år sedan, det är obeskrivligt. Människor som jag under tre års tid har träffat i skolan varenda dag, men som jag knappt har sett på ett helt decenium. Det hela böjade med fika klockan 14.00 och därefter ritade vi alla varsin Y-axel och X-axel på ett stort papper. X-axeln var graderad från 1-10, vilket var siffror som stod för antal år efter studenten, och Y-axeln var graderad från 10% till 100%, vilket var en skala från "botten" till "toppen".

Varje år och andra händelser värda att nämnas prickades in på skalan, och sen fick varje person redovisa sin tioåriga graf. Varje framförande var riktigt intressant och vi höll på ända fram till småtimmarna. Det blev som en korsning mellan ren underhållning och stor gruppterapi. Att höra de andras berättelser var fantastiskt, och det roliga var också att alla var så brutalt ärliga och tog upp både sorg och bedrövelse, glädje och framgång. De som inte kunde närvara på klassträffen är jag verkligen ledsen för, de missade något riktigt stort.

Fem dagar i fäboden

Nu är jag hemma i Falun igen efter fem roliga dagar i Älvdalens fäbod. De första två dagarna var min bror, två kusiner och en av kusinernas flickvän också med, men efter att de åkt hem bodde jag helt ensam på vår gård. Jag hade alla husen och härbren för mig själv, och det var lite ovanligt men väldigt skönt också. Mitt mobila bredband fungerade inte från fäboden och det var faktiskt väldigt bra, jag behövde helt klart en paus från Internet. Jag har dock twittrat en del från min mobil. Annars har jag mest suttit framför brasan, läst böcker, burit ved och vatten samt grillat en massa vegetarisk korv. På kvällarna har jag umgåtts med killarna i granngårdarna, samma killar som jag skrev om för länge sedan i inlägget "Älvdalens modigaste fotograf". Denna gång var det sex av dem och så jag som har spelat mjuktennis, spelat kort och druckit alkohol.




Jag vet inte hur många Galliano Hotshot jag skiktade under vistelsen i fäboden, men det var väldigt många i alla fall. Hur många gånger jag blandade en kortlek har jag heller inte koll på.


En grind ut till ingenstans. En gång i tiden har en komplett gärsgård omringat fäboden, men gärsgården har nu förfallit på flera ställen, t.ex. bakom våran gård. Grindarna står dock kvar och det ser lite kusligt ut. Den som går ut genom grinden kanske helt plötsligt är i Narnia eller nåt.


Eftersom solen lyste med sin frånvaro var eldarna den enda värmekällan. Jag har sprungit in och ut ur vedboden precis hela tiden känns det som.

Rosa kamera och röd folkdräkt matchar inte så där jättebra. Jag lade ner en hel chokladkaka i den där väskan som är väldigt gammal, men sen gick det inte att öppna väskan igen.

På lördagsmorgonen var jag kranskulla i Ugsimaran. Det är en springtävling som går mellan Okbodarna och Lillugsi. Jag hade Älvdalens folkdräkt på mig och kransen fick jag ge till Emil Windahl, 19 år från Storvreta. Han var förhandsfavorit inför tävlingen och tog hem segern utan större dramatik. Nästa år tänker jag också springa och drömmen vore såklart en plats på pallen. Jag tänker träna utav bara helvete inför nästa års mara. Ärligt talat så började jag faktiskt träna inför 2010 redan för en månad sedan.

Beat it i Stockholm

Igår hörde en kursare från Dansprogrammet av sig till mig. Hon berättade att Bounce behöver minst 100 dansare på onsdag. Dansarna ska få lära sig originalkoreografin till Michael Jacksons "Beat it", som ska framföras på onsdag som en hyllning till Jackson. Först på Drottninggatan, sen på Centralstationen och därefter på Stureplan. Allt ska filmas och läggas upp på YouTube, läs mer här. Jag hade grymt gärna velat vara med på detta, men tyvärr åker jag till Älvdalens fäbod idag och stannar tills på lördag och är därmed inte i Stockholm på onsdag.


Detta är koreografin till Beat It. Bläddra fram till 3.30 i detta klipp, där börjar dansen.


I London gjordes en liknande grej på en tågstation fast till en mix av olika låtar. Riktigt häftigt!

Väldigt roliga nyheter

Två dygn i Falun

Igår anlände jag till Falun, precis i lagom tid för mammas födelsedagsfest. Hela släkten på mammas sida inklusive kusiner och faster med man kom för att gratulera. De här sommarfesterna tar aldrig slut, det är verkligen lördag hela veckan nu i juli. Idag har jag, mamma och bror åkt in till stan, vi hade en hel del ärenden. Min bror skulle köpa ny kostym och jag skulle handla grejer inför morgondagens färd till Älvdalen samt göra ett bankärende. Ikväll blir det vin hos en gammal kompis på Slalomvägen vid Lugnet, det ska bli trevligt.


Min mamma Läkarsekreteraren köre bilen som är en nyinköpt Renault Twingo och min bror Data- och systemvetaren tittade på.


Jag satt i baksätet och insåg att mitt hår har blivit väldigt långt, jag måste verkligen klippa mig snart.

Räddad av en glassdrink

I morse blev jag väckt tidigt av Lingvistikjuristen som var på väg till Malta. Han visste att jag och Ida hade varit på Anglais igår och ville höra att vi var okej. Han hade hört att det varit skottlossning på Anglais, något som jag vid den tidpunkten på morgonen inte alls kände till. Vi gick från Anglais ca 1,5 timme innnan skottlossningen. Anledningen till att jag gick därifrån var för att jag druckit en enormt stor glassdrink på Friday's och mådde lite halvilla av den enorma mängden glass. Om inte jag hade mått dåligt så hade vi säkert stannat kvar där. Man kan alltså säga att den där glassdrinken kanske räddade oss. De två gärningsmännen hade ju faktiskt kunnat missa sitt mål och skjutit oss istället.

Han sjöng för världens barn

"We Are the World" från 1985 skrevs av Michael Jackson och Lionel Richie. Den spelades in av 45 av de poluläraste musikerna som ingick i "USA for Africa" (United Support of Artists for Africa). Det var bra gjort av Jackson tycker jag. Han hade även andra bra budskap i sina texter. "If you wanna make the world a better place take a look at yourself and then make a change" är bara ett exempel av många. Jag undrar vad som kommer stå på hans gravsten? Lite trist om det bara står namn och datum. Det borde ju stå något av Jacksons egna ord. Trist är även att ingen mediekanal så vitt jag vet har vågat spela ur ovan nämnda "barnsång" i samband med Jacksons död, säkert p.g.a. pedofiliskandalen. Trist att det ska vara på det sättet.

Citat från balkongen

"Men hörni, Michael Jackson har dött! Vem kan sätta på honom?"

Fröken Lassbo förklarar för sina gäster att CD-skivan "Michael Jackson - History Past. Present and Future" har tystnat och att någon måste trycka på play igen.



Som så många andra så körde även vi Jackson tribute denna lördag genom att köra en samlings-CD med Jackson på repeat. Först var jag, Ida och Veterinären, och senare även Veterinärens vän Kommunikatören, på min balkong. Därefter gick vi vidare till Friday's vid Kungsträdgården och drack gigantiska glassdrinkar och åt god mat innan vi gick en snabb sväng till Anglais. Nu ska jag sova skönhetssömn inför att i morgon sätta mig på tåget mot Falun. Dalajuristen tar hand om mina blommor medan jag är borta. Hon har även fri tillgång till lägenheten, det är bra.

En fet kväll väntar

Snart kommer Ida Käll, Veterinären och eventuellt Veterinärens kompis hem till mig. Vi ska dricka mousserande rosévin, äta jordgubbar och choklad och sen ska vi gå till Friday's och dricka deras fantastiska milkshakedrinkar och äta friterade mozarellasnacks. Det här lär inte bli någon bantarkväll för mig direkt. Men jag joggar faktiskt varje morgon nu när jag är ledig. Jag är grymt sugen på att träna upp mig till maratonform, men det lär bli tufft för jag är i mitt livs sämsta form och orkar inte ens springa 100 meter i sträck. Över lag kan man säga att jag endast har kondition för 45 minuter efter alla steppass på Friskis & Svettis.

Stans enda badbassäng

Den här fontänen utanför Kulturhuset i Stockholm City, precis vid Sergels torg, är tyvärr den enda vattensamlingen jag ser i innerstan. Fontänen är det enda som kan liknas vid en sjö eller utomhuspool, om man bortser från Nybrokajen som knappast lockar till bad. De senaste dagarna har jag varit helt klibbig av värmen och varje gång jag går förbi fontänen är jag rädd att jag ska få ett ryck och bara springa dit och slänga mig ner i den. Likadant var det i torsdags när jag och Veterinären var på uteserveringen Spymlan. De har bredvid baren en liten bassäng som ser ser ut som en barnbassäng eller fiskbassäng och det går att sitta på kanten till den. Jag fick nästan hålla i mig i Veterinären så jag inte skulle få för mig att kliva ner i bassängen och börja plaska. Men tidigare på dagen hade jag faktiskt varit ute på sjöng med Älvdalstjejen och hennes granne Däckis, och då fick jag minsann se riktigt vatten i alla fall!

Följ min Twitter

Jag kan meddela att jag är betydligt duktigare på att uppdatera min Twitter än min kära blogg. Det är liksom lite enklare att hinna Twittra, eller rättare sagt, betydligt enklare. Jag kan inte uppdatera bloggen från mobilen men det kan jag göra med min Twitter. Ni hittar mig och mina små 140-tecken texter på https://twitter.com/karolinalassbo

Äppelkaka och rosévin

Nu ska jag hem till min kära vän Läromedelsförfattarinnan som fyller år idag. Hon ska bjuda på äppelkaka och rosévin, eller om det var rabarberpaj? Eller blåbärspaj? Hallonkaka? Jag minns inte, det visar sig.