Jag överlevde Leksand

Att åka på roadtrip till Leksand med fem andra tjejer spårade egentligen redan efter en kvart i bilen. Då hade vi nämligen kommit på att vi skulle fira Dalajuristen som dagen till ära hade blivit färdig som Kronoinspektör på Kronofogden. Planen var att när vi hämtade upp henne i Uppsala skulle ha bilen full ballonger, roliga hattar på huvudet och blåstutor, och den planen genomfördes med råge. Därefter var det "tuta och kör" hela helgen kan man säga, både i terorin och i praktiken. Vin var bannlyst, vi körde på etanol hela helgen och jag har som vanligt satt nya rekord i drinkskakning. Men vi har faktiskt inte bara druckit sprit, vi har ätit mat också. En massa god mat och god äppelpaj med äpplen som vi själva plockade från gården. Dessutom har vi gått promenader, fikat på café och sett vacker dalamiljö, dalahästar samt några raggarbilar. Vi har även besökt Leksands enda nattklub: The Lucky House. Där blir man kroppsvisiterad i dörren och genomsökt med metalldetektor, det är nämligen inte tillåtet att ta med sig vapen in på klubben.


Den stora, fina Femgården består av flera hus och vi höll till mest i huvudbyggnaden. På farstun ser ni Dalajuristen som står och pratar i telefon. Hunden heter Emma och är ganska gammal.


Jag och Dalajuristen fick bo i ett eget hus som stod på gården. Huset var en fullt inredd och renoverad villa som konstigt nog ingen bor i. Vi var lite rädda att det skulle spöka på natten men det gjorde det inte. Jag är nästan lite besviken.


I Dalarna över lag finns det ganska mycket hemsöjdsprylar och närproducerat bröd. På Leksands café fanns det allt ifrån polkagrisar och kola till bröd och kakor. När jag var liten avskydde jag allt sånt här hemslöjdstrams, jag tyckte det var töntigt, men nu när jag är äldre så tycker jag det är lite charmigt faktiskt.

Min partyoutfit på lördagen bestod av en svart och grå paljettopp, svart tyllkjol, svartvit väska med Londons flagga samt höga remheels. Det var väldigt roligt att flera tjejer på Lucky House kom fram till mig och tyckte att jag hade "asgrymma" kläder. Komplimanger värmer alltid, tack så mycket!

Jag måste nu tacka Veterinären för initiativet till denna weekend och för att vi fick bo på den fantastiska Femgården! Tack för en superhelg i Leksand!

Leksand måste lära sig att synas

Efter en trevlig och god middag på Underbar på Drottninggatan så är jag nu i färd med att packa inför helgens trip till Leksand. Vi är fem tjejer som kommer packa in oss i en bil i morgon efter jobbet och dra iväg på weekend i Leksand och på lördag ansluter en sjätte tjej från Mora. Vi ska bo på Veterinärens fina gård i vacker Dalamiljö. På lördag kväll ska vi besöka Leksands i princip enda uteställe: The Lucky House.

Jag väljer mellan två olika outfits till denna utgång. Antingen blir det "svart, rockig tyllängel" eller "svart business i paljett". Oavsett vad jag väljer så kommer jag vara relativt extravagant klädd, i alla fall i Dalamått mätt, och det är ytterst medvetet. Av erfarenhet vet jag nämligen att det tyvärr är jantelagen som gäller i Dalarna. Ingen får sticka ut, ingen får framhäva sig själv och ingen får tro sig vara bättre än någon annan på något oavsett vad. I Falun och Borlänge är det i alla fall lite så, och jag misstänker att Leksand är ännu värre eftersom det är en mindre ort. Det är en fördom jag har, och den gäller tills motsatsen är bevisad. Med min partyoutfit är syftet att visa och inspirera Leksand att det är helt okej att våga sticka ut och att våga synas. Jag tror det är oerhört nyttigt och lärorikt för de som bor där att se sådant som ligger utanför de ingrodda och fasta ramarna för den anrika och traditionsenliga jantelagen. Jag gör dem en tjänst helt enkelt. Eller så får de bara något att prata om. Men det är väl inte så illa det heller.


Hej Leksand! Snart kommer jag och festar med er! Det ska bli roligt, hoppas jag.

Hushållerska sökes omgående

Det är bara att erkänna att jag inte längre fixar markservicen i mitt eget liv. Det är helt klart mitt arbete som affärsjurist, träning och sociala relationer som jag prioriterar. Jag förstår egentligen inte varför jag ska behöva vara hushållerska till mig själv när jag har ett så viktigt och ansvarsfullt jobb? Kan ingen annan ta hand om allt sånt? Idag är läget så, att jag inte har hunnit gå in i en matbutik på nästan en vecka. Jag har inte haft frukost hemma de senaste fem dagarna och mina blommor skulle ha ihjäl mig om de hade chansen.

Läget är även så här, att jag saknar en hel del nödvändiga produkter till hår och smink, t.ex. hårbalsam, balsamspray, foundation och mascara, som jag aldrig har tid att köpa. Och nu när jag äntligen har råd att handla kläder så har jag plötsligt inte tid att ta mig ut på stan! Jag har även en del paket som ska hämtas ut på posten, andra ärenden som ska göras och vem som ska hinna plocka in och ut i min diskmaskin, det förtäljer inte historien. Det var enklare när Fadderbarnet Ida bodde här för då var vi två som kunde hjälpas åt att handla, gå ut med sopor, sköta disken, plocka undan etc samt låna smink och andra grejer av varandra. Jag vill inte som ett trött slakt efter en hård arbetsdag och ett träningspass ställa mig i duschen och upptäcka att både shampo och tvål är slut. Jag vägrar. Det där med markservice och hushållsshit får inte plats i mitt liv, det är bara att inse. Att vara housewife kommer jag aldrig kunna kombinera med att samtidigt vara yrkesverksam jurist. Jag skulle verkligen behöva anställa en inneboende hushållerska eller ett fadderbarn som kan fixa all förbannad jävla markservice åt mig, någon som ser till allt flyter. Eller kanske en barnflicka åt mig själv.


Fuck this fifties housewife bullshit, det kan jag verkligen skiva under på. Jag har inte tid med sådant om jag både ska kunna jobba, träna och ha ett socialt liv.

Fyra människor som lyckas få ut mig

Ibland förstår jag inte själv hur jag orkar saker och ting, varför jag faktiskt orkar anstränga mig för att genomföra olika grejer eller hålla disciplinen uppe. Varför jag inte bara ger upp, lägger ner, slänger mig på soffan och äter godis. För det är ingen som tackar mig. Min löpträning är ett sådant exempel. Det är ett mysterium hur jag orkar, jag är faktiskt lite imponerad över mig själv.

Vanligtvis kommer jag hem från jobbet någon gång mellan kvart över sex och kvart i sju. Då är jag dödstrött, vrålhungrig och hela jag bara skriker efter mat och sömn. När jag sen äntligen har orkat fixa mat, ätit och städat undan i köket är klockan åtta ungefär. Då hamnar jag i en näst intill apatisk matkoma och kan inte förmå något annat än att stirra på datorskärmen, klicka mig runt på internet och försöka prestera ett blogginlägg och lite twitter eftersom jag så gärna vill. När klockan sen är nio ungefär, det är då som den oförklarliga motivationen kommer. Egentligen hade det kanske varit behagligare då att vila framför TV:n, slänga mig in i en tidning eller gå rakt in i en het dusch, men det jag gör är att snöra på mig löparskorna och ge mig iväg. Jag förstår inte hur jag orkar detta, men det gör jag. Och min motivation till denna löpträning härstammar enbart från fyra olika människor, som alla är orsaken till att jag faktiskt orkar och kan ta mig iväg. Dessa människor ger mig inspiration till att faktiskt genomföra en motionsrunda efter en tuff och stressig dag jobbet samt på helgerna, utan att de vet om det. Det är följande personer jag pratar om, som jag faktiskt ganska ofta tänker på medan jag springer.

• Tvåbarnsmamman - Hon är mamma till två av de tjejer som jag lekte med som barn i fäboden. En sommar för många år sedan, när hon var i 40-årsåldern ungefär, tränade hon sjukt mycket löpning under en hel vår för att sedan gå och vinna Ugsimaran i Älvdalen. Det var grymt imponerande. Kan en 40-årig tvåbarnsmor träna upp sig och vinna en mara, då kan jag det också. Eller i alla fall komma på pallplats. Jag är faktiskt inte ens 30 år gammal, och nollbarnsmor.

• Elitkillen - Han är tonåring och min granne i fäboden. Han är typ bäst på allt. Elitkillen är bra på innebandy, fotboll, tennis, pingis etc och har en så grym kondition att han springer sjukt snabbt och alltid är en vinnare. Jag vet att jag aldrig någonsin kommer kunna vara i närheten av hans bollkontroll och talang för bollsporter, fast det stör mig inte ett dugg. Men att han ska kunna springa ifrån mig med så stor mariginal, det är oacceptabelt. Ska jag rent fysiskt ens orka vara i närheten av hans prestationer, så jävlar får jag jobba hårt.

• Fröken Sverige - Min partypolare som bor på Kungsholmen har grym disciplin när det gäller löpning och powerwalks. Hon har sprungit Tjejmilen flera år i rad och kommer göra det i år också. Jag är så avundsjuk på att hon är kurvig men ändå så fast och vältränad. Och hur hon kan vara så lätt på foten och röra sig så fjäderlätt är ett mysterium. Jag är inte enormt mycket större än henne, men betydligt tyngre i steget.

• Hanna Jemth - Jag har för mig att hon startar i klass 1 på Tjejmilen. Jag har aldrig sett henne springa men förstår att hon är grymt duktig. Visst har hon kanske helt andra fysiska förutsättningar än mig eftersom hon är så väldigt smal och nätt och verkar nästan kunna flyga fram i löparspåret helt utan ansträngning. Men hon verkar samtidigt vare sig träna fanatsikt mycket eller hålla sig till en sjukt hälsosam kost utan alkohol etc, så som vissa elitidrottare gör. Jag är väldigt avundsjuk på hennes förutsättningar helt enkelt, och hennes fysik är verkligen något som jag skulle vilja ha.

Nu är det dags för mig att åter igen byta om, snöra på mig skorna och ge mig iväg mot nya, personliga löparrekord på Norrmalm. Och jag tackar de fyra människor som motiverar mig till att inte fastna i fetma framför datorn. Ni är beundransvärda.

Ingen vanlig måndag

Det här blev en betydligt roligare måndag än måndagar brukar vara. Efter jobbet gick jag och Piloten till Sushihuset på Brahegatan och åt fantastisk sushi och drack vitt vin. Sen gick vi till Grodan och drack två mycket välgjorda och goda drinkar. När måste tro mig när jag säger att jag vanligtvis inte gärna går ut och dricker alkohol på en vardag eftersom jag vill vara tiptopp på jobbet dagen därpå, men ibland måste man faktiskt få kliva ut ur det disciplinerade och enformiga ekorrhjulet och bara ha roligt. Och vara människa. Det blev i alla fall en rolig och mycket trevlig kväll, med varannan vatten. Morgondagen borde inte ta stryk av kvällens synder.


En kasse med glas. Piloten tyckte synd om mig efter kräftskivan där så många av mina glas gick sönder så han köpte nya till mig. Det var mycket snällt, jag blev väldigt glad och tackar ödmjukast!

En tidsepok har gått i graven

Jag hade inte planerat att gå ut på Harrys i Falun igår. Egentligen hade jag redan sagt hej då till Dalarnas största nattklubb på den reunion med personalen som var för en månad sedan. Jag trodde inte att jag skulle ha tid för att återvända innan stället bommade igen för gott, men eftersom släktträffen slutade så pass tidigt så var min fasters man så himla snäll och skjutsade in mig.

Jag började arbeta på klubben som 21-åring i baren medan nöjespalatset fortfarande hette Grand. När jag flyttade till Uppsala som 23-åring besökte jag nattklubben i princip varenda gång jag åkte hem till Falun för att hälsa på, och därmed fortsatte jag att umgås med mina gamla arbetskollegor och lärde även känna den personal som började jobba efter mig. För att inte tala om alla Dalabor som jag lärt känna och partajat med genom åren. Alla rum, förråd och vrår kan jag både framlänges och baklänges och stället har nästan känts som ett andra hem. Jag har alltid kännt mig välkommen dit och ni anar inte vad många sjukt roliga kvällar jag har haft i de gamla anrika lokalerna, varav en sal faktiskt är k-märkt.

Men nu har en tidsepok gått i graven. Stället tvingas stänga eftersom hyreskontraktet med hotellet som äger lokalen är uppsagt. Jag har hört att hotellet vill driva sin egen bar, fast utan nattklubb som stör hotellgästerna. Dalarnas största nattklubb försvinner därmed, men ett Harrys kommer troligtvis drivas vidare i Falun fast i andra, betydligt mindre lokaler. Det kommer inte alls bli samma grej, tyvärr. Min tidsepok av festande i Falun tog slut igår klockan 01.50. Tack och hej för ett decenium av sjukt roliga kvällar, många minnen och fantastiska männikor!

Två nya fårskallar

När jag var liten hade vi får på gården i Falun men mamma och pappa gjorde sig av med dem för ca 15 år sedan. Fast nu är det tydligen dags igen, för nu har mina föräldrar skaffat en tacka och ett lamm som ska bli betäckta av en bagge i höst och lamma till påsk. Det är lite äckligt tycker jag att samma bagge ska betäcka både mor och dotter men det funkar så i djurens värld.


Denna ras heter gotlandsfår. De har grå kropp med svarta ben och svart huvud. De kan klättra och gör det på i princip allt som går att klättra på ute i hagen. Tackan heter Ulla och lammet heter Bella. Tillsammas blir de Ulla-Bella.

En mycket trevlig träff

Gårdagens släktträff i Stora Skedvi var riktigt bra uppstyrd, det var min halvfaster E.L, hennes man och min släkting M.L. som hade tagit initiativet till denna fest och och även fixat allt. Det var riktigt imponerande, inte minst med tanke på att E.L. och hennes man är fyrbarnsföräldrar! Jag tycker det är mödosamt och tidskrävande att styra upp en fest med sittande matgäster som bara är en bråkdel så stor, och det utan att jag ens har ett enda barn att samtidigt ta hand om! Vi var på en fin gammal gård i Dalarna där en av släktingarna bor. Alla gäster fick plats på logen där det var fint dukat med långbord och riktigt porslin. Den catrade maten var riktigt bra och halvfasters man som är bagare hade bakat sjukt goda bakverk. Stort tack för allt!

En helg med klanen Lassbo

Jag gissar att jag varken får eller vill ha ragg denna helg. Denna helgens festligheter är verkligen sämsta tänkbara evenemang för allt som på alla sätt anknyter till det. Jag är nämligen i Dalarna för att gå på släktträff. Det kommer dock trots detta bli väldigt trevligt gissar jag, för alla Lassbo brukar vara väldigt trevliga människor. Gästlistan är inte nådig. Min farfars far hette Carl Lassbo och var gift med Ida Lassbo. De hade fem barn. Alla i rakt nedstigande led från dessa fem barn med respektive är bjudna på släktträffen, och ni kan ju då räkna ut själva att gästlistan är längre än på både Spy Bar och Sturecompagniet.

Den undermedvetna checklistan

Jag har alltid levt efter måttot att "främlingar är vänner du inte känner". Det är därför jag tycker det är roligt och intressant att träffa nya människor. Jag är nyfiken på folk, kan man kanske säga. Och jag har alltid haft relativt lätt för att lära känna nya människor, vare sig det är vänner, arbetskamrater, chefer eller lärare.

Men när det gäller killar och dejting är läget något annorlunda. Då är jag ganska misstänksam och skeptisk fram tills att jag i lugn och ro har fått checka av alla punkter på min undermedvetna checklista, och den listan betar man inte av över en kaffe direkt. Det tar lite tid. Och för att jag över huvud taget ska kunna bli kär måste killen i fråga såklart vara okej på alla grundläggande punkter. Jag är knappast den som blir kär över en natt så att säga. Jag har varit med om alldeles för många idioter för att något sådant skulle kunna inträffa. De frågeställningar som måste prickas av, i kronologisk ordning, är följande.

1) Är han en yx- eller styckmördare? Kommer han mörda mig också? Har han suttit i fängelse för typ väpnat rån? Dömts för våldtäkt, mordbrand, kvinnomisshandel eller grovt skattebrott?

2) Är han en narkoman som lever på legala eller illegala droger? Säljer han knark? Är han gravt alkoholiserad eller blir han våldsam när han druckit? Hur hanterar han alkohol i övrigt?

3) Är han den svartsjuka typen som har förföljelsemani och extremt kontrollbehov?

4) Är han en trevlig och juste människa som kan uppföra sig i sociala sammanhang? Eller är han otrevlig mot t.ex. expediter, personal, folk på gatan eller på krogen utan någon som helst anledning?

5) Är han normalbegåvad, normalt allmänbildad och hyfsat streetsmart? Eller är han så korkad att klockorna stannar? Kan han föra en normal konversation, d.v.s. både lyssna och prata själv? Förstår han och kommer han ihåg det jag säger eller har han inget som helst minne, varken närminne eller långtidsminne? Bryr han sig om att försöka komma ihåg det jag säger?

6) Hur definierar han begreppet singel egentligen när han påstår att han är det? Menar han med "singel" att han har cirka 1-15 flickvän/flickvänner men inte är gift med någon? Eller definierar han begreppet som att han är gift just nu och bor ihop med sin fru men att det inte spelar någon roll för eftersom han planerar att kanske skilja sig inom t.ex. ett halvår?

7) Är han hyfsat omtyckt bland vänner, bekana och arbetskollegor? Eller är han en sån där människa som alla bara hatar för att han är så elak, girig, missunnsam eller allmänt otrevlig? Utnyttjar han vänner och kollegor på ett fult sätt? Försöker han trycka ner dem? Eller är han så snäll och mesig att folk utnyttjar honom? Kan han säga ifrån?

8) Hur hanterar han pengar? Är han en sån där snål och tråkig människa som aldrig kan bjuda på något och typ samlar brödsmulor och gör müsli av? Eller är han så pass generös att han istället blir totalt oekonomisk och bjuder bort hela lönen på krogen och alltid köper det dyraste även fast det finns billigare alternativ som är lika bra?

9) Hur hanterar han barn och djur? Hatar han "snorungar" och helst av allt skulle slippa ha något att göra med dem? Ser han djur endast som något att som nöje skjuta skallen av och sen äta, eller som något som det är roligt att plåga till döds?

10) Verkar han intresserad av mig över huvud taget och i så fall på vilket sätt? Vad vill han egentligen? Är jag bara en erövring? En trösteflicka? En jakttrofé? Har han slagit vad med sina kompisar på något sätt om mig? Ska han bräcka sin farsa eller sin stöddiga polare? Är jag bara ett tidsfördriv i väntan på något bättre, eller gillar han att umgås med mig på riktigt?

När jag har undersökt punkt 1-10 och klarlagt att förväntat resultat föreligger, det är först då jag kan gå vidare. Med punkt 11-20. Och tyvärr måste jag säga att det oftast är på punkt 15 eller 16 som killen i fråga stupar. Men jag har hoppet uppe än så länge. Fortsättning följer.

Mer än bara pennkjolar

Jag surfade egentligen enbart ut på Asos för att kolla efter pennkjolar att ha på kontoret, men till min glädje upptäckte jag att de numera har en hel avdelning som heter "workwear". Inte för att jag skulle kunna knata iväg till advokatfirman i alla de kläder som ligger under den kategorin, men tanken är ju god. Det där med strikt klädsel på jobbet var enbart lite roligt det första halvåret, numera är jag så less på pennkjolar och kavajer att jag drömmer längtansfulla drömmar om att få sitta och jobba i tisha, jeansskjorts och heels med nitar. "Är du min rocker är jag idolen", så har jag länge tänkt. Men om jag får vara rocker så är jag själv också idolen, då kommer jag älska mig själv. Det kanske låter komplicerat det där, men det är så jag tänker och jag tror det handlar om en trettioårskris. Eller en helt vanlig överdos av byråjuridik.

Mitt eget namn som domän

Nu har jag äntligen, äntligen, äntligen, efter nästan fyra års väntan, fått tillgång till mitt eget namn som domän. När min blogg blev populär i slutet av år 2005 var det någon som snabbt registrerade www.karolinalassbo.se och jag har varit lite ledsen och orolig över det. Jag ville inte att någon t.ex. skulle bygga porrsite av mitt namn och sen vilja ha saftigt betalt för att överlåta domänen till mig. Visst hade jag kunnat erövra domänen ändå genom att inleda ett skiljeförfarande hos IIS-stiftelsen, men det hade kostat mig 10 000 kr. Jag hade dock fått tillbaka 5000 kr om jag hade vunnit, vilket jag hade gjort eftersom jag har rätt till mitt eget namn när jag har ett så ovanligt. Men nu har jag alltså helt utan vare sig förhandling, utpressning eller skiljeförfarande fått mitt eget namn pekat till min blogg. Det är fantastiskt! Tack snälla Niklas på NEware.se för att du fixade mitt eget namn åt mig!

Sugen på sugna kräftor?

Gårdagens kräftskiva blev helt galen. Det brukar bli så när snaps är en del av sittningen. Vi hade 25 snapssånger i häftet och sjöng faktiskt allihopa. Jag vet inte hur mycket kräftspad jag har torkat från mitt parkettgolv och tre av mina vita stolsdynor är numera kräftmarinerade. Inget kalas utan kras, så är det, men så många glas som gick sönder igår, det har jag faktiskt aldrig varit med om förut. Glasrekordet krossades kan man säga. Att gå iväg med ett berg av sopor och nästan fyra timmars städning och tvätt har stått på schemat idag och nu känner jag mig helt slut som artist. Slut som festfixare i alla fall.


Egentligen vill jag inte kommunicera med mitt inneboende Fadderbarn genom lappar, men när det gäller dessa kräftor i kylen tror jag endast att jag gör henne en tjänst genom att faktiskt lägga in denna lapp.

Kräftorna har nästan tinat

Alla glas är putsade, de två borden är färdigdukade, kräft-CD-skivan är färdigbränd och Fadderbarnet står och hackar sallad. Jag har städat upp på föreningens takterass samt städat hela min lägenhet inklusive udda ställen som duschväggar och balkonggolv. Nu ska jag bara blåsa ballonger och fixa mig partysnygg. Det blir gul, kort tubklänning med spetsar.

Snart i mål ska ni veta

Det började för lite mer än en vecka sedan med att jag gick till Clas Ohlson och köpte 18 stycken kaffemuggar och en till kortlek. För exakt en vecka sedan fortsatte jag genom att köpa fönsterputs, skrapa och trasor för att tvätta alla fönster i hela lägenheten. Därefter sprang jag tre dagar i rad och letade efter klappstolar till balkongen som även skulle funka som extrastolar inomhus, men jag hittade inga. Sen köpte jag en kaffebryggare. Därefter beslutade jag att jag minsan inte ska köpa en till brödrost förutom den som jag redan har. Fadderbarnet kom på att vi skulle använda ugnen istället och rosta där. Sen skrev jag en liten påminnelse och skickade ut. I söndags lånade jag en bil och åkte ut till Ikea och inhandlade en till barstol till bardisken, två ytterligare matsalsstolar, servetter, talrikar med mönster och en massa annat småplock. Sen skruvade jag ihop alla nya stolar och lyckades göra mig av med de gigantiska kartongerna. Därefter var det dags att börja tänka. Jag tänkte, kopierade, klistrade, provlyssnade, provsjöng och fick till slut ihop ett helt häfte och Fadderbarnet gjorde en framsida. Sen printade jag hela häftet dubbelsidigt i 17 exemplar plus ett extra och gick till en granne och fick låna en tillräckligt stor häftapparat, min var för kort.

Följande dag på lunchen lyckades jag ta mig iväg till en butik på Sveavägen för att köpa hattar som glittrar. Efter det var det dags att gå till Systembolaget och göra vissa inköp och bära hem kassarna. Därefer skrev jag en prydlig lapp till grannarna och satte upp i porten samtidigt som jag påminde Fadderbarnet om att hon ska bränna en CD-rom av en lista som jag har gjort. Denna kväll har jag flyttat mitt matsalsbord, mätt dukar, putsat bestick som nu ligger och väntar under en kökshandduk, sorterat spelkort och valt ut 17 stycken, tagit fram snapsglas, vinglas och vattenglas samt fixat ljusstakarna. Jag har även hängt upp en måne i gardinstången. Och nu är jag snart klar! I morgon ska jag på lunchen inhandla bl.a. bröd, sallad, majonäs, aioli, smör, citron, persikohalvor, after eight, glass, sprite, flädersaft, frusna hallon och blåbär samt blommor. På lördag ska jag sen bara städa hela lägenheten, duka färdigt, putsa 51 glas, förbereda fördrink och göra mig snygg. Sen är jag redo för kräftskiva!

Det trista med detta är dock att jag inte ens kan bjuda hälften av alla mina fantastiska vänner som jag skulle vilja bjuda. Att ha sittande matgäster är ju inte direkt som ett minglande cocktailparty där det går att trycka in hur många som helst i lägenheten, bara de har någon yta att stå på. Nu måste alla ha en stol och bord framför sig, vilket tyvärr begränsar gästlistan oerhört. Jag är verkligen ledsen för det och önskar att jag bodde större och hade fler sittplatser.

Om den fula sanningen bakom kärlek

Ikväll har jag och Fadderbarnet varit och sett Finests förhandsvisning av filmen "The Ugly Truth" med Katherine Heigl och Gerard Butler i huvudrollerna. Det var en vanlig, lättsam och romantisk komedi som handlar som folk som blir kära i varandra. Ni vet de strular till det på olika sätt och med olika personer och blir kär i fel person men kommer på det sen men strular till det igen etc. Efter filmen var det efterfest på Solidaritet och det delades ut goodiebags från Katrins Goodiebag. I påsen fanns pland annat en prenumeration på valfri tidning från Tidningskungen.se. Jag vet inte vilken tidning jag ska välja men jag tror det får bli Elle.


Filmen handlar om en karriärkvinna som jobbar som producent och som inte överdrivet aktivt men ändå gärna vill hitta en man som stämmer in på hennes tiopunktslista.

Gissa vilken stad

I morse gick jag till jobbet en timme tidigare för att sätta mig i en bil och åka iväg till Sveriges femte största tätort som har 107 000 invånare. Gissa vilken stad jag har varit i!





Jag åt god fisk med saffransrisotto på Ristorante Fragolino. Vilken tur att en snäll advokat bjöd på maten, jag hade inte kommit långt med mitt kontokort där det finns 7 kr. Hur jag ska klara morgondagens lagning av hål i tand blir en annan sak, men jag hoppas det går att få ett inbetalningskort.

Denna kväll har mitt Fadderbarn pantat alla mina burkar och flaskor som jag hade under diskbänken, vi tjänade 10 kr på det men Fadderbarnet har redan köpt godis för pengarna. Jag som hade tänkt börja samla ihop till en drink på fredag. Nu sket sig det.

Fattigmat för två

I morse hade jag endast 7 kr kvar på mitt konto. Jag väntar på pengar från det företag där jag jobbade med ett hemligt webbprojekt under april, maj och juni. Utbetalning för arbetet under juni månad är det som jag väntar på, och den fakturans förfallodag var för 12 dagar sedan, den 29/7. Det är detta som är det mest irriterande med att ha egen firma. Det är sjukt jobbigt att hela tiden behöva tjata, gnälla och påminna om att få sina pengar utbetalade. Hade jag varit en anställd arbetstagare hade det varit helt annorlunda, då hade företaget i fråga blivit dragna inför facket om de var i dröjsmål med att betala ut en anställds månadslön under så lång tid som 12 dagar, men när man är företagare och fakturerar så verkar det helt plötsligt vara mer okej att dra ut på tiden. Och det är ju fan helt sjukt, så ska det inte gå till! Som om inte de med enkilda firmor också behöver betala mat och boende? Min firma är knappast ett stort aktiebolag med hundratals tusen i kapital och vinster som ligger och väntar.

De snälla advokaterna på min byrå erbjöd sig att att betala ut halva min nästa lön i förskott när de fick höra att jag endast hade sju kronor kvar på kontot, men jag vill absolut inte ha någon förskottslön. Då kommer man bara in i en ond cirkel av att ständigt känna att pengarna snart är slut. Som tur är hittade jag två kvitton på sammanlagt 200 kr med utlägg som jag gjort för advokatfirman som jag fick ersättning för idag, och på så sätt kunde jag äta idag också. Det var min tur att laga mat till Fadderbarnet, hon har lagat åt mig två dagar i rad. Så med en av hundralapparna gick jag till Lidl och handlade en fattigmiddag för två.


Jag köpte bröd, krossade tomater och tacosås. Några gröna oliver och fyra champinjoner hade jag i kylen sen förut. Inköpen gick på 42 kr.


Det blev en stark tomatsoppa med oliver och champinjoner och till det stekt bröd. Resten av veckan blir det nog havregrynsgröt och nudlar för de 150 kr jag har kvar, men jag ska självklart ringa och tjata i morgon igen, för tredje gången, om att jag fan måste ha mina pengar nu! Nu! Nu! Nu!

Jag har tagit Stockholmskörkort

Jag är idag väldigt tacksam att jag igår, varken på Utecompagniet eller på Obaren, drack en enda droppe alkohol. Jag körde på tranbärsjuice varvat med vatten hela kvällen. Idag har jag nämligen fått lov att ta Stockholmskörkort. Jag och Fadderbarnet skulle ha åkt med Veterinären ut till Ikea vid Kungens Kurva, men Veterinären ville hellre gå på bio, vilket hon gjorde helt rätt i. Men detta innebar att jag fick lov att sätta mig vid ratten. Fadderbarnet har inget körkort.

De gånger jag förut kört i Stockholms innerstad och alla miljarder leder och påfarter runtomkring stan har jag alltid haft någon bredvid mig som kan stan utan och innan, som sagt instruktioner i stil med "Lägg dig i vänsterfil", "Sväng vänster i nästa korsning" osv. Men nu skulle jag och Fadderbarnet hitta ut till Kungens Kurva helt själva. Och inte nog med det, sen skulle jag hitta hem till mig på Norrmalm för att sen åka tillbaka till Kungsholmen och lämna bilen. Men det hela gick ganska bra faktiskt, förutom att det var sjukt svårt att hitta tillbaka till rätt adress på Kungsholmen. Det ser så lätt ut på kartan, men tyvärr står det ju knappast på kartan vilka gator som är enkelriktade och var det är vägarbeten eller avstängt. Men jag kom fram till slut. Och att sen kliva ner vid Thorildsplans T-bananestation och bli skjutsad i T-bana av någon annan tillbaka till min station Rådmansgatan, det var en ren befrielse. Nu när jag äntligen är hemma igen är jag glad att jag har kommit ett stort steg längre fram i den något komplicerade vetenskapen Stockholmsbilkörning.

Räkfrossa med fadderbarnet

Jag och min tillfälligt inneboende Ida har haft räkfrossa på min balkong. Vi har kommit på att vi ska dela upp matlagningen så vi fixar och lagar mat åt varandra varannan gång. Det är ju fantastiskt! Jag slipper laga mat precis varenda dag! Denna middag var det Ida som fixade, både vad gäller mat och dryck. Jag fick prova något nytt när det gäller dryck beståendes av rosévin blandat med fanta. Det var riktigt gott. Snart kommer Idas två vänner från föreningen Uppsalaekonomerna och ska inta min förenings takterass. Uppsalaekonomerna var våra ärkefiender, de som vi älskade att hata när jag var aktiv i Juridiska föreningen. Vi får väl se om jag släpper in dem.

En fantastisk fredag

Det brukar ibland vara de oplanerade och spontana kvällarna som blir allra roligast, och så var det igår. Jag hade egentligen inte tänkt att göra något alls efter jobbet eftersom jag ville viga denna helg till att fixa i lägenheten, båda städa, fixa och handla grejer, och då ville jag inte slänga bort en hel dag på att vara ett orkeslöst vrak med ett huvud omskakat av alkohol.

Planerna var egentligen att åka ut till Ikea efter jobbet men så var jag kvar så länge på jobbet och var så trött när jag kom hem att det inte fanns på kartan att orka med Ikea. Jag åt mat och ställde mig och putsade fönstren istället, och när jag var klar med det hade jag piggnat till och var ganska rastlös. Mitt fadderbarn skulle ut så hon korkade upp en flaska mousserande rosé på balkongen och så plötsligt satt jag där med ett glas och åt extremt goda kex från Lidl som jag aldrig förr hade sett. Jag måste verkligen börja handla på Lidl. Ida har Spotify på sin dator så vi spalade en massa musik och sjöng till Dr Alban så det hördes över hela innnergården. Sen höll Ida på att kissa på sig av skratt när jag tog på mig mina tåskor och dansade något som jag själv kallar discobalett till sommarhiten "Rap das armas". Det blev en helt galen förfest med fadderbarnet och sen var jag så i gasen att jag inte ens övervägde att stanna hemma. Vi hamnade på Solidaritet och dansade på innergården under bar himmel. Jag visste att fadderbarnet aldrig hade druckit Margarita så jag fick lov att köpa det till henne. När hon tar Gorby's Piroger av mig får hon köpa nya, för det är hårdvaluta just nu i mitt hem, men drinkar, det kan jag bjuda på. Jag har glömt mitt minneskort till kameran på jobbet så jag kan inte fota något denna helg.

Yes George, du är min nu!

Jag har väldigt länge haft ångest över att jag måste hitta en stor tavla att hänga på väggen bakom soffan i vardagsrummet. Jag har letat och letat och nu äntligen har jag hittat en tavla som jag verkligen vill ha! Det var wow direkt när jag såg den, kärlek vid första ögonkastet kan man säga, men först tyckte jag att tavlan var för dyr för mig. Fast eftersom jag inte hittade någon billigare tavla som jag hellre ville ha så slog jag till idag på denna. Verket är skapat av konstnären Sheila B och heter "Yes, George". Sheila B gör tavlor i samma stil som Roy Lichstenstein men jag tycker att samtliga verk jag sett av Sheila är något snyggare är Lichstensteins tavlor, som kan vara en aning röriga, obegripliga och ledsna i jämförelse.


Denna litografi är 120 x 90 cm stor och inhandlades på Metallinramningar på Sveavägen. Med ram betalade jag 2 345 kr. Jag hade egentligen tänkt att min väggprydnad högst skulle få kosta 1 500 kr. Nu gäller det bara att få upp verket på väggen. Det krävs två krokar för denna tavla sa expediten i butiken.

Fadderbarnets välkomstdrink

Denna cocktail består av Martini Bianco skakad med ananasjuice och lite, lite grenadine. Det blir verkligen en så kallad "lady killer" eftersom det inte smakar ett dugg alkohol.

Mitt fadderbarn har anlänt

När jag började blogga i augusti 2005 och varje dag utforskade bloggosfären mer och mer så råkade jag en dag surfa in på Idas blogg. Hon var helt ny i Uppsalas studentliv och hade skrivit ett ängsligt inlägg om hur vilsen hon kände sig i stan. Dessutom skulle hon gå på sin första gasque och hade inte en aning om hur en sådan fest gick till och vad det innebar i praktiken. Jag skrev då ett blogginlägg i min egen blogg om vad som gäller på gasque, och kommenterade sen i Idas blogg att jag kunde tänka mig att bli hennes fadder och guida henne i Uppsalas studentliv. Vi bokade in en lunch och sen dess har hon funnits i mitt liv som vän och fadderbarn.

Denna kväll har Ida anlänt till min lägenhet bärandes på inte mindre än fem väskor i olika storlekar. Hon ska nämligen bo hos mig i 3,5 veckor tills hon får tillbaka sitt eget boende som är uthyrt. Detta ska bli riktigt skoj. Fadderbarnet och jag har alltid funkat väldigt bra ihop trots att det skiljer sex år mellan oss. Jag är nästan inte ett dugg orolig att det inte ska funka att bo under samma tak. Just nu håller hon på att packa upp sina väskor och sen ska vi dricka en svag välkomstdrink på balkongen, för inte kan man väl ge starka drinkar till sitt lilla fadderbarn?

Yearbook yourself

Jag måste bara tipsa om en sajt som heter Yearbookyourself.com. Där går det att göra riktigt roliga bilder av sig själv och sitt eget ansikte genom att sätta in dem i mallar från olika tidsepoker. Det går både att göra ansiktsbilder som de nedan och bilder i helfigur i olika miljöer. Men jag måste även varna er, det går att fastna där och leka med programmet hur länge som helst. Det är riktigt underhållande.

Balkongstolar ska det vara så svårt?

Jag vill ha två eller fyra balkongstolar på min balkong. Just nu har jag bara ett bord där. Stolarna ska kunna gå att fälla ihop och helst inte vara i trä. Men att få tag på två eller fyra såna stolar verkar vara en total omöjlighet. Jag trodde att alla butiker skulle ha rea på balkongstolar vid det här laget, men istället verkar det vara totalt rensat precis överallt, även på stolar som är i trä. Jag har varit både på Åhléns, Lagerhaus och diverse andra inrednings- och möbelbutiker i innerstan. Både idag och igår har jag sprungit som en tok efter jobbet. Men det ser mörkt ut. Och nej, jag har ingen bil. Det är en omöjlighet för mig att åka ut till shottaheiti. Jag vet inte om jag orkar kämpa mer för de där förbannade stolarna. Snart ger jag upp, men jag ska kolla två butiker till i morgon. I innerstan.

Hästar som marscherar

Idag vid lunchtid stod jag på trottoaren utanför Anglais och väntade på Ida Käll. Vi skulle käka lunch ihop. Medan jag stod där i solen och väntade kom plötsligt cirka hundra hästar marscherande med trumslagare mitt i vägen. Jag har faktiskt aldrig sett de där hästarna så nära förut, bara hört dem på håll. Men nu stampade de förbi mig så nära att jag nästan kunde ta på dem. Det är ganska mäktigt faktiskt med ett sånt där hästtåg mitt i stan.




Jag och Ida åt lunch på fantastiska Café Creme, ni vet där Prinsessan Madeleine brukar fika och äta ibland, där det finns fruktansvärd god chèvresallad samt en riktigt grym laxtallrik.

Dalajuristen fyllde tjugotio

Jag åkte mot Uppsala och Gränby redan vid 15 igår. Jag, Kronofogden och Veterinären skulle nämligen hjälpa Dalajuristen att fixa i ordning inför hennes 30-årsfest. Och vilket kalas det blev! Glada människor, en fantastisk snacksbuffé och en massa fina presenter. Jag gav henne ett musikalbesök tillsammans med mig i present, det blir kul för oss båda. Dalarjuristens vardagsrumsgolv förvandlades till ett dansgolv redan vid nio på kvällen och vi tog oss aldrig därifrån. Det blev alltså ingen utgång i min gamla studentstad. Jag och Veterinären skulle sova i min brors lägenhet och vi ramlade in klockan tre på morgonen och var då ganska slitna, men ändå pigga. Idag har vi ätit brunch på Max i Uppsala och sen lyssnat på Bob Marley hela vägen tillbaka till Stockholm.


Det är mycket som inte går ihop med alkohol. Bilkörning, sport, båtliv och fotografering till exempel. Endast en av ca 20 bilder lyckas bli hyfsat skarp när jag fotar på fest.