En mänsklig apa i en bur

Idag har jag besökt bloggaren, skribenten och författaren Alex Schulman i hans skrivarlya tillika bokhandel på Regeringsgatan i Stockholm. Jag hade faktiskt helt missat att Alex har skaffat en liten affärslokal där han säljer begagnad "skärplitteratur" till svindyra priser. En begagnad chicklit kostar ca 1000 kr berättade Alex. Det var en av mina chefer som upplyste mig om butiken och det faktum att vår byrå endast ligger ca 100 meter bort från Alex butik. I den pyttelilla affärslokalen har han ett skrivbord där han sitter och skriver, två fåtöljer och ett litet bord framme vid skyltfönstret samt en massa bokhyllor längs väggarna med begagnade böcker till salu. Det var riktigt mysigt därinne faktiskt. Jag blev riktigt inspirerad och skulle också vilja sitta och jobba på markplan med utsikt genom ett skyltfönster så det går att se vilka som går på gatan utanför.

Alex berättade att han ibland sätter upp en skylt på dörren där det står "Stängt", då när han inte vill bli störd i sitt skrivande av kunder som trillar in eller nyfikna läsare som vill prata. Då kan han höra genom skyltfönstret vad människorna säger som står där utanför och tittar på honom. "Men titta, han sitter ju där inne! Ser du!", kan människorna säga, som antagligen tror att han inte hör något genom rutan. Det tyckte jag var roligt. Ungefär som att Alex är en mänsklig apa, en som sitter i en bur med glasfönster som människor kan gå dit och titta på. Besöket hos Alex var ganska spontant så jag hade tyvärr inte min kamera med mig, men eftersom jag vandrar förbi Alex butik ganska ofta så ska jag nästa gång ta en bild, om fotografering är tillåten i Alex butik. Men om det är fotoförbud i butiken så måste han faktiskt sätta upp en skylt i entrén som upplyser om detta, så är det. Annars är det tillåtet att fotografera.

En flaska Cristal till mig

Idag har jag fått en flaska champagne av mina chefer tillika delägare på jobbet eftersom jag har dragit in min första klient till byrån, som jag själv har fakturerat och som dessutom har betalat. Jag fick en flaska Cristal från år 2002, vilken fantastisk flaska! Tack killar! Jag uppskattar verkligen att ni uppskattar mig för mitt arbete! Tusen tack åter igen för flaskan och för en riktigt trevlig kväll! Vi ses i morgon, pigga och glada! Nu ska jag sova.


Jag kan erkänna att jag aldrig har druckit en Cristal Louis Roederer, men nu har jag en i min ägo. Funderar på att spara den till min 30-årsdag den 31 mars 2010.

Något att engagera sig i

Ibland känns det lite tomt i mitt liv och jag har kommit på vad det är jag saknar. Jag saknar ett brinnande fritidsintresse, något som jag utöver jobbet vill lägga ner 110% av min tid, energi och ork på. Något som jag är så pass engagerad och involverad i att det tar upp hela min tankekraft och lite till, som jag vill kämpa för och är beredd att offra både tid och pengar på.

När jag var yngre hade jag alltid ett sådant intresse. Först var det åtta år av hård tävlingsgymnastik som sen konkurrerades ut av kaninhoppningen som jag verkligen lade ner hela min själ i. Därefter satsade jag helhjärtat på dansen i flera år, både i showgrupp och på dansprogrammet. När jag sen började juristprogrammet i Uppsala var det recceveckan, d.v.s. nollningen av de nya studenterna, som under ett år med mig som Recceförman blev mitt stora, helhjärtade engagemang. Därefter kom bloggen och den stora satsningen på bloggen och allt som den förde med sig. Men nu då? Nu jobbar jag ju bara hela tiden. Jobbar, äter, sover, tränar och går på fest. Hur sjutton ska jag ha tid att finna ett nytt brinnande intresse som ska få all min kärlek, all min fritid och alla mina pengar? Och vad ska jag välja att fastna för av allt som finns att lägga tid och energi på?

Jag har funderat på något med hästar eller något med skönhet, men stall är lite för skitigt tycker jag, och skönhet kostar antingen för mycket pengar (kirurgiska och medicinska ingrepp) eller ger för lite resultat (krämer, kurer och andra behandlingar). Att satsa helhjärtat på löpning och se till att försöka vinna Ugsimaran i Älvdalen i juli 2010 är jag ganska peppad att faktiskt försöka mig på, men det är kört. Elitkillen som vann i fjol går inte att slå, om han inte bryter benet eller något inför maran? Men den chansen är ju inte speciellt stor. Och jag vet faktiskt inte om jag är beredd att kämpa som fan inför något för att sen bara komma tvåa. Ger jag mig in i något vill jag vara säker på att vinna eller på annat sätt vara bäst, annars är det inte värt mitt fulla engagemang, min själ och mitt hjärta.


Det här är Elitkillen som vann Ugsimaran 2009. Jag själv vågade inte ställa upp och valde att vara kranskulla även fast jag hade tränat sjukt mycket löpning i två månader innan tävlingen. Fegt va?

En rolig maskot

Den här videon har jag skrattat åt idag. En kul maskot dansar i pausen mellan första och andra halvlek. Hur sjutton gör han när han reser sig igen? Det ser onekligen lite knöligt ut. Och när det gäller "huvudhoppet" så måste väl gubben inuti stå upp och ner?

Skriet v.s. Michael Jackson

Ikväll har jag hängt på Buttericks' hemsida eftersom jag ska på Halloweenfest på lördag. Det är maskeradbal med tema transvestit så jag tänkte ha paljettkläder, boa och någon mask för ögonen. Det finns en hel del på Buttericks' och till min fasa, eller kanske förtjusning, hittade jag en Michael Jackson-mask, marknadsförd på samma sida som den klassiska skrietmasken från filmen "Scream". Jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta. Skriet är ju en påhittad figur som kommer från Edvard Muchs kända tavla, men Michael Jackson - han var ju på riktigt. En människa som antagligen förtjänar lite mer värdighet än att bli en Halloweenmask på Buttericks'. Men jag måste ju ändå erkänna att det skulle vara ganska humoristisk att klä ut sig till Michael Jackson på Halloween och bjuda barnen på godis.


Skärmdump från Buttericks' webshop. För 254 kr kan man förvandlas till Michael Jackson. Han är dyrare än både Elvis och Skriet.

En vanlig dag på jobbet

Jag fick en fråga i en kommentar som handlar om mitt arbete som biträdande jurist.

Fråga: Kan du inte berätta lite om ditt jobb. Var jobbar du? Vad jobbar du med? Förutom att svara affärsjuridik. Hur ser en vanlig dag ut? Vad har du för planer för framtiden? Har du suttit ting?

Svar: Jag tog examen i april 2007 och har nu arbetat i lite över två år som jurist. Jag har inte suttit ting utan gick direkt till byrå. Först var jag trainee ett halvår på en stor affärsjuridisk byrå som heter Cederquist, sen var jag jurist på Svenska Förläggare AB i ett år och arbetade med förlagsrätt och IT-rätt. Nu arbetar jag åter igen som affärsjurist på en advokatbyrå, JCA Skarp Advokatbyrå. JCA är ett internationellt nätverk av byråer och vårt Stockholmskontor heter av någon anledning "Skarp". Kan bero på att alla är grymt skarpa som arbetar där. Det är en väldigt liten byrå mätt i Stockholmsmått. Fyra advokater är delägare, jag är den enda biträdande juristen och så har vi även en praktikant just nu.

Alla delägarna arbetar med olika rättsområden och jag får ärenden av dem alla, men den advokat som jag får flest ärenden av har klienter inom hela media- och underhållningsbranchen, t.ex. tv-kanaler, produktionsbolag och bokförlag. De rättsområden som jag därmed arbetar mest med är immaterialrätt, IT-rätt och förlagsrätt. En annan av advokaterna driver processer, mest inom transporträtt och färsäkringsrätt. Den tredje advokaten håller enbart på med bolagsrätt och den fjärde gör allt möjligt och han sitter i Västerås. Vi har enbart bolag som klienter, inte privatpersoner och sysslar därmed inte med brottmål. Ibland händer det dock att vi hjälper någon redan befintlig klient med ett testamente eller ett äktenskapsförord.

En vanlig dag kan se ut som följer. Jag kommer in till kontoret strax innan klockan nio. Kontoret ligger på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Mitt rum är det största arbetsrum som jag någonsin har haft, men just nu sitter även praktikanten där. Jag börjar med att hämta kaffe och kolla mina mail och sen arbetar jag med olika ärenden hela dagen. Det handlar ofta om att skriva ihop avtal av olika slag, hjälpa bolag att bråka med varandra genom brev, utreda ett rättsläge, skriva ihop olika slags yttranden till myndigheter eller göra genomföra olika typer av ansökningar, t.ex vad gäller varumärken. Ibland sitter jag i klientmöten, antingen i byråns konferensrum eller ute hos klienten. Oftast får jag dock ärendena via mail eller telefon. Eftersom jag är biträdande jurist åt advokaterna så granskar alltid ansvarig advokat alla avtal, brev, yttranden, inlagor m.m. innan de skickas iväg till klient, myndighet eller domstol. En viss del, eller hela, av den förberedande korrespondensen med klienten sköter jag dock själv, men jag rapporterar hela tiden till ansvarig advokat vad klienten vill och hur läget ser ut. Om man jämför en juristkarriär med ett människoliv så skulle man kunna säga att utbildningen är barndomen och att jag just nu är i puberteten.

När klockan blir 18 eller 19 är jag klar för dagen, det är sällan jag behöver sitta längre än så. Då fyller jag i det sista i min tidsrapport, d.v.s. all tid jag arbetat med vilket ärende samt vilken klient så att debiteringen till klienten sen ska bli korrekt. Sen går jag hem.

Några speciella planer eller mål tror jag faktiskt inte att jag har inför framtiden, men förut drömde jag om att få arbeta som jurist på TV4, Kanal 5 eller inom MTG. Jag trivs med att arbeta på byrå men skulle även kunna tänka mig att arbeta på ett bolag som deras bolagsjurist. Att sitta ting är jag inte heller helt främmande inför men tvingas då gå ner ganska kraftigt i lön. När jag har arbetat på byrå i fem år kan jag ansöka hos Sveriges Advokatsamfund om att få bli advokat och det vore ju fint och flott att kunna skriva på visitkortet. Det är dock med skräckblandad förtjustning och viss tvekan jag kommer ansöka om advokattiteln. Att jag har arbetat på byrå i fem år indikerar att jag är en väldigt gammal människa och jag vill hellre uppfattas som ung, så det faktum att det står jur. kand. på mitt visitkort ser jag enbart som något positivt. Den dagen då jag blir advokat, då kommer jag nog känna mig som en riktig gammelgädda, få ångest över det snart är dags för pension och att livet snart är slut. Då kan jag inte längre lura någon att jag är 20+.


Jag har inte speciellt många bilder på mig själv i mina relativt trista arbetskläder som oftast är grå eller svarta. Kameran åker nästan enbart fram enbart när det är fest, men jag kan meddela att jag varje dag på jobbet har kjol, topp, kavaj och svarta nylonstrumpbyxor. Festbilden ovan har Johan Alp tagit.

Ett hejdundrande bröllop

Igår ingicks och firades äkenskapet mellan min kusin Kulturvetaren och hennes kille P.E. Jag var på sjukt dåligt humör redan på morgonen, av olika anledningar, men mest av hormonella skäl. Jag hade aggressioner, grät och skrek för ingenting, exploderade för minsta lilla och dödsstöten kom när jag insåg att jag var för fet för att få igen blixtlåset i den rosa drömklänning som jag köpte i augusti. Då ville jag dö. Men efter hjälp från mor och syster gick klänningen igen. Både innan och under vigseln fick jag sen hela tiden anstränga mig för att inte skrika och fräsa åt folk eller bara skrika rakt ut av ilska, men när jag sen fick champagne och snaps i mig blev jag på bättre humör. Väldigt bra humör faktiskt. Så bra att jag för första gången i mitt liv fick en minneslucka. Det sista jag mindes var när min bror kom till mig vid DJ-stationen och sa "Lina, nu är det dags att gå hem", och min bror leder mig därefter ut till garderoben. Sen är det svart. Jag har inget minne av att jag vare sig åkt taxi, rotat fram min nyckelknippa så att bror kunde öppna dörren, gett instruktionen till min bror om hur man hittar till mitt vindsförråd där madrassen finns samt dragit fram en stol och plockat ner sängkläder åt mina nattgäster. Det är verkligen läskigt det där med minnesluckor och det ska knappast hända igen.


En sjukt lättirriterad Karolina på väg att explodera av aggressioner när vi gick ut mot udden på Reimersholme där vigseln skulle genomföras bland höstlöv och vatten.


Jag och mina bordsgrannar. Bordsplaceringslapparna var idolkort av varje gäst. En mycket rolig idé! Jag har sparat mitt kort.


Förutom bröllopstårta bjöds det på fantastiskt goda muffins till kaffet. Sen dansade vi hela natten lång, jag fick inte ens ont i fötterna. Tyvärr har jag inte någon bild på mig själv i klänningen men jag hoppas kunna skaka fram en publicerbar bild ur någon annans kamera.

---> Tusen tack Anna och Petter för ett fantastiskt bröllop!

Som att jag skulle bli ihop med en 14-åring

Idag har jag sett filmen "The Reader" med Kate Winslet och David Kross i huvudrollerna. Det var en ganska fin och intressant historia som sträcker sig över flera årtionden. Det hela börjar med att en 15-årig kille av en händelse blir omhändertagen av en 30 år gammal kvinna utanför hennes hus. Han går tillbaka några veckor senare med blommor som tack för hjälpen och det hela leder till en het, sexuell relation. Efter en tid försvinner kvinnan utan att meddela var hon ska eller att hon ska flytta. Deras vägar korsas dock sen igen, 10 år senare när killen är juridikstudent och i studesyfte studerar en rättegång. Kvinnan är åtalad för medhjälp till mord i koncentrationslägren under andra världskriget. Killen förstår att kvinnan måste vara oskyldig men vet inte hur mycket han kan avslöja av hennes hemligheter som han känner till sen tidigare för att rätten ska förstå.

Jag har funderat på det där med åldersskillnaden. Att killen i filmen var 15 år yngre, det är lite sjukt faktiskt. Hon hade kunnat vara hans mamma. Innan jag drog igång filmen i datorn tänkte jag att detta var ännu en tantsnuskfilm innehållandes en ung, relativt orörd pojke som lyckas förföra en betydligt äldre kvinna som inte kan motstå situationen, eller tvärt om. Tantsnusk var ordet ja. Fast det såg och verkade faktiskt inte helt främmande i filmen med åldersskillnaden. Fast det kanske kan bero på att David Kross i verkligheten faktiskt är 19 år gammal, för 19 är ju betydligt mer än 15. Och när han i filmen sen är i 40-årsåldern och hon 55 så var den stora åldersskillnaden som bortblåst.


Kate Winslet badar badkar tillsammans med David Kross i filmen The Reader. Jag själv skulle nog ha lite svårt för att bada badkar med någon som är 15 år yngre. Jag får vänta tills jag fyller 55.

Kanske borde slå till

Jag har svårt att skiljas från min svarta vinterkappa från H&M med snörning i midjan och klockad underdel. Den är suverän men den har hängt med i fem eller sex år nu. Jag har försökt köpa nya vinterjackor några gånger men det går inte så bra, jag trivs inte i någon kappa så bra som i den svarta och allt nyinköpt har antingen blivit återlämnat eller så tar de fortfarande upp plats i min garderob. Mitt fadderbarn Ida blev också helt kär i min svarta vinterkappa när hon bodde hos mig, och jag har sagt att om hon verkligen vill ha den så ska hon få ärva den den dag jag hittar något nytt som jag trivs i. Problemet är bara att det lär bli svårt för någon annan kappa att slå ut min svarta favorit.




Jag borde satsa på något i färg, helst lila eller rosa. Jag är även sugen på vitt, det är riktigt fräscht, men är tveksam till hur länge den kommer att hålla sig vit. Samtliga dessa kappor kommer från Asos.

Du får inte skylla på praktikanten

Jag bara älskar de här reklmfilmerna för ICA, nu när praktikanten Jerry har kommit till butiken. Det var roligt innan också men den där praktikanten är ju hur skön som helst. Jag har alltid gillat personer med en kromosom för mycket, de är så himla gulliga och roliga, men jag vågar inte skriva ut vad de kallas för jag blir alltid osäker på om den korrekta benämningen är utvecklingsstörd, funktionshindrad eller cerebral pares? Det är någon skillnad där på vad man får säga och inte får säga om vem och vad etc. Här är i alla fall film nr 3 när Jerry lurar Ulf.

UPDATE: Enligt kommentarsfältet är det downs syndrom som Jerry har. Ok, då fick jag det uträtt.

Hur jag äter och tränar

Jag fick från en anonym person en smickrande fråga i kommentarsfältet som jag faktiskt blev väldigt glad över.

Fråga: Karolina! Du är så snygg, kurvig och välsvarvad! Äntligen en tjej som inte är lövtunn! Hur gör du för att hålla dig i form, förutom de goda men magra tomatsopporna?

Svar: Jag kan börja med att meddela att jag inte direkt väljer ut bilder på mig själv till bloggen där jag ser fet ut. Att se fet ut på bild, det gör väl alla i vissa konstiga eller märkliga vinklar men jag ser oftast väldigt pluffsig ut på bild, det är mer regel än undantag. Jag tycker själv att jag är ser bättre ut i verkligehten. Så här äter och tränar jag.

Det där med mat
Jag försöker utesluta bröd helt och hållet ur kosten, och kolhydrater i from av pasta, ris, bröd och potatis äter jag endast till lunch. I övrigt ser det ut så här.

Frukost: Te med mjök och honung, filmjölk med musli utan annat socker än fruktsocker, ett kokt ägg.
På jobbet: Kaffe med mjölk.
Mellanmål: En frukt och en näve nötter, antingen mandlar, hasselnötter eller cashewnötter. Har jag inga nötter tvingas jag äta knäckebrödet vi har på jobbet, men jag vill helst inte äta bröd.
Lunch: Äter jag oftast ute och då kan jag inte påverka själv så mycket vad jag stoppar i mig, jag får äta det som finns på menyn helt enkelt, men äter helst sushi, sallader eller hälsotallrikar.
Mellanmål: Frukt, nötter och te.
Middag: Om jag inte äter min tomatsoppa med vitlök och oliver så gör jag en hälsotallrik som består av en vegetarisk protein som t.ex. quorn, ruccola, wokade champinjoner, svarta eller röda bönor, tomater och turkisk youghurt. Ibland byter jag ut något av det mot avocado, och den turkiska youghurten varvar jag med keso.
Kvällmål: Frukt, nötter och c-vitaminbrus.

Det där med träning
Om jag har ett träningskort, vilket jag har nu på Friskis & Svettis, så varvar jag aerobic och step med löpband och crosstrainingmaskin. Vanligtvis tränar jag 3-4 dagar per vecka, men de senaste två veckorna har jag faktiskt kört fem gånger per vecka.

Om jag inte har ett träningskort varvar jag långpromenader med jogging och ser till att röra mig varje eller varannan dag. Jag kan endast jogga eller löpträna två gånger per vecka, gör jag det oftare får jag ont i skenbenen. Hur mycket jag kan träna går i perioder, beroende på hur motiverad jag är och hur mycket jag har på jobbet. På somrarna när jag är ledig har jag verkligen både tid och lust att röra på mig varje dag, men annars får tyvärr träningen anpassas efter mitt arbete och sociala aktiviteter som jag varken kan eller vill säga nej till.


Hälsotallrikar och tomatsoppa byts ibland ut mot pannkakor eller pizza, det händer ca en gång var fjortonde dag. Denna kväll stekte jag pannkakor. På söndagar äter jag godis.

VeckoRevyns Blog Awards

Igår var det gala på Café Opera i form av VeckoRevyns Blog Awards. Priser delades ut i flera olika klasser och den som tog hem flest priser, hela tre stycken, och även knep titeln "Årets bloggare" var bloggaren Foki. En tjej från Umeå som jag aldrig någonsin har hart talas om. Men det måste ju kännas jätteskoj för henne. Ett stort grattis! Det är hon säkert väl värd. Jag minns själv när jag år 2006 blev utsedd till "Årets Bloggare" av både Plaza Kvinna och Computer Sweden, det kändes riktigt roligt.

En sak som är mindre roligt, eller mest konstigt egentligen, är att jag inte ens var inbjuden till Blog Awards. Förra året var jag inte heller bjuden till VeckoRevyns gala, bara till Aftonbaldets bloggpris. Visst är jag en "föredetting" eller snarare "veteran" kanske i bloggosfären, men jag ser faktiskt ingen som helst anledning till varför jag inte skulle bli inbjuden till galan. Det händer faktiskt då och då än idag, relativt ofta faktiskt, att folk kommer fram till mig på stan eller i utelivet och vill skaka hand med "Glamourprinsessan" eller så frågar de om det är jag som "skrev den där bloggen". Senast igår på Collage blev jag konverserad av en främling som hade följt min blogg och kände igen mig. Och tidigare i veckan var det en på ett seminarium som kände igen mig och tyckte det var beundransvärt att jag faktiskt levde på bloggen i 1,5 år.

Men det kanske finns förklaringar till att jag inte blev inbjuden? Man kanske måste vara kronisk modeslav för att få gå? Eller så har de en övre åldersgräns på 20 år? Och då faller ju jag onekligen utanför, tyvärr.

Som vanligt är helgen rastlös

En sak som stör mig och som jag är ganska missnöjd med, det är att mina veckor, d.v.s. måndag morgon till fredag eftermiddag, är fullkommligt fullproppade med grejer. Då är det smockat med jobb, luncher och aktiviteter efter jobbet som events, seminarium, föredag, after work etc, samtidigt som mina helger tyvärr är helt tomma, om det inte är något stort inbokat sedan länge.

En del säger att jag ska vara tacksam över att helgerna är lugnare men denna tomhet gör mig rastlös. På helgerna får jag verkligen anstränga mig för att hitta på saker och försöka få med mig folk som jag vill umgås med. Och jag upplever det hela som att det nästan aldrig är någon som drar i mig eller hör av sig till mig med initiativ. Om inte jag hör av mig till folk med förslag så blir jag sittande ensam i min lägenhet hela helgen. Tyvärr är de flesta av mina vänner ofta redan uppbokade på helgen med annat, de är inte i stan, ska umgås med sin kille eller så vill de helt enkelt inte gå ut. Jag har egentligen endast två nära vänner som över huvud taget brukar vilja gå ut på nattklubb eller till en bar. Alla andra vill helst ha "hemmakväll", "tjejkväll", "TV-kväll" eller "tjejmiddag" om vi ska umgås. Som om en blivande, framtida man skulle hoppa ut genom TV-rutan?


Ikväll ska jag ut med min vän Julia Dilamono som är modell och också är med i Dagens Man. Jag blev glad att hon hörde av sig och frågade om jag ville gå ut. Vi ska antagligen till Collage. Jag vet att bilden är suddig men ni får titta på långt håll och kisa.

Fredag firas med fredagslyx

Jag har ätit samma mat varenda kväll den senaste veckan, men det är sjukt gott, och enkelt. Helt klart mina nya favotit- och nationalrätt så att säga. Det jag gör är att hälla ner tomatkross i en kastrull och fylla på med knappt en deciliter vatten. Sen pressar jag ner vitlök och droppar ner några oliver. Det blir en god tomat- och vitlökssoppa. Helt utan såväl fett som kolhydrater. Perfekt! Och det tar endast 3-4 minuter att laga denna soppa, inkusive att ta ut råvorna ur kylen och duka.


Ni ser väl att servetterna matchar duken? Tyvärr skär sig den röda soppan mot det rosa underlägget. Priset för denna fredagslyxmiddag är ca 11 kr.


Jag hittade denna choklad på Konsum och det är det absolut godase jag ätit på länge i chokladväg. Ekologisk och handgjord choklad med lakrits. Priset för denna fredagslyxchoklad är 35 kronor. Mer än tre gånger så dyr som middagen alltså.

Ett nygammalt program

Det är inte speciellt många program som jag följer på TV. Det är i princip endast Desperate Housewives, Allsång på Skansen och Melodifestivalen som jag verkligen ser till att inte missa. Men nu kommer snart en favorit i repris, något som jag absolut tänker följa, eller åtminsone ge en chans. Det handlar om en ny omgång av dokusåpan Paradise Hotel. Detta ska bli sjukt roligt, inte minst med tankte på att jag känner till några av de personer som kommer vara med. Det är TV6 som sänder såpan som startar den 15 november.


Trailern för Paradise Hotel är grymt läcker och kan beskådas här. Det är temat "De sju dödssynderna". Det finns även en snygg hemsida för programmet.

En lektion i Quodoushka

Idag var jag inbokad på ett föredrag efter jobbet. Det var en juristkollega som dragit med mig till något som jag uppfattade skulle handla om hur man kan lära sig att älska sin egen kropp och njuta mer eller något i den stilen. Så jag förberedde mina bästa, mentala jag-ska-aldrig-sluta-äta-nyttigt-och-träna-argument för mig själv innan jag gick dit. Men det visade sig att föredaget handlade om något helt annat. Det var ett seminarium om Quodoushka, som är shamansk sexuell visdom. Den korrekta benämningen på vad seminariet handlade om var snarare hur man kan njuta mer med sin vagina. Det hela var lite pinsamt den första kvarten och jag tänkte "Herre gud vad är det här?". Men sen blev det intressant. Så nu kan jag allt om de olika typerna av kvinnliga underliv, som alla kräver olika typer av stimulans. De olika typerna av underliv kallas "Hjorten", "Björnen", "Buffeln" etc i den shamanska traditionen. Själv är jag nog kanske "Räven" tror jag, men jag vet inte. Jag förstod knappt ens hälften av alla anatomiska och tekniska detaljer. Nu återstår bara att skicka dit alla killar jag känner, för det är nog dom som skulle behöva gå dit.

Festplaneringsmöte på Kungsholmen

Idag efter jobbet gick jag från Norrmalm över Barnhusbron till Kungsholmen. Ett andra planeringsmöte skulle äga rum för den stundande 30-årsfesten. Vi är fyra tjejer som alla fyller 30 år i mars månad som ska ha fest ihop. Och vi har faktiskt kommit hyfsat långt nu. Datum, lokal, meny och festens upplägg är spikat. Nu ska vi bara skriva kontrakt, börja fila på gästlista och skissa på inbjudan. Festens tema var något som diskuterades vid dagens möte och vi beslutade "avslag" både till tema "30-tal" och "Ryska luder". Det ska verkligen bli jätteskoj att ha 30-årsfest men jag måste också gnälla lite över att det är så snuskigt dyrt att ha fest i Stockholms innerstad. Bland de många offerter vi tog in kostade bara lokalhyran ibland upp emot 30 000 kr. Sen tillkommer all mat och dryck samt DJ på det. Hutlöst! Men att flytta festen till en småstad är otänkbart, det skulle inte gå med tanke på att en klar majoritet av gästerna bor i Stockholm.


Att vandra över Barnhusbron och titta ner över spåren och se hela Kungsholmen där på andra sidan är ganska fint faktiskt. Det är fint när det lyser.

Miss Spydig har talat

Jag loggar inte ut på MSN så ofta nu för tiden för jag tycker det är extremt jobbigt. Innan jag ens kan börja prata med någon tvingas jag klicka ja eller nej till en massa okända e-postadresser som försöker adda mig. Såna som jag inte har en aning om huruvida de hör till någon jag känner eller inte. Sen när jag väl kommit in hoppar det upp typ tio fönster samtidigt från folk som vill prata med mig, som verkar bli förvånade eller glada över att jag faktiskt är online.

William säger:
Hallå där
Karolina Lassbo säger:
Vem är du då?
William säger:
William var namnet
Karolina Lassbo säger:
aha, känner vi varandra?
William säger:
ingen aning om jag skall vara arlig
Karolina Lassbo säger:
aha, men du addade mig? Eller? Har inte loggat ut på typ tre månader.
William säger:
Kan handa, fast det var ett bra tag sedan jag lade till nagon har pa msn =P
Blir tokig pa brittisk tangentbordsuppsattning
Karolina Lassbo säger:
Kan du berätta vem du är, var du bor, vad du jobbar med och hur gammal du är? Annars tar jag bort dig. Vill bara ha såna jag känner på MSN.
William säger:
bor pa malta, driver bolag, 25 ar gammal. miss spydig. jag tror inte jag behover dig pa MIN msn. hejda
Karolina Lassbo säger:
Hej då!

Team Stefan och Hannah

Det går bra nu - för Älvdalen. Efter stor skräll- och dunderseger i Dansbandskampen med Larz-Kristerz verkar Stefans Älvdalskör i Körslaget leda stort. Det är så härligt, jag har ringt och röstat minst 5-6 gånger varje lördag. I Älvdalskören känner jag tre stycken av dem som är med, varav en är min trevliga sommargranne Anders. Det är ovanligt, men väldigt roligt att se honom i rosa kläder. Varenda gång han är i bild ler jag åt den skrikrosa skjortan och glitterscarfen med paljetter och kan garantera - det har aldrig hänt förr.


Min granne Anders till vänster och Stefan från Larz-Kristerz till höger. Anders paradnummer som han kör på fäbodfesterna är sen länge "Balladen om den kaxiga myran", den sången gör han grymt bra. För att se hela intervjun, klicka här.

En annan Älvdaling som det går bra för är min vän Hannah Risander. Hon är en fantastisk affärskvinna och driver både kommunikationsbyrån Acudira och Alwagi som gör lampor. Jag är grymt imponerad av henne och nu har hon tillsammans med en bunt andra kvinnor i Dalarna som också driver egna företag startat webbplatsen Lovely Monday. De gjorde även en stor bilaga om kvinnligt företagande som gick ut med Dalarnas Tidningar. Hannah skrev bra här i bloggen på Lovely Monday om utvecklingsmöjligheterna i Älvdalen som är stora.

Helgens roligaste kommentar

"Alltså, jag förstår verkligen ingenting av det du säger, jag hänger inte med ett dugg"

- Citat av Mattias, 18 år efter att Lisa, 30 år har redogjort för honom i över en kvart om sitt privata kärleksliv.

Nya glasögon

Mina nya glasögon är äntligen färdiga. Det är tydligen ute nu med fyrkantiga, rektangulära glasögon, såna som har varit inne ganska länge. Det ska vara mer rundat nu, men fortfarande ganska grova bågar. Jag har alltså det senaste kan man säga, och jag trivs utmärkt i mina nya glasögon. De är så förbannat snygga tycker jag själv. Först var jag tveksam till formen och tjockleken på bågarna, jag var helt inne på lite tunnare, kvadratiska som jag haft förut, men sen ändrade jag mig. Fan vad snygga dom är.


Det är pinsamt att spegeln som jag fotat i är så dammig att hela motivet d.v.s. jag ser fläckig ut, inklusive väggen bakom mig.

Nu ska jag ut på stan en sväng, sen kommer tjejerna hem till mig och äter. Därefter blir det utgång. Jag har besök av min 18-åriga sommargranne från Älvdalen, han bor på min soffa för han är med och skottar snö på Sergels torg inför något som har med snowboard att göra. Han kommer eventuellt tvingas dricka vin ikväll med tre 30-åriga tanter, beorende på när han är klar på plattan. Hoppas han står ut.

Michael Jacksons spöke

Kolla noga på detta videoklipp. Det är riktigt läskigt. En märklig skugga har blivit filmad i Michael Jacksons hus, inside Neverland så att säga. Och skuggan ser ut som Michael Jackson själv.

Sur gnälltant och snygga muggar

Jag kan väl erkänna att det blev något mer högljutt än tyst som i graven när tjejerna från "Dagens Man" var hos mig igår kväll. Lite musik blev det också och en av mina två gnällgrannar blev riktigt arg och kom ner och var förbannad. Tänk att det alltid är samma två grannar som gnäller, de få gånger jag för en gångs skull har roligt och har folk i lägenheten som pratar med varandra. Så högljuda var vi faktiskt inte. Men denna gnällgranne gnäller till och med över att jag borstar tänderna och spolar vatten för länge, hon störs av det och likaså att jag duschar. Det känns som att hon vakar över mig som en hök. Gnällgrannen är faktiskt ofta ganska sur, även om hon inte är störd av något. Men idag efter jobbet gick jag upp med en chokladask till henne och bad åter igen om ursäkt för gårdagen, och då blev hon faktiskt väldigt glad. Hon skrattade och log. Det var första gången hon var riktigt trevlig mot mig.


En av tjejerna från programmet som heter Lina hade med sig ett par fantastiskt läckra muggar till mig. Hon har gjort dem själv och jag är riktigt imponerad. De är skitsnygga och jag tänker ställa dem i mitt vitrinskåp.

Jag är på TV ikväll

Ikväll är jag med i Dagens Man på TV4 Plus klockan 21.00. På fyrans hemsida står det att jag är 29 år gammal och jag tänkte först att det inte stämmer för det låter så enormt mycket, men det stämmer ju, tyvärr. Om två timmar kommer ett gäng tjejer hem till mig, det är tretton tjejer från panelen som kommer, vi ska dricka vin och se programmet tillsammans. Ska bli skoj! Ska även bli intressant att se hur de klippt ihop programmet. Det är ju långt ifrån allt vi säger som verkligen kommer med.


Skärmdump från TV4:s hemsida. Det som står om mig är baserat på ett enormt långt frågeformulär som vi fick fylla i under castingen för att de som castade "skulle få sig en bra bild av oss". Jag fick inte uppfattningen att de skulle publicera de uppgifter som vi skrev i formuläret, i så fall hade jag inte kladdat ner svaren under stress utan gjort det mer noga.

Jag börjar om från början

Jag har dejtat en kille under ca två månaders tid, men inte nu längre. Vi har haft roligt, trevligt och mysigt ihop men jag kände att det inte riktigt klickade från min sida. Han hade flera gånger tagit upp det till diskussion, var vi egentligen stod och vad jag kände, och jag hade hela tiden på ett ärligt sätt förklarat min osäkerhet och att jag därför inte ville gå för fort fram. Jag ville inte helt blint rusa in i något med huvudet före och sen vakna upp en dag och inte alls förstå varför vi var tillsammans.

Han tog upp det hela till diskussion i fredags igen, eller rättare sagt i fredags natt klockan 03:00 efter att vi bägge två hade varit ute och han dessutom hade varit vaken i 24 timmar eftersom han jobbade på morgonen. Kanske inte det smartaste upplägget, och jag kunde inte låta bli att åter igen säga som det var. Sen fortsatte diskussionen på morgonen och då bekräftades det vi hade pratat om på natten, att jag inte var sprudlande kär i honom helt enkelt, även om jag tyckte väldigt bra om honom och gillade att umgås med honom. Jag hade önskat att jag hade blivit kär och jag hade gått och väntat på det, att det skulle växa fram, men så blev det inte. Jag insåg att han förtjänade någon som var mer kär i honom än var jag var. Eftersom han haft familj förut ville han bilda en ny familj, det var det han var ute efter och det sa han också, och det kändes som att han ville ha en ny familj nu omgående. Jag insåg att jag då inte ville slösa bort hans tid på dejting om jag ändå inte var säker på att jag ville gå vidare med vår relation, det kändes oärligt och onödigt, så då var det väl lika bra att sluta ses.

Vi skildes åt med varma kramar och en massa hångel, vilket också kändes lite konstigt. Det är ju mycket enklare att skiljas från någon som man inte tycker om eller som man är osams med. Hur jag inte kunde bli kär i honom förstod jag inte riktigt heller, han var fab. Jag tänkte att han faktiskt hade rätt när han sa "Det är inte mig det är fel på, det är dig".

Det jobbigaste med relationer är helt klart att bryta upp med någon. Det är pest och kolera på samma gång. Extra jobbigt blir det om killen i fråga efter uppbrottet blir ett psykfall, utvecklar förföljelsemani, hotar med att ta livet av sig eller helt enkelt inte kan släppa taget och gör en massa galenskap. Då blir det olidligt. En kille som inte kan bryta upp på ett bra sätt är inget man vill råka ut för. Det är därför som jag många gånger har tänkt tanken att det vore bra inför en kärleksrelation att "provdumpa" killen i fråga redan under dejtingstadiet för att se hur han tar ett nederlag. Om han blir helt psycho ska man ju självklart inte börja träffa honom igen. Om han fixar det hela ganska bra och fortfarande är en gentleman även då han är ledsen, arg och sårad så är det mycket positivt, då ligger han helt klart på stort plus. Blir han inte berörd alls bevisar det bara att jag inte betydde så mycket för honom, och då är det ju bara bra om det tar slut.

När jag somnade i hans säng tidigt i lördags morse efter vår diskussion, och när jag gick ifrån hans lägenhet vid lördag lunch efter ytterligare en diskussion, tänkte jag instinktivt "han får en vecka", sen kan jag med säkerhet avgöra om jag saknar honom tillräckligt mycket eller inte alls. När jag då fått lite distans till det hela och hunnit tänka efter i lugn och ro kan jag avgöra om jag tycker det var världens sämsta idé och ett stort misstag att bryta upp eller inte. Men tyvärr måste jag säga att jag blev besviken på honom efter att vi skilts åt. Förut såg jag upp till honom och respekterade honom oerhört eftersom han var en gentleman av stora mått, en god, varm och mycket generös människa som alltid ville göra rätt för sig. Men jag blev helt klart besviken på honom för en grej. Jag blev även arg på mig själv, över mina förhoppningar och min förmåga att vilja tro gott om människor. Han sjönk i mina ögon, helt klart. Och det är jag ledsen för.


En av grundprinciperna i den uråldriga skadeståndsläran är att den skadevållande ska åtgärda skadan genom att sätta den skadelidande i samma position som om skadan aldrig hade inträffat. Han hade sagt att han skulle försöka fixa men han höll det inte. Mannen i fråga verkar anse att skadeståndslagen endast är tillämplig om den skadelidande är kär och/eller vill fortsätta dejta den skadevållande. Jag är tveksam till om min lärare professor Håkan Andersson hade ansett det godtagbart i en modern rättstradition e.kr.

Vill du bli min granne?

"Här hittar du den perfekta första lägenheten för dig som vill bo på en lugn gata endast minuten från Drottninggatan och hela citys sjudande liv."

Jag ska få en ny granne. Lägenheten vägg-i-vägg med min ska säljas. Jag själv har en tvåa på 47 kvm, men lägenheten som ska säljas nu är en välplanerad etta på 22 kvm. Vill du bli min närmaste granne kan du komma på visning och spana in bostaden. Läget är perfekt och jag som granne är extremt trevlig och snäll. Gratis jukebox ingår, man kan lägga en lapp i mitt brevinkast. Nej jag skojar bara, så högt spelar jag inte.

Nyfärgat hår

Det arbetar bara män på min arbetsplats. Jag är ensam kvinna. En kvinna hade antagligen lagt märke till att jag idag hade nyfärgad utväxt och att hela håret är flera nyanser ljusare, men sånt tänker inte killar på. Men jag kan inte klandra dem. Jag hade säkert inte lagt märke till om männen i fråga fått högre hårfäste.


Färgen jag färgat med är Jane Helen Mood Blonde, färg 100 som heter Ultrablond. Senast jag var och klippte mig blev faktiskt frissan imponerad över att jag färgat själv.

Fixar- och planeringsdag

Varenda söndag har jag ett antal punkter på min to-do-lista som bara måste avverkas. Vanligtvis är det ganska trista grejer som att städa, handla, laga saker, tvätta, städa och olika slags inköp, men idag har jag faktiskt en rolig punkt också. Vi är fyra tjejer som ska träffas för att planera gemensam 30-årsfest. Eller rättare sagt, vi ska diskutera och se om vi ens har samma mål och viljor med våra firanden. Vi kommer planera över varma mackor hemma hos mig. Det ska bli riktigt intressant. Det där med budget och allt måste vi ju också vara överens om för att det ska kunna bli något.

Andra saker som jag gjort idag är att rengöra ljusstakar, färga håret och monterna ihop mitt kära, älskade surroudsystem med baslåda och allt. Tyvärr har jag bara en högtalarutgång i min laptop men det räcker för att få igång två front och en baslåda. Det låter grymt! När jag kopplade och drog sladdar var det denna låt som jag körde på repeat för att lyssna fram de bästa inställningarna och högtalarnas palcering.


Detta är en version av "Puttin' on the Ritz" som bandet The You Know Who har spelat in. Den är med i reklamen för Lindex, då när modellen Caroline Winberg är på en tågstation.

Den enda rörliga bilden

Tryck igång filmklippet nedan och titta noga på sekund 9-15. Hon lutar sig ut från en balkong och tittar på brudparet. Det ni ser är den enda rörliga bilden som över huvud taget verkar finnas på Anne Frank, hon som skrev den dagbok från andra världskriget som är en av världens mest lästa böcker. Vilken tur att det inte fanns bloggar i början av 40-talet. Hade Anne Frank bloggat istället för att skriva riktig dagbok hade nog ingen uppmärksammat hennes berättelse. Hennes ord hade dränkts av dagens outfit och kändisbilder.


Klippet har lagts ut på Youtube av Anne Franks museum i Amsterdam. Videon har redan haft över 700 000 visningar. Hoppas det är hon på riktigt bara, att det inte bara är en look-alike.

Meddelande från styrelsen för min bostadsrätt

"Vi har fått in klagomål angående ljud från restaurangerna längre ner på gatan. Om ni störs av restaurangerna, lämna en lapp i vår brevlåda så ska vi skriva ett brev till kommunen."

Svar: Om det är någon som mot alla odds har lyckats missa att det ligger tre nattklubbar på vår gata, ca 20 meter bort från vår port, och kommit på det först nu? Då kan jag rekommendera att kontakta en mäklare. Det är nog betydligt mer ändamålsenligt än att skriva ett brev till kommunen. Jag själv hör inte ett ljud från nattklubbarna om jag inte står inne i deras bar.

Högklackade träskor och Taiwan

Dagens modevisning gick fint. Som det brukar vara inför en show där både smink, ombyten och tågordning ska fixas och klargöras för samtliga var det sjukt stressigt och rent kaos innan vi körde igång. Vi hade inte utrymme att göra något rep men allt satt som det skulle ändå under showen. Alla riktiga, yrkesverksamma modeller var sjukt proffsiga och vi improviserade både final och det dilemma att det inte fanns höga, kilklackade träskor åt alla. De där skorna förresten, jag borde ha tagit en bild på dem och visat er vilka märkliga skapelser jag har gått runway i utan att trilla. Jag är imponerad av mig själv faktiskt.


Så här ser hon ut. Sophia Hong, en av Taiwans främsta designers. Under showen var det ruskigt många fotografer som fyrade av den ena blixten efter den andra. Det var nästan det värsta vad jag varit med om när det gäller blixtar.


Så här såg några av plaggen ut. Alla outfits var i ganska murriga färger utom mina kläder som var klarröda. Jag var den enda långhåriga blondinen i showen. Alla andra hade uppsatt hår, jag hade utsläppt och fick komma in sist i finalen.

Grönt mode Taiwan textile

I morgon fredag ska jag gå runway på So Stockholm i Kungsträdgården. Det är uppstarten inför en utställning som heter "Grönt mode Taiwan textile". Vad det innebär kan ni säkert lista ut själva. Kläder från Taiwan helt enkelt, designat av Taiwans främsta modeskapare. På visningen i morgon kommer det visas kläder av Sophie Hong. Det var otroligt länge sedan som jag gick runway. Direkt när jag fick erbjudandet fick jag flashbacks till min tid som dansare i Swing Models. Då fick vi även gå visningar ibland. Jag fick också flashbacks till de modeshower som jag och mina grannar som barn satte upp i byn utanför Falun där jag är uppvuxen, många entréer blev det genom åren. Men jag är knappast där i morgon i egenskap av modell, modellerna blandas nämligen upp med "personer från Sveriges kultur- och bloggscen". Någon modell har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag är bara en vanligt ovanlig jurist.