En kväll med ostron

Fram tills igår hade jag endast ätit ostron en gång i hela mitt liv, och det var i källaren på Berns och jag var ganska full. Så när Richard Gere igår meddelade att det skulle serveras ostron till förrätt så hade jag lite svårt att svara på frågan om jag gillar ostron eller inte, för jag minns varken hur det smakade eller själva tekniken för att gröpa ur dem och få in ostronet i munnen. Det enda jag mindes var själva konsistensen. Men jag måste säga att det var ganska gott med ostron. Fullt ätbart och det vita vinet vi drack till var perfekt för ändamålet. Men att öppna ostronen såg väldigt svårt ut, det tänker jag inte försöka mig på själv i första taget. Och dyrt är det också, ostronen nedan kostade 17 kr/st. Idag har jag varit på Svenskt Tenn och en rad andra inredningsbutiker för Richard Gere ska klä om en soffgrupp i en av salongerna. Det var jag som kom på idén faktiskt, att tyget borde bytas ut och Richard Gere föreslog genast lejongult.


Ostronen är tydligen levande när man äter dem. Det är om man äter ett dött ostron som man blir sjuk. När man öppnar ett ostron ska det gå trögt, för har muskeln redan släppt är ostronet dött. För att kolla att de lever på tallriken på en restaurang, där ostronen kommer in öppnade och klara, ska man droppa en droppe citron mitt i ostronet. Om det lever så drar det ihop sig i kanterna.