Jag kunde inte lova mig själv på tolvslaget att jag ska börja äta nyttigt eller träna, för det gör jag redan och tänkte även fortsätta med. Jag kunde inte heller lova mig själv att jag ska sluta röka, för jag har aldrig någonsin provat det där med tobak. Dra ner på alkoholen tänkte jag inte heller lova mig, för jag tycker att jag dricker ganska måttligt.
Däremot ska mitt nyårslöfte bli att jag måste försöka sänka mina krav vad gäller framtida partner. Jag måste ge vissa killar en chans och faktiskt lära känna dem, även om de inte vid första anblick passar in i den mall av krav som jag relativt omedvetet har skapat mig. Förut hade jag t.ex. snöat in på att min framtida man måste ha dubbelexamen, men det kravet har jag tagit bort för länge sen. Vilka andra krav jag nu ska försöka arbeta bort blir svårt att välja ut, men jag antar att jag är tvingad att plocka bort något eller några av dessa egenskaper nedan, eller försöka intala mig själv att han inte behöver vara så himla snygg utan att attraktion kanske kan växa fram med tiden. Jag måste förhandla med mig själv helt enkelt. Att killen i fråga inte ska missbruka alkohol eller ta droger, vara psykiskt labil eller psykiskt sjuk etc, det ser jag dock som grundläggande självklarheter och kan definitivt inte förhandla bort.
- Han måste vara bosatt i Stockholms innerstad, helst innanför tullarna. Alla vettiga platser dit t-banan når skulle i och för sig kunna vara godtagbart.
- Han måste vara mörkhårig. Jag har aldrig någonsin fallit för en blond eller rödhårig kille även om jag försökt.
- Han måste ha någon form av akademisk utbildning eller vidsträckt yrkeskunskap och även ha kommit någonstans i sin karriär.
- Han måste ha stabil eller regelbunden inkomst. Detta innefattar att han måste vara på (minst) ungefär samma nivå som mig själv så vi kan lägga in (minst) 2,5 eller 3 miljoner var i en bostadsrätt.
- Han måste ha charm och stil, kunna föra sig i sociala sammanhang och vara mer framåt, energisk och orädd än tillbakadragen och blyg.
- Han måste väga mer än mig och vara minst 1 dm längre än mig, även när jag har 12 cm höga klackar på mig. Jag är 164 cm lång.
- Han måste vara minst 30 år gammal men får helst inte vara äldre än 39. En ålder på t.ex. 42 skulle i och för sig också kunna funka, men då måste han vara ungdomlig i sinnet och beredd på att bilda ny familj, d.v.s. skaffa fler barn om han redan har barn sedan tidigare.
- Han måste vilja gifta sig (i kyrkan) och även vara beredd på att vi tillsammans lägger minst 250 000 till 300 000 kr på ett välplanerat bröllop.
- Han får inte vara medlem i märkliga eller tvivelaktiga organisationer, politiskt aktiv i t.ex. Sverigedemokraterna eller vara en slarvig typ som strör ölburkar omkring sig eller inte kan hålla hyfsad, regelbunden ordning i ett hem.
- Han måste vara relativt färdig med nattklubbslivet. En kille som absolut måste hänga på nattklubb i hög discodunk varenda helg tills stället stänger, det synkar inte alls med mitt liv. Jag har inget sådant intresse. Att gå ut för att äta och prata över en middag däremot, det är ju en helt annan sak. Något som nästan är ett krav att han vill göra, ibland.
Så, vilka krav ska jag plocka bort?
32 kommentarer:
Den med längden är ju enklast att plocka bort. Måste han verkligen vara 10 cm längre än dig när du har klackar, det skulle ju räcka med 5 eller kanske ännu mindre? Sen tycker jag nog att du kanske skulle kunna ge upp att han måste bo innanför tullarna, det finns säkert mer vettiga människor utanför. :)
Vill man bo i Stockholms innerstad så antar jag att det där med pengarna är rent omöjligt att förhandla bort, men åldern - den behöver du väl inte vara så himla honkig med. Finns ju hyfsade män på 27 också :)
Ålder och längd borde du plocka bort. Ålder är egentligen ointressant. Vad säger att en kille på 25 är sämre än en på 35? Det handlar mer om person än om ålder. Är längd känsligt? Om han är 190 eller 170 spelar kanske inte så stor roll så länge han (och du) är bekväm med det.
Plocka bort alla! Gå på känsla och inre kvalitet i stället..
Många "materiella krav" du har. Hur hade det varit med; klok, sund och vettiga ekonomiska förhållanden. I klok ligger mycket, men stryk alla dina ytliga krav....
Eh, innerstadskravet, mörkhårigkravet, 2,5 miljoner till bostadsrättskravet, 250 000 till bröllopskravet och ålder- och längdkraven kanske?:)
Vore det inte fint att gå med i en dejtingsajt och hitta tio killar som uppfyller de här kraven. Efter att ha dejtat dem kan du summera erfarenheterna och kalibrera listan.
Längden, kostnaden för bröllopet och eventuellt åldern.
Alltså, tar bort alla ytligheter liksom. Längd, hårfärg, inkomst, mm.
I övrigt håller jag med föregående talare.
Men shit, inte undra på att du är singel! Ta bort alla "MÅSTE", ersätt möjligen med "borde", men de krav som handlar om vad du inte tänder på (hårfärg, längd, personlighet) kan du ju sammanfatta med "det ska kännas bra/rätt", du kan ju liksom inte dumpa en kille, som är "perfekt" och som du älskar, när du kontrollmäter honom och det fattas en cm. Och övriga krav, vill du hellre bli utan barn för att han inte har en ekonomisk buffert? Enklast är att skita i alla krav och bara gå på känsla, finns kärlek ordnar sig allt, den är värd mer än alla miljoner.
Jag tror du skulle kunna bli lyckligare med någon som du verkligen älskar och som älskar dig, men som inte uppfyller ett enda av dina krav, än med någon som uppfyller alla, men utan kärlek...
Med den där kravlistan kommer du att förbli singel! Och även om nu Mr Perfect, enligt dig, dyker upp så kommer sedan den största utmaningen av alla, att få det att fungera mellan två människor, i vardagsliv, glädje, sorg och livets diverse prövningar. Två personer med olika "bagage" ska försöka älska varann och jämka ihop sina liv.
Hårfärg, kroppslängd och andra yttre attribut som du räknar upp är garanterat det minsta bekymret..
Om det är din lista så kör på den men kommer den att hjälpa dig att verkligen hitta en man? Du har tappat dig själv i ekvationen tycker jag. Vem vill ha dig måste du fråga dig och sedan rikta in dig mot sådana män.
I svaren ser man nu en av de klassiska positioneringarna; de som talar om "kärlek" som vore det något mystiskt och stort. De blir förstås provocerade av din lista.
För min del tror jag mer på att tänka i banor som "var finns min marknad, för vilka män kan jag vara intressant?". Dessutom tror jag på att välja bort de mest uppenbara "alfa-hannarna". mannen du ser framför dig, kan du verkligen få en sådan? Jag säger inte att du inte skulle duga, men om du inte säkert vet att just den här kombinationen kommer att ge dig lycka och ett hållbart liv ihop det så är det inte värt att fokusera på den här typen av man.
Hur skulle du själv beskriva dig själv och tror du att det du tycker är viktigt är vad männen letar efter hos en kvinna...? Det tror inte jag..
Själv tummade jag på ålderskravet och blev gift till slut! Min man är mer relaxad än alla karriärister, jag har honom hemma och kan dela vardagslivet med. Innan förstod jag inte hur viktigt det faktiskt var för mig.
Din lista behöver många fler, andra sorts punkter. Och du måste veta vad du är värd i dessa mäns ögon. Söker den här typen av män verkligen någon som du? Vem letar efter dig?
Lycka Till Karolina!
Hälsningar
Marie
Behöver du en lista? Kan du inte bara ha ett öppet sinne? Tror att du bakbinder dig själv...
Är ingen psykolog, men om det är så att du oroas en aning över att du fortfarande är singel så kanske det kan finnas anledning att fundera på om anledningen till detta först och främst går att finna hos dig själv, dina egenskaper, din bakgrund och din framtoning, snarare än hos boysen.
Jag har följt denna blogg ganska regelbundet de senaste fem åren och jag tror inte att jag sett att du presenterat någon annan förmodad förklaring till att du inte hittat drömprinsen ännu än att det enkom skulle bero på att du skulle vara för kräsen och att ingen uppfyller dina krav.
Kan det månne vara så att du helt enkelt inte är, och aldrig varit, i en situation där det är du som kan välja och vraka bland boysen?
Såg ett avsnitt av "How I met your mother" nyligen, i vilket premissen var teorin att alla förhållanden består av en "reacher" och en "settler", där den förre utgör den partner som lyckats landa någon som egentligen är out of her league och den senare nöjt sig med någon som är litet beneath her och som egentligen kunde hittat någon bättre.
Det kan alltså helt enkelt vara så att du är fast övertygad om att du är en settler när du i själva verket är en reacher. Om det är fallet och du hade accepterat detta förhållande långt tidigare så kanske du redan hade varit gift, med barn och hela paketet, kanske till och med gift med någon som uppfyller de ursprungliga kraven. Kort sagt en barmhärtig reacher som nöjer sig med dig trots att han egentligen skulle kunna hitta någon bättre.
Förresten är det en mycket vanlig åkomma bland kvinnliga jurister och juridikstuderande att leva i villfarelsen att de är självklara och naturliga settlers när de i själva verket är uppenbara reachers. Särskilt de som är s.k. "insecure overachievers" och som gjort allt på universitetet och i karriären för att lyfta sig själva till en högre socioekonomisk nivå.
Kort sagt: "Ge mig mod att förändra det jag kan förändra, sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, och förstånd att inse skillnaden däremellan."
Then again, jag antar att du skrev inlägget i syfte att få förnumstiga kommentarer precis som denna?
"barmhärtig SETTLER som nöjer sig med dig" skulle det naturligtvis vara.
ojoj vilka krav...Du kan inte tänka dej en skogshuggare från norrland som äter snus och hugger skog.
Kan du själv leva upp till de kraven som en sådan "drömprins" har då? Något att kanske fundera på. :) Du ska såklart skippa rubbet, tänka om, slappna av och gå på känsla. Lycka till i livet!
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Räkna med att du kommer bli hopplöst förälskad i en fattig konstnär med alkoholproblem.
Bröllopspengarna kommer gå till hans rehab.
Möjligen är han lång och mörk.
Lycka till.
Härligt, snart inser du att det egentligen bara behövs två krav. Det första kravet att du ska älska personen ifråga villkorslöst, det andra är att personen ifråga ska älska dig lika mycket! :) Gott nytt år Karro!
Hälsningar från Lingsvistikjuristen!
"Söker den här typen av män verkligen någon som du? Vem letar efter dig?"
Det här var ett bra avslut av Marie.
Fundera på den.
Nu när det kommit så många kommentarer skulle det väl inte vara för mycket begärt om du bemötte dem Karolina. Särskilt Sten Stures och Maries för de var väldigt intressanta och tänkvärda.
Tack snälla för alla kloka kommentarer! Tyvärr tror jag inte att jag ens kan bli intresserad av någon som inte uppfyller samliga punkter i kravspecen.
För att knyta an till Sten Stures kommentar, jag har oftast tänkt att jag måste sänka mina krav för att kunna hitta någon. Att ens försöka sig på att fånga någon i divisionen över min egen tror jag tyvärr inte ens är värt ett försök. Det låter svårt.
Marie: Tack för orden, jag ska tänka på det! Men det är inte speciellt lätt att tänka ut vilken typ av man som skulle kunna vara genuint intresserad av mig. Jag antar dock att det bör röra sig om en storstadsakademiker med bakgrund från landsbygden, som uppskattar både storstad och fäbodsliv.
Rekommenderar följande bok varmt!
http://www.evarusz.com/singel.html
Önskar dig ett fantastiskt spännande 2011, du kommer säkert att träffa en man som passar dig:)!
Kram!
Åsa
Jag förstår inte alls vad du skulle hitta en man, med alla dessa krav.Du får gå på magkänsla.Du har så många krav så ingen passar till slut.
jag tycker du ska ta bort alla krav, sluta leta och vänta tills det "bara händer". Det verkar väldigt underligt att ha en lista, tycker jag.
Välj bort akademisk utbildning och att du ska kunna ta t-bana till honom så kvalar jag in.. Bor bara ett stenkast från sthlm, i gränna..
Lycka till...
Jag har tänkt en väldigt massa på din lista. Jag återkommer ständigt till den i tankarna. Det är så befängt! Så väldigt underligt! Självklart ska du ha krav, det har väl alla. Undermedvetet har man väl en "lista". Men det enda uttalade behöver ju vara "jag ska bli kär". Sedan sköter sig resten självt, man blir inte kär i personer som inte uppfyller de kraven man har. I vilket fall fortsätter inte förälskelsen. Det känns inte som att du letar efter kärleken, utan efter en passande man att ha som accessoar. Det här med boendet känns löjligt, man kan ju faktiskt flytta.
Dessutom är det så att det man kommer att uppskatta mest kan vara helt andra saker än de man "kräver". Jag t ex. älskar att min fästman är musikalisk, spelar piano och sjunger jättefint. Men jag skulle ju aldrig komma på tanken att kräva en sådan egenskap! Eller att han läser mycket böcker, det känns kul eftersom jag också gör det och gillar sånt. Eller att han är högutbildad. Jag tror inte att jag skulle kunna vara tillsammans med någon utan utbildning eftersom jag vill ha någon med ambitioner osv, men vem vet? Knappast med på min "lista" iaf. Och nu sitter jag här med snyggaste karln i världen som jag älskade över allt annat då han jobbade som personlig assistent då hans karriär som cellbiolog gick bajsdåligt (finanskris - inga anslag till forskning), och som jag förstås kommer älska lika mycket när han är färdig Läkare. Det känns fantastiskt kul att han kommer ha dubbelexamen, få en karriär, tjäna pengar osv, men jag hade varit lika kär i honom om han var personlig assistent livet ut.
Jag tror inte att han hade varit kär i mig dock, om jag krävde att han skulle vara högutbildad. Om jag tänkte att "en läkare vill man ju vara gift med, honom tar jag". Eller, det hoppas jag inte i vilket fall. För det låter ju helt sjukt.
Ellinor: Visst vill man bli kär. Problemet för min del är nog dock att jag av erfarenhet vet att jag inte skulle bli kär i någon som inte uppfyller de undermedvetna egenskaper ("krav") som jag vet att jag vill att min drömprins ska ha. Visst går det att dejta och dejta samma kille, och hoppas på att bli kär, men det går inte att låtsas hur länge som helst att man är mer intesserad än vad man verkligen är.
Angående att vara kär så kan man nog dock inte kräva av sig själv att man ska bli stromförälskad, så där som man blev i tonåren. Realistiska krav på förälskelsn är nog också viktigt att ha.
Shit. Med den där attityden kommer du vara singel i all evighet. Har du sådana sjuka krav på Kärleken så förtjänar du inte att hitta honom heller.
Mäh det känns som att det är ett specifiekt sorts liv du är ute efter mer än kärlek.
Jag skall försöka förklara vad jag menar:
Det bästa med mitt äktenskap är nog alla gemensamma skratt och när man är ledsen ibland och blir omhållen av någon som är engagerad i ens väl och ve, att man kan se det fina i varandra men också mer besvärliga sidor som också får finnas.( även om man jobbar på att förändra dem)
Ha ha, en kravlista som tidigare innehöll dubbla examen. När skrev du din första kravlista?
Jag tänker på dikten(minns den kanske inte helt 100:
Jag hade tänkt dig blond och lång över allt förstånd, du som i dröm och vaka varit mitt ideal,
så dyker du opp,
mörk och kortväxt och tjock,
världen blev skapad ny, allting slog du itu,
du, du, du.
kemi, det vill jag tillägga, man vill träffa någon man har kemi med. En kemi som berikar livet, så att livet blir bättre och roligare.
Hittar du en man som uppfyller alla punkterna och som är galen i dig kan det ändå vara så att känslan saknas inte sant?
Skicka en kommentar