2010-01-01

Nyårskrönikan

Förra året den här dagen, den 1 januari 2009, ägnade jag min tid åt att röja upp i lägenheten efter nyårskalaset som jag och Ida Hansson Käll hade styrt upp. Att det gått ett helt år sedan den dagen är fullkomligt obegripligt, för det känns som det endast var några månader sedan. Och det känns inte som att det har hänt speciellt mycket under dessa tolv månader. Utgångsläget idag är precis som det var för ett år sedan: Jag bor ensam i min bostadsrätt på Norrmalm och arbetar med juridik på gångavstånd från mitt hem. Jag umgås med samma vänner och har varken man, barn eller husdjur. Här kommer en resumé av 2009.

Januari: Efter att ha sett nyårsfoton på mig själv som föreställde en knubbig liten säl i blå- och svartrandigt fodral med fettvalkar på sidorna så bestämde jag mig för att ta tag i träningen igen på allvar. Jag köpte kort på Friskis & Svettis på Sveavägen som ligger alldeles runt knuten från min bostad och lyckades träna 4-5 gånger per vecka ända fram tills maj månad.

Februari: Jag insåg att om jag ska hinna skaffa en man innan mina ägg har möglat så kanske jag måste anstränga mig lite. Eftersom jag redan hade avverkat alla vänners vänner och mina tjejkompisars killars vänner så bestämde jag mig för att gå med i en dejtingsite och inte gå ur förrän jag gått på minst tio dejter. Jag var medlem i en månad på dejtingsiten och gick faktiskt på sammanlagt elva dejter. De flesta av killarna träffade jag bara en gång, men vissa utav dem träffade jag 3-4 gånger innan jag gav upp och sa nej tack. Resultatet är knappast värt att nämna för ni vet ju att jag är singel idag.

Mars: Jag blev uppsagd från jobbet som jurist på Svenska Förläggare AB och sökte jobb som tusan precis som lågkonjunktur var som värst och arbetsmarknaden var som sämst. Jag skickade iväg över 60 ansökningar, både spontanansökningar och för utlysta tjänster, men varenda arbetsplats verkade såklart mer intresserade av att säga upp folk än att nyanställa.

April: Jag var arbetslös i 22 dagar vilket var väldigt härligt. Jag hade äntligen tid att göra saker som jag tycker är roligt men aldrig hinner annars t.ex. som att baka, pyssla i hemmet, följa med i TV-serier och checka in i Centralbadets bubbelpool. Jag hann även hälsa på i Falun i någon vecka och gick aldrig upp ur sängen innan klockan 12.00. Om man bortser från stressen över att hitta ett nytt arbete så var det fantastiskt att få vara arbetslös!

Maj: Jag blev anlitad av Eniro för ett webbprojekt på heltid och en vecka efter att jag tackat ja till uppdraget fick jag även erbjudande om anställning på JCA Skarp Advokatbyrå. Eftersom det var omöjligt att ha två heltidsjobb samtidigt löste vi det på så sätt att jag arbetade halvtid på byrån samtidigt som jag arbetade heltid på webbprojektet. Det var jobbigt, mycket jobbigt och mycket stressigt. Till slut var jag så stressad att jag hade både hjärtklappning och sömnsvårigheter.

Juni: Hjärtklappningen som började komma i maj blev värre och till slut trodde jag att jag skulle dö. Jag gick till en läkare som misstänkte hypotyreos och det visade sig att han hade rätt. Jag fick börja äta levaxin och hjärtklappningen försvann, men jag var fortfarande väldigt stressad över att arbeta 150%.

Juli: Befrielsens månad. Webbprojektet på Eniro lämnade jag ifrån mig den sista juni och från byrån var jag ledig hela juli. Utan denna sommarsemester hade jag gått under och knappast orkat med hösten. Jag checkade in i fäbodstugan i Älvdalen och vilade upp mig. Att mitt mobila bredband inte ens fungerade i fäboden var sjukt bra. Jag hade även lediga dagar i både Falun och Stockholm och hade inga andra krav på mig om dagarna än att gå upp när jag vaknat, äta frukost i lugn och ro och sen ta en promenad eller springtur. Att väldigt många kvällar blev vinkvällar vet jag inte om jag bör nämna, men jag hade väldigt roliga kvällar, både i fäbodstugan med kusinerna och grannarna och på Stockholms uteserveringar.

Augusti: Arbetet drog igång igen och från denna månad arbetade jag heltid på byrån och hade inga andra sidouppdrag eller åtaganden. Jag hade under två veckor mitt fadderbarn Ida Hansson Käll inneboende i min lägenhet och det var väldigt trevligt och roligt. Vi ställde till med en kräftskiva som satte rekord i antal krossade glas på samma fest.

September: Ingenting speciellt hände denna månad vad jag vill minnas. Men det var nog i början av denna månad som jag började dejta Piloten. Det var även denna månad som jag spelade in sju avsnitt av dejtingshowen Dagens Man som först visades på TV4 Plus men som i dagarna har börjat sändas en gång till på vanliga, rikstäckande TV4.

Oktober: Inget speciellt hände denna månad heller. Men det var nog i denna månad som jag slutade dejta Piloten. Vi som var med i Dagens Man hade en del roliga kvällar ihop då vi tittade på showen och drack vin.

November: Jag insåg att det var krisläge vad gäller min figur. Att omedelbart ta tag i träningen som stannade av när jag började heltid på byrån var ett måste. Kilona från dejtandets mat- och alkoholintag hade också satt sina spår. Jag köpte åter igen ett träningskort och kom igång sjukt bra med både pass och löpträning. Att springa på löpband var nytt för mig och det gick galant i mina nya skor med fotbäddar.

December: Jag blev sjuk. Efter två veckors influensa fick jag munsår i fem dagar och därefter fick jag tandköttsinfektion och fick äta antibiotika. Jag hann dock julpynta lägenheten en hel del medan jag var sjuk och jag bakade även ett pepparkakshus. Vid lucia hade jag luciavaka hemma hos mig och efter denna sockerstinna fest har jag inte känt sötsug en enda gång. Jag skålade in det nya året under en fantastisk tillställning hos Skatterättsjuristen på Kungsholmen och jag lyckades få hela festen att stampa i takt till Stampa med Leroy.

4 kommentarer:

Jacksatan sa...

Det blir otroligt platt när du bara spaltar upp allt du gör - och har gjort - utan att känslomässigt reflektera över det.
Ska en blogg bli intressant måste man lämna ut sig själv något mer än vad du gör.

Karolina Lassbo sa...

Jacksatan: Jag har inga känslomässiga reflektioner kring dessa händelser, är helt likgiltig vad gäller samtliga punkter.

Jacksatan sa...

Nu var det väl egentligen de flesta av dina inlägg jag menade.
Eftersom din blogg inte är anonym förstår jag dock att du inte vill lämna ut dig själv mer än vad du gör.

Martin sa...

Hehe, Jo, bloggen har nuförtiden en sådan här" I could not care less" attityd. Lite desillusionerat kanske?
Kan bli interessant att se vart det hela bär åt ...