De senaste fem månaderna har jag planerat min 30-årsfest. Vi är fyra tjejer som alla fyller år i mars som har festen ihop. Det är guldtema på festen eftersom vi har kommit på att Guldåldern börjar efter 30. Det är i morgon som detta kalas ska gå av stapeln och det känns helt overkligt faktiskt, eftersom vi så länge har arbetat för detta mål.
Vi började redan i slutet av oktober med ett första möte där vi diskuterade om vi ö.h.t. hade samma mål och önskemål med en födelsedagsfest. Om det skulle funka och vara värt att ha festen ihop. Och svaret blev ja. Vi drog då igång med arbetet för att styra upp en traditionell sittning med trerätters middag, kaffe, avec, discodans och bar. Innan festen kommer vi fyra födelsedagsbarn att ha ”fördrink inför fördrinken” hemma hos var och en av oss, och därefter beger vi oss mot festlokalen. Detta har såklart inneburit sjukt mycket arbete. Jag tror att minst 40 mail per vecka har skickats mellan oss, och det känns som att jag arbetat i snitt ca en timme per dag med denna fest sen vi startade. Vi har även haft möten med jämna mellanrum för att t.ex. fota oss för inbjudan, skriva adresser på kuvert, vika sånghäften, göra bordsplacering etc. Och nu är snart allting över, på en enda kväll. Detta känns både skönt, som en befrielse från all planering och allt arbete, men även ganska overkligt. Att festen snart är historia. Jag ska i alla fall se till att ha sjukt roligt i morgon, för det är jag värd efter allt slit. Efter middagen, när discodansen börjar, det är då jag kan slappna av.
Det enda trista med att ha fest är att det inte går, både av ekonomiska skäl och av utrymmesskäl, att bjuda precis alla man känner. Jag har fått skära ner i vänkretsen p.g.a. dessa faktiska omständigheter. Och det känns ju självklart riktigt tråkigt. Det känns även lite trist att vissa som jag tog för givet att de skulle komma, som jag trodde hörde till min närmaste vänkrets, faktiskt har tackat nej. Men jag är ändå väldigt glad och tacksam för de gäster som kommer i morgon, som vill fira min 30-årsdag med mig och mina tre vänner som också fyller 30. Min entré i Guldåldern närmar sig.
Vi började redan i slutet av oktober med ett första möte där vi diskuterade om vi ö.h.t. hade samma mål och önskemål med en födelsedagsfest. Om det skulle funka och vara värt att ha festen ihop. Och svaret blev ja. Vi drog då igång med arbetet för att styra upp en traditionell sittning med trerätters middag, kaffe, avec, discodans och bar. Innan festen kommer vi fyra födelsedagsbarn att ha ”fördrink inför fördrinken” hemma hos var och en av oss, och därefter beger vi oss mot festlokalen. Detta har såklart inneburit sjukt mycket arbete. Jag tror att minst 40 mail per vecka har skickats mellan oss, och det känns som att jag arbetat i snitt ca en timme per dag med denna fest sen vi startade. Vi har även haft möten med jämna mellanrum för att t.ex. fota oss för inbjudan, skriva adresser på kuvert, vika sånghäften, göra bordsplacering etc. Och nu är snart allting över, på en enda kväll. Detta känns både skönt, som en befrielse från all planering och allt arbete, men även ganska overkligt. Att festen snart är historia. Jag ska i alla fall se till att ha sjukt roligt i morgon, för det är jag värd efter allt slit. Efter middagen, när discodansen börjar, det är då jag kan slappna av.Det enda trista med att ha fest är att det inte går, både av ekonomiska skäl och av utrymmesskäl, att bjuda precis alla man känner. Jag har fått skära ner i vänkretsen p.g.a. dessa faktiska omständigheter. Och det känns ju självklart riktigt tråkigt. Det känns även lite trist att vissa som jag tog för givet att de skulle komma, som jag trodde hörde till min närmaste vänkrets, faktiskt har tackat nej. Men jag är ändå väldigt glad och tacksam för de gäster som kommer i morgon, som vill fira min 30-årsdag med mig och mina tre vänner som också fyller 30. Min entré i Guldåldern närmar sig.
1 kommentarer:
Oj, det låter trevligt. Blir säkert kalas :-)
Förresten: Skall du också vara med i BellaTyra Show någong gång?
Skicka en kommentar