Äntligen framme. Efter en 4,5 timmar lång resa med både tåg och bil är jag ganska tacksam och glad över att se Älvdalens kyrka, som är bland det första man ser innan man kommer in i Älvdalens by.
På skärtorsdagens kväll åt jag middag med pappa och bror i huset i Månsta, där släkten på pappas sida ska fira påsk. Jag åt sojakorv och potatisgratäng. De andra åt kött. Till dessert blev det glass och grädde.
Idag på förmiddagen åkte jag upp till fäboden Okbodarna för att hämta ner mina tolv champagneglas som står där uppe i Röda Stugan. De kan med stor sannolikhet komma att behövas nere i Månsta.
Det gick att gå i skoterspår nästan ändra fram till Röda Stugan, men sen blev det till att pulsa med snö upp till knäna. Pappa gick först och jag gick i hans fotspår.
Det var snö snö snö så långt ögat nådde.
Trots att fäboden var ett snölandskap istället för en sommarfäbod såg allt i huset ut som på sommaren. Allt i Röda Stugan stod som jag lämnade det i slutet av juli.
Att vi pulsade med snö upp till knäna är ingen överdrift, så var det!
I fäboden gäller hastigheten 10 km/h även på vintern.
Nu har släkten på pappas sida anlänt till Månsta i Älvdalen, och påskfirandet kan börja på riktigt! Glad Påsk på er!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar