Jag hade bestämt redan innan jag påbörjade mitt kost- och träningsprogram på Gace Wellness att midsommarhelgen skulle bli ett undantag. Den strikta kosthållningen skulle inte gälla under midsommarhelgen. Alla stora högtider är heliga för min del, och med stor högtid menar jag jul, nyår, påsk och midsommar. Att sitta och äta minikeso under midsommarlunchen var för mig otänkbart. Jag måste få min traditionella midsommarmat, med lax, gräddfil, färskpotatis och olika slags pajer. Detsamma vad gäller snaps och jordgubbstårta. Men bara för att man i förväg har bestämt sig för ett undantag innebär det såklart inte att man för den sakens skull ska trycka i sig precis allt som kommer i ens väg. Jag tycker att jag var ganska duktig i helgen ändå, även fast jag åt av allt. Det hade kunnat gå värre. Jag tog en minibit av jordgubbstårtan och satt och smuttade på samma snaps väldigt länge. Den enda snaps jag drack räckte till ungefär tio snapsvisor. Punchen och tequilan gick dock ner snabbare. Jag var ytterst sparsam med den övriga alkoholen och drack en enda vinflaska under hela midsommarhelgen. Två glas på fredagen och två glas på lördagen. Det var ett av Systembolagets dyrare Amaroneviner som jag hade med mig upp till fäboden. Ska man dricka alkohol en enda gång på tio veckor, då ska man dricka ett snuskigt bra vin.
Angående det där med ”undantag” så har jag märkt att det finns tillfällen hela tiden som min omgivning anser bör vara ”undantag” för mig. Det handlar om 30-årsfester, möhippor, födelsedagskalas, kronprinsessbröllop, firanden av olika slag och alla andra betydelsefulla händelser. Men om man hela tiden tänkte så, att varenda sak som är betydelsefull nog att fira ska vara ett ”undantag” från programmets kostschema, då skulle till slut varenda helg vara ett undantag. Och det funkar ju inte. Om man har bestämt sig för att följa en viss kosthållning i ett visst antal veckor, då ska man fanimej inte göra ett enda undantag som man inte har beslutat i förväg, innan perioden började. Det är annars så väldigt lätt hänt, så fort det dukas upp godsaker och omgivningen börjar komma med argument för dessa ”undantag”, att disciplinen sviker, man ger med sig och trillar dit. Att följa ett kostschema är tufft. Och som jobbigast är det i sociala sammanhang med andra människor, då när den förbjudna maten står uppdukad framför en, och vissa människor samtidigt börjar tjata om att just detta tillfälle borde vara ett undantag. Men man får se det hela som en utmaning. Att aldrig göra oplanerade undantag och bemöta undantagstjatet med ett kraftfullt "Nej, jag gör inga undantag, det funkar inte så".
Om jag bara hade skippat tunnbrödet och såsen vid denna lunch på midsommardagen hade jag ätit helt i linje med kostschemat. Men såsen tog jag inte mycket av och det där fantastiskt goda tunnbrödet finns i princip endast i Älvdalen, så det gäller att passa på.
Trots helgens planerade undantag vad gäller mat, och trots det intensiva midsommarfirandet, så lyckades jag i alla fall röra på mig två av tre dagar under denna helg. Jag är extra glad över att jag har premiärsprungit på samma underlag som snart ska tävla på. En lång grusväg och två små sträckor asfalt och ängsväg är det som gäller den 17 juli. Jag har även tränat på att springa i loppets brantaste backe. Visst gick det ganska tungt att springa på det för mina ben främmande underlaget, men jag kommer som tur är att hinna öva mer på rätt underlag innan det är dags.
Angående det där med ”undantag” så har jag märkt att det finns tillfällen hela tiden som min omgivning anser bör vara ”undantag” för mig. Det handlar om 30-årsfester, möhippor, födelsedagskalas, kronprinsessbröllop, firanden av olika slag och alla andra betydelsefulla händelser. Men om man hela tiden tänkte så, att varenda sak som är betydelsefull nog att fira ska vara ett ”undantag” från programmets kostschema, då skulle till slut varenda helg vara ett undantag. Och det funkar ju inte. Om man har bestämt sig för att följa en viss kosthållning i ett visst antal veckor, då ska man fanimej inte göra ett enda undantag som man inte har beslutat i förväg, innan perioden började. Det är annars så väldigt lätt hänt, så fort det dukas upp godsaker och omgivningen börjar komma med argument för dessa ”undantag”, att disciplinen sviker, man ger med sig och trillar dit. Att följa ett kostschema är tufft. Och som jobbigast är det i sociala sammanhang med andra människor, då när den förbjudna maten står uppdukad framför en, och vissa människor samtidigt börjar tjata om att just detta tillfälle borde vara ett undantag. Men man får se det hela som en utmaning. Att aldrig göra oplanerade undantag och bemöta undantagstjatet med ett kraftfullt "Nej, jag gör inga undantag, det funkar inte så".
Om jag bara hade skippat tunnbrödet och såsen vid denna lunch på midsommardagen hade jag ätit helt i linje med kostschemat. Men såsen tog jag inte mycket av och det där fantastiskt goda tunnbrödet finns i princip endast i Älvdalen, så det gäller att passa på.
Trots helgens planerade undantag vad gäller mat, och trots det intensiva midsommarfirandet, så lyckades jag i alla fall röra på mig två av tre dagar under denna helg. Jag är extra glad över att jag har premiärsprungit på samma underlag som snart ska tävla på. En lång grusväg och två små sträckor asfalt och ängsväg är det som gäller den 17 juli. Jag har även tränat på att springa i loppets brantaste backe. Visst gick det ganska tungt att springa på det för mina ben främmande underlaget, men jag kommer som tur är att hinna öva mer på rätt underlag innan det är dags.
2 kommentarer:
Det är bra jobbat! Klart man inte kan göra undantag var och varannan helg, då faller ju hela idén. Men att inte få synda lite på Midsommar, det vore olidligt! :o)
Håller med, bra jobbat!
Skicka en kommentar