Under min tid i fäboden har jag varje dag gått en rask morgonpromenad före frukost. Jag går i princip samma sträcka varje morgon, det är en tur på ca 70 minuter. Eftersom jag varit i fäboden i exakt två veckor har jag alltså gått denna sträcka 14 gånger nu, och jag fäster vanligtvis blicken på samma saker intill vägen, varenda dag. Det här är lite utav det jag ser när jag vandrar runt för att bränna fett.
Jag startar logiskt nog uppe på våran gård. Denna morgon gick jag hemifrån vid 07.00 men så tidigt brukar jag vanligtvis inte vara uppe när det är semester.
Vid denna gärsgård fanns förut en grind så att de kor som gick utanför inte skulle kunna gå in i det bebodda området. Vid denna grind tjänade jag pengar genom att öppna åt bilar som skulle åka igenom.
Totalt fanns det förut tre grindar där man kunde komma in och ut ur fäboden. Men det var bara vid en grinden ovan, på asfaltsvägen, som man kunde göra de stora pengarna. Där åkte flest bilar. Med stora pengar menar jag i detta fall typ 100 kr på en sommar. Vid grågrind fanns det inte mycket pengar att hämta.
Huset som saknar gräsmatta. Denna stuga har en barr- och kottmatta istället för gräsmatta. Vad jag tycker om det tänker jag inte skriva ut, med respekt för de som säkert älskar sin lilla kottstuga. Stugan är i och för sig ganska charmig. Likaså prydnadshjulen.
I denna bäck går det utmärkt att bada, för den som vill bada i extremt kallt vatten. Vattnet ser rött ut eftersom sanden skiftar i rött.
Fäbodens glassigaste skorsten. Denna gård har pimpat sin vita skorsten med platta stenbitar. Det ser väl fräckt ut? Precis som på amerikanska södern.
Samma gård som har en pimpad skorsten har även en snygg källare med rosenbuskar runt.
Den flygande hinken. På långt avstånd syns inte pinnen som håller upp hinken ovanför brunnen.
Fäbodens enda volleybollplan. På nedtrampad fäbodsäng har grabbarna spelat volleyboll.
Jag startar logiskt nog uppe på våran gård. Denna morgon gick jag hemifrån vid 07.00 men så tidigt brukar jag vanligtvis inte vara uppe när det är semester.
Vid denna gärsgård fanns förut en grind så att de kor som gick utanför inte skulle kunna gå in i det bebodda området. Vid denna grind tjänade jag pengar genom att öppna åt bilar som skulle åka igenom.
Totalt fanns det förut tre grindar där man kunde komma in och ut ur fäboden. Men det var bara vid en grinden ovan, på asfaltsvägen, som man kunde göra de stora pengarna. Där åkte flest bilar. Med stora pengar menar jag i detta fall typ 100 kr på en sommar. Vid grågrind fanns det inte mycket pengar att hämta.
Huset som saknar gräsmatta. Denna stuga har en barr- och kottmatta istället för gräsmatta. Vad jag tycker om det tänker jag inte skriva ut, med respekt för de som säkert älskar sin lilla kottstuga. Stugan är i och för sig ganska charmig. Likaså prydnadshjulen.
I denna bäck går det utmärkt att bada, för den som vill bada i extremt kallt vatten. Vattnet ser rött ut eftersom sanden skiftar i rött.
Fäbodens glassigaste skorsten. Denna gård har pimpat sin vita skorsten med platta stenbitar. Det ser väl fräckt ut? Precis som på amerikanska södern.
Samma gård som har en pimpad skorsten har även en snygg källare med rosenbuskar runt.
Den flygande hinken. På långt avstånd syns inte pinnen som håller upp hinken ovanför brunnen.
Fäbodens enda volleybollplan. På nedtrampad fäbodsäng har grabbarna spelat volleyboll.
De flesta skorstenar ser ut på detta sätt, men har inte alltid en sten på toppen. Denna skorsten är dock högre än de flesta andra skorstenar. De flesta stugor har garanterat inte heller en vinnarkrans ifrån Ugsimaran upphängd ovanför dörren.
Det är lika trist varenda gång jag går förbi denna gård, då när jag ser att vimpeln hänger på halv stång.
Man får inte köra så fort på den väg som leder fram till Dal-Per Svens stuga. De gånger jag sprungit istället för gått så har jag säkert överträtt tillåten hastighet.
Man får inte köra så fort på den väg som leder fram till Dal-Per Svens stuga. De gånger jag sprungit istället för gått så har jag säkert överträtt tillåten hastighet.
Efter att ha gått ner till bäcken, upp för backen vid bäcken, igenom byn, ner till slaktladan och sen till Dal-Per Svens stuga så går jag tillbaka upp mot vår gård.
Denna gryta hänger i vår slogbod, där man man woka vad sjutton man vill. Det är bara att slänga ner vad som helst i grytan som hänger över elden. Ballerinakakor och sura nappar behöver inte wokas, de är godast utan uppvärmning.
2 kommentarer:
Vilka vackra bilder som visar en härlig sommar. En undran över grindarna som stängde ute boskap från bebyggelsen,fanns stängsel utanför eller gick de fritt i skogen då när du fick grindslantar?
Anonym: Nej, det fanns inga mer staket eller stängsel förutom den gärsgård som hindrade kossorna från att klampa in i fäboden. Kossorna hade en ladugård i fäboden där de bodde på nätterna, så varje kväll ropades korna in. De gick aldrig längre bort från ladugården och fäboden än att de kunde höra när det var dags att gå hem och bli mjölkade.
Skicka en kommentar