Jag vann damklassen

I lördags sprang jag Ugsimaran. Det är en löpartävling som går i vår fäbod i Älvdalen. Det är galet mycket heder, släkt- och gårdskamp som ligger bakom denna tävling, och i år var tävlingen mer upptrissad än någonsin. Startfältet var betydligt större än förra året, kanske dubbelt så stort, och väldigt många hade tränat ordentligt. Alla ville vinna. Rekordmånga vadslagningar mellan olika tävlingsdeltagare hade även gjorts, men jag hade inte slagit vad med någon. Att satsa pengar på mig själv gör jag så ofta ändå, fast med garanterad vinst varje gång. Stäckan som vi springer är 7,8 km och jag sprang på 36,5 minuter. Med den tiden tog jag hem damklassen och det är jag såklart väldigt stolt över. Totalt kom jag på en 12:e plats, och det får jag väl vara nöjd med. Förra sommaren, innan jag började träna, orkade jag nämligen knappt springa 20 meter. Jag hade dock gärna velat komma på topp tio men det får bli nästa år.


Dagens löparoutfit: Byxor med rosa rand från Gekås i Ullared samt rosa top som inhandlats på H&M i Stockholm sommaren 1997. På denna bild närmar jag mig målet.


Här springer jag över mållinjen och känner mig inte alls trött faktiskt. Det var när jag hade ca 25% av loppet kvar som jag kom igång och kände att jag kunde ta i. Innan kände jag mig för tung, jag hade mat som skavde i magen. Efter målgången hade jag sådan överskottsenergi att jag joggade tillbaka nästan hela vägen.


Bäst i släkten. Jag vann inte bara damklassen, jag tog även hem den interna kampen inom släkten. Jag slog både min bror, min storkusins sambo och min andra storkusins man.


Jag vann även över pappa som sprang på drygt 47 minuter.


Barnen tävlade i ett eget lopp. Här till vänster ser ni mitt kusinbarn Tyra som springer förbi grannpojken. Ni ser vad fokuserad hon är på sin löpning. Hon kommer bli släktens nästa stora löparstjärna, helt klart.


Jag, syster, hästen och en baguette. Det var fest och prisutdelning på kvällen, i en lada på en gård som ligger i samma fäbod. Som segrare i damklassen fick jag en fin, blå dalahäst. Segraren i herrklassen fick en likadan.


Precis som förra året var det min granne Emil Windahl som vann herrklassen och hela Ugsimaran. Han är fantastisk, den där Emil. Vinnartiden blev 30 minuter och några sekunder. Med kvinnlig kroppsbyggnad är det i princip omöjligt att ta hem hela tävlingen. Ett vandringspris borde instiftas även för damerna.


Vinnarhästarna fick namnen Tommy och Annika. Dessa hästar förväxlades dock under festkvällen, både vid ett, två och fem tillfällen. Inte så konstigt med tanke på att de var likadana. Ett tag var Annika försvunnen men hon kom tillrätta på morgonen. Jag tror det är Tommy som jag till slut fick mig hem. Emil har nog Annika.