På väg mot Visingsö

Min vän Richard Gere har dragit iväg med mig i bilen, på en resa nedåt i Sverige. Vanligtvis tycker jag inte det är speciellt roligt alls att resa. Varken i Sverige eller utanför Sverige och dessutom flyger jag inte dödsmaskin. Att resa brukar för min del kännas som mer jobbigt och mödosamt än roligt och spännande. Men efter att först ha bott i fäboden och därefter i familjevillan i Falun i sammanlagt tre veckor så kändes det nu riktigt roligt att komma iväg någonstans. Första tanken var att antingen åka till Gotland, Öland eller norska kusten, men efter att ha kollat in de regniga väderleksrapporterna så kändes det inte speciellt lockande. Nästa tanke var att bila till St Petersburg, åka över med färja från Helsingfors. Men enda chansen att slippa visumkravet var att åka via ett kryssningsfartyg, och då var man tvingad att följa med tillbaka på angiven tid. Så vi tänkte istället att första anhalt skulle bli Visingsö som är Vätterns största ö och ligger vid Jönköping ungefär, men det gick sådär.


När vi anlände till färjan fanns det två köer. En för bokade fordon och en för oboakde. Vi hade inte bokat och fick således ställa oss i den obokade kön.


Färjan Ebba Brahe gick två gånger per timme och eftersom den obokade kön var så lång försökte vi gå till terminalen och boka en plats. Men då, klockan 13.30, fick vi svaret att det var fullbokat fram till 18.00 på kvällen.

Eftersom inga obokade fordon kunde få en plats på nästan fem timmar, så struntade vi helt enkelt i Visingsö och åkte vidare istället. Men vi såg i alla fall hamnen och en fyr.