Sussies stora kräftskiva

Sussies kräftskiva har jag sett fram emot ända sedan i maj, då när jag fick inbjudan och skrev in datum och tid i min kalender. Sussies fester är alltid väldigt bra uppstyrda och brukar vara sjukt roliga. Jag har i och för sig bara vara på en av hennes tidigare fester som hade rocktema, men den festen var sjukt bra, och alla andra säger också att Sussies fester är outstanding. Inte nog med att denna tjej är väldigt bra på att planera, styra upp, dekorera och duka, hon är grym på att laga mat också. Och hon verkar även, till skillnad mig från mig, tycka att det är roligt att laga mat. Jag tycker dock också att det är roligt att ordna fester. Eller rättare sagt, tyckte det var roligt förut.

De fem-sex senaste åren har jag ordnat minst fyra större fester per år. Det har varit allt ifrån kräftskivor och födelsedagsfester till nyårskalas, luciavaka och cocktailpartyn. Men inför denna termin är tyvärr festfixarlusten som bortblåst. Det känns tyvärr som att det inte är värt ansträngningen. Det tar tid och energi att planera, köpa in och bära hem en massa mat och dryck, ordna dukning och tjata på folk som man inte får ett tydligt ja eller nej ifrån. Att man sen även måste städa sjukt mycket både före festen och efter festen, att vissa som tackat ja inte dyker upp, samt att mina grannar här på Norrmalm förväntar sig total knäpptystnad efter kl 22, det känns inte speciellt roligt. Att det alltid går sönder glas eller porslin under en fest känns just nu som en bagatell i jämförelse med de andra bördorna. Jag upplever det också som att jag ger mycket mer än vad jag får tillbaka. För det är ju knappast så, att alla de som varit på fest hos mig sen bjuder igen med en egen fest.


På buffébordet hos Sussie fanns allt ifrån västerbottenpajer och sallad, till ostar, bröd, räkor och kex. Hon hade även gjort jättegoda snittar på räkor och lax. Rörorna ni ser i skålarna var jättegoda.










Det fanns rikligt med snaps till de 35 gästerna som var både från Uppsala och Stockholm.