Jag har varit på premiärvisning av den svenska skräckfilmen Psalm 21. Det var Petré Event som ordnade premiären och nästan alla skådisar från filmen presenterades på scen innan filmen drog igång. Jag råkade hamna på samma rad som alla skådisar och det var ganska häftigt att efter filmens slut, ställa sig upp och se precis samma människor som jag nyligen sett på duken under två timmar. En svensk skräckfilm, det är ganska ovanligt måste jag säga. Jag känner knappt till en enda svensk, otäck film som inte är en polisfilm i stil med Beck eller Wallander. Men detta var faktiskt så långt ifrån en polisfilm man kan komma.
Jonas Malmsjö spelar denna films huvudroll, en präst i Stockholm som får veta att hans far har drunknat. Fadern var också präst, fast i Norrland. I chock över faderns hastiga bortgång bestämmer sig Malmsjö för att sätta sig i bilen och ta sig upp till faderns by. I mörkret på vägen upp råkar han köra över en dam som står mitt i vägen och han får därefter inte igång bilen. Malmsjö börjar då gå längs vägen för att komma till närmaste bebodda hus. Han hamnar hos en familj där allt inte verkar stå rätt till och han får även reda på av familjen att hans far med sannolikhet har mördats.
Denna film är mer som en thriller än en skräckis, även då filmen innehåller många klassiska skräckfilmsinslag som t.ex. en ensam liten flicka, text i blod över badkaret, man med en yxa etc. Detta är dock en ganska annorlunda film med tanke på att hela andemeningen i storyn kretsar kring i kristen tro, himmel och helvete. Ungefär i mitten av filmen blev jag något illa till mods och fick ångest, ja näst intill dödsångest, eftersom jag inte direkt varit flitig med att gå i kyrkan de senaste 30 åren. Men i sin helhet var filmen därefter snarare ett långfinger upp och en spark mot Svenska Kyrkan och den kristna tron. Jag kunde då pusta ut igen.
De som ska prisas för denna film är Jonas Malmsjö och kameramännen. Malmsjö gör en fantastisk insats i huvudrollen. Hade det varit en halvtaskig b-skådis i den väldigt dominerande huvudrollen så hade filmen kunnat bli en kalkon, men Malmsjö lyfter verkligen hela filmen. Det lär bli en guldbagge för Malmsjö i denna roll, eller i alla fall en nominering. Filmens foto är också fantastiskt bra. Bra ljus och intressanta vinklar som gör det hela något kusligare. Även kameramännen och de andra skådespelarna bidrar till att detta inte är en ytterligare kalkonrulle från Sverige. Över lag var det dock lite för mycket kyrka och bibelcitat för min smak. Här nedan ser ni trailern.
Jonas Malmsjö spelar denna films huvudroll, en präst i Stockholm som får veta att hans far har drunknat. Fadern var också präst, fast i Norrland. I chock över faderns hastiga bortgång bestämmer sig Malmsjö för att sätta sig i bilen och ta sig upp till faderns by. I mörkret på vägen upp råkar han köra över en dam som står mitt i vägen och han får därefter inte igång bilen. Malmsjö börjar då gå längs vägen för att komma till närmaste bebodda hus. Han hamnar hos en familj där allt inte verkar stå rätt till och han får även reda på av familjen att hans far med sannolikhet har mördats.
Denna film är mer som en thriller än en skräckis, även då filmen innehåller många klassiska skräckfilmsinslag som t.ex. en ensam liten flicka, text i blod över badkaret, man med en yxa etc. Detta är dock en ganska annorlunda film med tanke på att hela andemeningen i storyn kretsar kring i kristen tro, himmel och helvete. Ungefär i mitten av filmen blev jag något illa till mods och fick ångest, ja näst intill dödsångest, eftersom jag inte direkt varit flitig med att gå i kyrkan de senaste 30 åren. Men i sin helhet var filmen därefter snarare ett långfinger upp och en spark mot Svenska Kyrkan och den kristna tron. Jag kunde då pusta ut igen.
De som ska prisas för denna film är Jonas Malmsjö och kameramännen. Malmsjö gör en fantastisk insats i huvudrollen. Hade det varit en halvtaskig b-skådis i den väldigt dominerande huvudrollen så hade filmen kunnat bli en kalkon, men Malmsjö lyfter verkligen hela filmen. Det lär bli en guldbagge för Malmsjö i denna roll, eller i alla fall en nominering. Filmens foto är också fantastiskt bra. Bra ljus och intressanta vinklar som gör det hela något kusligare. Även kameramännen och de andra skådespelarna bidrar till att detta inte är en ytterligare kalkonrulle från Sverige. Över lag var det dock lite för mycket kyrka och bibelcitat för min smak. Här nedan ser ni trailern.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar