Jag har varit på bio och sett den tredje filmen om Änglagård. Filmen är betydligt sämre än det första mästerverket till film och betydligt mindre händelserik än den andra. Faktum är att denna film knappt har någon handling alls. Det hela bygger på att Fannys dotter vill åka till Änglagård för att ta reda på vem som egentligen är hennes morfar. Så mycket mer händer det faktiskt inte. Första halvan av filmen höll jag dessutom på att bli tokig av allt förbannat hälsande. Jag vet inte hur många gånger som de tre huvudpersonerna sträckte fram sina händer och hälsade på gamla och nya bybor. Det var grymt störande att behöva sitta och titta på alla dessa hälsningar som tog upp ganska mycket speltid. En väldigt seg film, måste jag säga. Det enda positiva med denna film var att åter igen få höra den välkända och fina Änglagårdsmusiken samtidigt som en bil susar fram över grusvägen. Att få se tillbakablickar i form av material från tidigare filmer som inte tidigare visats, det var också fascinerande. Speciellt vad gäller klipp på den avlidna Viveka Seldahl. Men detta räcker tyvärr inte för att filmen ska få mer betyg av mig än en tvåa av fem.
En av väldigt många hälsningar. Fanny hälsar, Zack hälsar. Fannys dotter presenterar sig. Därefter konstateras att de inte besökt byn på 15 år. Fanny rättar och säger att det är 16 år.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar