Topp sju från Liljevalchs

Jag brukar vanligtvis inte gå upp ur sängen före klockan 12.00 på lördagar och söndagar, jag behöver verkligen min sömn. Men denna söndag fick jag lov att gå upp ur sängen redan vid 11.00 för att därefter åka till Liljevalchs vårsalong och titta på konst. Jag hade aldrig kommit på tanken själv att åka till något slags museum, men jag måste erkänna att det var ganska roliga och intressanta verk som var med på vårsalongen. Till min glädje var det tillåtet att fotografera på Liljevalchs, och här kommer min topp-sju-lista från vårsalongen 2010. Tyvärr har jag inte katalogen med mig hem så jag kan skriva ut vad konstärerna heter, men jag lägger till denna fakta så fort jag kommer över katalogen, vilket jag gör ganska snart.


Placering 1: Denna pastisch av "Den sista måltiden" består av tretton kostymmän som har fingrar och näsor som det rinner färg ur. Målningen är så stor att den täcker en hel vägg, ett av de största verken i hela salongen. Riktigt maffigt och intressant, jag gillar verkligen denna.


Placering 2: Kvinnor stöpta i samma form som ser ut att göra revolution. Eller så är det bara på väg till sitt trista telefonväxeljobb?


Placering 3: Grodorna som flyger i luften. Först förstod jag inte alls hur detta är möjligt, det fanns verkligen inga trådar från taket eller genomskinliga stöd som grodorna står på. Men sen förstod jag att det måste handla om elektromagnetiska vågor som håller grodorna uppe.


Placering 4: Ett naturligt rum kan man säga. Rådjurshuvudena och älghornet är tillbaka i sin rätta miljö.


Placering 5: Donuts som ser ut som något helt annat med en härd av märkliga vårtor precis överallt. Det finns fyra donuts i denna serie.


Placering 6: "Hjälp! Mamma har tappat ett ben!". Så heter denna installation som består av en väldigt stor yta av filttyg med figurer i papper med motiv från 50/60-talet som går att flytta runt på talvan. En sån här hade vi på mitt lekis, fast en betydligt mindre. Det ni ser ovan är endast en liten del av hela tavlan.


Placering 7: Ishockeyspelet måste vara en av de fulaste och tristaste leksaker som någonsin tillverkats, och det blir väl knappast roligare när bara två målvakter kan skjuta straffar på varandra.

Musslor igen

Igår år jag en fantastisk middag på Melker Anderssons restaurang Le Rouge i Gamla Stan. Jag har varit där två gånger förut och vet att både maten och inredningen är fantastisk. Richard Gere hade aldrig varit på Le Rouge förut och det gladde mig att han gillade stället. Vi åt musslor till förrätt och abborre till huvudrätt, därefter ostbricka. Vinlistan på Le Rouge är imponerande, det finns viner i alla prisklasser, ända upp till ca 5000 kr. Vi drack vit vin till förrätten och varmrätten, och rött vin till ostbrickan. Jag kan verkligen rekommendera både musslorna och ostbrickan på Le Rouge. Abborren var också väldigt god. Men om jag ska gnälla på något så tycker jag att det fanns för få fiskrätten på menyn. För mig som inte äter kött fanns det bara tre rätter att välja på, varav en rätt var grillad tonfisk som jag tycker mer känns som kött än fisk i konsistensen.


Jag börjar bli en erfaren musselätare vid det här laget. Dessa musslor hade kokats i en väldigt god gräddblandning som blev som en soppa på botten av tallriken.

Fredrikas födelsedagsfest

Igår kom Skatterättsjuristen hem till mig efter min löpträning, vi åt mat, fixade i ordning oss för att sen gå till PURE. Det var Fredrika som är redaktionschef på Finest.se som hade dragit ihop en stor födelsedagsfest. Hon fyllde 32 år och blev firad rejält. Det var säkert närmare 100 personer som kom och firade henne om man räknar ihop alla som kom och gick. Precis som förra gången när Fredrika fixade fest så var all dricka insponsrad. Det flödade ekologisk Pure Green Vodka, champagne, färgglada drinkar och färgglada shots till det oändliga. Det bjöds på snittar och PURE överraskade med en stor tårta som var dekorerad med en bild på Fredika tryckt på marsipan. När jag anläde till festen blev jag påmind om att jag förra gången låg däckad i två veckor efter Fredrikas fest, så jag tog det lite lugnt denna gång, i förebyggande syfte.


Jag måste tacka Fredrika för en toppenkväll! Det är Fredrika om syns i övere vänstra hörnet, den glada brunetten med ett champagneglas i handen.

Som att golvet gungar

Jag har haft en märklig yrsel de senaste dagarna. Det började med huvudvärk följt av jag började bli yr och vimmelkantig. Jag har fortfarande huvudvärk och yrseln är inte sämre, men nu är det mer som efter en tur till sjöss, när balansgången i örat fortfarande tror att man är ombord på båten och därför upplever att golvet gungar. Det märkliga är också att min vän Datortjejer säger att hon upplevde samma sak förra veckan men att det gick över efter några dagar. Så vad är detta då? Någon form av sjuka? Jag går och lägger mig nu.

Spelgala ikväll på Berns

Jag stod på Malmskillnadsgatan vid restaurang KGB när jag tog denna bild, över trapporna ner mot Sveavägen.

Idag är det vidrigt väder i Stockholm. Små regniga snöflingor piskar från alla håll och det är kallt och jävligt. Ikväll ska jag och Hanna Jemth gå på Spelgalan som går av stapeln på Berns under ledning av Carolina Gynning och Arne Hegerfors. Jag kan garantera att det blir taxi både dit och hem, trots att det egentligen tar mig ca 12 minuter att promenera till Berns.

Cindy Tricot

Att ICA-reklamen är rolig, det vet ni observanta läsare med minne redan att jag tycker. Och jag kan inte rå för att jag tycker att den senaste i raden är härligt begåvad. Cecilia Forss från Falun, som spelar Cindy i Ica-reklamen, gör en utmärkt parodi på Gina Tricots inarbetade och gränslöst åmande reklam, den som har gjorts av norskan Pernille Holmboe de senaste åren. Det här är så bra att jag ler med hela kroppen. Cissi du är fantastisk!

Dalajournalisterna sköter sig bra

Dalarnas tidningar har gjort en intervju med mig om dejting i allmänhet och min medverkan i Dagens Man i TV4, texten går att läsa här på webben. Bilden på mig var inte nådigt liten. Och det glädjer mig att dalajournalisterna sköter sig. De två bästa reportagen om mig har faktiskt gjorts av journalister på Dalaras tidningar. Inga konstiga eller oförutsedda vinklingar av reportaget, inga märkliga bildtexter eller ingresser som jag aldrig i livet skulle ha godkänt, inga felcitat eller faktafel och inget märkligt urval av fakta så jag inte känner igen mig själv. Och tur är väl det, för det hade faktiskt känts för jävligt om det var tvärt om när det gäller min egen hembygd.

Bengt gör smörgåspålägg

En helg i Östergötland

I lördags morse slog jag mig ner i en Land Rover Discovery för att följa med till Richard Geres torp som ligger mitt ute i skogen i Finspång i Östergötland. Som erfaren fäbodflicka förväntade jag mig ett mycket primitivt litet hus med utedass utan några som helst bekvämligheter som rinnande vatten eller el. Men detta "torp" kan knappast få kallas för torp. Jag kom till en hel gård med flera uthus och en stor ladugård som var ombyggd till garage och en fin snickarbod. Inne i huset fanns det både en modern varmluftsugn, micro, platt-tv, diskmaskin och tvättmaskin. Det "lilla torpet" var väldigt mysigt och bestod av ca 90 kvm på två våningar, vilket jag personligen tycker är alldeles för stort för att få kallas för torp. Jag och Richard Gere har ätit mycket god mat och på lördagskvällen tittade vi på "Män som hatar kvinnor". Torpet låg verkligen mitt ute i ingenstans, när jag kollade ut genom fönstren efter att det mörknat såg jag inte en lampa eller annat lyse så långt ögat nådde. I min familjs fäbodstuga i Älvdalen har vi i alla fall grannar på lagomt avstånd.


Richard Gere var utomhus och gjorde en del sysslor på gården. Ett av projekten var att starta denna traktor. När den äntligen startat körde han runt i traktorn i typ flera timmar. Enligt honom själv så "måste" han köra traktorn så att han "ser att den funkar även fast det är kallt", men jag tror att det var ren nöjesåkning.


Som förrätt på lördagskvällen åt vi färska musslor. Denna gång kokade vi upp dem i vitt vin, grädde, lök och salt. Det blev fantastiskt gott!


Som huvudrätt åt vi stekt fisk, potatis, ärtskidor och smält smör. Fisken var helt perfekt, köpt på Östermalm.


Det fanns två snickarbodar för Richard Gere äger även den "torpgård" som ligger ca 100 meter bort från den gård som vi bodde på. Jag har druckit kaffe i snickarboden, klädd i arbetskläder och arbetshandskar som egentligen tillhörde en 12-årig pojke.


Detta är en av de två Land Rovers som jag åkt i de senaste dagarna. Detta är en Land Rover Defender, det är en riktigt safaribil. Denna bil har åkt i både öken, step och savann, men jag provkörde bilen i svensk snö. Med all nödvändig utrustning i bilen så väger den 3,5 ton, och julen är så stora att de var i höftbenshöjd på mig.

Det kom en till bok

Den bilderbok som jag gjorde åt pappa i julklapp beställde jag från Photobox den 30 november. De lovade en leveranstid på 5 dagar, även fast boken trycktes och skickades ifrån Frankrike. När jag skulle åka hem till Falun dagen före julafton, alltså den 23 december, hade fortfarande inte boken levererats. Jag var såklart besviken på detta och kontaktade dem och gnällde. När jag skulle hem och hämta resväskan den 23 december såg jag dock till min glädje att jag hade en avi från posten på dörrmattan. Med typ fem minuters mariginal hann jag springa till Hemköp vid Sergels Torg och hämta ut boken innan jag åkte hem till Falun för att fira jul. Efter jul hörde blev jag kontaktad av Photobox via mail som beklagade det hela och meddelade att de skulle sända mig en ny bok utifall den första inte kommit fram. Och därefter kom det faktiskt en till bok, så nu har jag två. Och det känns ju bra med tanke på att det hade kostat ytterligare 850 att om jag hade velat beställa en till.


Boken jag satte ihop besår av 53 bilder från Älvdalen där min familj har en fäbodstuga. Jag har mestadels lagt in helsidor i boken, det blir snyggast så. Flera bilder på samma sida ser tattigt ut.


Jag har både äldre och nyare bilder i boken. Denna bild med hjortronhinkar är från 1985 och föreställer från vänster: morfar, mormor, pappa, jag, moster och mosters man. Killen i blått är min lillebror.

En butik med skräplitteratur

Varje dag när jag går iväg på lunch går jag förbi Alexander Schulmans lilla butik på Regeringsgatan. Han har en butikslokal där han arbetar samtidigt som han säljer begagnad skräplitteratur. Redan på skylfönstret ges smakprov på vilka litterära skräpalster som är till salu i butiken. Och priset är dyrt. Det anges även det på skyltfönstret, en varning för höga priser. Jag har varit in och sagt hej till Alex vid några tillfällen, och första gången jag var där så klargjorde han läget. "Jag vill egentligen inte sälja några böcker, jag vill bara ha någonstans att sitta och skriva, det är därför det är så dyrt", sa Alex. Men sen drog han ut en bok ur en av bokhyllorna och höll den framför mig. "Men den här boken, den kan du få köpa om du vill! Den kostar tusen spänn!". Jag tittade på den slitna pocketboken, log och förklarade att jag helst inte vill köpa en begagnad "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes för det priset. Men egentligen var det så att jag redan hade läst den boken. Och har den sparad i min bokhylla hemma i Falun.


I butiken "Skräplitteratur" säljs Harlekin, Readers Digest, När-Var-Hur 1979-1986, Grottbjörnens folk, Tantsnusk, Fantasy, Svenska självhjälpsböcker, Chick-lit, Ronnie Sandahl, Dean R. Koontz, Erotiska noveller och Guinness Rekordbok (daterade).


Så här ser det ut när Alex Schulman sitter och arbetar. Han funderar och stirrar antingen ut i luften eller ut genom fönstret, och sen dykar han ner igen skärmen igen och skriver och petar i texten.

Filmen var bättre än boken

I lördags såg jag filmen Snabba Cash med regi av Daniel Espinosa, en film som bygger på Jens Lapidus bok med samma namn. Jag var inte överdriver förtjust i boken, jag tyckte att den var för rå, för grabbig och för oglamourös. Det kändes som att boken var skriven av en man för andra män, såna som fascineras av riskfyllda knarkaffärer, blådigt våld och vem som blåser vem i statustävlingen efter snabba cash. Men till skillnad från boken så är filmen riktigt bra. Filmens glammiga fest- och överklassscener är en riktigt bra kontrast mot de hårda uppgörelserna i den undre världen och förhandlingarna runt knarkförsäljningen.

Att stöpa om en nästan 500 sidor lång bok som innehåller många olika handlingsspår till ett passande filmformat kan inte ha varit det lättaste, och halvvägs in i filmen tänkte jag spontant att jag är tacksam och glad över att det inte är jag inte hade uppgift att skriva manus. Men manusförfattarinnan Maria Karlsson tycker jag har gjort ett fantastiskt arbete med att pussla ihop en riktigt bra film som flyter härligt och som även stundvis är ganska spännande, även fast vi vet hur det går. Apropå slutet så var det riktigt lyckat att skriva in en extra scen i slutet. Sista scenen i filmen utspelar sig precis som filmen börjar, på anstalt. JW får besök i finkan av sin flickvän Sophie, och den dialog som då utspelar sig var ett bra och väldigt värdigt slut på hela historien.


Scenen då Mrado, spelad av Dragomir Mrsic, går in på Kvarnen och slår sönder en vakt.

Angående skådespelarna så tycker jag att Matias Padin Varela som spelar Jorge och Lisa Henni som spelar överklasstjejen Sophie är de som imponerar mest. Visst tilldelas Joel Kinnaman som spelar JW den största stjärnstatusen i filmen eftersom det är han som handlingen kretsar kring mest och även han som man kommer ihåg bäst efter att ljuset i biosalongen har tänts, men det är ändå Matias Padin Varela som imponerar mest vad gäller skådespelarinsatser. Fast hade Lisa Henni haft en lika stor roll som Matias Padin Varela så hade nog hon sopat mattan när det gäller känslospel och inlevelse. Lisa Henni påminner mycket om en ung Helena af Sandberg, fast med större känsloregister och mer än ett ansiktsuttryck för känslor som "glad".

En annan sak som imponer, eller kanske det som imponerar mest, är hur bra filmen har filmats. Fotot är på gränsen till konstnärligt med många närbilder och ibland lite annorlunda vinklar. Jag tror att fotot och de bra skådespelarinsatserna är den största anledningen till att denna film inte är ännu ett verk i raden av svenska kalkonrullar. Med annat foto, sämre skådisar och kackigt manus hade det kunnat bli både kalkon till middag och paj till dessert, men så blev det inte.

Huruvida denna film kommer att inspirera och locka ungdomar till den kriminella banan, eller om de får avsky och svsmak för branschen, det är en sak jag har funderat över. Jag hoppas innerligt att filmen har en stor avskräckande effekt med tanke på alla konsekvenser som de kriminella uppgörelserna och handlingarna för med sig. Men tyvärr är rollerna så pass "häftiga" som de tre huvudrollsinnehavarna spelar, att jag förstår om vissa ungdomar kanske inspireras. Att tanken väcks att det vore skitcoolt att bli kriminell, smida kriminella planer, bilda pakter, blåsa vissa av polarna på både förtroende och makt och sen komma över den största summan av snabba cash. Men om vissa ungdomar har så dåligt omdöme, då får de nog enbart skýlla sig själva. Inte skylla på filmen som nog är tänkt att vara två timmar av ren underhållning.


Matias Padin Varela som Jorge, Joel Kinnaman som JW och Dragomir Mrsic som Mrado.

Tjejkväll i Stockholm och tjejweekend i Uppsala

Jag har haft så roligt de senaste dagarna att jag inte riktigt har hunnit med att uppdatera bloggen. Inte fotografera heller för den delen. Men ni glömmer väl inte bort att det alltid går att följa mig via min Twitter när jag inte har tid eller möjlighet att sätta mig ner och skriva blogginlägg. Här kommer en resumé över de gångna dagarna.

Torsdag
Jag åkte hem till Veterinären på Kungsholmen och hade en mysig tjejkväll. Mycket snack, god mat och trevligt sällskap. Vi var fyra tjejer som åt en mycket god sallad gjord på kyckling, avocado, fetaost, tomater, oliver m.m. Därefter drack vi kaffe, åt after eight, vindruvor och pistagenötter. Kvällens samtalsämne var bl.a. så kallade vänner som aldrig bjuder igen när det gäller precis allt och lite till, såväl drinkar som luncher eller fest i största allmänhet, eller som har en tendens att alltid banga i sista stund när man bestämt att man ska ses. Ganska irriterande med sådana människor.

Fredag
Jag slängde mig på tåget till Uppsala för att checka in hos min vän Dalajuristen där helgens tjejweekend skulle gå av stapeln. Vi var fem tjejer som alla samlades hos Dalajuristen, och det var endast en utav gästerna som också bodde i Uppsala, vi andra sov över allihopa hos värdinnan. Fredagens program bestod av vinprovning med viner enbart gjorda på druvan Tempranillo från destriktet Rioja. Därefter åt vi en fantastisk cocos- och limegryta med cashewnötter och cous cous, drack rödvin och hade pyjamasparty tills vi somnade.

Lördag
Vi tog en sväng på stan. Det var riktigt skoj eftersom jag inte varit i Uppsala på hur länge som helst. På stan handlade vissa kläder, andra handlade väskor och en del handlade smink. Jag handlade ingenting. Vi åt lunch i form av sallad på Unico. Till Unico kom också Gullian från Dagens Man och gjorde oss sällskap.

Lördagens förfest bestod av mousserande vin, ostar och oliver hemma hos Dalajuristen. Därefter åkte vi in till Birger Jarl för en fördrink efterföljt av VIP-visning av filmen Snabba Cash på Spegeln. Sen gick vi tillbaka till Birger Jarl och dansade hela natten lång. Det var en riktigt lyckad kväll och min vän M.U. som var med vann på sin biobiljett. Hon fick spela sten-sax-påse och vinsten var "snabba cash" i form av 2000 kr i kontanter. Tyvärr vann hon inte, men hon fick en flaska Moët som vi gladeligen och snabbt drack upp.

I morse åt vi frukost och summerade gårdagens eskapader, sen började vi Stockholmtjejer att röra oss tillbaka mot huvudstaden. Nu är jag hemma igen men ska iväg snart igen, hem till Richard Gere på middag.

En fråga om betyg

Det kom en fråga: Jag pluggar juristprogrammet och fick mitt första betyg, ett B. Jag ville helst hänga mig för jag har slitit som ett djur och verkligen siktat på AB. Och jag vet inte vad jag ska göra.. All betygshets får mig att tvivla på att jag ens kommer få ett ordentligt jobb med detta betyg, jag vill verkligen inte jobba på någon myndighet. Drömmen är en advokattitel en dag. Kan man få vettiga jobb med medelmåttiga betyg? Annars överväger jag starkt på att byta, är verkligen sjukt besviken på mig själv och vet inte om jag kommer kunna se mina klasskamrater i ögonen och veta att jag är så mycket sämre än flera av dem. Fy, just nu har jag lust att hoppa av, här och nu.

Svar: Betygsutdelningen på juristprogrammet är ett lotteri. Vad man får för betyg beror endast på vad det råkade komma för fråga, och förhoppningsvis kommer det något som man läst på lite extra eller hade lättare för att förstå. Den som blev kursetta på ena tentan kanske får ett B på nästa, så var det i alla fall i min årskull när jag läste. Men visst hör ambition och antal lästimmar något sånär ihop med det betyg man får, så det är bara att kämpa på! Läs och ge allt inför varje tenta! Det är inte svårt med juridik det är bara väldigt mycket att läsa in, så ju mer du läser, desto bättre kommer det gå på tentorna.

Visst betyder betygen en del, men endast om man vill jobba på några av de allra största affärsjuridiska byråerna eller sitta ting i Stockholm, och det är faktiskt långt ifrån alla som vill det. Men det finns jobb för alla jurister. Du kan helt klart bli advokat även om du går ut med B rakt igenom. Visst kanske du i såna fall får kämpa lite extra med att få ditt första jobb, men betygen är endast viktiga för det första jobbet, därefter räknas endast arbetslivserfarenhet, vad man kan, hur länge men jobbat och vad man inriktat sig på i yrkeslivet.

Om du vill få höga betyg så kan du också få det. Det gäller bara att du har motivation och ork till att läsa riktigt, riktigt ordentligt. Och ha tur med tentafrågorna såklart. Men det viktigaste är nog att aldrig ge upp!

Hej min lilla kossa

Jag fick ett SMS nu ikväll, det stod "Du hemma? Om så, kolla din ytterdörr". Jag öppnade dörren och på dörrhandtaget hängde en kartong. När jag öppnade kartongen såg jag att däri låg exakt samma kossa som jag skrev om det här blogginlägget. Fantastiskt! Tack snälla! Vilken guldkant och fin överraskning på en annars så trist onsdagskväll. Vilken tur att jag glömde bort att gå in och buda på kossan, för annars hade jag kanske suttit och budat mot den som försökte köpa kossan åt mig.


Kossan är en mjölkkanna. Det kommer mjölk ur kossans mun när man häller.

En flickvän för prinsen

Läs hela artikeln i Expressen här.

Idag har jag läst om de påstådda romasrykterna mellan prins Carl Philip och Sofia Hellqvist. Vissa känner igen Sofia från Paradise Hotel, samma säsong som Olinda Borggren var med, och vissa känner igen henne från Sitz. Jag känner dock mest igen Sofia Hellqvist för att hon är från Älvdalen, den ort i Dalarna där jag brukar hänga på somrarna, och för att jag har arbetat tillsammans med henne på Harrys i Falun. Sofia var en av tjejerna på den Slitz-turné som gästade stan och jag var bartender. Det intryck jag har av Sofia är att hon knappast är något spån till ytlig brud som saknar hjärna. Det här är en normal, gullig, ordentlig och skärp tjej med stabila rötter från Dalarna. Knappast en bimbo eller någon slags exponeringssökande glädjeflicka. Jag tycker Sofia är en utmärkt flickvän för prinsen, hennes förflutna från skamtidningen Slitz och Paradise Hotel får vi faktiskt förlåta.

En kossa för mjölk

Det finns en auktionshall på Sveavägen, bara ett stenkast från min bostad, men jag har aldrig varit där. Inte förrän nu. Tyvärr minns jag inte vad auktionshallen heter men det var sjukt mycket gamla grejer där. Både fynd och skräp. Varje pryl hade en elektronisk liten dosa som visar senaste bud, och buden gör man på internet. Jag hittade en kossa som är en mjölkanna, nästan precis en sådan som min farfars nya fru har, farfars nya änka alltså. Eller alltså han hade ju inte en annan änka innan. Farfars nya fru som nu är farfars änka. Eller alltså hon är ju hans änka, ja ni fattar. Den mjölkkossan var jag alltid så fascinerad av när jag var liten, mjölken kommer ur munnen på kossan när man häller. Jag noterade nummret för budgivning men glömde bort att gå in och buda och nu är auktionen slut! Jag missade kossan! Men det kanske kommer fler mjölkkor.


Det går säkert att göra fina fynd på denna auktion om man hänger där varje vecka, om man nu är intresserad av att köpa gamla prylar och klassiska gamla möbler.

Dödslängtan efter att få sova

Jag vet att jag gnällt över detta i bloggen förut, men bland det värsta jag vet är att gå upp ur sängen när mobilalarmet ringer på morgonen och jag inte har sovit klart. Egentligen vet ju kroppen själv när det sovit klart, det är då man vaknar av sig självt. Men eftersom jag inte kan bestämma mina egna arbetstider så tvingas jag gå upp varenda morgon och det känns som värre än döden. Jag får dödslängtan när klockan ringer. Tänker instinktivt "kill me! kill me!" och bara önskar att få falla in i sömn igen. Inte nog med det, den första 1,5 timmen efter att klockan har ringt är jag helt förstörd. Jag är som en zombie i kropp och sinne, halv illamående och det går dessutom inte att prata med mig. Den som någon gång försökt får entoniga stavelser till svar och jag är dessutom sjukt lättirriterad. Jag skulle i såna lägen lätt kunna smälla till den som försöker tvinga mig till en trevlig och hurtig konversation. I och med att jag är så sjukt trött när klockan ringer så har jag nu lovat mig själv att försöka gå och lägga mig lite tidigare. Klockan 22.00 ska jag börja gå och lägga mig, inte 00.30. Jag hade alarmet på 21.55 denna kväll, men ni ser ju att jag redan har misslyckats. Kom på att jag bara måste skriva ett blogginlägg.

En kväll med ostron

Fram tills igår hade jag endast ätit ostron en gång i hela mitt liv, och det var i källaren på Berns och jag var ganska full. Så när Richard Gere igår meddelade att det skulle serveras ostron till förrätt så hade jag lite svårt att svara på frågan om jag gillar ostron eller inte, för jag minns varken hur det smakade eller själva tekniken för att gröpa ur dem och få in ostronet i munnen. Det enda jag mindes var själva konsistensen. Men jag måste säga att det var ganska gott med ostron. Fullt ätbart och det vita vinet vi drack till var perfekt för ändamålet. Men att öppna ostronen såg väldigt svårt ut, det tänker jag inte försöka mig på själv i första taget. Och dyrt är det också, ostronen nedan kostade 17 kr/st. Idag har jag varit på Svenskt Tenn och en rad andra inredningsbutiker för Richard Gere ska klä om en soffgrupp i en av salongerna. Det var jag som kom på idén faktiskt, att tyget borde bytas ut och Richard Gere föreslog genast lejongult.


Ostronen är tydligen levande när man äter dem. Det är om man äter ett dött ostron som man blir sjuk. När man öppnar ett ostron ska det gå trögt, för har muskeln redan släppt är ostronet dött. För att kolla att de lever på tallriken på en restaurang, där ostronen kommer in öppnade och klara, ska man droppa en droppe citron mitt i ostronet. Om det lever så drar det ihop sig i kanterna.

Det perfekta utekvällen

Egentligen var jag inte ett dugg sugen på att gå ut i Stockholmsnatten när jag kom hem från jobbet, jag var så trött att jag egentligen hade velat lägga mig apatisk på soffan och ligga där tills måndag morgon. Men jag släpade mig iväg till Fröken Sverige på drink och det blev en sjukt rolig utekväll! Fröken Sverige bjöd på friska vodkadrinkar med en massa jordgubbar och lime i. Därefter gick vi till Sturecomapagniet och V. Det jag starkt ogillar med att gå ut är att stå i en massa köer och tränsel, men vi slapp köa. Vi bara gled in. Gud vad härligt, det är så det ska vara! Uppe på V var stämningen som vanligt väldigt hög och jag måsta tacka Daphne Leon för all champagne vid deras bord, väldigt snällt och väldigt gästvänligt.


Inne på V:s fina damrum där det finns stora speglar och sköna fåtöljer.

Gissa inte vem som är vad

Ovan ser ni till vänster Lotta Gröning och till höger står Marie Söderqvist. De har varsin kolumn i Expressen på samma sida om samma ämne. Gissa vem av kvinnorna som är uttalad socialdemokrat och vem som har varit ledarskibent på Svenska Dagbladet och därmed antagligen är någonstans runt "obunden moderat"? Jag tycker detta bara är så tragiskt och ledsamt. Att man ser så tydligt på kläder, stil och smink vilken politisk tillhörighet vissa har. Jag avskyr verkligen stereotyper av alla de slag och i alla sammanhang, inte bara när det gäller politik och arbete utan allt! Det hade varit mycket coolare av Expressen att plocka fram en mindre uppstylad moderat och en sjukt glammig sosse.

Ingen vanlig stuga på landet

Jag har spenderat trettondagsafton och trettondagen tillsammans med min vän Richard Gere som bor på Strandvägen. Jag har druckit champagne, badat i jacuzzi och ätit en massa god mat i form av mestadels skaldjur och fisk. Det är helt galet roligt att umgås med Richard Gere. Det är galenskap fast på ett humoristiskt sätt, vi har nämligen lite olika perspektiv på saker och ting. På trettondagen frågade han om jag ville följa med ut till hans stuga på landet, en stuga som han även nämnt vid andra tillfällen, att den låg bland hästskit, vatten och skog. Han skulle titta till stugan om värme och vatten var som det skulle. När vi kom fram till stugan visade det sig att det handlade om en fucking jävla herrgård! En mindre herrgård fast ganska stor ändå, två våningar med flera rum och salonger, staty vid uppfarten innanför de höga järngrindarna samt relaxavdelning och bad i källaren. Vid vattnet fanns även en fullt inredd sjöstuga med kök, dusch och allt. Det var den häftigaste "stuga på landet" jag någonsin sett. Någon annan dag ska jag berätta om jeansen, det är en historia i sig.


På trettondagens kväll lagade vi en "lättare måltid", som Richard Gere kallade det. Så här såg musslorna ut från början.


Crab legs hade jag knappt sett förut, men de var sjukt långa och såg ut så här.


Vi kokade musslorna i vitt vin, margarin, lök, salt och vitlöksolja om jag inte minns fel. Egentligen skulle det vara grädde också men det skippade vi.


Så här blev resultatet. Ett fat musslor, ett fat crab legs och därefter ostar, oliver och kex. Vinet smakade utsökt både till skaldjuren och osten.

Dagens Mand Gay Special

Vissa av er kanske har noterat att datingshowen Dagens Man som jag var med och spelade in för TV4 Plus, som leds av Carolina Gynning, numera har börjat sändas på vanliga TV4. Först var det åtta av tjugo avsnitt som sändes på TV4 Plus, men nu när showen bytt kanal inom TV4 så körs serien om från program nummer ett. Lite konstigt blir det dock, eftersom Gynning säger "Vi ses nästa vecka!" i slutet av varje program, när showen nu istället går varje dag kockan 19.30 istället för en gång i veckan. En sak jag upptäkte på Youtube angående Dagens Man, som i vissa andra länder heter "Take me out", är att vårt kära grannland har gjort en gayshow av det hela i flera avsnitt. Endast killar och alla är gay. Det är ju hur roligt som helst!

I panelen står en transa och 19 gaykillar som inte är transor. Undrar om programledaren också är gay? Undrar om de någonsin tog in en transa som Dagens Man? Notera att signaturmelodin är "What a man" istället för denna käcka melodi.

Vad gör en syokonsulent egentligen?

Igår var jag på kalas hos min kusin Kulturvetaren som har fyllt 31 år. Det bjöds på väldigt god minipizza, minibakelser samt flera sorters kakor och kladdkaka med grädde. Jag lyckades få även denna fest att stampa med Leroy frammåt småtimmarna. Förutom att äta, dricka och dansa så spelade vi även spelet "Hur fan visste du det?" och jag måste skryta med att jag och min lagkamrat Webbredaktören vann den andra omgången vi spelade och hade även flest rätt svar i den första omgången men fick då nöja oss med en andraplats efter utslagsfråga. En minigallup genomfördes även under festen. Frågan löd "Känner du att du hade någon nytta av din syokonsulent på högstadiet?". Samtliga deltagare på hela festen svarade nej. Förutom jag som svarade ja. Min syokonsulent ägnade faktiskt en hel timme åt att berätta för min klass om de olika program som fanns att välja till gymnasiet. Men det var i och för sig den enda nytta jag hade av honom under de tre år som jag gick i högstadiet. Vad syokonsulenten gjorde på sitt arbete förutom de fem timmar per år (vi var fem klasser i varje årsull) som han ägnade åt att informera om gymnasieprogrammen, det har jag dock ingen aning om.


Födelsedagsbarnets vän Henrik hade festens häftigaste slips. Den rosa poloslipsen kommer från Ralph Lauren och finns inte ännu att köpa i butik, men är snart ute till försäljning.

Nyårskrönikan

Förra året den här dagen, den 1 januari 2009, ägnade jag min tid åt att röja upp i lägenheten efter nyårskalaset som jag och Ida Hansson Käll hade styrt upp. Att det gått ett helt år sedan den dagen är fullkomligt obegripligt, för det känns som det endast var några månader sedan. Och det känns inte som att det har hänt speciellt mycket under dessa tolv månader. Utgångsläget idag är precis som det var för ett år sedan: Jag bor ensam i min bostadsrätt på Norrmalm och arbetar med juridik på gångavstånd från mitt hem. Jag umgås med samma vänner och har varken man, barn eller husdjur. Här kommer en resumé av 2009.

Januari: Efter att ha sett nyårsfoton på mig själv som föreställde en knubbig liten säl i blå- och svartrandigt fodral med fettvalkar på sidorna så bestämde jag mig för att ta tag i träningen igen på allvar. Jag köpte kort på Friskis & Svettis på Sveavägen som ligger alldeles runt knuten från min bostad och lyckades träna 4-5 gånger per vecka ända fram tills maj månad.

Februari: Jag insåg att om jag ska hinna skaffa en man innan mina ägg har möglat så kanske jag måste anstränga mig lite. Eftersom jag redan hade avverkat alla vänners vänner och mina tjejkompisars killars vänner så bestämde jag mig för att gå med i en dejtingsite och inte gå ur förrän jag gått på minst tio dejter. Jag var medlem i en månad på dejtingsiten och gick faktiskt på sammanlagt elva dejter. De flesta av killarna träffade jag bara en gång, men vissa utav dem träffade jag 3-4 gånger innan jag gav upp och sa nej tack. Resultatet är knappast värt att nämna för ni vet ju att jag är singel idag.

Mars: Jag blev uppsagd från jobbet som jurist på Svenska Förläggare AB och sökte jobb som tusan precis som lågkonjunktur var som värst och arbetsmarknaden var som sämst. Jag skickade iväg över 60 ansökningar, både spontanansökningar och för utlysta tjänster, men varenda arbetsplats verkade såklart mer intresserade av att säga upp folk än att nyanställa.

April: Jag var arbetslös i 22 dagar vilket var väldigt härligt. Jag hade äntligen tid att göra saker som jag tycker är roligt men aldrig hinner annars t.ex. som att baka, pyssla i hemmet, följa med i TV-serier och checka in i Centralbadets bubbelpool. Jag hann även hälsa på i Falun i någon vecka och gick aldrig upp ur sängen innan klockan 12.00. Om man bortser från stressen över att hitta ett nytt arbete så var det fantastiskt att få vara arbetslös!

Maj: Jag blev anlitad av Eniro för ett webbprojekt på heltid och en vecka efter att jag tackat ja till uppdraget fick jag även erbjudande om anställning på JCA Skarp Advokatbyrå. Eftersom det var omöjligt att ha två heltidsjobb samtidigt löste vi det på så sätt att jag arbetade halvtid på byrån samtidigt som jag arbetade heltid på webbprojektet. Det var jobbigt, mycket jobbigt och mycket stressigt. Till slut var jag så stressad att jag hade både hjärtklappning och sömnsvårigheter.

Juni: Hjärtklappningen som började komma i maj blev värre och till slut trodde jag att jag skulle dö. Jag gick till en läkare som misstänkte hypotyreos och det visade sig att han hade rätt. Jag fick börja äta levaxin och hjärtklappningen försvann, men jag var fortfarande väldigt stressad över att arbeta 150%.

Juli: Befrielsens månad. Webbprojektet på Eniro lämnade jag ifrån mig den sista juni och från byrån var jag ledig hela juli. Utan denna sommarsemester hade jag gått under och knappast orkat med hösten. Jag checkade in i fäbodstugan i Älvdalen och vilade upp mig. Att mitt mobila bredband inte ens fungerade i fäboden var sjukt bra. Jag hade även lediga dagar i både Falun och Stockholm och hade inga andra krav på mig om dagarna än att gå upp när jag vaknat, äta frukost i lugn och ro och sen ta en promenad eller springtur. Att väldigt många kvällar blev vinkvällar vet jag inte om jag bör nämna, men jag hade väldigt roliga kvällar, både i fäbodstugan med kusinerna och grannarna och på Stockholms uteserveringar.

Augusti: Arbetet drog igång igen och från denna månad arbetade jag heltid på byrån och hade inga andra sidouppdrag eller åtaganden. Jag hade under två veckor mitt fadderbarn Ida Hansson Käll inneboende i min lägenhet och det var väldigt trevligt och roligt. Vi ställde till med en kräftskiva som satte rekord i antal krossade glas på samma fest.

September: Ingenting speciellt hände denna månad vad jag vill minnas. Men det var nog i början av denna månad som jag började dejta Piloten. Det var även denna månad som jag spelade in sju avsnitt av dejtingshowen Dagens Man som först visades på TV4 Plus men som i dagarna har börjat sändas en gång till på vanliga, rikstäckande TV4.

Oktober: Inget speciellt hände denna månad heller. Men det var nog i denna månad som jag slutade dejta Piloten. Vi som var med i Dagens Man hade en del roliga kvällar ihop då vi tittade på showen och drack vin.

November: Jag insåg att det var krisläge vad gäller min figur. Att omedelbart ta tag i träningen som stannade av när jag började heltid på byrån var ett måste. Kilona från dejtandets mat- och alkoholintag hade också satt sina spår. Jag köpte åter igen ett träningskort och kom igång sjukt bra med både pass och löpträning. Att springa på löpband var nytt för mig och det gick galant i mina nya skor med fotbäddar.

December: Jag blev sjuk. Efter två veckors influensa fick jag munsår i fem dagar och därefter fick jag tandköttsinfektion och fick äta antibiotika. Jag hann dock julpynta lägenheten en hel del medan jag var sjuk och jag bakade även ett pepparkakshus. Vid lucia hade jag luciavaka hemma hos mig och efter denna sockerstinna fest har jag inte känt sötsug en enda gång. Jag skålade in det nya året under en fantastisk tillställning hos Skatterättsjuristen på Kungsholmen och jag lyckades få hela festen att stampa i takt till Stampa med Leroy.

Decenniets sista afton

Igår var vi tolv personer som åt nyårsmiddag hemma hos min kära vän Skatterättsjuristen och hennes trevliga kille. Efter middagen anlände fler personer och vi skålade in tolvslaget till Jan Malmsjös röst från Skansen. Som vanligt blev Stad i ljus kvällens mest sjungna allsång och jag vet inte hur många timmar jag stod och dansade till Spotify i värdparets vardagsrum. Jag var ensam singeltjej på denna fest och det hade ju varit toppen om det även hade funnits singelkillar på festen, fast det gjorde det inte. Men det visste jag i och för sig redan innan jag gick dit. Eller i och för sig, en singelkille var på plats fast han är tandläkare och bor i Kalmar. Inget fel i det egentligen men jag har träffat honom förut och vet att han är en typisk sådan kille som måste vara stormkär i någon för att vilja lära känna en person och börja dejta. Dessutom är han en sådan typ av kille som endast kan bli stormkär i pinnsmala tjejer med magert modellansikte, rådjursögon och bländande leende, och sådan är ju inte direkt jag.

Farligt eller ofarligt festande?

Nyårsdagen 2010. Jag gissar att cirka 95% av er som går ut på min blogg idag är skakis och bakis sen gårdagens nyårsfestande. Jag skulle därmed vilja tipsa er om att testa ert festande på Alkoholprofilen. Det är ett webbtest där man enkelt kan testa sina alkoholvanor, hur ofarligt eller farligt ens eget drickande är. Testet har tagits fram av Systembolagets dotterbolag IQ i samarbete med Folkhälsoinstitutet. IQ arbetar för en smartare syn på alkohol. Tanken är att minska alkoholens skadeverkningar genom att skapa förändringar av attityder och beteenden kring alkohol. Testresultatet på Alkoholprofilen går det att dela med sig av på Facebook och Twitter för den som vill det. Det är även IQ som står bakom den här festliga reklamfilmen om alkohol som går ut på att man ska vara rädd om sig.

Jag fyllde i mina alkoholvanor helt sanningsenligt på Alkoholprofilen och så här blev mitt testresultat. Mitt drickande är ganska grönt, men ändå inte helt ofarligt.