Det finns en Twitter

De senaste dagarna har jag haft både roligare och viktigare saker för mig än att sitta och skriva blogginlägg. Och jag vill helst inte lägga upp ett inlägg utan att även ha en bild med i blogginlägget. Jag har varit för upptagen för att kunna fota och skriva helt enkelt. I dessa lägen går det att följa mig via min Twitter istället. http://twitter.com/karolinalassbo

En paj med blåbär och vanilj

Jag har ätit en blåbär- och vaniljpaj på McDonalds. Senast jag åt McDonalds flottiga pajer, det var när jag arbetade som arbetsledare på McDonalds på Kungsgatan 17 i Göteborg. Det var år 2001, alltså nästan nio år sedan. Att äta en paj var vad man kan kalla en nostaligtripp för min del. Pajen smakade precsis som den gjorde för nio år sedan, så jag kan inte kritisera pajen som produkt förutom att den är alldeles för fet för min kosthållning i allmänhet. Men en sak som jag funderar över, är vad är det för konstiga symboler på förpackningen? Såna symboler fanns inte på min tid.


En mjölpåse, en bunke med deg och en kockmössa. Vad vill McDonalds kommunicera med detta?

Mobiltjänsten har skärp till sig

För ungefär ett halvår sedan när tjänsten "Fråga vad du vill" lanserades så testade jag den. Jag tror inte någon kan ha missat vad det handlar om, men det hela går ut på att skicka ett SMS till 118 188 med vilken fråga som helst, och sen inom några minuter får man ett svar. Det hela var ju väldigt bra tänkt, att man kan ska kunna kolla upp saker även fast man inte själv är uppkopplad mot internet och kan söka fram informationen. Eller om man går en tipspromenad i skogen och vill ha alla rätt. I alla fall så testade jag för ungefär ett halvår sedan att skriva frågan "Vem är Karolina Lassbo?" till mobiltjänsten i fråga. Då fick jag till svar något i stil med "Hon är en glad och go tjej som alltid är på bra humör!". Och det var ju inte riktigt rätt. Det hade ju knappast tagit många mustryck att googla fram betydligt mer specifik eller relevant fakta om mig än så. Jag har även hört att flera andra vänner också har testat att skriva frågor till tjänsten i fråga men fått helt irrelevanta svar.

Men idag gjorde jag ett nytt försök. Jag frågade åter igen "Vem är Karolina Lassbo?" och fick detta svar:

"Hejsan! Karolina Lassbo är en bloggande jurist från Falun. Numera bor hon dock i Stockholm. Karolina har bland annat deltagit i Fröken Sverige, skrivit krönikor i olika tidningar och bloggat. En företagssam och väldigt intelligent person!"

Och det var ju skönt, att de numera anstränger sig lite på 118 118 istället för att skicka iväg ett helt random svar. För vad ska man i annars med en sån tjänst till? Om den inte ens fungerar?

Två nya jackor på samma dag

Jag har en röd lampa i hallen, det är kanske därför dunjackan av någon anledning ser orange ut på bilden. Men den är faktiskt röd.

Igår efter jobbet sprang jag som en tok på stan för att leta dunjacka, men hittade inget. Idag har jag handlat jacka både på lunchen och efter jobbet. På lunchen hittade jag en varm rock i tjockt, härligt tyg inne på Zara vid Sturegallerian. Det var ett riktigt fynd, den hade kostat 1000 kr och var nedsatt till 399. Efter jobbet hittade jag en varm och skön dunjacka från Everest inne på Stadium, men det var inte rea på den. Nu är jag välrustad inför resten av denna iskalla vargavinter, för det tar väl inte slut än på någon månad?

Pulverdiet är till för tjockisar

Idag har jag gått på pulverdiet i exakt en vecka. Jag har varit skakig, svimfärdig, yr och vrålhungrig den mesta delen av tiden. De första dagarna var värst vad gäller skakighet, men hungrig har jag varit precis hela tiden förutom de första timmarna efter frukostshaken. Förutom att strikt följa pulverdieten så har jag gått en promenad varje dag och helt undvikit alkohol. Jag kan härmed meddela att mina farhågor bekräftades. Pulverdiet funkar inte på mig. Pulverdiet är till för tjockisar. Jag har inte ens gått ner ett halv kilo. Jag har inte gått ner något alls! Vågen står på exakt samma streck som den stod på för en vecka sedan.

En kille på jobbet förklarade fenomenet så här, att den mängd kalorier jag får i mig med pulverdieten är inte extremt mycket mindre kalorier mot hur jag äter normalt. Vanligtvis äter jag relativt nyttigt och bra. Skillnaden i jämförelse med pulvermaten är att pulvret inte innehåller något fett. När kroppen inte får fett ställer den in sig på svält och ser till att hålla kvar det fett som redan finns. Det vore en helt annan sak om min kropp var van med ett bra mycket större kaloriintag och mer ohälsosam mat, då hade jag rasat i vikt med denna kalorifattiga diet. Men eftersom jag vanligtvis är normalviktig och redan äter ganska bra så blir det ingen som helst skillnad med pulvret. Det enda som händer är att jag blir trött och skakig för att kroppen inte får i sig tillräckligt med fett. Kroppen är smart, det går liksom inte att lura den hur som helst.


Eftersom jag har pulverpåsar kvar så vill jag äta slut på dem, men jag tänker från och med i morgon äta ett mål riktig mat per dag.

Så här kul är pulverdiet

De andra åt stekt fisk med pressad citron, pressad potatis, skagenröra och till det ett vitt vin. Jag åt en pulverbar och drack vatten.

Frågor och svar om R.G.

Med anledning av kommentarerna och frågorna till detta blogginlägg så ska jag nu förklara det hela.

Exempel på frågor: Får du betalt av Richard Gere för att umgås med honom, eller vad är grejen egentligen? (...) Varför bjuder han dig på allt detta? Vad är baktanken? Jag skulle aldrig stå ut med att umgås med någon som har så mycket bättre ekonomi. Det blir alldeles för ojämlikt när man inte kan bjuda tillbaka. Om han är intresserad av dig på ett romantiskt sätt och du inte känner likadant skulle jag vilja påstå att du utnyttjar honom. (...) Som de övriga är inne på: "eftersom jag inte har någon pojkvän".... Vad är då detta?! Är du kompis? hålldam? FagHag?!?

Svar: Jag tycker det är mycket trevligt att umgås med Richard Gere. Han är en fantastisk man på alla sätt och vis och jag trivs verkligen i hans sällskap. Richard Gere verkar även tycka detsamma om mig. Det finns attraktion och god kommunikation mellan oss, vi gillar varandra, respekterar och har stort förtroende för varandra och det är fantastiskt roligt att umgås med honom. Men, det finns ett problem. Han är visserligen separerad sedan två år tillbaka, men vi är i helt olika faser i livet. Richard Gere har barn och har nyss kommit igenom småbarnsåldern. Han kan nu äntligen satsa mer på sina bolag igen och ge allt i sina affärer. För min del är det inte riktigt likadant. Jag har tagit min universitetsexamen efter sex års pluggande och dessutom arbetat i snart tre år som jurist. Jag fyller 30 år i mars och vill ha barn och bilda familj inom 2-4 år. Jag vill in i småbarnsåldern medan Richard Gere har lämnat den och inte är speciellt sugen på att återvända. I övrigt, för att besvara era frågor, kan jag meddela att jag varken får betalt eller betalar för att umgås med honom, han är inte gay och har inget problem med att bjuda mig på mat. Alla pengar under miljonbelopp verkar inte ha något riktigt värde för honom, det är bara siffror in och ut på kontot. Tid verkar vara ett större bekymmer för honom än pengar, och därför blir det ibland jag som köper maten eller kompletteringshandlar. Är det något mer ni vill veta?

Malin för Sisters

Jag läste på Resumé idag att vår svenska stjärna i Hollywood vid namn Malin Åkerman har tagit över efter Victoria Silvstedt som ansiktet utåt för klädkedjan Sisters. Det är roligt tycker jag, att det går bra för Malin Åkerman, jag gillar henne. När jag såg bilderna ur kampanjen trodde jag dock vid en första anblick att det var Aftonbaldets Sofi Fahrman som var klädkedjans nya modell. De är extremt lika tycker jag.

Hemma hos Richard Gere

Eftersom jag är singel och inte har någon pojkvän så hade jag ingen att fira alla hjärtans dag tillsammans med i söndags. Men Richard Gere sa att han skulle ta hand om mig, och det gjorde han väldigt bra. Han kom och hämtade mig vid fyra på eftermiddagen och sen åkte vi hem till honom. Först fick jag en fördrink gjord på strega och vodka. Sen åt vi räkor och drack vitt vin vid köksbordet varefter satte vi oss i varsin fåtölj framför den öppna spisen i det som jag kallar guldsalongen. Där fortsatte vi med rött vin och Richard Gere rökte en cigarr. Sen var det dags för middag i matsalen. Jag blev bjuden på fisk med pressad potatis och rysk caviar, det var fantastiskt gott. Jag blir verkligen bortskämd av Richard Gere och han är fantastiskt trevlig att umgås med. Men det är trist att jag går på pulverdiet nu. Igår var jag också hos Richard Gere och då fick jag sitta och titta på medan han åt fyllda sniglar och drack rött vin. Själv åt jag en dietbar ur pulversortimentet och drack vatten.


Den här brasan värmde gott. Denna bild togs innan Richard Gere drog fram både fotpallar och ett litet bord mellan stolarna som vi kunde ställa glasen på.

Dagens frukost

Bantningspulver som shake med chokladsmak. Det blir lite roligare med de trista pulverprodukterna om man förtär dem ur snygga glas.

Första dagen med pulver i magen

Idag har jag avverkat min första dag på pulver. Det är den första veckan som är värst har jag hört, sen går det lättare. Jag har valt att testa pulverdieten Modifast som säljs på Apoteket. Klockan 8.00 i morse drack jag min första vaniljshake, vid 10.00 tog jag en bar och till lunch åt jag potatissoppan. Fram till klockan 15.00, då jag tog ytterligare en bar, var jag sjukt shaky och dizzy, för att inte nämna hungrig. Jag trodde nästan att jag skulle svimma ett tag men huvudet och tankeverksamheten var som tur var hela tiden med i matchen, annars hade det blivit svårt att jobba. Efter det andra mellanmålet kändes det dock mycket bättre, men jag har nu utvecklat mina första irritationsmoment. Varenda gång när jag förut har gått på diet så har jag fått olika slags aggressioner och exploderat över olika saker. Mina första stora irritationsmoment i denna diet har lustigt nog blivit TV-hallåor och väderpresentatörer. Jag blir arg när jag ser dem och vill skrika, gråta och kasta saker på dem för jag blir så irriterad på deras sätt att prata. Kanske måste jag skaffa bomullstussar som jag kan sitta och kasta på TV:n när jag ser presentatörerna, men risken är väl då att jag i ilskan tycker att bomullstussarna är för klena och istället solar iväg en ljusstake eller nåt.


Shaker, soppor, bars och hunger control. Tyvärr finns inte hela Modifasts sortiment på Apoteket utan bara ett urval, så jag fick lov att köpa hunger control från Nutrilett istället. Men jag ska kompletteringshandla på nätet.

Som vanligt kom det en gnälltant

Gårdagens middag hos Datortjejen och hennes nyinflyttade sambo var riktigt rolig och trevlig. Till min glädje fick jag sitta i soffan och titta på Melodifestivalen utan att de andra vid middagsbordet, som inte var lika engagerade, inte verkade störas allt för mycket. Jag röstade ca tio gånger på Hanna Lindbland, hon var ju klart bäst i gårdagens startfält, men tyvärr gick hon inte vidare. Efter middagen blev det spontandisco i vardagsrummet och som vanligt när man har hemmafest så kom det såklart en gnällgranne och plingade på dörren och var sur för att hon inte får leva sitt lägenhetsliv i total tystnad. Jag hatar verkligen såna där gnällkärringar som inte verkar tåla att andra för en gångs skull har roligt, men Datortjejen och hennes kille lyckades lura in henne på ett glas vin och sen blev hon full, glad och riktigt trevlig.


Utanför Datortjejens port finns en fin snöhäst som stegrar sig. Tyvärr är den såklart inte gjort av riktig snö utan av ett betydligt mer fast material. Men man kan ju alltid låtsas att det är på riktigt.

Lördagsmiddag hos Datortjejen

Nu är jag redo för att åka ut till Mariehäll för att äta middag hos Datortjejen och hennes sambo som nyss har flyttat in. Jag kan inte rå för att mitt önsketänkande är att Melodifestivalen ska visas på storbildsskärm under middagen, men jag tror inte att det kommer vara så. Det här är andra helegn i rad som jag missar Melodifestivalen, men var gör väl det när jag blir bjuden på middag i gott sällskap?

Gästkrönika på Netopia

Jag har skrivit en gästkrönika på den alldeles nystartade debbatsiten Netopia.se - forum för digitala samhällsfrågor. Jag har skrivit om att inte vara anonym på internet, att det har ett visst pris. Krönikan finns att läsa här.

Nutrilett v.s. Cambridge

Jag har bestämt mig för att testa en pulverdiet. Jag känner mig så oerhört fet nu och mår väldigt dåligt över det. Jag väger exakt 10 kg mer än vad jag vägde för åtta år sedan. Att träna mer än vad jag gör idag är en omöjlighet rent tidsmässigt, och atkinsdieten som jag förr i tiden har lyckats väldigt bra med är också det en omöjlighet. Det är helt enkelt för svårt att undvika kolhydrater när jag går ut och äter lunch varenda dag. Att stå och göra kolhydratfria matlådor är inte riktigt min grej, det funkar ju inte riktigt heller eftersom jag inte äter fyrbenta djur och inte vill stå och värma quorn eller fisk på jobbet. Betydligt enklare vore att blanda ihop en pulversoppa eller ta en shake. Jag anser att metoderna är värda en chans. Jag ska inte heller dricka alkohol medan jag går på pulverdiet. Den stora frågan är nu bara, vilket diet ska man välja? Nutrilett eller Cambridge? Är det möjligtvis någon som har erfarenheter av dessa två och kan jämföra dem? Nutrilett verkar ju onekligen lite enklare eftersom alla soppor, shaker och bars går att köpa i vanliga matbutiker, till skillnad från Cambridge som endast säljs via speciella ombud.


Shaker från Nutrilett till vänster och produkter från Cambridge till höger.

Finest Awards på Café Opera

Igår var jag på Finest Awards som hölls på Café Opera. Det var webbplatsen Finest.se som delade ut priser i tio olika kategorier; allt ifrån "Årets nattklubb" och "Årets restaurang" till "Årets bäst klädda kvinna" och "Årets låt". Läs här vilka som vann. Galan var väldigt fint uppstyrd och hela Café Opera var fullt till bredden av festglada folk. Konferensier var Josefin Crafoord som klarade uppdraget med både, seriositet, humor och elegans. Kvällens mest tragikomiska händelse var dock när priset för "Årets medlemsblogg" skulle delas ut. Med medlemsblogg menas alltså de medlemmar på Finest som bloggar på Finest. Vinnaren i denna katogori var ingen mindre än gulliga Felicia Book. Hon är dotter till Anna Book, artisten som länge hånats för sin vikt och som dessutom har opererat magsäcken för sin fetma. Och det tragikomiska i detta var att första pris i denna kategori var middag på McDonalds i ett helt år.






Bloggaren Kenza Zouiten var kvällens stora vinnare. Hon var den enda som tog hem två kategorier; Årets personliga blogg och Årets modeblogg. Jag frågade på damrummet hur man ska uttala hennes förnamn, och man ska inte säga "Kensa", det uttalas "Kinsa".


Söta lilla Alice från Idol uppträdde på scenen. Hennes scenklädsel var grymt cool, precis som chock-dräkterna i Melodifestivalen vars underdelar mer liknar en baddräkt fast i annat material.


Sibel Redzep är den enda sångerskan i Sverige som jag verkligen gillar. Jag avgudar henne för att hon är så vacker och sjunger så fantastiskt. Jag ska rösta mängder av gånger på henne nu när hon tävlar i Melodifestivalen. Sibel fick också ett pris under kvällen; Årets bäst klädda kvinna, och jag kan bara hålla med. Allt jag sett på Sibel har varit så sjukt snyggt.

Monkey Bar?

En sak som jag har funderat över lite då och då är följande, och jag tror att ni bloggläsare sitter inne på svaret. När jag var arton år gammal bodde jag en del av en sommar i Stockholm med min kompis Bea, vi tog kurser på Balettakademien och festade och shoppade i Stockholma all tid som vi inte tog klasser. Jag hittade inte så bra i Stockholm då och litade blint på min kompis Bea som kunde tunnelbanestationerna bra mycket bättre än vad jag kunde, för mitt lokalsinne i Stockholm var i princip obefintligt. Jag och Bea hänge då, år 1998 på en bar som hette Monkey Bar. Jag har ofta tänkt på denna Monkey Bar sedan jag började jobba i Stockholm för nästan tre år sedan. Men var låg den? Jag har inte ens någon aning om i vilken stadsdel som jag hängde år 1998. Kan ni hjälpa mig? Var låg Monkey Bar?

Biljetter är bokade

Idag har jag bokat biljetter till Singin' In The Rain som går på Oscarsteatern nu i vår. Det är jag och min vän Dalajuristen som ska gå, hon fick ett musikalbesök av mig i 30-årspresent. Jag har bokat biljetter på parketten, de dyraste biljetter som gick att få tag på. Den 12 mars ska vi gå och det ska bli riktigt skoj att få gå på musikal. Det gör jag alldeles för sällan trots att jag bor i en stad där det faktikt går en del musikaler. Eftersom vi båda är före detta dansare hoppas vi såklart på maffiga dansnummer och bra koreografi. Min vän Förskolläraren såg denna musikal när den gick förra våren och hon tyckte den var fantastiskt. Men jag ska försöka att inte ha allt för höga förväntningar.


Rennie Mirro, Maria Lundqvist, Hanna Lindblad och Karl Dyall. Jag har sett Hanna Lindblad på scen förut och tyckte att hon var helt fantastisk. Uppsättningen har en fin hemsida.

Lunch på Café Créme

I fredags var jag tillbaka på jobbet igen efter mitt minst sagt märkliga sjukdomstillstånd. Jag åt en sen lunch med min vän J.M. som jag känt den första terminen på juristprogrammet. J.M. är en av de mest beundransvärda människor jag känner, jag brukar skryta om henne för andra. Hon talar typ sju språk flytande, bl.a. franska och finska, och hon är därutöver en riktigt ambitiös och välorganiserad människa som lyckas med precis allt som hon tar sig för. Hon har bott utomlands många perioder i livet och är oerhört världsvan och har känsla för olika affärskulturer. Det enda jobbiga för henne just nu är att hon tagit juristexamen i precis fel tidpunkt. En tidpunkt när inte speciellt många byråer nyanställer. Men jag är övertygad om att det kommer lösa sig för hennes del, det gör det alltid. Jag är inte ett dugg orolig för J.M. Om det är nån som kommer lyckas i karriären så är det hon. Hon kommer bli något stort i framtiden. Kanske VD på något stort företag.

En lista av måsten

Jag känner mig mycket friskare nu, efter att den otäcka och fruktansvärda led- och muskelvärken försvann över en natt. Men idag var jag hos läkaren igen. Han tyckte det var konstigt att alla mina tre symtom (värk vid hjärtat, illamående och kraftig led- och muskelvärk) inte alls hör ihop med varandra.

Läkaren sa att jag inte alls ser sjuk ut när han tittar på mig, men att han haft fel förr och att han därför behövde många rör med blod för att kunna undersöka ordentligt. Läkaren sa också att detta märkliga sjukdomstillstånd kunde vara stressymtom. Han frågade om jag hade det stressigt på jobbet just nu eller om jag hade något annat som jag mådde dåligt över rent psykiskt, men det kunde jag inte säga att jag hade. Jag har lagom med arbetsuppgifter och är inte jättenere över något speciellt. Men sen kom jag på själv, att det faktiskt inte behöver vara en stor sak som gör att man känner sig stressad eller mår dåligt rent undermedvetet. Det kan lika gärna vara många små saker. Jag kände därför att det var nödvändigt att lista mina ”måsten” just nu, och här har ni hela listan. Vad tror ni? Är det här för många måsten?

1) Bli smal och gå ner i vikt genom hälsosam mat.
Detta känns absolut viktigast just nu, jag trivs verkligen inte med vare sig min kropp eller mitt ansikte. Jag har gått upp ca 10 kg på åtta år! Är dock så gammal nu att bantning endast ger resultat om det sker riktigt strikt och extremt. Men detta går tyvärr inte alls ihop med punkt 3 och punkt 8. Jag orkar verkligen inte jobba om jag inte äter ordentligt, och att undvika alkohol samt sitta och peta i maten på fester när alla andra äter, det är inte roligt.

2) Träna kondition genom löpning, step och aerobic.
Jag måste träna minst 4-5 gånger per vecka för att det ska ge resultat. Hör till ganska stor del ihop med punkt 1. Går tyvärr inte riktigt ihop med punkt 4, punkt 5 och punkt 8.

3) Arbeta som jurist minst 40-50 timmar per vecka.
En nödvändighet för att jag ska känna att jag gör något meningsfullt och för att jag ska ha råd med min bostadsrätt och kunna handla mat.

4) Skaffa en man.
När flera av vännerna håller på med bröllopsplaner känner jag mig onekligen lite efter och ute när jag inte ens är sambo eller har ett fast förhållande. Jag vill inte heller vara ensamstående i ett ensamhushåll livet ut. Jag vill ha en man i mitt liv. Kräver dock en hel del dejting och ”lära känna”-faser, vilket jag är ganska trött på just nu och inte känner att jag har tid med om jag samtidigt ska fixa punkt 1, punkt 2, punkt 3, punkt 9 och punkt 10.

5) Skaffa barn.
Jag fyller 30 i mars och vill helst ha mitt fösta barn inom 2-4 år. Men denna punkt beror onekligen på att jag först fixar punkt 5. Går tyvärr inte ihop med punkt 2 och punkt 8.

6) Hålla kontakten med vännerna.
En självklarhet, mina vänner är ovärderliga. Men jag blir stressad när jag går på tjejmiddag efter tjejmiddag och därför inte utövar punkt 8 i den utsträckning som jag borde, eftersom det där kan finnas intressanta singelmän i lämplig ålder.

7) Ordna en fantastisk 30-årsfest.
Hänger i ihop med punkt 6 men det stjäl samtidigt lite tid från alla möjliga punkter.

8) Gå ut på fester, restauranger, klubbar och andra sociala evenemang.
En förutsättning för att jag ska få nödvändiga avbrott från punkt 3 och för att punkt 4 ens ska vara reellt möjligt. Det kommer ju knappast att komma en attraktiv, trevlig, intelligent, välutbildad och charmig man med hyfsad ekonomi och plinga på dörren bara sådär.

9) Städning och hygien.
Alltid finns det en diskmaskin att plocka ur, sängkläder att byta eller en dammig toalett. Att städa är såklart en förutsättning för att jag ska vilja utöva punkt 6 och punkt 4 i mitt hem. Att ständigt vårda håret, göra hårinpackningar, ansiktsmasker, inhandla smink och skönhetsprodukter, vässa och göra rent sminkpennorna och allt annat som har med hygien och utseende att göra tar ju också väldigt mycket tid och energi, men är en förutsättning för att jag ska kunna känna mig bekväm och tillfreds när jag utövar punkt 2, punkt 3, punkt 4 och punkt 8.

10) Blogga och Twittra.
Något som jag tycker är roligt och som jag gärna vill fortsätta med. Går tyvärr inte riktigt ihop rent tidsmässigt med punkt 2, punkt 6, punkt 8 och punkt 9 om jag skulle göra det så mycket som jag skulle vilja. Det är knappt så jag hinner ett litet enkelt blogginlägg per dag nu för tiden.

Sammanfattningvis kan konstateras att det enda som inte är beroende eller hör ihop med något annat är punkt 3. Det är även det som helt klart tar mest tid och som gör att de andra punkterna krockar med varandra eftersom de såklart måste ske på min fritid. Att sluta jobba för att hinna med alla övriga punkter vore alltså det bästa, men hur jag då ska ha råd att utöva resterande punkter, samt bo och äta, det är en omöjlighet. Och att inte känna att man gör något meningsfullt, det leder nog till depression till slut. För än så är jag ju inte deperimerad i alla fall, jag är väl bara lite stressad kanske.

Min utsikt just nu

Det blir inte roligare än så här att vara sjuk. En gardin, två blommor, en hårtork, ett element, en byrå och Facebook.

Igår kväll trodde jag verkligen att jag höll på att dö. Jag hade muskelvärk och frossa i precis hela kroppen och det var riktigt overkligt att försöka ställa sig upp och gå. När värken var som värst var jag med om något som jag kommer minnas som en riktig mardrömspromenad. Jag skulle gå från soffan där jag låg, till köksbänken och fylla på dryck i glasen. Det är ca 5 meter det handlar om. Att ställa mig upp och försöka förflytta min kropp när varenda muskel var sjukt försvagad och inte funkade som de brukar, det var riktigt otäckt. Jag kände mig som en 130 år gammal dam som skulle försöka stappla fram utan rullator. Benen kändes som de var tillverkade av papper och att röra armarna och använda fingrarna krävdes ansträngning och koncentration för varenda millimeter. Jag kunde bara röra mig i slowmotion, jag var som en död som gått upp ur graven. Men sen sov jag elva timmar och nu är nästan all muskelvärk borta. Har bara lite värk kvar i svanken och det gör fortfarande lite ont vid hjärtmuskeln ibland, eller om det är i lungan.

Hej från Koreakriget

I lördags på förfesten fick jag en kinesisk armémössa på mig och sen snackade jag lite med Mao Zedong. Han hänger på väggen och tyckte att jag var fin som kommunist. Jag tog av mig mössan innan jag gick till Le Rouge.

Något fel är det

Det började igår eftermiddag, jag kände att jag ibland hade ont på ett visst ställe under bröstkorgen på vänster sida och så är det fortfarande. Det smärtar ibland när jag andas in, när jag hoppar, när jag sträcker ut armarna och ibland när jag lutar överkroppen frammåt. Att gå upp för en trappa funkar inte heller, då smärtar varenda steg i bröstet. Sova inatt gick inte alls för det gjorde ont nästan hur jag än låg, det kändes som att någon muskel vid hjärtat låg och tryckte så det smärtade. Jag sov kanske bara totalt 1-2 timmar inatt, vaknade ca sju gånger under natten och insåg att jag idag på morgonen måste uppsöka en läkare.

Jag ringde till vårdcentralen på Tegnérgatan kl tio i tio, berättade mitt problem och fick en tid redan klockan tio. Läkaren lyssnade på mitt hjärta, klämmde lite där jag sa att det smärtade och så kollade han blodtrycket. Och han gav ett lugnande besked. Han sa att det nog antagligen inte var hjärtmuskelinflammation eftersom en sådan smärta kan man inte själv skapa genom att t.ex. hoppa eller sträcka ut armarna. Han sa att jag skulle avvakta 3-4 dagar och äta Magnecyl eller Treo så skulle säkert smärtan försvinna av sig själv. Jag gick och köpte Treo på lunchen och har nu fått i mig två tabletter. Men än så länge är det inte ett dugg bättre.

Inte nog med smärtan vid bröstet, jag är även sjukt illamående. Jag har inte kräkts men mår småilla hela tiden. Idag har jag inte kunnat få ner någon mat alls sen frukost, jag har ingen matlust alls. Knappt ens en halv knäckebrödsskiva gick att få ner. När sen händerna började bli kalla och benen skakiga runt 16.00 ungefär så gav jag upp jobbet och gick hem. Min koncentration på jobbet var då nere på ca 0%. Och nu bara ligger jag här hemma och väntar på bättre tider, att smärtan under bröstet och illamåendet ska försvinna. Maxdos paracetamol är 3 tabletter per dag, och vi får väl hoppas att det hjälper, för något fel är det.

UPDATE: Nu har illamåendet och ont i magen övergått till led- och muskelvärk i både ben och armar. Jag har frossa, benen skakar när jag går och jag känner mig varm, men har inte alls kraftig feber (ännu). Kan detta vara början till influensa eller svininfluensa? Min "värk vid bröstet" är i såna fall såklart början till lunginflammation.