Stans dyraste sushirestaurang

Jag är väldigt glad över att våra 98 gäster på lördagens stora 30-årskalas verkade ha roligt och att stämningen var högsta möjliga partystämning. Men lördagens dunderkalas var för mig bara början på det jag misstänker kommer bli en kavalkad av 30-årsfirande. Igår fortsatte firandet genom att jag åt jag födelsedagsmiddag med R.G. Han tog mig till Samuraj på Östermalm, det är en av stans dyraste sushirestauranger. I och med att jag älskar sushi och aldrig hade varit på Samuraj, jag hade bara hört talas om vänner och vänners vänner som varit där, så var det ett mycket angenämt besök. En intressant upplevelse. Och jag är mer än nöjd. Jag har aldrig ätit så god japansk mat. Maten var fantastisk, precis som upplägget och designen på tallriken, desserten och det goda plommonvinet som jag drack. Jag blir verkligen bortskämd av R.G. Det är fantastisk vad han hittar på för min skull.


Innan vi gick till Samuraj på Kommendörsgatan på Östermalm drack vi Gula Änkan hemma hos R.G.

Dagen före gulddagen

De senaste fem månaderna har jag planerat min 30-årsfest. Vi är fyra tjejer som alla fyller år i mars som har festen ihop. Det är guldtema på festen eftersom vi har kommit på att Guldåldern börjar efter 30. Det är i morgon som detta kalas ska gå av stapeln och det känns helt overkligt faktiskt, eftersom vi så länge har arbetat för detta mål.

Vi började redan i slutet av oktober med ett första möte där vi diskuterade om vi ö.h.t. hade samma mål och önskemål med en födelsedagsfest. Om det skulle funka och vara värt att ha festen ihop. Och svaret blev ja. Vi drog då igång med arbetet för att styra upp en traditionell sittning med trerätters middag, kaffe, avec, discodans och bar. Innan festen kommer vi fyra födelsedagsbarn att ha ”fördrink inför fördrinken” hemma hos var och en av oss, och därefter beger vi oss mot festlokalen. Detta har såklart inneburit sjukt mycket arbete. Jag tror att minst 40 mail per vecka har skickats mellan oss, och det känns som att jag arbetat i snitt ca en timme per dag med denna fest sen vi startade. Vi har även haft möten med jämna mellanrum för att t.ex. fota oss för inbjudan, skriva adresser på kuvert, vika sånghäften, göra bordsplacering etc. Och nu är snart allting över, på en enda kväll. Detta känns både skönt, som en befrielse från all planering och allt arbete, men även ganska overkligt. Att festen snart är historia. Jag ska i alla fall se till att ha sjukt roligt i morgon, för det är jag värd efter allt slit. Efter middagen, när discodansen börjar, det är då jag kan slappna av.

Det enda trista med att ha fest är att det inte går, både av ekonomiska skäl och av utrymmesskäl, att bjuda precis alla man känner. Jag har fått skära ner i vänkretsen p.g.a. dessa faktiska omständigheter. Och det känns ju självklart riktigt tråkigt. Det känns även lite trist att vissa som jag tog för givet att de skulle komma, som jag trodde hörde till min närmaste vänkrets, faktiskt har tackat nej. Men jag är ändå väldigt glad och tacksam för de gäster som kommer i morgon, som vill fira min 30-årsdag med mig och mina tre vänner som också fyller 30. Min entré i Guldåldern närmar sig.

En fisk på fatet

Jag har lunchat på Vassa Eggen en del gånger den senaste tiden. Inte för att jag går till såna flotta ställen till vardags så att säga, men klientluncher och affärsluncher känns självklart lite viktigare, roligare och bättre om man inte sitter på ett salladshak eller sushiställe. I och med att jag inte äter fyrbenta djur så blir det alltid fisk jag beställer in. Röding är för mig en favorit, men när jag på Vassa Eggen beställde in abborre så kom, till min förvåning, en hel fisk in på fatet. Med huvud och allt. Som tur var så var abborren i alla fall redan rensad, och det smakade fantastiskt bra! Detta kan verkligen rekommenderas!

Kränkningar på Alumnidagen

Jag kommer att medverka på ett seminarium under Uppsalajuristernas Alumnidag vid Uppsala universitet. Det är den 5 maj som jag kommer prata och diskutera kring "Kränkningar på internet". Detta ska självklart bli jätteroligt. Vi är ett stabilt gäng i debatten och det ska även bli roligt att gå på en riktigt Uppsalabankett igen. Årets bankett är på Östgöta nation och jag vågar inte ens tänka på när jag senast var där. Det var väldigt länge sedan, trots att jag (snart) bara är 30 år ung. Det kostar endast 1000 kr + moms att gå på Alumnidagen och då ingår både fika, lunch och bankett. Det är väldigt billigt det! Anmäler sig gör man här.

Gissa var jag varit

En rockig födelsedagsfest

I lördags var jag i Uppsala på födelsedagsfest hos jur. stud. Sussi, som jag lärt känna via min vän Dalajuristen. Det var tema "Rock" på festen och jag var grymt imponerad över att alla ansträngt sig så mycket för att klä ut sig till rockers. Jag hade dock inte ansträngt mig speciellt mycket. Jag hade sju minuter på mig att rafsa ihop det jag kunde hitta i min garderob som eventuellt kunde klassas som rockigt. Och trots att jag kände mig ganska oförbredd för rockparty så lyckades jag vinna "Stora rockpriset" för bästa kvinnliga rockklädsel. Festen var väldigt bra arrangerad och jag var väldigt imponerad över att värdinnan hade ordnat all den goda maten helt själv. Dukningen och dekorationerna var rockigt fantastiska och festlokalen var otroligt fräsch och fin för att höra till ett studentområde. Jag tackar Sussi för en fantastisk fest!

Jag vet att det ser ut som att jag har hängbröst på den här bilden. Men det är bara vinkeln förstår ni, jag har inga hängbröst i verkligheten.


Mina rosa glasögon ni ser på bordet är original från 1987. Från början var det mamma som fick dem av mormor om jag inte minns fel.


Triss i rockers. Obygdsjuristen, Affärsjuristen och juristernas kompis. Det var väldigt många jurister på festen. Kan bero på att värdinnan själv pluggar juridik.


Som bordsherre hade jag min gamla kursare Affärsjuristen som också bor och arbetar i Stockholm.


Killen mitt emot påstod att han spelade i ett rockband som hette "Black Monsters" och att han hade överflöd av groupies. Jag kontrade då med att hävda att jag var körtjej i ett rockigt tjejband som hette "Dirty Chicks" och att vi snart skulle ut på turné igen.

Högstadieångest i bokform

I början av denna vecka spelade jag in en bokresension som ska bli ett klipp som ligger på nätet. Det hela är en kampanj som ska främja barn och ungdomars läsande. Förutom jag var det bl.a. Kitty Jutbring, Sandra Dahlberg, Tore Kullgren och Kjell Eriksson som spelade in varsin recension. Vi fick välja en av åtta ungdomsböcker som vi läste och sen recenserade framför kameran i tre olika etapper. Det var ganksa svårt faktiskt. Vi hade inget manus eller skrivna texter utan skulle improvisera. Känslor skulle in också, jag skulle visa "ångest" genom att skrika och ha mig och vissa andra skulle visa "sorg" och gråta. Snart är klippen klara och det ska bli ganska spännande att se resultetet. I alla fall de andras resultat. Jag själv hatar att se mig i rörlig bild. En del av försäljningen av dessa åtta böcker går till Rädda Barnen. Stackars barn säger jag bara. De rädda barnen kommer vara ännu räddare efter att ha sett mina märkliga insatser.


Sångerskan Sandra Dahlberg och programledaren Kitty Jutbring.


TV-profilen Tore Kullgren och komikern och The Voice-redaktören Kjell Eriksson.


De som inte stod framför kameran satt i köket och pratade och åt sushi. Det var mycket trevligt måste jag säga. Vi hann avverka en hel del ämnen under de ca 4,5 timmar som jag var där.

Förbjud turism i Gamla Stan

Jag har fikat i Gamla Stan. I denna stadsdel befinner jag mig inte överdrivet ofta eftersom jag mest hänger på Norrmalm, Östermalm och Kungsholmen. Men det är trist, för Gamla Stan är verkligen Stockholms finaste stadsdel. Det är bara synd, eller för att inte säga patetiskt, att varannan butik har turister som målgrupp. Det stör mig. Likaså det faktum att varannan människa man går förbi på Västerlånggatan pratar engelska, tyska, kinesiska eller något annat språk som inte är svenska. Det stör mig också. Om man bara kunde förbjuda turism i Gamla Stan så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo där.




Jag fikade på ett av de anrika gamla caféerna i Gamla Stan. Mitt sällskap påstod att det var Stockholms äldsta café. Tyvärr minns jag inte vad det hette.

Bröllopsklänningar på stan

Jag har tittat på bröllopsklänningar i olika i butiker i Stockholms innerstad. En av mina närmaste vänner ska gifta sig, och jag är så glad och tacksam över att jag får vara en del av hennes bröllop, och hjälpa henne att planera. Jag känner ungefär samma glädje som om det vore jag själv som skulle gifta mig, tror jag. I alla fall är jag väldigt glad för henns skull, att killen har friat och att hon har börjat bröllopsplanera. Som vi alla vet är det dock sjukt mycket att fixa inför ett bröllop, men jag hoppas att de tar det hela med enbart ro och glädje.

Det bästa bröllopsbutiken i Stockhom som jag hittills har sett ligger på Birger Jarlsgatan.

Snart är det påsk

Som vanligt ska jag fira påsk med släkten på pappas sida uppe i vårt hus i Älvdalen. Det är lika roligt varje år att fira påsk i det huset. Men det som känns väldigt trist i år är att min storkusin, henns sambo och deras gulliga dotter inte kan vara med. Det kommer kännas väldigt tomt utan dem. Min storkusin har nämligen fött ett andra barn nu i dagarna och kommer därför inte att vara med. Men vi får väl festa och fira så gott vi kan, vi andra som inte är nyförlösta. Det känns även trist att inte kunna ge påskägg till något barn. Min storkusins barn är ju det enda barnet i släkten och som skulle uppskatta ett påskägg med klistermärken, modellera eller någon annan leksak. Godis skulle hon väl ändå ha fått av sina föräldrar eller av mormor, så det hade nog varit överkonsumtion och stor sockerchock om även jag hade kommit dragandes med ett ägg fullt av godis. Men jag får väl komma på något bra innehåll till nästa år istället. Självlysande slime ligger bra till, om det tillverkas sånt fortfarande?

På Konsum på Sveavägen säljs glittriga påskägg i två olika storlekar. Men de snyggaste äggen jag sett hittills finns på Kontorab och är i ett material som liknar plåt.

Ett wonderful wonderland

Jag har alldeles glömt bort att berätta att jag två dagar innan världspremiären var och såg Alice i Underlandet. Det var Petré Event dom bjudit in till denna fantastiska upplevelse. Det här filmen var verkligen över förväntan för min del. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men något glättigt och gulligt i sagoversion signerat Disney var väl det jag hade tänkt mig. Men riktigt fullt så var det inte. Denna film var magisk. Bilderna var magiska, precis som ljuset, ljudet och karaktärerna, som var fantastiska. Vad som förvånade mig mest var att denna film stundvis var ganska mörk och otäck, med stridigheter, svärd som slungar huvuden och ögon som trillar ur. Inte konstigt att filmen har 11-årsgräns. Jag blev snarare påmind om filmerna om Narnia än Tim Burtons andra mästerverk som Kalle i Chokladfabriken. Själva historien om Alice i Underlandet hade jag ingen vidare koll på och det tillförde i alla fall lite till spänningen för min del. Johnny Depp var verkligen helt fantastisk i rollen som Mad Hatter, men något annat hade väl ingen förväntat sig. Och hon som spelar Alice passar väldigt bra i rollen. Det här är verkligen en film som jag kan rekommendera för en stark upplevelse i sagans värld. När jag kom ut ur biosalongen var jag nästan förvånad och väldigt besviken över att jag inte längre var i Wonderland utan i ett snöslaskigt Stockholm.


Alice spelas av Mia Wasikowska. Hon är i verkligheten 21 år gammal och i filmen spelar hon Alice som 19-åring, när hon återvänder till Underlandet.


White Rabbit har sedvanligt afternoon tea tillsammans med Mad Hatter och några andra figurer från den goda sidan.


Johnny Depp som Mad Hatter, eller Hattmakaren som han heter på svenska.

Vad sjutton är Lassbo-effekten?

Idag har jag blivit kontaktad av flera juriststudenter på Uppsala universitet. De säger att det det pratas om "Lassbo-effekten" på juridiska institutionen och att man som juriststudent tydligen bör och ska veta vad det är. De studenter som kontaktat mig vet inte vad denna Lassbo-effekt är för något och har då efter att ha sökt på ordet på nätet hittat mig, och därmed kontaktat mig för att fråga om denna effekt.

Tyvärr har jag inte en aning om vad Lassbo-effekten är. Vad är det? Är det någon som vet? Jag antar att det har med min blogg att göra, att jag från och med termin 6 på juristprogrammet skrev en av Sveriges största bloggar. Om det är någon som vet vad Lassbo-effekten innbär så får ni gärna förklara det för mig. Det låter häftigt att få en effekt uppkallad efter sig. Eller är det något jag ska skämmas över?

Istället för gatlyktor

Här i Stockholm har vi slopat det där med gatlyktor. I Stockholms kör vi nu kristallkronor istället, kristallkronor som sitter i träden. Nej kanske inte i hela Stockholm, men i alla fall i Berzelii Park vid Nybrokajen, där det som vanligt även pågår någon form av konstutställning ute i det fria. Jag brukar stå och vänta på bussen där ibland, när jag ska åka iväg.

Släktkalas med bombattentat

Igår hade vi tremänningsmiddag hemma hos mig på Norrmaln i Stockholm. Det var fantastiskt skoj att så många kunde komma att vi fyllde bordet. Denna gång var det vi i min generation som bor i Stockholm som träffades, men även en släkting från Dalarna åkte upp för att vara med. Det var riktigt trevlig och roligt att träffa alla. Tre av gästerna hade jag aldrig träffat förut, inte vad jag kunde minnas i alla fall. Under middagen hade vi Melodifestivalen påslagen på TV:n, vilket faktiskt engagerade alla även då det från början mest var jag som hade flaggat för att jag måste titta. Det stora engagemanget ledde till en Lassbo-omröstning angående vilken låt som är bäst: Carola med Främling eller Carola med Fångad av en stormvind. Vi hade först en omröstning genom att bara lyssna på låtarna på CD. Då vann Främling med knapp marginal. Sen krävde minoriteten en YouTube-omröstning där även koreografin skulle beaktas, men även då vann Främling som jag röstade på, även om jag måste erkänna att de två dansarna och koreografin till Fångad av en stomvind är sjukt bra. Efter middagen stördes kalaset av en dunderknall. Klubb Kino ca 20 meter från min port sprängdes sönder. Det är inte alla släktträffar som innehåller sprängattentat!


Min långväga släkting Emma som rest från Dalarna har en man som arbetar som bagare i Säter. Han hade bakat mycket gott bröd som han skickade med till Stockholm. Emma hade även tagit med en fin skål med godis som vi åt av efter middagen.


Efter att vi fördrinkat på mousserande vin åt vi paj med en mycket god sallad och gott bröd. Min kusin Kulturvetaren hade gjort två västerbottenpajer och jag och Emma hade gjort feta/olivpaj med broccoli och rödlök.


Till dessert serverades glass, bär och kladdkaka i form av en Dalahäst. Kvällens klurigaste fråga, som vi redan diskuterade vid fördrinken, det var vilken färg Lassbogården i Stora Skedvi har. Buden var olika men jag trodde på ljusgul vilket är rätt.


Efter dessert och kaffe blev det drinkar och en shot i form av en skiktad "chickenbrain". Tyvärr har jag ingen bild på kycklinghjärnan, men mitt i den genomskinliga shoten svävar en kycklinggul klump gjord av ananasjuice. Drinken ni ser ovan är gjord på vodka, sambucca, tranbärsjuice, tropisk juice och grenadine.