Hemlig blogglunch

Idag har jag ätit lunch med bloggaren och pr-tjejen Ellen Franzén på Organic Green. Vi håller på att planera en grej. Men än så kan jag inte berätta just nu. Men det är alltid lika härligt att lära känna ambitiösa tjejer som verkligen vill åstadkomma någonting, som har idéer, visioner, arbetar målinriktat och som även lyckas inspirera andra till att driva igenom saker och ting.


På bilden ser det ut som att jag är väldigt kort i jämförelse med Ellen, eller att Ellen är väldigt lång i jämförelse med mig, men så är det inte riktigt verkligheten.

Valborgsångest

Den senaste veckan har jag haft samma råa, kalla, kyliga och otäcka Valborgsångest som jag har haft varenda år, både medan jag pluggade och när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Jag fullkomligen älskar årets alla högtider och ser verkligen fram emot dem, med dock är Valborg ett undantag. Jag avskyr Valborg. Det har jag alltid gjort.

Förutom att det över lag alltid är kallt eller rått väder och folk av någon märklig anledning envisas med att vilja vara utomhus så har jag endast dystra och trista minnen från varenda Valborg så långt jag kan minnas. Alltid händer det något tjall i form av en rad olyckor, missförstånd, pinsamheter, tårar, blod, ilska, falskhet, stor besvikelse eller bråk. Dessutom lyder den stora ångestfrågan inför helgen: Vad ska jag göra på Valborg? I år har jag fyra alternativ som jag väljer mellan och jag har väldigt svårt för att bestämma mig. Helst skulle jag inte vilja göra något alls. Jag skulle vilja stryka denna meningslösa och fullkomligt idiotiska högtid helt ur min kalender och låtsas att det är en helt vanlig helg, men det är lite svårt i och med att alla frågar mig vad jag ska göra på Valborg. Det jag har att välja på är följande:

1) Fest i Uppsala med Dalajuristen.
Det är trevliga och roliga människor som jag känner sen länge som kommer att vara där, men att på Valborg sätta min fot i Uppsala av alla ställen, det tar emot. Dessutom vill jag helst träffa nya, spännande killar, inte vänner sen förr.

2) Fest i Stockholm med Kvällstidningsredaktören.
På denna fest kommer jag inte känna speciellt många vilket alltid är spännande, men tyvärr tror jag att det mest kommer vara tjejer och par på den här festen. Jag vill ju träffa killar som är singlar.

3) Åka hem till Falun och titta på de nyfödda lammen.
Det var längesen jag var hem och jag skulle gärna vilja se lammen, men det känns en aning stressande att vara borta hela helgen när jag egentligen måste träna och har grejer att fixa. Dessutom finns det garanterat inget pojkvänsmaterial för mig runt byns majbrasa. Om det inte flyttat in någon ny ensamstående man då förstås?

4) Följa med R.G. till en av de gårdar som han kallar för torp.
Detta skulle bli riktigt avkopplande och innebära ett trevligt miljöombyte, roligt sällskap samt god mat och dryck. Dessutom får jag manligt sällskap av en trevlig, ensamstående man, vilket alltid är positivt.

Vad skulle ni ha gjort om ni var jag? Alla förslag mottages tacksamt.


Det enda som är något roligt med Valborg i Uppsala är faktiskt forsränningen. Denna kungabåt är den bästa och finaste båt jag någonsin sett i forsränningen. En kopia av Kungen och Silvias bröllopsbåt de färdades i efter vigseln.


Champagnegalopp vid Stockholms nation i Uppsala. Inte ens om jag fick 3000 kr skulle jag vilja vara där just då. Möjligtvis om jag fick 5000 kr så skulle jag kunna tänka mig gå in ett tag, men max 20 minuter.

Pest eller Kolera

Vad väljer du? Att ha samma uppfostran som en travhäst, eller känna dig lika avslappnad som Daniel Westling? Ärva Anna Ankas intellekt eller hennes empati? Dessa frågor finns med i Kjell Erikssons och Ola Karlssons nya bok som heter "Mera Pest eller Kolera". Jag var på deras releasefest för boken nu ikväll. Det var en mycket trevlig tillställning tycker jag. Det var en massa hippa och kända mediamänniskor där och jag åt ostar, kex och drack rött vin.


Vad väljer du? Dricka samma mängd kaffe som konsumeras på svenska polisstationer under ett år, eller att hångla med alla på Hinseberg och Kuma?

Blondinbella med sällskap

Det är inte direkt varje dag som jag kan kalla mig för en 20-årig hipster, och det är inte direkt varje dag som jag blir tagen för en sådan. Vanligtvis är jag endast en trött, 30-årig jurist med trista juristkläder. Men idag förstår ni, idag står det i tidningen att jag tillhör ”Stockholms hipsters i 20-årsåldern”. I dagens City är jag nämligen med på bild från minglet på Bukowskis. Att den som skrev bildtexten sen trodde att jag var Blondinbella, det tycker jag är en sådan detalj som vi kan bortse från. För texten handlar väl ändå om mig?


”Det här var kids man inte vill ha i möblerade rum när sprit är inblandat”. Kolla in hela mingelreporatget på City.se.

Födelsedagskalas på Reimersholme

Igår kväll var jag på kalas på söder. Min kusin Kulturvetarens man P.E. fyllde 32 år. Det var en mycket trevlig tillställning. När jag anlände vid fyra på eftermiddagen var det redan gratulanter på plats och sen kom och gick det folk ända fram till småtimmarna. Det bjöds på goda hamburgare, vin och drinkar. Kvällens populäraste drink var den klassiska Dräparen, gjord på Explorer och Baileys, samma sak som Christer Pettersson drack efter att han friats för Palmemordet i hovrätten. Jag hamnade i en diskussion om varför jag sedan 10-årsåldern valt att vara vegetarian. En aning berusad som jag var så hävdade jag bestämt att jag minsann inte alls tyckte synd om djuren, de som slaktades, att jag inte alls bryr mig om slakt, djurhantering och sånt och att jag är vegetarian enbart för att jag inte gillar kött. Men jag menade såklart inte så, för så tycker jag inte. Jag menade att jag i första hand inte äter kött för att jag inte tycker om kött, men självklart är jag helt emot att djur slaktas för köttproduktion eller på något sätt hanteras illa. Så, då har vi rätt ut det.


Det var vår på Reimersholme. Fina, gula blommor hade slagit ut i gräset.


På eftermiddagen var det barn och den äldre generationen som gratulerade födelsedagsbarnet. Jag var med både på eftermiddagen och kvällen. Faktum är att jag var på festen i exakt 12 timmar.


Ser ni killen i mitten, han i rödrutig skjorta och glasögon? Han tjatade flera gånger om att han ville att jag skulle skriva om honom i bloggen, att han var den snyggaste killen på festen osv. Nu får han vara med på bild i alla fall.


Jag dansade i mina gröna pumps. Kulturvetaren och hennes man har en gigantisk samling av LP-skivor och det var jätteskoj att spela gamla hits på LP-spelaren. Men som vanligt när man har hemmafest så kommer det en gnällig granne och förstör det roliga genom att be oss att sluta spela musik.

Att koreografera en bröllopsdans

Fyra av mina närmaste vänner är förlovade och ska snart gifta sig. Jag har har därför drabbats av värsta bröllopshysterin. Jag har t.ex. spenderat flera timmar på att titta på olika koreografier på internet för att få inspiration till att koreografera en bröllopsdans. Inte för att jag ska gifta mig ännu, jag har ju inte ens någon kille. Och inte för att någon av mina vänner har bett mig att koreografera, men det är ändå roligt att börja tänka till. Jag vill ha ett riktigt häftigt och överraskande dansnummer, ungefär som det här:



Fast det vore ju också väldigt läckert att ta in både tärnor och marskalkar i koreografin och göra ett stort, fett dansnummer, ungefär som i den här koreografin:



Och min fascination för Michael Jacksons kultförklarade "Thriller" gör att den låten är ett måste att på något sätt få in i bröllopskoreografin:



Sammanfattningsvis kan konstateras att jag 1) Måste skaffa mig en kille som både kan dansa och vågar bjuda på sig själv, samt att jag 2) Måste omge mig med tärnor i form av vänner som både kan dansa och vågar bjuda på sig själva.

En äkta spansk rysare

Jag har varit på galapremiären av filmen Hierro. Det är en spansk skräckfilm i samma stil som andra spanska skräckfilmer av typen Barnhemmet och Pans Labyrint. Denna film har 15-årsgräns men jag tycker inte att den var riktigt lika läskig som Barnhemmet. Filmen handlar om en ensamstående kvinna som tappar bort sin son när de åker färja till ön Hierro. Ingen vet vad som hänt sonen och efter både polisanmälan, eftersökningar i vattnet och affischer med sonens namn och bild tvingas kvinnan åka hem till fastlandet igen. En dag får hon ett telefonsamtal från polisen som vill att hon ska komma och identifiera en barnkropp som de hittat i vattnet. Detta tvingar henne tillbaka till ön och i väntan på DNA-test får hon uppleva ön Hierro. Det här är ingen höjdarfilm men en sevärd, ganska lugn rysare som utspelar sig i sjabbig men fascinerande miljö på spanska landsbygden.


Elena Anaya i rollen som María. Den försvunna sonen Mateo spelas av Hugo Arbues.

Bröllopsmazariner på Bukowskis

Idag har jag varit på mingel och VIP-visning på Bukowskis. Jag har sett en massa läcker och häftig konst, men även en del mossiga grejer. Det var Linda Skugges pr-bryå som bjudit in till eventet. Jag fick med mig hem den mest välfyllda goodiebagen jag fått på länge. Den innehöll allt ifrån bodywash och vitaminvatten till choklad, te och Delicatos oficiella bröllopsmazariner. I vimlet såg jag bl.a. Robert Gustafsson, Tomas Ledin, Unni Drougge, Ernst Billgren, Per Lernström m.fl. Jag sprang även in i min gamla gymnastikkompis, numera journalisten Björn af Kleen. Per Lernström från "Ballar av Stål" berättade att han åkt vasaloppet och har målet att göra en klassiker. Det blev jag och min vän Förskolläraren lite förvånade över. Vi trodde inte att han var en sportkille. Vi trodde att han var en mediakille. Men jag vet ju egentligen sen förr att man aboslut inte ska sätta in folk i olika fack, för de flesta människor är mer mångsidiga än så. Jag har aldrig passat in i ett stereotypt fack och det är jag glad och tacksam över.


Dessa mazariner ska jag frysa in och äta på bröllopsdagen den 19 juni.

En nubbeask med lack

Jag har fått naggellack från prenumerationstjänsten Nailmail. Det är en prenumerationstjänst som går ut på att man varje månad får naggellack hemskickade på posten. Varje månad är det olika märken och färger. Jag fick dessa nio naggelleack leverarade i något som såg ut som en nubbeask, en sån där som man köper olika sorters småsnaps i. Om det är någon som är intresserade av Nailmail så får ni 30% rabatt på första paketet om ni anger mitt för- och efternamn när ni blir medlemmar på webbplatsen.

Dyra burkar

Jag testar just nu Oriflames Aqua-Rhythm. Jag har aldrig testat en så dyr hudkräm förut. Vanligtvis handlar jag krämer på Apoteket. Den här dag- och nattkrämen från Oriflame ska tydligen återfukta huden samtidigt som den förhindrar hudens åldrande. Krämen kostar 365 kr per burk. Det ska bli intressant att jämföra dessa med Apotekets krämer i 70-kronorsklassen som jag annars använder.

Nära och bra till Café 60

Ibland när jag inte har mat hemma eller när jag inte orkar gå handla eller laga mat, då köper jag vetgetarisk taco-sallad på Café 60 på Sveavägen. Det är alltid imponerande att se de mängder av fikabröd, tårtor och bakelser som ligger i stora lass runt disken. Stora högar av cocosbollar trängs med gigantiska maränger och muffins.


Tårtorna ser fina ut, men jag har tyvärr aldrig smakat sötsakerna på Café 60.

De glada köksslavarna

Äntligen fick jag mina glas

Igår vid halv ett på natten skrek jag av glädje i korsningen vid Kungsgatan Sveavägen. I Cerveras skyltförnster såg jag fyra exemplar av mina glas. Dessa glas har jag nämligen svurit och muttrat över i mer än ett års tid. Jag började nämligen samla på dessa champagneglas när de såldes av Duka. När sedan Duka köptes upp av Cervera försvann glasen spårlöst. Jag gjorde en del ansträngningar och kontaktade butiker för att höra om de visste var Dukas gamla lager hade tagit vägen, om det sålts vidare till butiker utomlands eller var sjutton de gjort av alla glas, men ingen visste något. Jag hann köpa tio av glasen i våras och hade velat ha fyra till så det går att slå sönder två och fortfarande ha ett dussin. Och det var därför jag blev så glad inatt när jag såg att glasen kommit tillbaka! I förmiddags gick jag till Cervera och köpte de fyra glasen som stod i skyltfönstret, för det visade sig att skyltexemplaren var de sista glasen som fanns kvar. Ibland har man tur!


Mina fina, älskade champagneglas. Nu är samlingen äntligen komplett.

Endast roliga uppdrag tack

I morse hörde jag på SVT:s Nyhetsmorgon om konstnärsstödet. Stödet i fråga innebär att vissa konstnärer får en garantilön av staten varje månad eftersom det är så synd om konstnärer som inte tjänar så bra och har svårt att tjäna ihop till sin egen pension. Märkligt nog är det dock endast ca 150 utvalda konstnärer som får denna garantilön. Resten av alla fattiga konstnärer verkar det inte vara så noga med. Hur urvalsprocessen går till är även det lite märkligt, den verkar vara högst godtycklig. En konstnär som får stödet satt med i studion och tyckte att konstnärsstödet var mycket viktigt att bevara. Utan stödet tvingas han nämligen ta uppdrag som han inte tycker är roliga, så kallade skitjobb där hans konstnärliga frihet inte kan få komma fram.

I rättvisans namn skulle jag vilja att staten även inför ett juriststöd. En garantilön åt jurister vore välbehövligt. Jag vill nämligen inte tvingas ta ärenden som jag inte tycker är roliga. Jag vill inte arbeta med sådant som är tråkigt, betungande, mödosamt eller som tar för lång tid, så kallade skitjobb. I likhet med konstnärerna vill jag endast arbeta med roliga ärenden och roliga klienter.

Sveriges nya Superprins

"Superprinsen har gått vilse på slottet. Två blodiga små tvillingflickor frågade precis om jag ville leka med dem för alltid. Folk är verkligen trevliga mot mig här i Storstaden!"

Jag ser verkligen fram emot bröllopet mellan Victoria och Daniel. Jag läser allt jag kommer över om bröllopet och klarar inte av att läsa en hel bröllopsartikel utan att bli tårögd av lycka. Varför jag berörs så starkt vet jag inte riktigt. Antingen blir jag glad för brudparets skull, att de äntligen får varandra, eller så blir jag glad för min egen och Sveriges skull. Att vi äntligen ska få beskåda ett bröllop i kungahuset.

Något annat som är riktigt skoj, det är Aftonbladets tecknade serie Superprinsen där man får följa kungafamiljens privatliv bakom de fina fasaderna. Varje torsdag kommer ett nytt humoristiskt avsnitt på webben och jag följer även Superprinsens roliga uppdateringar på Facebook. Det är helt klart lite roligare att leva i Sverige just nu, med allt som händer runt bröllopet och den bröllopsyra som kommer att ta Sverige med storm i juni. Detta bröllop kommer att bli ett minne för livet, för alla inklusive republikanerna.

Rysk burlesquefest på Söder

Lördagskvällen spenderade jag med min vän Entrepenören. Han drog ut mig på fest på Söder. Vi gick till en klubb på Södra teatern som heter Hootchy Kootchy som har burlesquefest fyra gånger per år. Denna gång var temat "Ryssland". Det var väldigt bra stämning på klubben. Kul var även att precis alla, så långt ögat nådde, var utklädda. Det var riktigt skoj att se allt från ryska ballerinor i tåskor till killar med björnmössa och mustasch. Vid tolv framfördes även en burlesqueshow på scenen. Innan vi gick till klubben hade jag och Entrepenören fördrink inför fördrinken henna hos mig, och sen åkte vi till en större förfest. En riktigt kul kväll blev det!

God mat med tjejerna

Jag har ätit god mat med tjejerna två dagar i rad. I torsdags lunchade jag med Datortjejen och Skatterättsjuristen på Organic Green på Rehnsgatan. De har fantsastiskt goda och hälsosamma rätter som dessutom är vegetariska. Det stället rekommenderar jag verkligen.

I fredags hade vi cocktailprovning hemma hos Cancerforskaren. Vi började med trerätters middag och gick sen över på cocktails. På bilden ser ni en god förrätt i form av morotssoppa. Efter provningen sov jag hemma hos Dalajuristen som bäddade ner mig i sängkläder med dalahästar på.

Fina gamla bilder

I påskas tittade vi på gamla diabilder uppe i huset i Älvdalen. Det är fantastiskt roligt att se bilder från förr tycker jag. Här är några exempel på bilder från förr.


Jag och mina kusiner bara i bäcken uppe i fäboden. Min pappa (i röda shorts) och fasters man (i blå badbyxor) övervakar det hela.


Kolla in kläderna. Min farmor som det var stil på har en fantastiskt fin gul- och vitrandig klänning. De orangea byxorna kan diskuteras.


Dop i fäboden. Mina kusiner ska döpas och präst är inkallad. Jag syns lite bakom blommorna på bordet.

Mer påsk och mer födelsedag

Igår åkte jag från Älvdalen till Falun för att fira min 30-årsdag, denna gång med släkten på mammas sida. Vi firade även min syster som fyllt 25 år och lite påsk på samma gång. Det blev mycket resande denna dag. Jag åt frukost i Älvdalen, lunch i Falun och en sen middag i Stockholm. Det är alltid jätteskoj att träffa säkten men nu är jag nästan glad över att allt firande är slut. Den senaste tiden har det blivit väldigt mycket fest och firande. Under två veckors tid har jag firat min födelsedag vid sex olika tillfällen och firat påsk fem dagar i rad. Nu får det vara slut på festandet för ett bra tag. Jag orkar inte mer.


Jag har fått en ny kamera i present av mamma och pappa, en som är tusen gånger bättre än min förra som var skitdålig. Dessa bilder är de första jag lägger upp som är tagna med den nya kameran.


Det positiva med den nya kameran är att 0% av bilderna hittills har blivit suddiga eller skakiga. Med den gamla blev ca 80% av bilderna helt oanvändbara p.g.a. sudd och skak. Kamerans fantastiska filmkamera är jag också väldigt nöjd med, det är en rolig leksak.


Så här ser kameran ut. Och så här trött och sliten ser jag ut när jag festat i två veckors tid och därefter gått upp klockan åtta på morgonen för att sitta i en bil i flera timmar.


Dessa söta påskmazariner åt vi med släkten. Efter släktkalaset träffade jag min kära barndomsvän, grannen över åkern, och åt mazarin med henne också. Det var säkert sex år sedan vi sågs och verkligen hade tid att prata med varandra. Hur kul som helst! Jag fick även träffa hennes underbart söta illa dotter som är 1,5 år.






Efter allt påskgodis, all påskmat och allt födelsedagsfirande ska jag bara äta nyttigt och träna som bara den inför Ugsimaran 2010 som jag ska springa i juli. Nu är det hårdkörning som gäller! Jag tränade i morse mellan 07.45 och 08.30.

Äggmålartider

I år målade alla ett sjävporträtt på ägget. Ett av dessa ägg ska föreställa mig. Tyvärr gick inte informationen fram till mig att det var självporträtt som gällde, så jag gick till en början loss med den blå färgen som sen fick vara hår.

Långfredag i bilder

När släktingarna på pappas sida anlänt åt vi smörgåstårta och drack bubbel för att fira min 30-årsdag. Vi skulle ha firat min systers 25-årsdag samtidigt, men tyvärr är hon sjuk och kunde inte vara med.






Efter en fantastiskt god förrätt som bestod av västerbottenpaj, stenbitsrom och gräddfil åt vi traditionel påskmiddag.


Braskaminen i köket värmde gott. Även då det faktiskt finns el och element i huset är det inget som slår braskaminen.


En av kycklingarna som prydde bordet hade någon huggit av huvudet på. Det var inte jag.


Blåbärstårta från Morins Konditori i Älvdalen. Att få fira mina 30-år i Månsta, som jag har så många minnen ifrån, det är grymt.


Kaffe, tårta och whisky intogs detta år i det stora rummet på vinden. Därefter tittade vi på gamla dia-bilder. Hur kul som helst!

Älvdalen i snö

Äntligen framme. Efter en 4,5 timmar lång resa med både tåg och bil är jag ganska tacksam och glad över att se Älvdalens kyrka, som är bland det första man ser innan man kommer in i Älvdalens by.


På skärtorsdagens kväll åt jag middag med pappa och bror i huset i Månsta, där släkten på pappas sida ska fira påsk. Jag åt sojakorv och potatisgratäng. De andra åt kött. Till dessert blev det glass och grädde.


Idag på förmiddagen åkte jag upp till fäboden Okbodarna för att hämta ner mina tolv champagneglas som står där uppe i Röda Stugan. De kan med stor sannolikhet komma att behövas nere i Månsta.


Det gick att gå i skoterspår nästan ändra fram till Röda Stugan, men sen blev det till att pulsa med snö upp till knäna. Pappa gick först och jag gick i hans fotspår.


Det var snö snö snö så långt ögat nådde.


Trots att fäboden var ett snölandskap istället för en sommarfäbod såg allt i huset ut som på sommaren. Allt i Röda Stugan stod som jag lämnade det i slutet av juli.


Att vi pulsade med snö upp till knäna är ingen överdrift, så var det!


I fäboden gäller hastigheten 10 km/h även på vintern.

Nu har släkten på pappas sida anlänt till Månsta i Älvdalen, och påskfirandet kan börja på riktigt! Glad Påsk på er!

En dag full av firande

Igår fyllde jag 30 år. Det blev helt klart en minnesvärld dag full av gratulationer. Jag tror jag i snitt fick en gratulation per kvart, under hela dagen! Både per telefon, SMS, Facebook och IRL. Tusen tack för alla gratulationer! Jag känner mig verkligen firad, hedrad och gratulerad! Jag har aldrig varit med om något liknande! Men firandet är inte slut ännu, för idag åker jag till Älvdalen för att fira påsk och min födelsedag med släkten på pappas sida. Det är mig och Jesus uppståndelse vi firar alltså. Jag och Jesus. Och på måndag ska jag fira med släkten på mammas sida. Firandet tar aldrig slut känns det som, men det är bara roligt!


På min arbetsplats JCA Skarp Advokatbyrå blev jag gratulerad med tårta och champagne. I present fick jag en flaska Amarone Masi Costasera, boken "Mat och vin" samt en stor bit parmesanost. Tusen tack killar!


Igår kväll var det några kompisar som efter jobbet kom över och skålade i Gula Änkan och åt mat. Jag hade beställt catering från Sthlm New Deli på Tegnérgatan och är väldigt nöjd med maten faktiskt. En buffé med en quornrätt, en laxrätt, qinoua-, bulgur och risblandning, hummus, limesås, bröd, ruccolasallad, chokladkaka och glass var det vi åt. Kolla in Sussis blogg för fler bilder från middagen.


Jag har egentligen sagt ifrån mig presenter från vänner och bekanta men ändå har jag fått massor! Jag har fått väldigt många flaskor vin, champagne, nagellack och presentkort på nagelvård, choklad, marsipankycklingar, halsband från Snö och halsband från Efva Attling, sällskapsspel, blommor och gratulationskort.

Ni ser en stor chokladboll i bilden och det var min kompis Daniel som kom med den. Det var mer en symbolisk present och jag skrattade så jag dog när jag såg var det var. Men den historien kan vi ta en annan gång.