Eftersom det är premiär för 2011 års Melodifestival ikväll så hade jag bjudit hem nio av mina närmaste tjejkompisar på drinkar, vin och snacks. Tanken var att vi skulle titta på Melodifestivalen hemma hos mig och sen gå ut på Berns eller Collage. Utav de nio inbjudna var det sex stycken som tackade ja, och en sa kanske. Idag och igår hörde alla utom en av sig och meddelade att de antingen fått förhinder eller var sjuka och därmed inte kommer. Jag sitter nu ensam i min soffa och väntar på Förskolläraren. Med dryck och snacks för sju personer. Tänk att jag kände på mig att det skulle bli så här. Ibland känns det som att det bara är aktiviteter som börjar med ordet "tjej" som går hem i min vänkrets, som t.ex. tjejmiddag, tjejbio och tjejhelg. Andas man ordet "utgång" i samband med det så vill ingen komma. Alla vill helst sitta hemma med sina pojkvänner, gå på parmiddagar eller bara göra rena tjejaktiviteter. Mitt liv suger verkligen just nu. Som 30-årig singel är man som en bug i det sociala livet och passar inte in någonstans.
Denna klänning ser mintgrön ut i kameran, men den är skogsgrön på riktigt. Klänningen är från Bik Bok men jag har satt en svart kjol över för att ta udden av den stora mängden grönt.
UPDATE: Förskolläraren kom i alla fall, och jag sa åt henne att ta med sig sin blivande man nu när det ändå inte blev något schlagerparty. Vi hade en trevlig kväll och kollade på Melodifestivalen men någon utgång blev det självklart inte. Min chans att träffa nya killar/män är i princip obefintlig.
Denna klänning ser mintgrön ut i kameran, men den är skogsgrön på riktigt. Klänningen är från Bik Bok men jag har satt en svart kjol över för att ta udden av den stora mängden grönt.
UPDATE: Förskolläraren kom i alla fall, och jag sa åt henne att ta med sig sin blivande man nu när det ändå inte blev något schlagerparty. Vi hade en trevlig kväll och kollade på Melodifestivalen men någon utgång blev det självklart inte. Min chans att träffa nya killar/män är i princip obefintlig.
20 kommentarer:
Fina Karolina! Hade jag varit i Stockholm hade jag kommit på stört! Däremot tackar jag nej till allt som börjar på "tjej-"..
Du är iaf jättefin :)
Kramar Alexandra
Åh vad störigt Karolina =( Det borde vara förbjudet att tacka nej med så kort varsel. Hade jag vetat om detta tidigare så hade jag bjudit in mig och kommit hem till dig från Uppsala på studs!! Hoppas det blir en lyckad kväll trots allt. Kram på dig! /Sanna
Vad tråkigt det låter att vänner gör så, lite förvånad, men livet är så tufft, på ett sätt helt i onödan, vad du nu ska göra åt det:-). Hoppas du får en rolig söndag och kan hitta på något bra. Tänkte skriva typiskt Stockholm men det är nog lite tufft, hårt och attityder överallt. Och du passar väl verkligen in så hoppas du hittar var.
Ge inte upp Karolina! Världen är full utav heta, akademiska män som du föredrar... Vet hur det känns att bli lämnad eller inte värdesättas. Det känns för jävligt! Själv försöker jag undvika allting med ordet ''tjej'', ha ha. Hitta lite nya, roliga människor som vill parta och ha kul! Res; då finns det större chanser till att hitta något, det vidgar vyerna och chanserna.
Jag tror på dig, livet är hårt...
Puss
Se det positiva, ju mindre folk som kommer ju mer sprit bli det till dej, och dyngrak lär du bli, lägg in en snus också så ta spriten bättre.
Förstår att det är tråkigt när alla ställer in men själv tycker att jag allt som börjar med "tjej" är lite tråkigt. Varför kan du inte bjuda in både tjejkompisarna och deras killar/sambor/män, och sedan gå ut allihopa? Jag går gärna ut med min sambo och andra vänner och tycker det är löjligt att folk inte kan umgås med sina män OCH sina vänner. Vad händer om du bjuder in alla inkl respektive för drinkar och utgång?
/CL
Du får börja titta efter honom i vardagen; på jobbet, tunnelbanan, gymet, kvartersbutiken etc. Han behöver inte finnas just på krogen. Tror att du nämnt att du arbetar i Kista och där finns det gott om välbildade män med höga inkomster i din ålder som också pendlar från city.
Obefintlig är inte chansen att träffa någon. Men som andra har kommenterat i ditt inlägg med krav så ska du kanske sänka kraven lite, eller helt ta bort dem. Låt hjärtat styra istället och sök på platser där du inte skulle ha sökt. Vem vet - kanske dyker HAN upp på en plats och vid ett tillfälle när du minst anar det. Kanske på torget, kanske på en hemmafest hos någon. Men för att det över huvud taget skall lyckas, att du skall slippa vara singel, måste du nog förändra din inställning. Om du säger att chansen är obefintlig, så kommer den också att vara det. Säg istället till dig själv att du har alla chanser i världen. Lycka till!
hej! otur med festen, men å andra sidan är det ju svårt att hitta en kille på krogen, särskilt om man är ute efter lite äldre och mognare personer. betydligt lättare är det ju på internet! där kan man ju också få fram killar som helt motsvarar sin "specifikation".
Hej
Håller med ett par av de andra anonyma, släpp kraven och låt hjärtat styra. Och som sagt, kommer de inte på festen så blir det med godsaker till dig :)
Vänta inte på att någon skall stöta på dig, stöt själv på allt som rör sig, det kan vara DIN man...
Vet att du redan testat nätet, men kanske är dags att testa en runda till? Vill tipsa om detta fina inlägg;
http://attvaranagonsfru.se/?p=947
Tycker inte alls du ska sänka kraven, finns alldeles för många idioter och klart du ska ha krav både på vänner och eventuell karl, om du tänker efter så är du säkert glad du slipper en del av väninnornas sambos;-) och klart du träffar någon fast där du minst anar kanske och ha respekt för dig själv, analysera mer din omgivning, vill du byta liv med väninnorna? Tror inte det, ha det bra!
Håller med; SÄNK INTE KRAVEN! Det är dina krav och de förutsättningar för att du ska bli attraherad. Kommer knappast hålla om det är påtvingat. Men jag tror inte du kommer sänka kraven heller. När man möter kärleken så händer det ju grejer liksom. Puss!
Oj, vad jag känner igen mig! Själv är jag 28 år och singel och med väninnor som börjar leva i någon sorts kokong så fort de får pojkvän. Dvs ingen mer utgång eller ens en liten drink, utan bara vara hemma med pojkvännen. Eller träffas med pojkvännen, vilket i och för sig kan vara kul men inte varenda gång kanske... Och angående kraven, jag har också höga krav som jag har försökt sänka ett antal gånger men jag är faktiskt hellre singel än tillsammans med någon "bara för att"...
Lycka till! :)
Känner igen det där. Trist när det blir så och typiskt nog händer det oftast de gånger man själv är som mest laddad, har den perfekta outfiten och bästa partyhumöret. Jag skulle lätt ha hängt på ;) Lets trotsa tråkmånsarna! /Anna
Fin blogg! Hittade hit för första gången i dag. Klänningen ser snygg ut också.
Jag tycker det är ganska tråkigt att sitta hemma med pojkvännen, kanske en utekväll snart? :)
Ok, varför ska Karolina träffa någon när det ändå är tråkigt att sitta hemma med sin man/sambo och man bara vill ut och hur kan man säga att de som inte kom med ut egentligen har sambos som man vill slippa träffa? Män låter inte som något värdefullt alls här från vissa kanter. Så illa kan det väl inte vara?
Jag tror på CL:s upplägg, självklart ska man kunna ta med sina respektive och gå ut tillsammans.
En stor grupp kvinnor drar nog inte så mycket män till sig heller, små grupper är bäst om män ska våga närma sig tror jag. Eller så får man sköta jobbet själv, förstås, då kvittar det om man är med ett stort gäng. Men tar alla singlar , oavsett kön, initiativet till 50% och går fram och presenterar sig hos intressanta objekt eller väntar vi helst...?
Det låter lite deppigt att tro att ens chanser är obefintliga och sedan stanna hemma. Man får helt enkelt gå ut själv (tufft, jag vet). Ett sätt att öva är att gå själv till ett ställe och vara där en halvtimme innan någon vän/väninna sluter upp, då blir det inte lika otäckt. En annan väg är att låna väninnornas bröder/sambos och gå ut med dem istället, på after work? Eller jobba på att få till after work med kollegorna.
Dock är det fult att avboka med kort varsel utom när man verkligen inte kan och som vän till någon singel tycker jag man kan följa med ut ibland och dela deras liv! Självklart är du besviken på dem! Samtidigt, sett i ett längre perspektiv; man måste överge tanken på att ens stadgade väninnor ska finnas där för att hålla en sällskap ute. Jag skulle aldrig orka följa mina singelväninnor ut och ragga så mycket som det skulle behövas och ingen orkade göra det för min skull när jag var ensam singel. Jag har ju äntligen kunnat lägga det där ute-livet till handlingarna genom att gifta mig. Det är skönt att slippa vistas på sådana ställen i jakten på någon och istället ha middagar hemma och sen gå ut enstaka gånger. Det räcker så bra. För om det inte vore så, varför gav jag upp mitt singelliv? Så vi stadgade är nog inte dem du ska bygga på när du vill ut och leta?
Du kanske ska fundera över hur du ska göra för att träffa någon och göra en mer ambitiös plan än att hoppas på smulorna i form av enstaka utekvällar som de stadgade kan bistå med. Då känns det inte lika uppgivet, det blir bara en liten miss på vägen när de avbokar.
Ha det gott Karolina
hälsar
Marie
Oj det hade kunnat vara jag som skrev det här inlägget. Jag känner så igen mig i din situation och sitter nu och funderar på om jag skulle kunna var så modig att våga gå ut själv en lördagkväll, men har inte kommit dit än även om jag känner att det är den enda möjligheten för mig att få gå ut eftersom vännerna föredrar lugna myskvällar. Kämpa på säger jag bara, det försöker jag göra i alla fall.
Oj vännen, känner med dig, verkligen.
Och du är jättefin på bilden, trots att du ser ganska ledsen ut!
Skicka en kommentar