Idag fyller jag 31 år. Idag för ett år sedan hade jag nyligen haft ett stort 30-årskalas tillsammans med tre av mina vänner. Vi sa då att "efter 30 börjar guldåldern" och jag fick höra från flera håll att "livet börjar efter 30". Tyvärr blev det inte riktigt så för min del. Det senaste året har kanske varit det värsta i mitt liv. Jag har utsatts för kalldusch efter kalldusch på olika plan och olika nivåer. Både vad gäller karriären, kärleken och hälsan. Att jag hade körtelfeber i elva veckor och aldrig varit sjukare känns egentligen bara som en liten grej i mängden av all annan olycka.
Inte ens med min lägenhet, som jag verkligen trivs i, har det funkat felfritt. Som ni vet blev lägenheten inte godkänd i husets ventilationsbesiktning och jag blev tvingad att bygga fram en ventil i köket. Och nu har parkettgolvet svällt upp och jag har kanske en vattenläcka i hallen utanför badrummet. Antal dejter jag lyckats komma iväg på kan man räkna på en hand och dessa dejter har såklart inte lett till något, inte ens en andra dejt. Och detta samtidigt som mina vänner föder barn och skickar iväg bröllopsinbjudningar. Dessutom har folk jag känner dött som flugor omkring mig, men som tur är har ingen som stod mig nära gått bort. Jag har heller aldrig känt mig så sviken och överkörd av vissa vänner som under detta år, vilket har hänt vid flera tillfällen i olika sammanhang.
Men för att se det 30:e året från den positiva sidan så kan jag ändå vara nöjd med att jag vann damklassen i Ugsimaran i Älvdalen. Det är det inte alla som har gjort. Jag lyckades även gå ner 8 kg med Grace Wellness. Att det 31:a året blir ett bra år vågar jag knappt ens hoppas på, och jag skulle vilja skriva att det kan ju inte blir sämre. Men det kan det nog visst. Eller så blir det året då allt vänder och faller på plats.
En nybliven 31-taggare. Jag ska fira ikväll genom att äta lax och dricka ett glas rött hemma i min lägenhet. På lördag blir jag firad av kompisar. 
19 kommentarer:
Grattis. Du är ju iaf jäkligt snygg i håret :)
Tack snälla Tess!
Från och med nu kan det bara gå uppåt vilket det också kommer att göra, jag kan känna det.
Period avlöses efter en annan. Tro mig, jag har varit där och jag vet.
Du är så fin person och då kommer alltid det bästa slutligen till en.
Många kommentarer och tjöt från mig idag- det bjuder jag på!
STORT grattis igen Karro, fira med något starkt!!!
Hej Karolina,
Blir ledsen av att höra att du haft det tungt. Hoppas självklart att det vänder snart.
Jag minns dig som en trevlig tjej och tycker att du förtjänar att ha det bra.
Vi brukade heja i plugget (och på nationerna) och jag tycker så här i efterhand det e synd att jag inte pratade med dig lite mer. Men du gick ett par terminer över mig så jag blev nog nervös =)
Ett stort grattis hursomhelst! Och hoppas att det blir mest glädjetårar framöver.
Kram från Erik
Ett jättegrattis till dig! Hur illa det än har varit så är du iaf sjukt snygg i håret!
Tack Erik! Synd att du inte pratade med mig så pass mycket att jag vet du är! ;)
Tack KA och Helena, jag hoppas det blir bättre ja! Och jag är nöjd med håret.
Hej Karolina! Jag har följt din blogg i flera år men jag tror inte att jag har kommenterat förut! Det har ju märkts på dina inlägg under det senaste året att du har haft det jobbigt ibland och jag tycker att du är tuff som skriver om det i bloggen, det är uppfriskande att läsa ärliga inlägg som speglar verkliga livet, upp och ner. Jag hoppas verkligen att det blir bättre framöver, du verkar vara en bra tjej och förtjänar att må bra! Lycka till med år 31 och stort grattis i efterskott! Kram Åsa
Jag tycker det är otroligt synd att du har sådan "otur". Dock tror jag inte alls det handlar om otur utan snarare om att din egna inställning tyvärr drar till sig alla dessa negativa händelser i ditt liv. Du måste börja tro på att det kommer bli bra och först då kommer det börja bli bättre. Just nu genomsyras din blogg av cynism, bitterhet och negativism.
Det finns egentligen ingen som helst anledning till varför du inte ska få lycka i ditt liv. Du är otroligt smart och intellektuell, har en otrolig karriär både bakom och framför dig, har många nära och kära vänner, en familj som du verkar har otroligt nära och bra band med, och för att inte förglömma, du är SJUKT snygg och vacker!
Läs på mer om hur du kan vända dina nedgångar till framgångar. (Attraktionslagen!) För det kan du. Du måste bara fatta det själv!
Tycker inte Karolina är speciellt negativ. Till skillnad från andra bloggar så vågar hon skriva hur hon känner.Med andra ord håller hon inte upp en fasad(det är intrycket jag får iaf).
Att du var sjuk så länge verkar vara det jobbigaste av allt. Kompis grejen verkar också jobbigt så vi får hoppas på mindre sånt detta år:-) Ha det bäst.
Tack för era fina kommentarer kära läsare!
Leila: Tack för din kommentar! Jag hoppas också att det vänder nästa år. Och visst, när man tänker efter så får man ju inte glömma bort allt postivit som finns i ens liv också! Även om det är svårt att komma ihåg det ibland.
På vilket sätt känner du dig sviken av dina vänner?
Anonym: Det är av olika orsaker. Över lag har jag känt det senaste året (eller två åren) att det är svårare och svårare att få med sig vänner ut på saker. Alla andra har ju sambo eller pojkvänner och det känns ofta av att det såklart är sambolivet, pojkvännen eller parmiddagar som prioriteras, vilket också leder till att kompisar mer ofta har bokat av planderade saker med kort varsel. Jag som är singel är ju mycket mer beroende av mina vänner, än vad dom är av mig. Om inte jag har bokat in någon med en kompis eller flera så sitter jag ju ensam hemma och har tråkigt, vilket inte är kul. Det känns som att det alltid är jag som får ta intiativ till saker, kontakta folk, dra i folk och fråga runt om det ska hända något, annars händer det inte något.
Att sen vissa enstaka personer i min vänkrets har varit mer omöjliga än andra och bokat av grejer på de mest märkliga sätt, eller på andra sätt inte hållit vad de lovat, det är en annan histora. Men dessa personer får man ju försöka att sålla bort. Det går ju inte att försöka upprätthålla ett socialt liv med personer som det inte går att planera med, eller som inte är pålitliga.
Haha =)
Du sa i alla fall en gång att du "alltid blir så glad av att se mig".
Borde nog fattat bättre och klubbat fisken medan den var i båten, så att säga.. Nu e väl fikachanserna bortblåsta. Om jag förut var fundersam pga att du hade hunnit längre med utbildningen är jag ju fundersam pga helt andra saker nu. Till exempel att du har mycket finare hår än vad jag har =)
Erik
Erik: Aha du vet jag vem du är alltså? Men jag tyvärr ingen koll idag alls, der inget ansikte framför mig. En Erik som gick några år under mig? Ja det fanns ju många!
Jaja, får väl skicka ett mejl då om det är så viktigt =)
Hoppas de firade dig enligt konstens alla regler.
Erik
Grattis i efterskott!
Grattis i efterskott Karolina!
Ja, fy, livet kan kännas oerhört motigt. Min erfarenhet är att livet svänger och att det inte går att kontrollera alltid. Vi befinner oss i ett sammanhang med andra mänskliga varelser och de gör sina val som påverkar dem som finns runtomkring. Valen kan vara både rationella och irrationella.
Ibland när man är som mest pessimistisk så händer något bra, trots att man surat och trott det värsta, andra gånger när man är positiv och jobbar på så händer inget alls eller det går inte som man tänkt trots allt positivt tänkande.
På något sätt måste man balansera mellan att vara sann mot vad man känner och accepterar alla sina känslor, samtidigt som man måste balansera dem mot det man har som faktiskt är bra. Och det är det man använder livet till, tror jag, att acceptera sina känslor men samtidigt ge dem en dos med förnuft.
Så- det är inte ditt fel per automatik när livet är motigt. Visst, självklart är vi ansvariga för våra liv, självklart kan vi göra saker bättre än vad vi gör, självklart kan vi vara gladare än vad vi är ibland, men att det finns någon sorts lag som gör att positiva människor får mer än de påstått negativa får av livet finns det inga belägg för.
Vi ska inte straffa oss själva och känna oss otillräckliga, utan vi ska söka nyfikenheten och passionen inom oss. Det slår vilken positivt tänkande människa som helst, för positivism är ju just bara positivism, livet handlar om så mycket mer! Nyfikenheten t e x är ju varken positiv eller negativ, den bara är. Det tycker jag är ett mer eftersträvansvärt läge. Kanske en tanke att vila i när du känner dig för negativ för ditt eget bästa?
Hälsningar
Marie
Skicka en kommentar