Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om vem Justin Bieber var när jag ikväll styrde stegen mot biograf Park. Men han är tydligen väldigt stor, den där Justin Bieber. Han är ett musikaliskt underbarn som nu är megastor och kör egen världsturné med show och allt. Varför jag inte vet vem han är kan ha sin förklaring i att jag inte är tonåring längre och inte heller bor i USA, där han verkar vara som störst. Ikväll var det i alla fall bloggalapremiär av Never say never. Det är en film som handlar om den idag 16 år gamla Justin Biebers väg från helt vanlig småstadspojke till den stora artist som han är idag. En artist som likt Michael Jackson kan sälja ut hela Madison Square Garden i New York på 22 minuter.
Även om jag inte alls kände till denna stjärna sen förut, och även om mina förväntningar på filmen var ytterst låga, så fanns det ändå en viss behållning av att se denna historia. Filmen fångar upp väldigt många olika känslor hela tiden, såväl känslosamma relationer som reaktioner. Mina ögon tårades av att se Biebers unga och ensamstående mamma och hennes realtion till sin kända son, som hon såklart var oerhört stolt över, men samtidigt försökte skydda. Liksom att få höra fans berätta om sin dyrkan av den snygga, begåvade och godhjärtade artisten. Reaktionerna när Bieber själv tar kontakt med fans och de tar det som att de mött gud eller nån, det var obeskrivligt att se. Är man stor stjärna behövs det egentligen så lite för att göra en annan människa salig av lycka. Ofta räcker det med att bara finnas där, livs levande. Extra mycket känslor väcks såklart om den stora idolen även uppmärksammar personen, skakar hand och ger några uppmuntrande ord. Det ska bli intressant att se hur länge han håller sig kvar i rampljuset som artist, den där Bieber. Men om han fortsätter att hålla sig frisk, håller sig borta från droger och alkohol, står ut med det tuffa turnélivet och mediabevakningen, då kan han nog hålla riktigt länge. Som Michael Jackson ungefär.
Justin Bieber upptäcktes via YouTube när han var 12 år gammal. Idag är han 16 år och stor flickidol. Roligt i filmen var även att se material från Biebers barndom, när han t.ex. som femåring körde avancerade trumsolon på ett riktigt trumset, helt efter eget gehör.
Även om jag inte alls kände till denna stjärna sen förut, och även om mina förväntningar på filmen var ytterst låga, så fanns det ändå en viss behållning av att se denna historia. Filmen fångar upp väldigt många olika känslor hela tiden, såväl känslosamma relationer som reaktioner. Mina ögon tårades av att se Biebers unga och ensamstående mamma och hennes realtion till sin kända son, som hon såklart var oerhört stolt över, men samtidigt försökte skydda. Liksom att få höra fans berätta om sin dyrkan av den snygga, begåvade och godhjärtade artisten. Reaktionerna när Bieber själv tar kontakt med fans och de tar det som att de mött gud eller nån, det var obeskrivligt att se. Är man stor stjärna behövs det egentligen så lite för att göra en annan människa salig av lycka. Ofta räcker det med att bara finnas där, livs levande. Extra mycket känslor väcks såklart om den stora idolen även uppmärksammar personen, skakar hand och ger några uppmuntrande ord. Det ska bli intressant att se hur länge han håller sig kvar i rampljuset som artist, den där Bieber. Men om han fortsätter att hålla sig frisk, håller sig borta från droger och alkohol, står ut med det tuffa turnélivet och mediabevakningen, då kan han nog hålla riktigt länge. Som Michael Jackson ungefär.
Justin Bieber upptäcktes via YouTube när han var 12 år gammal. Idag är han 16 år och stor flickidol. Roligt i filmen var även att se material från Biebers barndom, när han t.ex. som femåring körde avancerade trumsolon på ett riktigt trumset, helt efter eget gehör.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar