Ända in i kaklet

Nu har jag snart tränat mig igenom alla övningar i de tre nya träningsprogram som min PT Andreas har satt ihop åt mig. Det är ganska skrämmande att märka att övningar som jag klarade t.ex. 25 rep av när jag tränade med Andreas, de fixar jag bara ca 17 rep av när jag kör själv. Det är otroligt vad mycket mer kraft man kan plocka fram när det står någon bredvid som granskar och peppar en att ta i lite mer. Man tillåter sig inte att fuska då, och jag vågar liksom inte heller fuska eftersom den där Andreas är ganska stark. Jag råkar veta att han kan lyfta en olympisk skivstång med extremt mycket vikt på. Det innebär att han sannerligen ganska enkelt skulle kunna lyfta upp mig på raka armar och kasta in mig i kaklet om jag inte gör som han säger. Men det skulle han såklart aldrig göra, för han verkar väldigt juste och trevlig. Är man stark så måste man vara snäll, som Bamse säger.

På torsdag ska jag träna igen med Andreas och det är faktiskt väldigt bra att ha en tid inbokad. Då känner jag nämligen press på mig att träna riktigt ordentligt under hela veckan, för annars kanske jag inte orkar hela passet. Jag vet ju liksom vad som väntar. Andreas kör vissa riktigt tuffa övningar i ett snabbt tempo där styrka och kondition samverkar. Det känns som att man snarare är på ett military boot camp än i ett gym på Friskis & Svettis. Det är liksom bara leran och solen som fattas.