Snart går starten

Om mindre än ett dygn går starten för Ugsimaran och jag vet inte ens om jag kommer till start. Jag gav egentligen upp för två veckor sedan, när jag insåg att mina ben fortfarande inte hade läkt efter tre månaders värk och jag varit sjuk feber, halsont m.m. från och till de senaste tre veckorna. Men så kände jag mig plötsligt, som ett mirakel, helt frisk i både ben och allt. Det var förra lördagen jag insåg att hoppet kanske inte var helt ute. Jag kände mig nämligen helt frisk och körde då ett lättare löppass i intervaller och märkte att benen höll. Jag hade inte ont längre. Jag hade alltså exakt en vecka på mig att bygga upp konditionen igen, vilket jag har gjort ganska bra med dagliga, lättare löppass varvat med snabba powerwalks. Jag kände att det faktiskt kan gå att ta sig i mål på en hyfsad tid, fram tills i morse. Då vaknade jag tyvärr med något som känns som lättare feber. Det är åter igen någon slags infektion jag har fått i kroppen och jag går nu på alvedon. Ska jag kunna springa i morgon krävs det att jag blir mirakelfrisk, snabbt som satan.


Förra året strax innan målgång, när jag vann damklassen. Det är "bara" de tre senaste månaderna som träningen gått åt helvete. Innan det var jag faktiskt bättre tränad än inför förra årets lopp. Jag var både snabbare, starkare och tränade längre löppass.