Kräftis i Saltis del 2

Efter lunchen checkade vi in på våra rum. Vi var sex tjejer som bodde två och två i varje rum.


Vi fick även ett av de större rummen som vi genast stökade till i. Det blir lätt så när sex tjejer ska ha förkula och fixa i ordning sig i samma rum. Här fanns det en soffgrupp vilket var väldigt bra.


Utlottning av tequilahatten. Genom denna utlottning avgörs vem som ska fixa nästa event. Dalajuristen drog det kortaste sugröret. Jag ser fram emot att få veta mer om hennes arrangemang och planeringen runt det, d.v.s. när, var, hur och kostnad.


Vi beundrade utsikten från rummets fönster.

Efter incheckningen hade vi tillgång till Grand Hotells spa. Vi hade verkligen sett fram emot en lugn och avkopplande stund i relaxen, där det finns både bassäng, bastu och bubbelpool. Jag och Dalajuristen gick ner för att kolla läget. Vi möttes av ett poolparty med dunkande musik och gäster som drack drinkar och champagne längs poolkanten. Jag hade inte riktigt förstått att det skulle vara poolparty i spa-avdelningen. Inne i omklädningsrummet diskuterade vi det hela och visste inte riktigt hur vi skulle göra, om vi verkligen ville gå dit. Vi ojade oss och gnällde över den höga musiken och förstod inte riktigt varför det skulle spelas så högt. Eller varför det skulle spelas musik över huvud taget. En annan tjej hörde vår konversation och bröt in. Hon förklarade för oss, att vårt enda problem var att vi hade druckit för lite sprit. Vi skrattade gott åt den kommentaren, och det är nog bara att erkänna att jag är på väg att bli en riktig kärring. Eller rättare sagt, jag börjar mer och mer få egenskaper som en medelålders tant.


Ingen kräftskiva utan snaps. Det var kanske några snaps man borde ha tagit för att klara av det där poolpartyt.


Alla var så fina denna kväll, vi hade alla svidat upp i klänningar.


Jag och Veterinären i väntan på att hugga in på buffén. Det fanns nämligen gott om tillbehör till kräftorna.


Det gäller att inte titta på dem för mycket innan man skalar dem, för då kan man bli påmind om att de stackars kräftorna har kokats levande, är döda och att det är synd om dem.


På denna kräftskiva var vi totalt 180 sittande gäster, fördelade på två salar.


Mångubbarna lyste längs med väggarna.


En ung Karl Gustaf övervakade hela arrangemanget via en tavla på väggen.


Hej då Grand Hotell i Saltsjöbaden. Veterinären går ner mot saltsjöbanan för hemfärd. Det var verkligen trevligt att få besöka solsidan. Vi såg inte till någon Ove Sandberg, men några av Mickans bästisar var med på festen.