Sent i fredags anlände fyra vänner från Uppsala till mitt hus på Kettisgården i Älvdalen. Det var Obygdsjuristen, Slaktarn, Dalajuristen och Byggare Bob som skulle uppleva bygden på dagtid och gå ut på björn- och pumajakt i Älvdalens nattliv. Det huvudsakliga syftet med denna resa var inte bara att hälsa på mig här uppe i Dalarna och kolla hur jag har det. Vi skulle även hitta fruar åt Obygdsjuristen och Slaktarn på Älvdalens uteställe som heter Dalgatan 118. Med oss denna helg hade vi även ett stycke lokalbefolkning som kunde förhindra att dessa stadsbor till killar inte fick en eller flera knivar i ryggen, då när de gick ut för att ragga på lokalbefolkningens singeltjejer. När vi anlänt till Dalgatan på lördag kväll kom snart fyra poliser till restaurangen, men jag tror inte att det hade med vår entré att göra. Ingen av oss blev i alla fall vare sig anhållen eller häktad under denna trevliga och roliga helg.
Fredag kväll. Jag körde på samma koncept som när tjejerna besökte mig för någon månad sedan. Till kvällsmål serverades rödvin och varma mackor med champinjonstuvning och tomat.
Till dessert åt vi äppelkaka med vaniljsås och punsch.
Mina gulliga Uppsalavänner hade med sig en present till mig. Vad paketet innehåller får ni se snart här i bloggen.
Vi förflyttade oss till övervåningen och sjönk ner i sofforna där låt efter låt plockades in på spellistan i Spotify. Vilken lättnad att jag har grannar som varken hör eller bryr sig om hur högt eller sent det spelas. Ingen var intresserad av kaffe. Whisky och choklad i form av dalahästar var det som gällde.
Vi kunde sova ganska länge och sen var det frukost där brödrosten gick varm. Slaktarn var morgonens toastmaster.
Vi åkte in till byn för att besöka Porfyr- och Hagströmsmuseet. Hagströms gitarrer är världsberömda, både Elvis, The Beatles och Abba hade gitarrer från Hagström.
Denna fina porfyrvas står i receptionen. Tyvärr var det såklart fotoförbud i lokalerna, men jag såg många fina verk av porfyr och fantastiskt snygga gitarrer från olika tidsepoker.
I porfyrmuseets lokaler var det även vernissage med tavlor gjorda i akvarell. Konstnärinnan själv var på plats, hon heter Lilian Falk och bor i Insjön, men är uppvuxen i Älvdalen.
Jag beskådade Lilian Falks målningar och kunde sen inte låta bli att upplysa henne om vilka tavlor som jag tycker är hennes topp tre. Detta fina sjölandskap var en av mina favoriter.
Vi styrde sen stegen mot Älvdalens Hemslöjd och jag kunde konstatera en nyhet sen den senaste gången jag var där. Älvdalshästen fanns nu även i rosa och blått, det gjorde den inte förut. Eller så var den bara slut då.
Den fina kyrkan var såklart inte öppen men vi gick förbi.
Det gamla kyrkhärbret från 1285 går i alla fall att titta på oavsett och killarna fick posera som de turister de var.
Obygdsjuristen tyckte det var märkligt att ingen ännu har bränt ner kyrkhärbret på ren jävulskap, men vi konstaterade att julbocken i Gävle nog är mer status för en pyroman. Det skulle heller inte vara värt mödan att bränna ner kyrhärbret, för den som gör det skulle sen behöva tas med uppretade och förbannade dalkarlar - på livstid.
Fredag kväll. Jag körde på samma koncept som när tjejerna besökte mig för någon månad sedan. Till kvällsmål serverades rödvin och varma mackor med champinjonstuvning och tomat.
Till dessert åt vi äppelkaka med vaniljsås och punsch.
Mina gulliga Uppsalavänner hade med sig en present till mig. Vad paketet innehåller får ni se snart här i bloggen.
Vi förflyttade oss till övervåningen och sjönk ner i sofforna där låt efter låt plockades in på spellistan i Spotify. Vilken lättnad att jag har grannar som varken hör eller bryr sig om hur högt eller sent det spelas. Ingen var intresserad av kaffe. Whisky och choklad i form av dalahästar var det som gällde.
Vi kunde sova ganska länge och sen var det frukost där brödrosten gick varm. Slaktarn var morgonens toastmaster.
Vi åkte in till byn för att besöka Porfyr- och Hagströmsmuseet. Hagströms gitarrer är världsberömda, både Elvis, The Beatles och Abba hade gitarrer från Hagström.
Denna fina porfyrvas står i receptionen. Tyvärr var det såklart fotoförbud i lokalerna, men jag såg många fina verk av porfyr och fantastiskt snygga gitarrer från olika tidsepoker.
I porfyrmuseets lokaler var det även vernissage med tavlor gjorda i akvarell. Konstnärinnan själv var på plats, hon heter Lilian Falk och bor i Insjön, men är uppvuxen i Älvdalen.
Jag beskådade Lilian Falks målningar och kunde sen inte låta bli att upplysa henne om vilka tavlor som jag tycker är hennes topp tre. Detta fina sjölandskap var en av mina favoriter.
Vi styrde sen stegen mot Älvdalens Hemslöjd och jag kunde konstatera en nyhet sen den senaste gången jag var där. Älvdalshästen fanns nu även i rosa och blått, det gjorde den inte förut. Eller så var den bara slut då.
Den fina kyrkan var såklart inte öppen men vi gick förbi.
Det gamla kyrkhärbret från 1285 går i alla fall att titta på oavsett och killarna fick posera som de turister de var.
Obygdsjuristen tyckte det var märkligt att ingen ännu har bränt ner kyrkhärbret på ren jävulskap, men vi konstaterade att julbocken i Gävle nog är mer status för en pyroman. Det skulle heller inte vara värt mödan att bränna ner kyrhärbret, för den som gör det skulle sen behöva tas med uppretade och förbannade dalkarlar - på livstid.
1 kommentarer:
Men vad hände sen???
Skicka en kommentar