Jag måste erkänna att jag har varit, eller är, ganska trött på denna blogg. Det funkar inte riktigt på vardagarna. Jag kommer hem sent, är vrålhungrig men känner att jag först vill ut och träna. Jag tar mig ut med löparskor och hörsnäckor men stressar hem för att hinna laga mat innan det är sängdags och det är då jag suckar över bloggen. Ska jag verkligen orka uppdatera den där bloggen idag? Och vad sjutton ska jag fota eller skriva om?
I och med att jag inte haft tid att tänka på bloggen en endaste sekund under arbetsdagen, och att jag självklart inte skriver om mitt arbete eller min arbetsplats, så har jag absolut inget material alls att inhämta på vardagarna. Inte ens artiklarna i Dalarnas tidningar, som jag läser i fikarummet, går att bygga ett blogginlägg på. Trots att jag vid flera tillfällen de senaste månaderna har varit på väg att bara säga tack och hej i ett blogginlägg och stänga ner, så uppväger dock situationerna som ikväll. Då när jag kommer hem från en intensiv och tuff arbetsvecka, det är fredag och jag kan slå mig ner vid Windows Fotogalleri, starta Photoshop CS2 och helt byta fokus. Från maximal koncentration på korrekt formulerad juridik, till en enbart visuell koncentration på färg, form och enkla bildtexter, som en chimpans hade kunnat skriva lika bra. Att inte behöva göra något mer ansträngande än att granska bild efter bild och dess motiv, ändra ljus och kontraster i photoshop, och sen ladda upp dessa utvalda bilder i Flickr för publicering i bloggformat. Precis så gjorde jag, och precis så kändes det idag, denna fredag. Med bilderna från tjemiddagen hemma hos Cancerforskaren i Uppsala.
Bordet är dukat och kvällens värdinna Cancerforskaren lagade lasagne så det doftade ljuvligt i hela trappuppgången.
Cancerforskaren har en böld på magen men det är en helt vanlig graviditet. Vid bordet ser ni även Skatterättsjuristen och Datortjejen.
Jag hade varit hos frissan och klippt håret samma dag och slapp därmed ha komplex för mitt långa hår som förut var alldeles för slitet.
Min fina vän Dalajuristen vill inte vara med i bloggen. Men hon vet mycket väl att jag som upphovsman till fotografiet har rätt att publicera bilden så länge som motivet inte är kränkande. Snäll som jag är tar jag dock bort bilden när hon ber om det. Snart är bilden borta. Jag räknar timmarna tills hon hör av sig.
Eftersom vi var flera vegetarianer under denna middag var förrätten helvegetarisk. Cancerforskaren hade lagat stekt tofu som serverades med soya och rödlök.
Varmrätten bestod av vegetarisk lasagne. Det var längesen som jag åt lasagne, det borde man laga oftare.
Till dessert serverades två godingar till män som heter Ben och Jerry. Iskalla killar, men väldigt goda.
I och med att jag inte haft tid att tänka på bloggen en endaste sekund under arbetsdagen, och att jag självklart inte skriver om mitt arbete eller min arbetsplats, så har jag absolut inget material alls att inhämta på vardagarna. Inte ens artiklarna i Dalarnas tidningar, som jag läser i fikarummet, går att bygga ett blogginlägg på. Trots att jag vid flera tillfällen de senaste månaderna har varit på väg att bara säga tack och hej i ett blogginlägg och stänga ner, så uppväger dock situationerna som ikväll. Då när jag kommer hem från en intensiv och tuff arbetsvecka, det är fredag och jag kan slå mig ner vid Windows Fotogalleri, starta Photoshop CS2 och helt byta fokus. Från maximal koncentration på korrekt formulerad juridik, till en enbart visuell koncentration på färg, form och enkla bildtexter, som en chimpans hade kunnat skriva lika bra. Att inte behöva göra något mer ansträngande än att granska bild efter bild och dess motiv, ändra ljus och kontraster i photoshop, och sen ladda upp dessa utvalda bilder i Flickr för publicering i bloggformat. Precis så gjorde jag, och precis så kändes det idag, denna fredag. Med bilderna från tjemiddagen hemma hos Cancerforskaren i Uppsala.
Bordet är dukat och kvällens värdinna Cancerforskaren lagade lasagne så det doftade ljuvligt i hela trappuppgången.
Cancerforskaren har en böld på magen men det är en helt vanlig graviditet. Vid bordet ser ni även Skatterättsjuristen och Datortjejen.
Jag hade varit hos frissan och klippt håret samma dag och slapp därmed ha komplex för mitt långa hår som förut var alldeles för slitet.
Min fina vän Dalajuristen vill inte vara med i bloggen. Men hon vet mycket väl att jag som upphovsman till fotografiet har rätt att publicera bilden så länge som motivet inte är kränkande. Snäll som jag är tar jag dock bort bilden när hon ber om det. Snart är bilden borta. Jag räknar timmarna tills hon hör av sig.
Eftersom vi var flera vegetarianer under denna middag var förrätten helvegetarisk. Cancerforskaren hade lagat stekt tofu som serverades med soya och rödlök.
Varmrätten bestod av vegetarisk lasagne. Det var längesen som jag åt lasagne, det borde man laga oftare.
Till dessert serverades två godingar till män som heter Ben och Jerry. Iskalla killar, men väldigt goda.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar