Den där förbannade skidåkningen

Jag vet att vissa av dem som jag känner här, som också bara tillfälligt arbetar i Dalarna, de känner att dalahästar och dalmål står dem upp i halsen. Jag tycker att både dalahästar och dalmålet fortfarande är ganska chamigt, och jag tycker att det är hur mysigt som helst att för tillfället bo i Dalarna igen. Men det finns en sak som har börjat irritera mig på allvar. Det är den där skidåkningen. Det är ett förbannat tjat om skidor precis hela tiden. Så fort man kallpratar med någon ny bekantskap, eller artighetssnackar på Ica med någon man känner sen förr, så kommer det ganska omgående en massa frågor om skidåkning. Inledningsfrågan är oftast om jag åker skidor, och sen bara rullar det på med fler skidåkningsfrågor som ofta resulterar i någon slags övertalningskampanj om att jag också ska börja åka. Den där skidåkningen har blivit ett stort irritationsmoment och står mig verkligen långt upp i halsen. Därför tänker jag nu, en gång för alla, redovisa alla mina svar på skidåkningsfrågor, i ett och samma blogginlägg.

• Nej, jag åker inte skidor.


• Nej, jag har inga skidor.


• Jo, min pappa åker skidor men jag gör det inte.


• Nej, jag vet ingen av mina kompisar som åker skidor.


• Nej, jag tycker inte det är speciellt roligt att åka skidor.


• Nej, jag är inte speciellt bra på att åka skidor.


• Nej, jag har aldrig funderat på att börja åka skidor.


• Nej, jag är inte speciellt sugen på att börja åka skidor.


• Nej, jag vill inte vara med i någon grupp och träna skidor.


• Nej, jag har ingen vidare lust att skaffa ett par skidor.


• Nej, jag har inte ens några lämpliga skidkläder men äger faktiskt ett underställ.


• Nej, det där med valla har jag ingen kunskap om alls.


• Nej, jag tittar inte på Vinterstudion på SVT.


• Nej, jag ska inte åka och titta på några skidtävlingar i år.


• Nej, jag ska inte åka Vasaloppet i år.


• Nej, jag tränar inte inför Vasaloppet.


• Nej, jag har aldrig åkt tjejvasan.


• Nej, jag har inte åkt något öppet spår.


• Nej, jag tänker inte åka Vasaloppet nästa år heller, eller något annat år.


• Nej, jag har inga planer på att titta på Vasaloppet, vare sig utomhus intill spåret eller på TV.


• Nej, jag har inte stått på ett par skidor sedan jag blev tvingad att åka skidor på en friluftsdag i högstadiet.


• Nej, jag har aldrig åkt på konstsnö, jag har bara åkt på vanlig snö ett fåtal gånger.


• Nej, jag gillar inte skidåkning främst för att det jag tycker det är förbannat trist och enformigt ute i spåren samtidigt som man blir kall och fryser både läppen och arslet av sig så fort man stannar och vilar. Dessutom krävs det så himla mycket utrustning. Skidor, stavar, valla, rätt kläder osv.


• Nej, jag tycker inte att det är speciellt härligt att komma ut på en skidtur i solskenet och känna när svett möter kyla och både mössan och undertröjan har klibbat fast på kroppen av svett.


• Nej, jag åker inte utförsåkning heller och tänker inte börja med det.


• Nej, jag gillar inte utförsåkning eftersom jag aldrig förstått poängen med att åka upp och ner för en backe och dessutom betala för det.


• Nej, jag har inte förstått poängen med längdskidor heller, om man inte heter Gustav Vasa, lever på 1500-talet och har behov av att transportera sig genom skogen.


• Visst är det säkert bra motion att åka skidor, men jag förstår inte varför man ska utsätta sig för det, när man istället kan motionera i ett varmt och tryggt gym med tak över huvudet. Frisk luft kan man få på en promenad.

Jag slår vad om, att så fort det kommer riktig snö så kommer kallpratsfrågan ”Åke du nå skidor då?”, bytas ut mot frasen ”Ha du åkt nå mycke skidor i år då?”. Och jag tänker besvara den frågan med total istystnad. För jag står inte längre ut med att behöva svara på frågor om mitt eget, helt obefintliga, skidintresse. Jag beundrar och respekterar så klart de som åker skidor och har blivit duktiga på det, för det är ju helt otroligt hur man kan bli duktig i en så förbannat tråkig sport. Men alla är vi ju olika, som tur är.