Min helg, som jag spenderade i Uppsala, har varit lite utöver det vanliga. Efter att ha utmanat mitt kusinbarn Tyra i både Svarte Petter och sagoberättande på fredagskvällen, styrde jag sen bilen mot brunch i Luthagen i goda vänners lag. Därefter begav jag mig mot Dalajuristen i Gränby för helgens stora happening. Dalarajuristen hade nämligen bjudit in till pyjamasparty med tema Pink Ladies.
Det hela gick till på så sätt, att vi samlades på eftermiddagen för att iklädda pyjamas och nattlinnen dricka skumpa, äta snacks och titta på filmen Grease. Därefter var det tacobuffé, tillfixning och utgång på Flustret följt av efterfest och söndagsbrunch. Trots att jag bott i Uppsala i sex års tid så hade jag aldrig tidigare varit på Flustret. Detta blev premiär för mig. Vi dansade loss på hits-golvet till bl.a. låtarna från Grease. Jag måste erkänna att det var väldigt intressant att se hela filmen igen. Senast jag såg den var jag nog ca 16 år gammal och då såg jag den med helt andra ögon än idag. Som 16-åring, när jag gick dansprogrammet, var jag enbart intresserad av att studera koreografierna och danstekniken. Idag analyserade jag det mesta ur ett juridiskt, moraliskt och etiskt perspektiv. Att filmen blivit så populär kan jag verkligen förstå för den har allt och replikerna är rappa, men filmens sensmoral och slutliga budskap måste jag tyvärr både dissa och fnysa åt. Som ni kanske minns så går filmen ut på i slutet, att bara om man stylar upp sig, snyggar till sig och blir en av de häftiga tjejerna, då är alla problem lösta. Som om livet vore så enkelt. Och som om det vore det viktigaste i världen. Men det kanske är det som är viktigt just då, när man är i high school-ålder och inte vet bättre.
Min favoritkoreografi ur Grease är dock samma idag som förr. När killarna rockar loss till Grease Lightning och renoverar bilen till oigenkännlig har jag svårt att både sitta still (läs: köra koreografin) och inte sjunga med (läs: skrika) av ren extas och lycka. Detta är ju det bästa sång- och dansnumret.
Det hela gick till på så sätt, att vi samlades på eftermiddagen för att iklädda pyjamas och nattlinnen dricka skumpa, äta snacks och titta på filmen Grease. Därefter var det tacobuffé, tillfixning och utgång på Flustret följt av efterfest och söndagsbrunch. Trots att jag bott i Uppsala i sex års tid så hade jag aldrig tidigare varit på Flustret. Detta blev premiär för mig. Vi dansade loss på hits-golvet till bl.a. låtarna från Grease. Jag måste erkänna att det var väldigt intressant att se hela filmen igen. Senast jag såg den var jag nog ca 16 år gammal och då såg jag den med helt andra ögon än idag. Som 16-åring, när jag gick dansprogrammet, var jag enbart intresserad av att studera koreografierna och danstekniken. Idag analyserade jag det mesta ur ett juridiskt, moraliskt och etiskt perspektiv. Att filmen blivit så populär kan jag verkligen förstå för den har allt och replikerna är rappa, men filmens sensmoral och slutliga budskap måste jag tyvärr både dissa och fnysa åt. Som ni kanske minns så går filmen ut på i slutet, att bara om man stylar upp sig, snyggar till sig och blir en av de häftiga tjejerna, då är alla problem lösta. Som om livet vore så enkelt. Och som om det vore det viktigaste i världen. Men det kanske är det som är viktigt just då, när man är i high school-ålder och inte vet bättre.
Min favoritkoreografi ur Grease är dock samma idag som förr. När killarna rockar loss till Grease Lightning och renoverar bilen till oigenkännlig har jag svårt att både sitta still (läs: köra koreografin) och inte sjunga med (läs: skrika) av ren extas och lycka. Detta är ju det bästa sång- och dansnumret.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar