Helt plötsligt stod det en vacker och ståtlig räv mitt på vägen som hoppade ner i diket när jag kom åkande i bilen, någonstans mellan Sveg och Älvdalen. Räven såg välmående ut, med tjock svans och fin päls. Det var knappast en sån där stackare som drabbats av skabb.
Räven tittade nyfiket på bilen innan han eller hon raskade vidare rakt in i skogen. Det var tur att min kamera låg i en väska i baksätet så jag snabbt kunde få fram den. Man ska aldrig ha kameran längre bort än en armlängds avstånd, det har jag lärt mig sen förr.
2 kommentarer:
Mycket fina bilder Karro! De påminde om folksagor.
/Reiko
Minns att jag följde din blogg när den var sådär riktigt poppis. Var på en ren ingivelse jag testade att söka på ditt namn nu och upptäckte att du bloggar igen. ;)
Skicka en kommentar