En märklig ransonering av löpbandstid

Friskis & Svettis har en regel som innebär att man endast får använda löpbandet i 10 minuter om det är kö. Detta kan tyckas vara en rättvis och rimlig regel vid första tanken, men den är inte alls ändamålsenlig utan snarare försämrar omsättningen av motionärer på löpbanden. Regeln fungerar utmärkt för de som endast vill använda löpbandet för uppvärmning, men för oss som vill springa längre gör denna regel mer skada än nytta, inte bara för oss själva utan även för alla andra. Jag tränar inför en viss springtävling och vill därför springa intensivt i 40 minuter under varje pass. Detta kan jag dock inte göra i ett sammanhängande block eftersom någon person förr eller senare knackar mig på axeln, ibland efter tio minuter, ibland efter 15 eller 22. Jag blir då avkastad från löpbandet och svingas ställa mig i kö igen, för att få ett nytt löpband som snabbt som möjligt. Eller om det inte är någon kö: Direkt slänga av någon annan som gått över tiden, som då tycker det är kontsigt hur jag har mage att ta löpbandet utan att först ha köat. Men varför ska jag köa om det inte är någon kö och denna regel faktiskt finns? Ibland har jag i dessa lägen köat frivilligt i några minuter för att vänta och se om någon ändå blir klar. Men att vara snäll och köa frivilligt är man inte speciellt villig inför, efter att själv flera gånger ha blivit avkastad på samma sätt, av någon som kommer direkt från ett annat löpband.

Pudelns kärna när det gäller det orimliga med att ha ransonering av tiden på löpbanden, det uppstår när jag åter igen får ett löpband, efter att först ha blivit avslängt och sen köat. Då kan jag nämligen inte direkt fortsätta att springa på den nivå och med den hastighet som jag hade när jag blev avkastad, utan jag måste värma upp i några minuter och "springa upp mig" innan jag vågar köra t.ex. intervallträning på 15.0 i hastighet. Eftersom jag blir avkastad upp emot tre, ibland fyra gånger under varje pass så uppstår mycket tidsspillan, både i form av uppvärmning på bandet och väntan i kö. När jag sen till slut avverkat mina 40 minuters intensiv löpträning har jag i själva verket, inklusive all uppvärmning, stått på löpbandet i hela ca 60 minuter. Och vistats i lokalen i kanske 1 timme och 15 minuter. Om jag istället hade fått avverka mina 40 minuter i ett och samma block hade jag inte behövt spilla andras träningstid på mina extra uppvärmningar. Omsättningen hade då flutit på bättre och köerna hade minskat, för det är ju hela tiden samma personer som ställer sig i kö gång efter gång, som vill springa en längre sträcka och hela tiden tvingas ta tid åt extra uppvärmningar. Det är inte heller speciellt roligt att mitt i 33:e minuten med riktigt bra tempo, bli avslängd av någon som ska värma upp i med gång i 5 minuter. Det finns faktiskt andra sätt att vämra upp, t.ex. med cykel eller hopprep, vilket jag själv gör när jag ska styrketräna.

Att hela tiden behöva slänga av någon annan från bandet, och bli avslängd själv, det skapar en ibland irritation mellan motionärerna och en otrevlig stämning uppstår. Vissa människor har nämligen en tendens att inte kunna säga till en människa att tiden är ute på ett trevligt och ödmjukt sätt, utan de ryter i med en otrevlig, barsk eller sur ton som om både kung och fosterland stod på spel. Detta är inte bra för träningsmiljön på Friskis & Svettis. Det ska ju vara roligt att träna. Man vill inte gå därifrån och bara minnas de otrevliga personer som slåss om löpbanden. Jag tycker Friskis & Svettis bör se över denna ransoneringsregel, för den av varken speciellt ändamålsenlig eller bidrar till en trevlig träningsmiljö.

En mycket trevlig kryssning

Denna helg har jag varit på en trevlig kryssning med fem tjejkompisar. Mitt sällskap bestod av Förskolläraren, Veterinären, Mångsysslaren, PR-tjejen och Dalajuristen. Det var faktiskt väldigt skönt att få komma bort lite från vardagen och få vara ute på öppet hav. Det var även otroligt fint att få titta ut över vattnet och se hur båten glider fram mellan isblocken. Vi har haft mycket djupa och intressanta samtal under resan men jag har även hunnit läsa en del. Tjejerna som jag åkte med är alla ganska musikaliska och sångbenägna, så vi sjöng sånger med våra olika stämmor i vår hytt. Vi hade det så trevligt och fint i hytten att vi tillbringade ganska mycket tid där, men vi var även ute och promenerade på båten och lyssnade bl.a. på en pianist. Hytterna vi bokat hade TV på rummet så vi kunde även beskåda svensk musikkultur på SVT. Vi såg en musiktävling där hedern stod på spel för både artister, kompositörer och textförfattare som tävlar med olika musikstycken. Vi drack faktiskt inte en enda droppe vin under hela resan, det var bara en av tjejerna som avnjöt ett glas rött. Det kändes väldigt befriande att slippa den påträngande huvudvärken dagen efter, den som lätt uppstår efter bara ett eller två glas vin.


Jag och Förskolläraren innan vi lyssnade på kompositörernas och textförfattarnas verk i musktävlingen.

En kväll på Kungliga Operan

Igår var det svensk premiär av två baletter på Kungliga Operan. Baletten Altro Canto visades som första akt och efter paus var det en balett som heter SYNC. I princip alla stjärnor från Kungliga Operan var med i någon av de två föreställningarna och jag kände igen många namn i rollistan, bl.a. Oscar Salomonsson, Nadja Sellrup, Jenny Nilsson och den kanske största svenska balettstjärnan just nu: Nathalie Nordquist. Jag pratade med Operans presschef Malin som jag känner sen förut och hon berättade att det inte är många svenskar som förstår hur stor Nathalie Nordquist är utomlands. Kostymerna i Altro Canto är designade av Karl Lagerfeld och jag fascinerades av att föreställningens kvinnliga stjärna inte nuddade marken många gånger alls. Hon bars nästan hela tiden, föll bakåt och togs emot och klev i de manliga dansarnas händer. Tyvärr fick jag lov att gå i pausen för jag skulle iväg på middag, så jag såg aldrig SYNC.


Det är mycket fint på Kungliga Operan. Vi minglade i guldfoajén innan föreställningen, det bjöds på bubbel, smörgåsar och Nathalie Nordquist intervjuades om hur det är att vara dansare.


Jag och Malin träffas på varenda tillställning och varenda event, för vi blir inbjudna till ungefär samma saker. Till höger ser ni hennes trevliga kompis Pia.




Det var såklart fotoförbud under föreställningen men jag skyndade mig att ta en bild över salongen innan ljuset släcktes.


Inför föreställningen Altro Canto har Nathalie Nordquist fotats i Operans fina miljö, utklädd till Karl Lagerfeld. Se alla bilder på Kungliga Operans hemsida.

Middag hos mig med kollegorna

Dukat och klart, i väntan på gästerna.


Mousserande som fördrink. Första glaset uppfyllt.


Ljus som lyser.


Lax som ska in i ugnen.


Soppa som ska bli en förrätt.


Paket från gästerna. De verkar ha noterat att jag är stor missbrukare av cashewnötter. Kanske svårt att undgå, om man har sett mig äta mellanmål.


Förrätt: Fisk- och skaldjurssoppa med färska räkor och brödskivor värmda i ugn.




Varmrätt: Ugnsbakad lax preparerad med sambal olek och olivecreme, cous-cous av fullkorn, sallad och sås med örter och vitlök.


Dessert: En äkta 80-talsklassiker bestående av persikohalva, smält after eight och vaniljglass. Tjusningen med denna dessert är att välja rätt dessertvin.


Jag hade fått hjälp med att ta fram ett dessertvin som passade till persika och mintchoklad; Michele Chiarlo Nivole.


Efter dessertern serverades kaffe och godis.


Paketen innehöll den rosa skålen Jelly Bean av Ingela Benson och figurer man sätter på glas för att hålla reda på vilket glas som tillhör vem. Mycket fina presenter! Tusen tack!

Lunch på Organic Green

Det var väldigt längesen jag hade möjlighet att luncha i innerstan. Men igår hade jag möjlighet jag luncha med Skatterättsjuristen på vårt favoritställe och före detta stamställe i Vasastan. Organic Green på Rhensgatan.


En nyttig råkosttallrik med feta och avokado. Såsen är i princip fettfri.

Lisbeth Palme måste ha fel

Trots att jag egentligen är affärsjurist och inte alls arbetar med brottmål, kan jag inte rå för att jag är oerhört intresserad av mordet på Olof Palme och den rättegång som utspelade sig i två instanser. Då när Christer Pettersson först dömdes och sen friades för mordet. Jag har läst de omfattande domarna i fulltext både en och tre gånger och är helt övertygad om att Lisbeth Palme måste ha fel i sitt vittnesmål. Det kan omöjligt vara Chirster Pettersson som mördade vår statsminiter, en februarikväll år 1986.

Med anledning av att det i år är 25 år sedan som Plame mördades, och brottet därmed skulle ha blivit preskriberat om det inte var för att preskriptionstiden för livstidsbrott har tagits bort, så uppmärksammar nu varanda tidning det olösta mordet. Leif GW Persson skickas fram i det ena mediet efter det andra och ger sina teorier. Även Leif GW Persson tror att det inte var Pettersson som höll i vapnet, och det känns bra att jag och GW är överens om det.

Först och främst, genom att läsa vissa av vittnesmålen i domarna kan man hitta två relativt trovärdiga och direkta bevis för att Pettersson är fel man. Det vittne som såg mördaren springa från mordplatsen på Tunnelgatan, bara ett kort stenkast från Palmes döda kropp, kände till Pettersson sen förut. De bodde i samma kvarter och vittnet uppgav i rätten, att om det var Chirster Pettersson som han sett springa från mordplatsen så skulle han garanterat ha känt igenom honom. Att detta vittne skulle vara planterat av anstiftaren till mordet är ganska osannolikt, eftersom det var en ren slump att makarna Palme gick över gatan och bytte sida under sin promenad på Sveavägen. Hade makarna Palme fortsatt på höger sida i färdriktningen hade ett vittne en bit in på Tunnelgatan inte alls ha kunnat se mördren, om det inte var planerat i förväg att mördaren skulle springa just Tunnelgatan bort från mordet. Men att det över huvud taget skulle finnas tillfälle att skjuta Palme i den aktuella korsningen, det var ju inte direkt givet. Makarna Palme hade kunnat välja en helt annan väg tillbaka till Gamla Stan. De hade kunnat tagit en taxi från Grand, gått via Drottninggatan eller svängt av vid någon annan gata för att inte gå bland folk. Vittnet på Tunnelgatan som avskriver Pettersson som mördare borde vara trovärdig och ett riktigt, icke-planterat vittne.

En annan vittnesutsaga som avfärdar Pettersson som mördare är även det faktum att Pettersson sågs i sina hemtrakter i Rotebro bara en kort tid efter mordet, så pass kort att han omöjligt hade kunnat hinna skjuta Palme på Sveavägen och sen i expressfart ta sig till Rotebro. Även då Pettersson enligt förhör faktiskt hade varit i centrala Stockholm denna kväll, så ger tidsperspektivet honom ett alibi, om detta vittne talar sanning. Att detta vittne är planterat i efterhand bedömer jag dock som en något större möjlighet än vad gäller vittnet vid Tunnelgatan.

Jag har full respekt för Lisbeth Palme och hennes minne, men när det gäller det vittnesmål i rätten där hon pekar ut Pettersson som mördare har jag tyvärr inte mycket till övers för. Detta på grund av vanlig minnespsykologi. Lisbeth Palme såg mördarens ansikte i en eller två sekunder, och detta gjorde hon i en mycket pressad och chockartad situation, när hennes man låg skjuten på marken och hon själv fått ett skott som smekte längs med ryggen och hon antagligen inte förstått till fullo vad som hänt. Hon var i chock, skräck och panik. Att minnas ett främmande ansike från så kort tid är svårt. Och det blir definitivt inte enklare i en skräckfylld situation då man fruktar för sitt eget eller andras liv.

Det första den mänskliga hjärnan gör när den ser ett ansikte, det är att leta efter igenkännande drag. Hjärnan vill veta om personen i fråga är en total främlig eller någon som man faktiskt känner igen och har träffat förut. Hjärnan letar efter sådanan drag och det finns risk att de drag som man faktiskt känner igen förstärks i efterhand. När man ser ett ansikte i så pass kort tid som några sekunder är det därmed väldigt enkelt att blanda ihop ansiktsdragen med andra ansikten som man sett både före och efter den person man vill minnas. Tänk efter själva. Hur såg personen ut som tog betalt i kassan, senast du var på Systembolaget? Om detta var en för dig främmande person minns du kanske vilket kön personen i fråga hade, vilken hårfärg och om personen var ovanligt lång, kort, stor eller liten. Men ansiktsdragen förblir blurriga, om det inte handlar om något som man verkligen fastnade för som var utstickande, t.ex. den största näsan i världshistorien eller en läpp så konstig att det är omöjligt att inte minnas den. Christer Petterssons utseende är inte speciellt särpräglat. Mörhåriga män i hans längd, ålder och storlek finns det väldigt många av. Jag tror även att en mördare är något mån om att ändra sitt utseende direkt efter mordet.

Det enda vi egentligen vet om mördaren utefter vittnesmålen i rätten är att han var en man i 40-årsåldern och var mörkhårig när mordet begicks. Det där med hårfärgen tycker jag dock att vi inte ska fästa vikt vid. Om jag skulle mörda en statsministerskulle jag absolut inte utföra mordet i min egen hårfärg, utan faktiskt använda en peruk under själva mordet, eller spara ut till skägg lagom till mordtillfället och sen raka av det snabbt efter utfört dåd. Det blir svårare så vad gäller vittnesmål. Mördaren kan alltså lika gärna ha varit blond, skallig eller rödlätt. Att han var runt 40 år vid mordtillfället tycker jag inte heller att vi ska fästa någon vikt vid. Det är ibland mycket svårt att se ålder på folk. Han skulle lika gärna kunnat ha varit närmare 30 eller närmare 50 då mordet begicks. Att Lisbeth Palme pekade ut Christer Pettersson i rätten säger inte mer än att Pettersson kanske var mest lik mördaren vad gäller helheter såsom kön, kroppsstorlek och hårfärg, så som mördaren såg ut när mordet begicks. Vilket inte ens behöver stämma överens med hur mördaren ser ut på riktigt.

Den allra främsta anledningen till varför det inte kan ha varit Chirster Pettersson som mördade Olof Palme anser jag dock vara att Pettersson är helt fel person för uppdraget. Bakom ett mord som antagligen skett av politiska skäl bör det finnas en eller flera ansitiftare, som tagit initiativ till mordet. Dessa anstiftare har sannolikt anlitat en administratör, eller utsett en sådan i gruppen, som leder planeringsarbetet inför mordet. Denna administratör är spindeln i nätet och bör ha relevanta kontakter för uppdraget, i detta fall kontakter inom polisen, militären, säkerhetstjänsten och kanske viktigast av allt: Kontakter med insikt i Palmes agenda. Det var nog ingen slump att mordet utfördes en kväll då Palme faktiskt sagt ifrån sig all bevakning och även skulle ut och röra sig på stan. Administratören måste såklart även anlita någon som trycker av pistolen, och kanske även andra medarbetare som kan röra sig runt mordobjektet. Om jag var denna administratör som skulle sy ihop ett vattentätt statsministermord, då skulle jag absolut inte ha anlitat en lallande alkis från förorten att utföra dådet. En som lika gärna hade kunnat vara hög och okontaktbar, eller suttit och hinkat i sig Explorer blandat med Bailey’s då mordet var planerat att utföras. Chirster Pettersson är så fel det bara kan bli. För ett statsministermord behövs en kompetent och skärpt person som har ett prickfritt förflutet, någon som är tidigare ostraffad, har mycket bra kondition och hälsa, har erfarenhet av pistolskytte eller på annat sätt kan hantera vapen. Han får heller inte vara känd för polisen sen tidigare och absolut inte umgås i kriminella kretsar. Det blir så mycket enklare att fälla en mördare, om han lätt kan spåras via kriminella personer som polisen redan har under bevakning. Så dum kan inte den utsedda administratören ha varit.

Att tacka ja till uppdraget att skjuta Sveriges statsminister, det gjordes antagligen inte på ideell basis. Enda anledningen till att utföra ett sådant enormt riksfyllt uppdrag utan ersättning, det skulle vara om personen själv avskydde Palme så mycket, eller såg något annat motiv till att Palme till varje pris måste släckas, att uppdraget istället blev ett hedersuppdrag. Visserligen kan personen i fråga ha fått utföra dådet under hot eller som betalning eller gentjänst för något annat, men som jag tidigare nämnt så skulle en seriös administratör knappast välja en skytt för ett sådant här stort uppdrag, som redan sen förut är insyltad i kriminella affärer och därmed lätt går att spåra.

Christer Pettersson kan omöjligt haft ett så stor vilja att släcka statsministern att han gått med på att utföra dådet gratis. I förhör i rätten påpekar även Pettersson att han alltid varit socialdemokrat och hyste en stor respekt och beundran för Palme och blev märkbart ledsen när nyheten nådde honom att han mördats. Pettersson hade inget eget, tillräckligt stark motiv till att döda Palme graits, varpå en stor summa pengar kan ha varit det enda som lockade. Christer Pettersson levde dock, såvitt jag vet, ganska fattigt även efter mordet. Inga utlandsresor, ingen bostadsrätt i innerstan, ingen snygg bil, ingen sommarstuga på Mallorca och ingen annan lyx i överflöd. Inte ens valde han den dyrare sorten av vodka. Inga stora summor pengar fanns heller, såvitt vi vet, på något konto efter hans död.

Varför Christer Petterssom över huvud taget åtalades är ganska märkligt eftersom det knappast finns någon teknisk bevisning som binder honom till mordet. Det hela är dock förstårligt ut åklagaren och utredningens perspektiv. De var antagligen väldigt frustrerade över att ingen ännu kunnat åtalas efter så lång tid. Deras heder och yrkesstolthet stod på spel så till den grad att de gick på den i raden av många, som faktiskt hade varit i stan under kvällen, stämde in på Lisbeth Palmes signalement och även pekades ut av Lisbeth. Folket ville se en mördare, och utredningen ville visa dem en. Att Christer Pettersson blev syndabocken och åtalades är en olycklig slump. Hur tingsrätten kunde fälla honom är en gåta.

Jag tror också, precis som Leif GW Persson, att Palmes mördade kanske ännu lever. Jag tror att han idag är mellan ca 55 och 75 år gammal. Han kanske inte bor i Sverige längre, men han kanske ändå läser att jag skriver om honom idag om han googlar på Olof Palme och hittar denna text. Ett hjärtligt grattis måste jag då säga till dig, för ett lyckat och väl utfört mord, men du kommer inte till himlen den dag du själv går ut tiden.

Matta och kuddar

Idag kände jag att jag måste göra något åt min trista sovrum som helt saknar tavlor, trots att jag bott i min lägenhet i över 2,5 år. Det där med tavlor är dock svårt, så jag bestämde mig för att satsa på en ny matta och fler prydnadskuddar istället. Jag hade lila prydnadskuddar sen förut och på Mio hittade jag gröna kuddar och en kudde med motiv. Den matta som en gång i tiden var vit bytte jag ut mot en grön ryamatta som jag också hittade på Mio.


Gröna kuddar 250 kr/st. Kudde med en flicka som liknar Marie Antoinette 299 kr. Den gröna ryamattan är av storlek 60x120 cm och kostade 600 kr.

Humanrättsbyrå i Stockholm

Det händer ganska ofta att personer som googlat efter advokat hör av sig till mig för att de läser att jag är jurist. Mestadels är det privatpersoner som behöver hjälp med något familjerättsligt, skatterättsligt eller som det oftast handlar om; En tvist gentemot ett företag, en annan privatperson eller ett problem med en myndighet som de tycker fattat ett felaktigt beslut. De få gånger ett (mindre) bolag hör av sig kan jag utan problem guida dem rätt bland byråerna som sysslar med affärsjuridik, men jag har inte riktigt koll på humanrättsbyråerna i Stockholm, de som företräder privatpersoner. Jag har länge saknat en eller flera humanrättsbyråer som jag kan hänvisa alla privatpersoner till, de som antinger mailar mig eller ringer på min privata mobiltelefon.

Är det någon läsare som kan tipsa om bra humanrättsbyråer i Stockhom, som både kör familjerätt och tvister? Så jag vet var jag kan skicka alla privatpersoner som hör av sig.

Modellmiddag och Fashionevent

Två event på samma kväll, det är inte ofta det händer men ibland blir det så. Och då är det bara att hoppas att det funkar hyfsat smidigt att gå emellan. Jag och Malin Lundblad möttes upp hemma hos mig för att ladda batterierna inför denna helkväll, vars schema bestod av modellmiddag med Stockholmsgruppen på Rose, och därefter ett event med tema Fashion på Pure. Vi lyckades ta oss från middagen vid 23.30 ungefär och kom till Pure något sent, men ändå i hyfsad tid. Promenaden mellan Rose och Pure är inte speciellt lång, men det var den kallaste och jävligaste promenad jag varit med om denna vinter. Mina läppar blev så nerkylda att jag förlorade känseln i dem, det var snorhalt och mina lår var så kalla att det kändes som att jag skulle få köldskador för resten av livet.


Jag fixade drinkar gjorda på juice fylld av antioxidanter. Naturgodis och Let's Dance fanns också med oss på denna förkula.


Det var dresscode "fashion" på Pure och jag bar en svart klänning som är bar över ena axeln, rosa balhandskar och rosa fjäderprydnad i håret.


Malin hade inför denna kväll införskaffat en vintage-klänning från Beyond Retro men lyckades förstöra den i tvätten. Jag led med henne men hon var ändå fin i svart kjol med rosett, grå topp och en fin svart kavaj.


Fördrinkarna på Rose serverades på övervåningen. Jag vet att det inte syns, men Andreas Weise står till vänster, utanför bilden.


När jag och Malin tog en tur runt borden för att kolla bordsplaceringen började det brinna i en av skålarna, som innehöll pappersaskar med strumpbyxor och flyers. Vi var dock helt oskyldiga till denna brand.


Malins redaktörkollega Elina Hasslund var också med på denna middag och hade tagit med en vän som arbetar i märklarbranschen.






Min bordsherre var underklädesmodell och hade gjort både Calvin Klein och Hugo Boss. Han berättade att pensionsåldern för kvinnliga modeller är ca 21 år, medan killarna kan jobba tills de är 35 ungefär. Dock har tjejerna, den begränsade tid de jobbar, ungefär 10 gånger så mycket i arvode. En av få branscher där kvinnor tjänar betydligt mycket mer än männen.




Till förrätt serverades en nyttig grönsallad. Vi fick stalltips från modellkillarna som berättade hur deras kvinnliga kollegor gör vid en middag. De äter salladen, men sen när huvudrätten kommer in säger dom "No, no, it's fashion season", varpå de skickar ut huvudrätten och beställer in tre glas torr champagne istället.


Som vegetarisk huvudrätt serverades en smakrik och god risotto. Det var alltså denna rätt som jag skulle ha skickat ut om jag var modell. Tack gud för att jag inte är modell.


Denna modellkille är främst hårmodell och ni känner igenom honom från reklamen för Vidal Sassoon.


På Pure serverades champagne. Det var mycket folk som Ellen Franzén dragit ihop till detta event, som innebar smygläsning av nya numret av Plaza Kvinna.

Upplägget vad gäller goodiebags var lite annorlunda. Produkterna låg i stora skålar och man fick plocka på sig det man ville ha i en kasse, istället för att få en färdig påse. Ett mycket bra upplägg. Det negativa är dock att vissa produkter har tagit slut om man råkar komma något sent.

Jag har märkt de senaste två åren att jag inte riktigt trivs i nattklubbsmiljö längre. Mina otroligt få nattklubbsbesök under en månad (ungefär ett, max två) blir oerhört korta. Jag går in och vänder i princip, för jag står inte ut längre än ca 45 minuter. After work i lugn miljö och middagar utan dunkahög musik funkar mycket bättre. Jag ser inte längre poängen med att gå på nattklubb om man inte är oerhört sugen på att stå på ett dansgolv en hel kväll. Prata med folk kan man ju knappast göra på en nattklubb, och vill man inte belägra dansgolvet så blir det bara att man står och glor på folk och försöker kommunicera med sitt sällskap med hjälp av teckenspråk och skrik i örat. Det dunkla ljuset, trängseln och alla köer stör mig också oerhört. Jag börjar bli gammal, med andra ord.

Två fashionabla event

Ikväll ska jag avverka inte mindre än två event på samma kväll, och båda grejerna ställer ganska stora krav på att man bör anstränga sig en del med sin outfit. Först ska jag på modellagenturen Stockhomsgruppens stora middag på Rose. Jag själv är inte inbjuden till denna tillställning, men jag går dit på Malins Lundblads inbjudan, som hennes +1. Alla som någon gång varit på en modellfest och inte själv är modell vet att det är ganska knäckande att hela kvällen känna sig som den lilla knubbiga rumpnissen i jämförelse med alla långbenta, pinnsmala, modeller. Fast med ordentliga klackar och en outfit som man känner sig snygg i så går detta att tänka bort. Det andra eventet jag ska på är Ellen Franzéns event på Pure med Plaza Kvinna, där World Fashion Channel kommer att filma under kvällen. Det är dresscode "fashion" och jag känner mig i skrivande stund, med fett hår, helt osminkad, dålig hy och en något smutsig, stickad tröja, så långt ifrån "fashion" man kan komma. Men jag får väl ta och göra ett ryck senare under eftermiddagen.


Jag gick till Beyond Retro för att leta efter en fashionabel hatt, men hittade istället denna rosa hårprydnad av fjädrar, som får duga tillsammans med rosa balhandskar och svart klänning.


"Bring your most fashionable friend" var uppmaningen från fröken Ellen Franzén.

Snygg vodka

Som gammal bartender tycker jag fortfarande det är roligt att hitta nya märken på hyllorna. Varumärken som inte alls är inarbetade, varken i barbranschen eller hos allmänheten. Denna vodka är ny för mig, för jag hänger nu för tiden inte överdrivet ofta vid sprithyllan på Systembolaget. Jag kände mig tvingad att köpa vodkan i fråga eftersom jag blev så glad över att flaskan var så himla snygg och stilren. Nu återstår bara att bedöma innehållet, vilket jag antagligen får tillfälle för i helgen.


AIVY Black från French Bay Vodka, med smak av lemon, blackcurrant och mint.

Ett avbrott i ekorrhjulet

Jag hade fått ett presentkort på en aha-syrebehandling på Gildaskolan i en goodiebag från Improveme.se. Det är ganska svårt att få tider på Gildaskolan, man måste vara ute i väldigt god tid, men idag var det min tur. Så idag efter jobbet gjorde jag avsteg från min vanliga kvällsträningsrutin. Istället var bara att glida ner i behandlingsstolen, luta sig bakåt och blunda. Jag fick en ordentlig rengöring med aha-syra, ansiktsmassage, aha-mask och aha-lotion. Tjejen som behandlade mig lade även en aha-gel under fuktighetskrämen, en gel som ska gå in i huden och förebygga hudens åldrande och fina linjer. Den ska jag inte tvätta av i första taget så jag ska inte tvätta ansiktet ikväll. Jag har även en aha-mask här hemma som jag ska lägga tre gånger i veckan under två veckors tid. Det ska bli spännande att se om det ger resultat. Just nu är min hy ganska oren och ful så det kan garanterat inte bli sämre i alla fall.

Post från Tyra

Precis som deltagarna i Top Model så får även jag post från Tyra ibland, så kallad "Tyra-mail". Jag får dock inte mina Tyra-mail från New York, men de kommer ända från Uppsala. I försändelsen som jag öppnade idag kan jag konstatera att Tyra verkligen har avancerat i sin konst, i skapandet av intressanta och fina klisterteckningar. Det var mycket spännande och detaljrika alster som jag fick idag. Hon har fångat en populärkulturell livsstil som är tidstypisk för en singelkvinna i 20-30-årsåldern. Tyra har alltid varit väldigt duktig på att klista saker. Tidigare post har dominerats av klistermärken på katter, hästar, döskallar och bakelser. Men i dagens skörd av teckningar fanns urklipp som jag kände var noga utvalda och anpasade för just mig och för vår nutid. Det är svårt att inte le och bli väldigt glad av de konstverk som skapats av klistermästarinnan Tyra i Uppsala.


Kaffe latte, två bilder på Måns Zelmerlöw (varav en med en glammig cocktail), en nyttig och fräsch sallad, veckotidningar, fruktfat, vispgrädde, apelsiner, fashion-Barbie, pannkakor och broccoli. Jag äter faktiskt broccoli varenda kväll, det ingår i min kolhydratfria hälsotallrik.

En helg med mamma

I lördags reste min mamma från Falun till Stockholm för att tillbringa lite mer än ett dygn med mig. Detta var första gången som mamma hälsade på mig själv, utan pappa. Vi hann med väldigt mycket skoj. När mamma anlände på lördagen åt vi först fisk- och skaldjurssoppa hemma hos mig och drack ett glas rött vin. Klockan 15.00 hade vi biljetter till 80-talsmusikalen "Leva Livet" som går på Chinateatern. Det var en glad, men även lite sorglig musikal, med låtar man kände igen från 80-talet. Efter musikalen hade jag bokat bord på Paparazzi på Rådmansgatan. Där åt vi en fantastiskt god risotto, drack vitt vin till det och blev jättemätta. Hemma hos mig igen åt vi dessert i form av prinsessbakelser och drack kaffe. Vi såg till att komma hem lagom till att Melodifestivalen drog igång. På söndag morgon dukade vi upp en brunch med allt gott som vi inte orkade äta på lördagskvällen. Däribland brieost, choklad och icke-uppätna bakelser.


Jag tyckte att skådespelarna och musiken i Leva Livet var toppen. Det som var mindre bra var det uttjatade temat med en flicka som ska ta reda på vem hennes far är. Det har vi redan sett, både i Mamma Mia och Änglagård 3.


Ett glas champane i pausen på Chinateatern förhöjde intrycket av andra akten.


Restaurang Paparazzi på Rådmansgatan är det närmaste bästa stället som jag har i mitt kvarter. Vill jag gå lite längre är det Vassa Eggen, Grill eller Strix som gäller. Eller Underbar på Drottninggatan. Men Paparazzi är helt klart närmast.


Risotto med scampi, ärtor och ost. Det vita vinet var en perfekt kombination til denna risotto. Det är kul när det klaffar. Portionen såg ganska liten ut från början, men det var väldigt mättsamt. Jag orkade inte äta allt.

Sinnescirkus med Henrik Fexeus

I fredags var jag på Intiman vid Odenplan och tittade på en showen "Sinnescirkus" med tankeläsaren Henrik Fexeus. Det var Linda Skugges pr-byrå som fixat en specialvisning för bloggare som inleddes med en privat presentation av och med Henrik själv, därefter serverades wraps och vin, vi fick goodiebags och hade sen gott om tid att minga tills själva föreställningen började. Det var tre hela rader på teatern som var reserverad för oss bloggare. Tyvärr lyckades jag inte ta mig ifrån jobbet i rätt tid så jag kom nästan en timme försent, vilket var lagom till att vinet hade serverats. Henrik håller tydligen på att sätta upp en ny show nu, han kommer med en fjärde bok och ska vara domare i talang på TV4 i vår. Det går bra just nu för tankeläsaren Fexeus.

Själva föreställningen blev jag verkligen helt fascinerad av och går fortfarande runt och tänker på den. Hur sjutton gjorde han egentligen? Hur kunde han veta? Hur kunde han styra folk och påverka dem? Gjorde han det verkligen? Hur kunde han veta vad de tänkt på eller sagt? Var detta på riktigt verkligen? Men det var det, tydligen. Vi fick tydliga instruktionen i början av showen att vi inte bör prata om föreställningen med såna som inte redan har sett den. Men jag kan lova er, men blir helt rubbad i huvudet och förbluffas av den sinnescirkus som utspelar sig på scenen. De sista fem minutrarna av showen höll jag på att tappa andan av förbluffan. Om Henrik Fexeus hade varit en kvinna så hade jag bränt honom på bål.

Panos Emporio jubileumsvisning

Baren-Meral var smal som en sticka.